Pälsindustrin

Hoppas ni sover gott i era minkkappor och rävmössor.

Juletid och sjukdom

Jag var inte det minsta originell i år, utan blev, som så många andra, sjuk under julhelgen. Typiskt. Har legat däckad i några dagar nu, men det känns som att man börjar bli folk igen. Julen spenderades i torpet med mamma och övriga, medan Lo firade med sin familj. Jul är inte en så himla stor grej för mig, så det är ganska skönt när storhelgerna är överstökade. Bästa julklappen fick jag av världens bästa pojkvän! En Acer Aspire One! Jag tycker Lo är fullkomligt från vettet som gett mig denna, men han påstår att han tyckte jag skulle ha en laptop för att underlätta skolarbetet, plus att han själv gärna vill hålla på med den också.

- 8,9-tums skärm
- Intel Atom N270 1,6GHz
- 1GB arbetsminne
- 160GB Hårddisk
- Minneskortläsare

Den väger inte mer än ett mjölkpaket och får plats i nästan vilken väska som helst. Älskar dessa ultraportabla! Det är såklart lite mer ansträngande att titta på en liten skärm, men man kan ju inte få precis allt. Mycket praktisk att ta med på resande fot. Yay!

Svimma

Lo svimmade imorse. Två gånger till och med. Han skulle upp tidigt för att sjunga högmässa och hade bara fått några timmars sömn. Jag vaknade av något som lät som en stor krasch och såg Lo tumla ut från badrummet och in i köket en stund därefter. Sedan kom han in i sovrummet, stannade upp och plötsligt segnade han ned igen med en stor duns. Jag flög ur sängen och fram till hans alldeles lealösa, bleka kropp som halvsatt mot sovrumsdörren. Det såg himla läskigt ut, för ögonen var öppna, men han var helt okontaktbar. Kallsvettig och likblek. Höll om honom stilla en stund innan jag återigen försökte få honom att vakna och plötsligt tändes ögonen igen. En väldigt vilsen Lo leddes till sängen och fick vackert säga till att han inte skulle komma på någon högmässa. En jättebula har han i pannan också, efter första svimningen i badrummet, då han slog i något han inte minns. Sedan ringdes det sjukvårdsupplysning och hans mamma osv, för att till slut leda till att hon hämtade upp honom och körde honom till akuten.
Tack och lov så verkar det inte vara någon fara, utan läkarna tror det berodde på blodtrycksfall kombinerat med för lite sömn, stress osv. Alla prover var normala. Det är sådan action att leva samboliv...

Försörjningsstöd och vinst

På Aftonbladet.se kan man idag läsa om en man som vann en mindre summa på poker. Han är dock även socialbidragstagare och när socialtjänsten fick reda på vinsten, så minskades således hans bidrag med motsvarande summa - alltså 2167 kronor. Det tyckte den här mannen var orättvist, orimligt och han kunde inte tro att en såpass "liten summa" skulle spela någon roll.
Jag vet inte vad folk har för bild av socialbidraget egentligen, men jag tycker det är helt självklart att det sänktes med motsvarande summa som han vann. Försörjningsstöd är inget som man bara kan förvänta sig varje månad - det är ett behovsprövat och villkorat bidrag när det inte finns någon som helst annan hjälp att få. Alla inkomster räknas! Har man vunnit en, enligt mig inte så liten, summa pengar så har man egna pengar att röra sig med. Man får inte socialbidrag dessutom då som någon slags bonus... Med sin vinst låg mannen över normen till och med. När man sedan kan försörja sig på egen hand kan man spela bäst man vill och glädjas åt sina eventuella vinster.

Café Sirap

På Surbrunnsgatan 31a i Stockholm ligger café Sirap, som är mest känt för sina American pancakes. Detta är även främsta anledningen till att jag besöker det. Framför allt kan man på detta café äta brunch alla dagar i veckan! För 120 kronor får du en brunch bestående av äggröra, bacon, prinskorv, toast och blåbärspannkakor. Smör, marmelad och färskost ingår och pannkakorna glaseras med lönnsirap. Sedan behöver man inte äta något mer den dagen... Det är gott och otroligt mäktigt. Till det negativa hör att det tycks vara ett populärt hak för barnvagnar och allt vad det innebär... Personligen tycker jag också att Sirap skulle vinna på att lägga ned sig lite mer på inredningen. Stolarna och borden känns ganska mycket skolmatsal och allt är ganska avskalat. Lite tyg, kuddar och varma färger skulle öka mysfaktorn betydligt!

Fin fotobok

Hos Proffskopia kan man nu göra fotoböcker i A4- eller A5-format. En modernisering av våra gamla fotoalbum kan vi kanske kalla det, för här använder du dina digitala bilder och redigerar ihop ditt album direkt i datorn med programvara som tillhandahålls gratis av Proffskopia. I egenskap av Buzzador fick jag testa denna tjänst. Själv har jag alla mina digitala bilder i en enda röra på datorn, men jag satte ihop ett litet album, som kom via posten några dagar senare. Vackert inbunden i stilig mörkgrå pärm. Vill man kan man göra teman, de har färdiga bakgrunder att välja på. Själv hade jag klassiskt svart, för att rama in bilderna. Dessutom kan man adda text var man än vill ha det på sina albumsidor, så det är ett fritt medium att roa sig med. Är man riktigt ambitös är det inget som hindrar en från att göra "digital scrapbooking" antar jag och få ett riktigt tjusugt album. ;) Perfekt julklapp!

Café Kladdkakan

Idag fotograferade jag ännu en av Enskede-Årsta församlings verksamheter. På väg därifrån bestämde jag och Lo oss halvspontant för att ta en fika. När man är sambos så är det lätt hänt att man bara umgås hemmavid och glömmer bort att göra saker tillsammans. Vi åkte till Gamla stan och hamnade på café Kladdkakan. Här är stämningen mysig och välkomnande, stolarna är sköna och det finns ett lite avskilt skrymsle för den som vill vara extra ifred. Personalen är dessutom mycket trevlig och tillmötesgående. Kassören pratade länge med oss när vi stod med beslutsångest över vad vi skulle köpa. Choklad eller choklad... Kassören var chokladälskare. Mitt val landade till slut på en snoddas och en enkel kopp thé, för att värma kroppen. 45 spänn landade det på, vilket är varken bättre eller sämre i jämförelse med andra caféer i Gamla stan. Detta är ett café man kan bli sittande länge på (det har blivit så varje gång). Jag upplever sällan ljudnivån som för hög, så det är tacksamt när man vill fika och prata med någon samtidigt. Det mest negativa med stället är att det är lite kyligt på vissa ställen, vilket ju förtar mysfaktorn lite. Tur att man har värmande thé.

Ett grattis

Jen fyllde år i helgen. Med hänvisning till tidigare inlägg om min dåliga ekonomi, så blev det ingen kostsam present. Det hade det väl kanske inte blivit även om jag hade haft det gott ställt förstås. ;) Viktigast för mig i sökandet efter presenter är att det finns någon tanke bakom, annars är det ju himla lätt att bara gå in på Åhléns och köpa ett "spa-kit". Skitkul fantasimässigt... (Även om det må vara användbart). I sann japansk anda är förstås inslagningen viktigare än själva presenten, så jag brukar försöka lägga ned en hel del tid på det. Varken papper eller tejp har använts i det här fallet, utan det är tyg, metalltråd och pärlor. Det lilla blurrade grattiskortet är gjort av papper förvisso. ;)

Storkok

Nu i slutet av månaden är det skralt med pengar. Skralare än vanligt, eftersom mycket pengar gick åt till inflyttningsfesten. Att göra en rejäl gryta är faktiskt helt rätt i sådana tider. Åtta portioner blev det. Den här grytan innehåller nötkött, (som vi fick tag på billigt), bacon, palsternacka, morot, lök, vitlök, paprika och champinjoner. Lök, bacon, paprika och champinjoner fick fräsa i grytan först. Sedan hälldes baconfräset undan och köttet fick ta plats för att brynas. På med vatten och några matskedar oxfond med rödvin (jo, det finns) och sedan fick det koka ett tag innan palsternacka och morot fick göra köttet sällskap. Baconfräset fick åka tillbaka i grytan igen framåt slutet. Sist tillsattes grädde och massa färsk timjan (från örtkrukan på balkongen - still going strong, men inte länge till kan jag tänka mig) och allt fick puttra tillsammans ett tag. Ris till. Enkelt och gott.

En känsla

Dags att promota sig själv lite igen. Min sambo Lo och jag hade en fotosession på Gräsö framåt slutet på sommaren, vilket resulterade i några bra foton. Jag ville fotografera honom med sin bas “helt enkelt” och hade inte så mycket mer tanke bakom det då. Dock blev jag ganska nöjd med resultatet och har nu planer på en hel bildserie. Förhoppningsvis kan jag driva igenom den också. Det här är i alla fall ett av de kort som togs. Fotot tillhör givetvis mig och får inte användas av någon annan i något syfte.

Blandade känslor

Har fått tillbaka hemtentan i Utredningsmetoder i socialt arbete och det gick väl OK. Verkar inte som att jag förstått exakt vad läraren sade till mig på vissa ställen, eller så har hon sagt fel alternativt ändrat sig i efterhand, men godkänd är jag i alla fall, så mer än så behöver jag inte bry mig. Sofia i min klass hade fått liknande klagomål (vi hade samma fall) och var lika förvånad som jag visade det sig. Men men. "Arbetet brister i metodologisk inledning, men är strukturerat, lättläst och har god inre logik. Tillämpliga rättsregler har beaktats bra".

I onsdags fick jag ett lite oväntat besked att en bekant dött och det gjorde mig mer ledsen än jag trodde det skulle göra. Framförallt för att det hela känns "oavslutat" tror jag, man grämer sig så lätt. Han dog i måndags och jag skickade ett mail i söndags, som han ju aldrig kommer läsa nu. Ett mail som jag sköt upp och sköt upp hela tiden, för att skola och annat kom emellan. Hade jag bara skrivit en vecka tidigare hade han hunnit se det. Jag trodde han hade något år kvar åtminstone och tog inte vara på tiden ordentligt. Dumt av mig, jag har lärt mig en livsläxa. Mamma sade åt mig att inte gräma mig, utan istället tänka ljusa tankar och skicka dem till honom.

Igår var det PF och jag och Jen var samtalsledare denna gång. Kände ingen direkt ångest alls, för jag var för upptagen med mitt på något sätt. (Att gräma mig och känna ett styng av sorg alltså). Kungjorde för gruppen, innan rundgången startade, vad som hänt och att jag kände mig okoncentrerad och ganska osugen, så att de skulle veta vad det berodde på om jag inte hörde dem vid tillfällen och så, istället för att tolka det som ointresse eller något. Lämpade över en lite tyngre börda på Jen, som fick styra upp det mesta när det gällde tex följdfrågor. Jag zoonade ut helt i de tysta stunderna istället för att tänka på att driva samtalet framåt. Jag antecknade däremot och tydligen var jag den första att göra det. Hade jag inte ens tänkt på. Tydligen var vi ändå bra samtalsledare, för vi fick massa beröm och uppskattning både från våra klasskamrater och läraren som bara sitter och observerar på de här träffarna. De var nöjda med valet av ämnen, de tyckte stämningen hade varit så skön, att vi inte stressade på någonting utan var lugna, kom ihåg det som sades så bra, lite blandade känslor till längre stunder av tystnad, men mest positivt. Staffan i klassen sade att han inte kunde tänka sig några bättre samtalsledare. =P Hahaha. Han säger att han menade det exakt så.

Nu sitter jag och kämpar med nästa flummiga hemtenta, som ska vara inlämnad på måndag senast. Har skrivit en hel sida (ska vara 6 stycken enligt instruktionerna). Go me.

Inflyttningsfest

Vi hade vår synnerligen sena inflyttningsfest förra lördagen. (Vi flyttade in här i januari). Det hela blev hur som helst en mycket lyckad tillställning. Flera uteblev som hade sagt att de skulle komma, vilket var en besvikelse, men samtidigt dök det upp andra som inte skulle kommit, så det jämnar väl kanske ut sig kan man säga. Vi slog på riktigt stort och hade massa olika sorters bjudmat, för att inte tala om all sprit. Jag hade komponerat ihop en färgglad drinklista, (japp, bilder och allt), som folk kunde beställa ifrån. Jag var bartender en stor del av kvällen. ;) Tur nog fick jag backup av Los kompis Danne och även Lo några korta ögonblick. De sista gästerna gick klockan fem på morgonen. Morgonen efter var det inte lika kul, när man var tvungen att börja städa upp allt. =P

Min sida av baren, "personalutrymmet". Drinks for all!


Jag hann i alla fall fånga lite av bjudbordet, innan allt var slut... Längst bort är det massa frukt, som skulle doppas i chokladfonduen, chokladbollar, pannkaksrullar med en laxröra i, grönsaker att dippa, kanapé med räk- och avokadoröra, små tomat- och fetaostpajer och kycklingbitar att doppa i en soyasås smaksatt med ingefära och lime. Tomatbruschetta fanns också, men den var slut när jag väl kom fram med kameran. Lite senare dukades även en tallrik med kött fram - rostbiff, parmaskinka, olika ölkorvar mm. Mums!

Lite uppklädd, kvällen till ära. Går inte att se ut hur som helst när man är värdinna/bartender. =P

Rosenböna

Sista rosenbönorna togs från balkongen nu i veckan. Jag tycker de är så läckert snygga, de ser ut som några slags fantasybär. =P Eller drakägg eller något annat man nu kan fantisera ihop.

Jösses

Mansgrisig låt, men välgjord video. ;)

Lite tid över

Nu börjar det äntligen bli lite lugnare igen och man får med lite tur tid över till sådant som inte är pluggrelaterat. Kursen tar slut på onsdag och förhoppningsvis ger nästa kurs lite andrum. Fast det har varit en kul kurs, det här. Önskar att fler av kurserna var så här mer praktiska och verklighetsförankrade. Stor idé att man läste juridik på termin 2 och 3 när man sedan dess inte fått någon anledning att praktisera det, i princip. Då tappar man bara en massa.


Fast lite hycklare är jag. ;) Jag har inte BARA pluggat. Har även kommit in i en ny period av vampyrer. True Blood (baserad på Southern Vampire Mysteries) hade ju premiär i Sverige i dagarna. I USA har den däremot sänts sedan september, så det är det vi utgår ifrån. Det är ju Alan Ball (Six Feet Under) som gjort den, så jag var ju tvungen att se vad detta var. Annars är jag alltid skeptiskt inställd till vampyrserier. Än så länge vet jag inte vad jag ska tycka om True Blood. Jag hade förhoppningar om att den skulle vara liknande Six Feet Under, med djupa komplicerade relationer. Detta har i sådana fall inte infunnit sig än, men vi är bara på avsnitt 7, så vi ska inte jäkta. Jag får dock känslan av att Alan Ball kanske satsat på att få in lite för mycket i en enda serie; politiska undertoner som hela tiden får en att tänka att det egentligen syftas på hur fult det ansetts (anses) vara med vita och svarta som "blandar sig", bara det att i detta fallet är det en vampyr och en söt vit tjej istället, hur utsatta vampyrerna är i samhället än idag, hur de behandlas som andra klassens medborgare etc etc. Ändå smackas det på ganska många klyschor: söderpojkarna tycks alla vara överkåta och avogt (rasistiskt) inställda till allt som är annorlunda (särskilt vampyrer då) och testosteronstinna till bristningsgränsen. Sex spelar över huvud taget en stor roll i den här staden. Vampyrerna som hittills presenterats är i bästa fall dekadenta, annars tämligen onda. Utom huvudkaraktärsvampyren Bill Compton (Stephen Moyer) förstås, som är sann gentleman (med huggtänder ibland) och vill leva som alla andra vanliga dödliga. "Mainstreama". Han och den andra huvudkaraktären - den tankeläsande sydstatsservitrisen Sookie Stackhouse (Anna Paquin) - finner varandra oändligt fascinerande i denna värld där ingen av dem riktigt kan finna sig till rätta och bli accepterade för vad de är. Men tillsammans känner de sig till freds. Himla gôlligt faktiskt. Som en "riktig man" är Bill både väldigt beskyddande, gentlemannamässig och allmänt gloomy och allvarlig, som det passar sig att vara när man är vampyr och har levt sedan 1860-någonstans. =P Blod, sex och tårar, serien har allt detta. Romantik, huggtänder och död. Jag vill sannerligen också ha en snygg vampyr som inte tycker att han har något vettigare att göra än att komma till min undsättning när det behövs.

Dansa som att du menar det

Det finns något rått, osentimentalt över brittisk film i jämförelse med amerikanska. Hade Billy Elliot varit en amerikansk film inbillar jag mig att den hade varit drypande smörig till tårarnas gräns (i negativ bemärkelse). Beror givetvis på vilken filmregissör som sköter det hela också. Jag såg filmen när den hade premiär 2000 (det är så längesedan...) och den hör fortfarande hemma på min topplista över favoritfilmer. Ett måste att ha sett! Inom en inte alltför avlägsen framtid är socionomutbildningen klar och jag kan flytta till England när jag vill för att jobba där.
Till ni andra socionomstudenter och färdiga socionomer (och övriga för all del) undrar jag, utan att ni behöver ta det alltför allvarligt: om ni skulle bevittna detta, hur allvarligt skulle ni se på det? Föreligger det skäl att inleda en utredning och varför då? Fara för barnet? Bara vanligt familjegräl, ingen fara, det är inget särskilt? Fantisera. ;)



Andra bloggar om: youtube, film, Billy Elliot

Hemlöshet

Borttaget pga gnäll

Efterforskningar

Haha, ok. Nu har jag gjort lite efterforskningar, eftersom det var ett ord jag inte begrep alls i sångtexten i gårdagens inlägg. För det första ska det hellre skrivas "セキレイ", inte "せきれい", som jag skrev... Katakana istället för hiragana. Oavsett vilket av de japanska alfabeten, så står det "sekirei", men nu är det mer rätt. =P Eller ja, båda verkar funka visserligen, men först nu hittade jag betydelsen. Slår man så upp det i japansk-engelska ordboken nu, så får man veta att セキレイ (se ki re i) betyder wagtail, vilket alltså är sädesärla... Sött.


Andra bloggar om: japan, japanska, katakana, hiragana

I tider av verklighetsflykt

Tja, fortfarande efter så himla många år med ögonen riktade mot öst, så kan jag fortfarande inte säga annat än att japanska är ett så väldigt vackert språk. Inte en susning i närheten av kinesiska, vilket många tror.

Gackt - Sekirei

Jag hörde vindens röst
Ville veta resten av drömmen
Ingen ville berätta (för mig)
Mitt bröst är färgat rött

Jag vill att du ska förstå
att jag måste återvända

Detta avlägsna land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Mitt rop når inte fram till någon
Som för att gömma denna kropps smärta
Omfamnad av himlens ömhet

Månens reflektion i de ögonen är vackert
Även om natten aldrig tar slut

Detta avlägsna land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Mitt rop når inte fram till någon
Detta djupa land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Jag faller, ingen kan hela mig

Som för att svepa in den lilla kroppen
Omfamnad av (せきれい??) ömhet

Sovande med himlens ömhet
Omfamnad av jordens värme

Jaja, det är himla svårt att få något snyggt flyt i det när det översätts till svenska... Egentligen borde man ta sig vissa språkliga friheter för sådant, men jag är himla feg.

Andra bloggar om: japan, gackt, youtube, video, film, musik

Prioriteringar

Den här kursen kräver ordentlig planering av min tid och kommer framförallt uppta mycket av min tid, (6 individuella uppgifter OCH 4 gruppuppgifter) plus att jag samtidigt har fotouppdraget och volontärsamordnarjobbet. Däremellan ska man få någon slags tid att andas och rå om sig själv. Därför kommer det kanske inte uppdateras här varje dag för ett par veckor framöver. Kommer göra det när jag känner att jag har tid, helt enkelt.

Skräckblandad förtjusning

Jag kämpar med hemtentan från förra kursen och måste helt enkelt komma ikapp idag. Blir inget annat gjort. Hehe, om hela utbildningen hade legat på samma nivå som nuvarande kurs, så hade jag nog inte klarat mig så här långt. ;) Eller jo, kanske, man hade ju vant sig. Nu pratar folk om magsår och sömnbrist istället. Synd att man ska behöva känna så för en annars så intressant kurs. För mig som blir värsta sociofoben när det kommer till att prata inför klassen och spontant känner för att hoppa av varje gång det är dags, så är det extra ångestfyllt när det nu ställs KRAV på "aktivt" (=muntligt) deltagande varje seminarium - annars får man restuppgift. ¤darrar på läppen¤ Skräcken.


Andra bloggar om: socionom, socionomutbildning

Ojämna kurvor

Herregud vad ojämn den här utbildningen är! Kursen som tog slut förra veckan var mest tråkig, men inte särskilt svår på något vis. Helst hade man sett att den tryckts ihop till två intensivveckor eller liknande. Idag började nästa kurs - Utredningsmetoder i socialt arbete. Plötsligt steg prestationskraven och arbetsbördan tio dimensioner! Det är inte ok att göra så mot oss studenter, tycker jag. Den här kursen är äntligen på den nivå man föreställde sig att termin 6 skulle vara när man började själva utbildningen. Kanske lite mer till och med. Men man har ju inte rustats för det på något vis när de flesta andra kurserna mest pruttat på i ett makligt tempo utan alltför mycket engagemang. Det blir så otroligt hackigt allting, så jag sätter mest i halsen av ångest och får lust att hoppa av när det plötsligt blir så här, även om det verkar vara en kul kurs. Jag har liksom ingen tilltro eller tillförsikt vad det gäller min kunskap och min kapacitet, för utbildningen dumförklarar en ju för det mesta genom att gå igenom allt om och om igen. Suck! Plus att det naturligtvis blir en så här seriös kurs när jag tackat ja till ett jobb, som i sin tur har en internutbildning på heltid, vilket kräver min frånvaro från skolan under en veckas tid. Nu måste jag kanske plötsligt tvärvända och säga nej tack, (där lär jag ju aldrig få jobb igen då), men jag har inte bestämt mig än. Behöver väga fördelar och nackdelar etc. Vi behöver verkligen pengarna. Jävla skit. Dags att beställa kurslitteratur.

Hemtenta

Vad dum man är som skjuter upp hemtentor till sista minuten jämt. Den här hemtentan går extra långsamt också, för jag tycker den är så tråkig. Här är en fråga jag just besvarat idag:
“Redogör för hur perspektiven konstruktivism och realism/objektivism påverkar vår syn på sociala problem, genom att ta ett aktuellt socialt problem och pröva hur det förklaras och åtgärdas utifrån de skilda perspektiven.”
Skitroligt.
Jag har ytterligare fyra frågor att besvara och såklart använda relevanta referenser blablabla. Nu när vädret dessutom varit så fint kan jag inte påstå att jag blir mer motiverad. ;)
Den här helgen åker vi ut till Los pappa på landet, så då blir det inget uppdaterat här.


Andra bloggar om: socionom, socionomutbildning, socialt arbete

Fotouppdrag

Jag har ett fotouppdrag att genomföra denna termin, för Enskede-Årsta församling. Jag ser fram emot att sätta igång. Det var längesedan jag hade en riktig anledning att ge mig ut och fotografera. Jo fotograferar inte längre heller, så jag har ingen att dela intresset med direkt. Inga modeller heller för den delen. Vi använde ju varandra på den tiden när båda höll på.
Fotouppdraget går i alla fall ut på att jag ska dokumentera några utvalda verksamheter de har på Enskede-Årsta församling. Idag har jag gått igenom deras lilla verksamhetskatalog och ska strax skicka iväg mail till de ansvariga, för att be om lämpliga dagar/tider då jag kan komma förbi och fotografera. Min förhoppning är att de då kommer förbereda deltagarna lite på min ankomst. Lite omständigt är det att varje människa jag fotograferar måste jag be om deras godkännande. Jag måste till och med få det skriftligt. Hänsynsfullt förstås. Bilderna jag tar ska sedan sparas i en bildbank och användas i deras tidning och på deras hemsida. Jag kan inte påstå att jag gråter över lite mer publicitet. ;)

Andra bloggar om: tro, fotografi

Pilates

Nä, idag blir det inte mycket skrivet. Hade examination på terminens första kurs och den är inte mycket att tala om. Kändes mest som ett diskussionsforum. Det kom dock fram en del bra förslag på förbättringar. Tyvärr är det väl som vanligt inget vi kommer märka av, utan först klasserna efter oss. Nu återstår att sätta igång med hemtentan, vilket är vad jag förberett så smått under resten av dagen. Det kommer bli en upptagen vecka...
Dessutom har jag och Jen äntligen börjat "våra nya liv". ;) Första träningspasset idag - Pilates. Där visade det sig att jag inte har mycket magmuskler kvar att tala om. Imorrn kommer det kännas, det är bra!


Smidig som en katt ska jag bli


Andra bloggar om: träning, pilates, socionom, socionomutbildning

Klagomur

Första kursen på terminen är till ända imorgon. Skönt. Jag har visserligen den individuella uppgiften kvar att skriva, men jag slipper gå på obligatoriska föreläsningar, som egentligen inte borde vara obligatoriska så att säga. Ett slöseri med min tid. Just nu är jag ganska så anti skolan. Att hela tiden få höra att klasserna efter oss får det bättre, utbildningen har gjorts om nu, men det märker ju inte ni av etc, är tröttsamt och oinspirerande. Jag får bara lust att ta ett sabbatsår och komma tillbaka "när det nu är så mycket bättre". Jag vill också ha kvalitet och känna att jag lär mig mycket, inte bara ett ständigt upprepande och skrapande på ytan, aldrig någon fördjupning.

Nästa kurs - Utredning i socialt arbete (eller något i den stilen) - kan dock vara lovande. Den ter sig inte direkt beröra något vi gjort hittills och alltså kanske man inte bara känner att utbildningen går på repeat i huvudet. För som det känns nu har jag lärt mig mest på jobbet i somras. Varför ska man då utbilda sig 3½ år? Klag och gnäll.

Nu är det i alla fall gjort. Jag och Jen har köpt träningskortet! Det känns bra, även om kortet de tog blev uselt och jag vill inte kännas vid det. ;)


Andra bloggar om: utbildning, socionom, träning

Söndagsmiddag

Sällan har jag och Lo möjlighet att äta tillsammans. Idag var dock en sådan där sällsynt dag.

Vi har varit sjukt dedikerade till Malla idag. Vi åkte och hälsade på Lipton (en annan irländsk terrier) och hans familj för en så kallad "lekträff" i deras trädgård. Malla tedde sig dock extremt högfärdig mest hela tiden, huvudet högt och trippandes som en liten prinsessa, medan Lipton försökte engagera henne i lek. Han krumbuktade sig på alla tänkbara sätt, men fick bara måttlig respons. Malla var däremot med på noterna när det gällde att skälla ut några stackars barn som passerade på andra sidan staketet, varav en visade sig vara ganska ordentligt hundrädd. Hmm. Tyvärr är det ju inte lätt för dem att veta att Malla är hur snäll som helst mot barn.

På tillbakavägen klev vi dessutom av vid ett öppet hundrastområde där Malla fick kuta runt och även öva lite med oss. Inkallning främst förstås. Dagen avslutades hos Los mamma (med familj) där Malla fick träffa deras hysteriska bordecollieblandning Sheetah(?). Där lär Malla vara ett gott inflytande om Sheetah bara slappnar av någon gång.

Men maten var det. Dagens söndagsmiddag var långtifrån nyttig, men väldigt god. Getostfylld kycklingfilé. Dessutom busenkel att göra:

• Skär snitt i kycklingfiléerna och fyll med getost (chèvre)
• Linda bacon runtom filéerna.
• Bryn i stekpanna en stund och krydda efter behag. (Det är inte hjärnkirurgi, man tar det man gillar) Jag tog chilipeppar, paprikakrydda och citronpeppar. Lägg över i en ugnsform.
• Tag en burk lätt creme fraiche och en burk paprika/chili fraiche och blanda ihop. Häll över filéerna. In i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter.
• Servera med pasta. Tagliatelle i det här fallet.

Mumma!


Andra bloggar om: mat, matlagning, irländsk terrier, hund

Träningsdags

Bränn fett

Idag har jag en obeskrivlig lust att träna. Jag känner mig peppad och ville bara rusa till idrottshallen. Sedan jag blev påkörd för några år sedan har jag knappt tränat alls, för jag har fått ont och då blivit orolig att jag gör det hela värre. Detta har jag nu fått försäkrat för mig inte är fallet, utan jag är helt och fullt frisk. Det dumma är att jag är otålig. Jag vill börja på samma nivå som jag var innan olyckan. Då var jag ganska fit. Detta gäller inte längre och jag måste börja på lättaste nivån för att inte ta ut mig, vilket känns sunkigt. Jag och Jen (Det är dags att vakna) har nördat oss med lätt stavgång (snarare "terapigång" kanske...) i flera månader nu och faktiskt fått in en rutin - när vi inte kan någon vecka känns det att något saknas. Detta ger mig hopp om att detsamma gäller träning på idrottshallen. Eftersom vi ska börja träna tillsammans även där känns det också mer troligt att man kommer släpa sig iväg. Man är två om det, det blir genast roligare och man har mål att sträva mot som den andra vet om och då känner man ännu mer att man banne mig ska genomföra det också.

Andra bloggar om: träning, idrott, fettförbränning, stavgång

Japaner, japaner

Japaners sätt att underhålla skiljer sig verkligen något otroligt mot Sverige. =P Jag kan i alla fall inte komma på en enda konsert över huvud taget ens i väst som varit något liknande. Dessa framträdanden är visserligen gamla - från 90-talet någongång.

Det är egentligen ganska hysteriskt, men jag kan inte annat än ge dem cred för det. ;) Sedan är Japan verkligen landet #1 när det kommer till snygga "alternativa" kläder.

Och något helt annat bara för att vi är inne på japaner. Den välkände Gackt bjuder på sig själv.

Andra bloggar om: youtube, film, video, japan, Gackt

Work in progress

Hela kvällen har ägnats åt att faktiskt sätta igång nya Café Naive och flytta alla inlägg från den här bloggen dit. Exalterad som jag blir över att få något nytt att jobba med igen, så har jag nu suttit och sökt massa inspiration. Än så länge har jag dock inte sett något som fått mig att vilja förändra den design jag redan har. Däremot finns det större utrymme för förbättringar nu. Jag vet bara inte vilka. =P Utan hjälp från en bekant hade det varit stört omöjligt för mig att starta en helt egen hemsida. I alla fall nu. Var otroligt många småsteg och grejer som skulle fixas och trixas, ftp hit och dit osv. Och jag kan inte CSS alls. Jag var allmänt lost helt enkelt. Det är fortfarande ett work in progress, så det dröjer ytterligare ett tag innan ni omdirigeras till nya sidan.


Andra bloggar om: hemsida, css, ftp

Dansa freestyle

Det här vill jag kunna göra med min framtida egna hund!




Andra bloggar om: youtube, film, video, hund

En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris

Studio Ghiblis produktioner är väldigt heta just nu. Det är hur kul som helst faktiskt. Sverige fick upp ögonen ordentligt i samband med att Spirited Away gick upp på duken typ 2003 var det väl och insåg att det är inte bara Disneyfilmer som är "värdiga" att kallas bra tecknat. Ghibli slår Disney med hästlängder. För ett tag sedan hade Porco Rosso premiär på bio. Det roliga är att den är från 1992 och nu lanseras som om den vore alldeles ny. =P Precis som Kikis Expressbud (från 1989) och Min Granne Totoro (från 1988). Fast tja, Ghiblis filmer håller just så hög kvalitet att detta faktiskt är möjligt. Porco Rosso är en av deras mest underhållande filmer, så jag kan inte annat än rekommendera den. Porcos kommentar: "En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris" har hängt med mig sedan många år när jag först såg den genom Mangakai. Tidlöst! ;) Expressen.se skriver att de tror det är den mest realistiska sagan av Studio Ghibli, men där kan jag inte hålla med. Då ska man nog snarare kolla på Hotaru no Haka - Eldflugornas grav. (Eller Only Yesterday, eller Umi ga Kikoeru, eller.......)
För en inbiten animefrälst är denna flod av tillgång ganska överväldigande och även lite tråkig. Jag minns "på den gamla goda tiden" när det var svårt att få tag på kvalitetsanime här i väst och det var en stor grej när en kompis hade lyckats komma över något utöver sunkiga "Manga Videos" releaser... Storögt satt man i dunkla källarlokaler då föreningen Mangakai var tämligen nybildad (hey, jag har medlemsnummer 18!) och andlöst såg man just bland annat produktioner av Studio Ghibli. Hemmavid satt man med kopior, som var kopia på en kopia på en kopia (och bild/ljudkvalitet därefter) och var ändå helt lycklig över detta. Idag är det bara att kliva in på vilket Åhléns som helst och plocka, både manga och anime.
Nu väntar jag bara på att mina favoritpruduktioner av Ghibli ska komma på bio. Jag har visserligen redan sett dem på bioduken, men andra ska gärna få göra det också. ;P Kaze no tani no Nausicaä från 1984 (som nämnts i ett tidigare inlägg) och Mimi wo sumaseba från 1995. Jag har varit så avundsjuk på Nausicaäs mehve (hennes "flygfordon", som liknar en fiskmås, därav namnet) ända sedan jag var liten! Ärligt talat, vem skulle inte vilja bara kunna flyga iväg så?

Intro till Kaze no tani no Nausicaä


Klipp ur Mimi wo Sumaseba



Andra bloggar om: anime, manga, mangakai, film, youtube, Disney, Spirited Away, Porco Rosso, Nausicaä, Totoro, Ghibli

Att flytta på sig

Lo har planer på att utbilda sig vidare, medan jag snart har utbildat mig "klart". Det negativa med det är att de utbildningar Lo vill gå ligger i andra delar av landet. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska man alltså ta ställning till om man kan tänka sig överge Stockholm. Jag är inte intresserad av några fler distansförhållanden, så det alternativet går bort. Men jag trivs i Stockholm och har svårt att föreställa mig att bo i någon mindre stad igen med det begränsade utbudet som finns där etc. Been there, done that. Andra saker att väga in är att för egen del har jag mycket bättre lönelägen här i Stockholm än i någon mindre stad. (För det är mindre städer vi talar om, inte Göteborg eller Malmö, som är någorlunda likvärdigt). Jag är pengagirig på det sättet att jag såklart vill ha den högsta lönen jag kan få inom mitt valda yrke. Jag vill tjäna pengar för att kunna göra vad jag vill på min fritid. Sedan är det förstås inte bara negativt med mindre städer. Jag har en slags romantisk bild i huvudet av den lilla staden med kullerstensgator och ett gulligt litet radhus/hus med lummig trädgård och stockrosor som välkomnar en vid grinden. =P Det är skönt med de kortare avstånden, att faktiskt kunna cykla till vart man än ska. Det finns en annan form av gemytlighet i mindre städer och en viss trygghet i att man lär sig känna igen många ansikten. I Stockholm flyter ju alla ihop till en anonym massa mer eller mindre. Men jag gillar det också...


Andra bloggar om: flytta, lägenhet, Stockholm, Malmö, Göteborg, småstad, utbildning, distansförhållande

Magiska under

Andra bloggar om: youtube, video, film

Höstbalkong och skörd

Än så länge har jag inte den turen att ha en trädgård att gå lös på, men jag har försökt få ut så mycket som möjligt av balkongen. Det är riktigt mysigt att se hur årstiderna skiftar till och med på denna lilla yta. I juni kunde jag plocka jordgubbar (få, men naggande goda) och eldkaprifolen blossade i lysande orange och rött på spaljén. Jag hade Million Bells som fullkomligen svämmade över i amplarna. Då var krassen och rosenbönorna bara små skott som precis kommit ur jorden. Både kaprifolen och Million Bells har nu vissnat och några fler jordgubbar blir det inte i år, fast plantorna fortfarande är gröna. Även om krassen och rosenbönan börjat gulna och sjunger på sista refrängen, så kämpar fortfarande några blommor kvar innan vintern tar över. För några veckor sedan kan jag intyga att allt sprakade mer orange snarare än grönt, som nu. Min örtkruka är "still going strong", varken lavendeln, timjanen, eller citronmelissen verkar bekymra sig över den kyliga luften, men basilikan och koriandern är något slokörade. Men än så länge är det en mycket rogivande känsla att slå sig ned på balkongen med lyktorna tända och massa värmeljus i skymningen med all denna frodighet omkring sig.

Färska örter till matlagningen

Känns extra fräscht att plocka egen sallad till maten. Den växer så det knakar

Rosenbönorna trivdes. Dags att skörda!

Nu åker jag till Värmland över helgen, till ett internetlöst land. Inga uppdateringar kommer därför kunna ske här under helgen.


Andra bloggar om: trädgård, blommor, balkong, jordgubbar, örter

Samordna volontärer

Sedan ett tag tillbaka är jag utvald att vara volontärsamordnare för Bryggan i Stockholm. De har inte haft någon tidigare, men har upptäckt att det skulle behövas.. Det finns ett intresse hos folk att volontärarbeta hos dem, men ingen har tiden för att styra upp det ordentligt. Med andra ord börjas det verkligen från scratch här... Det måste byggas upp ända från början, bara en sådan enkel sak som att skapa informationsmaterial till volontärer. Innan det ens kan bli tal om att faktiskt börja ta in och intervjua några volontärer finns det med andra ord mycket att göra. Och detta är först bara på försök, risken finns att det inte lyckas den här gången. Men försöka duger. Idag har det skissats på de olika volontärernas uppdrag och de kommer att fortsätta i morgon. (Själv ska jag till Värmland, så jag har ingen disciplin gällande något alls just nu! =P) När det är klart är det i alla fall dags för ett möte igen där alla samlas och går igenom det som framställts so far, för att se om det är något att gå vidare med. Spännande!

(Bryggan Stockholm är en ideell förening vars syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar som har föräldrar som är eller har varit föremål för kriminalvård.)

The Adventures of Mark Twain

Detta var en claymation jag såg som liten och verkligen älskade. En hel spelfilm gjord i lera och så otroligt välgjord. Den är trots allt från 1986.




Andra bloggar om: film, youtube, claymation

Förändringar på gång

Jovars. Café Naive ska flytta. Har börjat tröttna på att hålla till på en blogghost och vill ha något mer eget där jag sätter reglerna. Något spikat datum för denna flytt och förändring är ännu inte satt, men för de som kanske faktiskt följer den här bloggen regelbundet kan det vara intressant att få lite förvarning. Hoppas ni inte försvinner bara för att ni får ta er till en annan sida sedan! ;)

Idag hade vi en mycket intressant föreläsning som hölls av psykologen Alain Topor. Jag tror det är, om inte den bästa, så en av de bästa föreläsningarna jag varit på under tiden på socionomutbildningen. Framförallt talade han med humor, trots allvarliga samtalsämnen som psykiska sjukdomar, (exempelvis schizofreni), hemlöshet, professionellas tendens att luta sig mot piller som främsta problemlösare etc. För ovanlighetens skull ville jag faktiskt sitta kvar en hel föreläsning och trots att han drog över tiden med 25 minuter, så gjorde detta ingenting. Han talade om vikten av ¤hopp¤, att ofta är det när vi som professionella bryter mot arbetsgivarens regler (när vi gör mer än vi ska eller helt på sidan av vad vi ska) som vi hjälper som mest, engagemanget, och spräckte vissa bubblor kring forskning och statistik. Man ska inte svälja allt man läser... Bland annat tog han upp flera egna exempel bland folk han intervjuat och där intervjuade just lyfte fram (bland annat) relationer till andra som avgörande för återhämtningsprocessen (vid tal om psykisk sjukdom). De professionella relationerna blev betydelsefulla när personalen satte sin professionalitet på spel och riskerade något för patientens skull. Alain berättade att det ju är ett vanligt sätt att slippa ifrån sina patienter genom att byta jobb. En psykoterapeut han tog upp som exempel hade en patient som behövde hjälp under åtta år. Under den tidsperioden bytte psykoterapeuten arbetsplats fyra gånger. Varje gång tog han med sig patienten till sin nya arbetsplats, vilket inte var det lättaste att förklara för de nya cheferna och kollegorna. Att han ändå tog den risken blev en bekräftelse för patienten att han var värd något. Att ha en personlig relation till sina klienter är alltså inte nödvändigtvis av ondo. Jag har tidigare varit rädd för att bli för personligt engagerad, men nu ska jag nog försöka slappna av mer.
Vad anser du är viktigt i mötet med professionella? (Vare sig det är socialsekreterare, psykologer, terapeuter etc)


Andra bloggar om: Alain Topor, socionom, socionomutbildning, socialt arbete, psykolog, psykisk sjukdom, schizofreni, hemlöshet

Ett bra initiativ

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se att vi skulle kunna spara miljarder om män steriliserade sig. Idag är 4 av 5 som steriliserar sig kvinnor. Detta trots att det är ett mycket större och farligare ingrepp för kvinnor. Det är även främst kvinnor som förväntas stå för skyddet, knapra p-piller och därmed riskera diverse svåra biverkningar. När statistiken sedan presenteras och det framkommer att aborterna ökat så är det givetvis kvinnornas fel främst. För övrigt finns det numera fler alternativ för män än kondom, men eftersom efterfrågan är för liten, så kommer det inte ut på marknaden ordentligt. När det gäller manlig sterilisering går det även ofta att återställa ingreppet om man skulle ångra sig.


Andra bloggar om: kvinnor, män, sterilisering, preventivmetoder, p-piller

Le Parkour

Jag skulle också vilja vara så här fit. ;)




Andra bloggar om: parkour, youtube, video

Några lever min dröm

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se om en familj som skaffade sig en kvarn på Österlen.
Grön av avund blir jag. I många år har jag haft en tanke om att jag skulle vilja bo i en väderkvarn i framtiden. Kanske inte permanent, men som sommarbostad eller liknande. Jag vet inte riktigt hur den tanken dök upp, den bara fanns där en dag. Kanske har jag blivit inspirerad av Kaze no Tani no Nausicaä, som jag var så fäst vid redan som liten. ;)
Tyvärr duggar ju inte väderkvarnarna precis tätt, särskilt inte högre upp i Sverige. Möllor nere i Skånetrakten har jag sett några gånger. Egentligen är nog drömmen just en dröm, för det lär handla om enorma kostnader - både att köpa själva kvarnen och sedan rusta upp allt till ett faktiskt boende. Sådana summor kommer jag nog aldrig slänga mig med.

Drömmen

Bilden från flickr.com

Idag är det regnigt och kallt. Inte ens Malla ville vara ute. Bara stretade i kopplet och jag fick släpa henne på en halvlång promenad på eftermiddagen. Hon försökte lirka sig ur kopplet med mig också denna dag, vilket inte lyckades så som det gjorde med Lo, för jag förekom henne hela tiden. Men ja, det känns trist. Vill ju inte kämpa med henne liksom, utan vill att hon ska vilja vara här. Nu går hon och gnäller lite. Undrar om hon saknar matte.

Andra bloggar om: inredning, kvarn, väderkvarn, irländsk terrier, hund, anime, nausicaä

Evolutionspyssel

Spore har släppts! Nu lär jag gå under jorden. ;) Åt helskotta med hemtentor och uppsatser. Jag har väntat i flera år på detta spel.


Vidare har Malla idag haft sönder ett brev adresserat till Lo. (Japp, för han hann aldrig öppna det). Detta skedde under den kvart jag befann mig nere i tvättstugan för att hämta tvätten ikväll, så jag undrar ju vad detta ska föreställa för någon slags protester att ha sönder saker för oss hela tiden. Hon lyckades även få fatt på en tavelhängare och tuggade visst glatt på den medan jag var nere i tvättstugan första vändan i eftermiddags för att stoppa i maskinen. Jag är inte helglad.


Andra bloggar om: Spore, spel, pc, irländsk terrier, hund

Cox & Cox

Cox & Cox säljer vad de själva kallar för "ovanliga, vackra och praktiska" ting. Alla deras produkter känns väldigt personliga och hemmagjorda på något vis. Lite av deras filosofi är just också att hemmet speglar ens personlighet och sakerna de säljer ser ut att kunna öka trivelsfaktorn i vilket hem som helst.

Alla bilder från Cox & Cox

Idag var det Lo som tog ut Malla på morgonpromenaden medan jag sussade en liten stund extra. Tyvärr hade det inte gått helt problemfritt fick jag veta när de kom tillbaka. Malla hade nämligen likt en mästare snabbt snurrat sig ur sitt halsband och rymt iväg. Lo kunde tack och lov locka och pocka henne tillbaka, men han var himla orolig först, för hon sprang mot vägen. Hmmm... Långpromenaden jag tog med henne sedan gick dock exemplariskt bra. Vi stötte på ett flertal hundar på väg ned till stranden och det kändes skönt att bara kunna lunka fram utan att bry sig - till skillnad från vissa av hundägarna vi mötte, som fick jobba och slita med småhysteriska hundar. Vid stranden fanns massa (verkligen MASSA) Kanadagäss som Malla betraktade fundersamt.

Andra bloggar om: inredning, irländsk terrier, hund

Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion

Vindtunnel

Detta har tyvärr inte blivit någon stor grej i Sverige, men det är något jag längtar efter att prova på. Än så länge finns det bara en vindtunnel i Sverige och den är mer eller mindre ett hemmabygge, som inte riktigt kan jämföras med dessa. Största vindtunneln i Europa ska visst finnas i England, så man kanske skulle försöka ta sig en tur dit... Det kickar igång ca två minuter in i filmklippet. Jag tycker det ser hisnande kul ut. Det måste vara en sådan härlig känsla att bara lyfta!



Andra bloggar om: vindtunnel, fallskärm

Spontanshopping

Klev in i en bok-och pappersaffär, egentligen sökandes efter en ny almanacka för nya studieåret. Jag hittade ingen som föll mig i smaken, men på vägen ut stötte jag istället på en hylla med böcker som reades ut. Spontanköpte den här boken och hoppas på att den är givande. Den är fylld med snabba och enkla recept med endast fyra ingredienser. För en studentplånbok låter det otroligt lovande! Ju färre ingredienser som måste inhandlas, desto bättre. Avokadosoppan i den här boken får man till med endast höns/grönsaksbuljong, vispgrädde, avokado och gräslök. Eller irländsk gryta på potatis, koklamm, gul lök och persilja. Finns både förrätter, varmrätter och efterrätter att välja på. Perfekt. =) Krångligare behöver det inte vara.


Malla och jag tog en lång promenad om ca två timmar tillsammans med Stina idag. Vi tog oss iväg till ett inhägnat område med några enklare agilityhinder. Jag vågar inte släppa loss Malla så som hennes riktiga matte vanligtvis gör, för hon lyssnar inte gärna på mina inkallningar än, men här kunde hon ju inte rymma iväg någonstans. Dessutom blev det både bra fysisk motion (för alla parter) och hjärngymping när vi testade agilityhindren. Vi övade även lite rapport och på vägen tillbaka hem genom skogen sedan testade vi att låta henne söka efter oss, fast med löplinan påkopplad. Inte riktigt samma gensvar som jag vet att hon fått med sin riktiga matte. ;) Men men.


Andra bloggar om: böcker, kokbok, mat, irländsk terrier, hund,

Hårda tider väntar

Hade föreläsning idag på förmiddagen. Dagens ämne var sorg och kris, ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt intressant. Tyvärr föll allt väldigt platt och det mesta kändes lite felplacerat på något vis... Jag är opeppad till att börja med, eftersom hela kursen känns som en enda stor upprepning av tidigare kurser. Vad är då vitsen? Vad lär jag mig på detta? Blargh... Läraren lyckades inte direkt få med sig någon i klassen, inga vildare diskussioner över huvud taget. Själv väntade jag bara på att föreläsningen skulle vara över. Känns bara som slöseri med min tid och tyvärr är naturligtvis alla föreläsningar obligatoriska. Trist. Fast det är klart - var de inte obligatoriska, så skulle nog inte många komma. Jag har däremot alltid trott att studentlivet går ut just på det egna ansvaret och det ska inte behövas några tvångsåtgärder som om vi gick på gymnasiet igen... Ändå har socionomutbildningen obligatoriska föreläsningar termin ut och termin in. Löjligt!

När jag kom hem från föreläsningen möttes jag av en vilt svansviftande Malla, så glad att ha sällskap igen. Detta är angenämt att komma hem till. Däremot var det mindre angenämt att komma in i hobbyrummet strax därefter. Malla hade gått lös på papperskorgen där inne och vräkt ut allt innehåll. (Hehe, mycket godispapper, men det är INTE så att vi käkar godis varje dag. Det är många månaders samlande). Det som gick att tugga sönder hade hon tuggat sönder. Argh!!! Detta hade jag aldrig ens funderat på att hon skulle vara intresserad av, ingen av tidigare hundar jag haft har ens brytt sig om sådant. Jag samlade ihop allt bråte i en soppåse, knöt ihop och ställde vid ytterdörren för att gå och slänga senare. Först tog jag dock en promenad med Malla. Använde den långa löplinan, (eftersom jag inte vågar släppa henne lös än), och vi vandrade runt i 1½ timme, testade lite tricks osv. Jag var nog tröttare än Malla när vi väl kom hem igen. Gick till mataffären en snabbis och när jag kom tillbaka så... Japp, då hade Malla gått lös på soppåsen vid ytterdörren och rivit ut allt innehåll IGEN, fast nu i hallen. Argh!! Hårda tider väntar. Hoppas det inte fortsätter så här. Det är förstås bättre att hon har sönder sopor än att hon till exempel tuggar sönder möbler eller något sådant. Skulle hon ha sönder soffan eller så, så skulle jag sätta ett frimärke i pannan på henne och posta henne tillbaka till sin riktiga matte. ;P

Andra bloggar om: irländsk terrier, socionom, socionomutbildning, sorg, kris

Ett gripande farväl

Malla, den irländska terriern är här! Hennes matte kom med henne i eftermiddags, plus en flyttkartong med alla Mallas saker och en jättesäck med mat. Vilken omställning. Instant hundägare bara sådär! Mallas matte gick igenom alla papper och administrativa ting att hålla reda på, men till slut var det ett faktum att det var dags att gå. Det var med tårar i ögonen och ostadig röst som hon gick ut genom ytterdörren och lämnade Malla kvar här med oss. Gripande! Det är jättesvårt att skiljas från sina djur, i synnerhet hundar som man får en helt annan nära relation till än till exempel en... jag vet inte... guldhamster.
Bland det första Malla har gjort här är att hon upptäckte vår sovrumslampa. Den fanns inte här när hon var här i maj och hälsade på. Hon stirrade på den länge och väl, alldeles stel i kroppen, innan hon till slut morrade misstänksamt mot den. Min teori är att hon gjorde så för att den påminner om en luftballong och vi har just fått reda på att hon är lite rädd för dem efter en tidigare incident. Måste ha varit en hemsk upplevelse att upptäcka att de till och med finns inomhus! ;P
Nu lär det bli motion av i alla fall! Med hund går det inte att komma med några ursäkter, minst tre gånger om dagen blir det promenad helt enkelt. Fantastiskt. Enda sättet att få mig att hålla mig till sådana rutiner är just att det är ett måste. Att något bara är bra för mig håller inte i långa loppet, tyvärr. ;) Hur gör ni för att motivera er till sådant som är nyttigt/bra för er, men kanske inte så himla kul?

Vår sovrumslampa kommer för övrigt från Minh, en affär med modern asiatisk inredning, som är en av mina favoritaffärer.

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, sovrum, motion, inredning

Hundägare på låtsas

Imorrn blir vi med hund. Finns det några läsare här som hängt med sedan i maj, så vet ni att vi gått med på att vara tillfälligt fosterhem åt en liten vovve medan hennes matte är i London. Hunden ska bo hos oss fram till slutet på maj nästa år, då det är meningen att hennes matte ska kunna ta henne med till London nästa vända, när förutsättningarna blir lite bättre.
Det ska bli spännande att ha hund igen och det blir alldeles första gången vi har hund i vårt eget boende och inte i "familjehemmet" så att säga. Själv har jag ju flyttat runt så himla mycket under mina år här i Stockholm, mer eller mindre bott från månad till månad hos vänner, (och jag har befunnit mig i Stockholm sedan 1999, haha!), fram tills för ett par år sedan då man äntligen lyckades landa ett förstahandskontrakt. Djur har alltså inte varit något alternativ alls förrän nu. Det blir ett bra sätt att "prova på", eftersom vovven bara kommer vara här under en begränsad tid. Efter det lär man nog kunna utvärdera hurpass mogen man känner sig angående fortsatt ansvar som hundägare. Kanske känner man att man vill vänta några år. Jag vet inte.
Hur får ni livet att gå ihop med ansvaret att vara hundägare?

Tidigare inlägg: Malla, irländsk terrier

Andra bloggar om: hund, djur, irländsk terrier, Stockholm, London

Våld och trakasserier. Negativa bröst

Komisk tjuvlyssning? Jag vet inte riktigt, jag...

"Bistro bar, Kalmar

En tjej ~18 går förbi ett gäng killar ~22. En av killarna böjer sig fram och nyper tjejen i rumpan.
Tjejen (skriker): VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!
Killen: Men va' fan, slappna av lite!
Tjejen: Du, ge mig EN anledning att inte ge dej en örfil!
Killen: Jag slår tillbaka!
Tjejen (skamset): Okej, det var en ganska bra anledning…
Tjejen går snabbt därifrån."
(Från Tjuvlyssnat.se)

Just killens "Men va' fan, slappna av lite" när tjejen uppenbarligen inte uppskattade det hela skickar i alla fall upp en varningsflagg i mina ögon att killen skulle behöva upplysas lite. Respekt, rättigheter/skyldigheter, lagen... När någon ovälkommet tar på dig, eller fäller kommentarer som är kränkande är det en form av sexuella trakasserier som är emot lagen. Nä, en ursäkt om något hade varit på sin plats här.
Våld löser förstås inget alls, utom möjligen att man skulle känna tillfällig upprättelse, men misshandel är också olagligt. ¤Liksom¤. (Jag är anti våld så långt det bara är möjligt, vill jag bara klargöra inför vad som kommer härnäst). På mellanstadiet när man plötsligt blev föremål för pojkars uppmärksamhet och nypt/tafsad på de växande brösten emellanåt löste jag det hela med brutalt våld - jag sparkade pojkarna allt vad jag kunde på smalbenen. Då kunde jag inte komma på något annat sätt att freda mig på. Jag höll verkligen inte tillbaka, gav ingen förvarning och killarna förväntade det sig aldrig från lilla tysta Lina, så det blev alltid klockrena träffar som fällde dem ordentligt kvidande. Pojkarna lärde sig till slut en sak - att ge fan i att tafsa på mig. Men de slutade ju inte tafsa på de andra (mer socialt "välanpassade"??) småkvinnorna för det. De lärde sig att låta bli mig, ungefär som hästar undviker elstängsel efter några elkyssar, men de lärde sig inte respektera (jag talar då om rätt respekt, sunt förnuft, inte den typen jag skaffade genom att tillfoga smärta...) flickor generellt, att man inte bara ger sig på någon som inte vill, att bröst och rumpor inte är lovligt byte bara för att de känner för det och är testosteronstinna tonårsbomber osv. Har de i min gamla klass som höll på så lärt sig det än idag? Jag vet inte... Det talades sannerligen inte om det i skolan. Jag tyckte det var obehagligt med deras ovälkomna fingrar på mig och jag har aldrig försonats med mina bröst - ärligt talat avskyr jag dem större delen av året, för att de är så tydligt framträdande attribut på min kropp och uppenbart drar till sig uppmärksamhet oavsett vad jag skulle trä på mig. Jag hatar inte att vara kvinna och det är inte så att jag klär mig i bylsiga tröjor, verkligen inte, men för mig symboliserar de för det mesta något negativt. Frågan är var grunden för den avskyn uppstod. Hade jag den redan inom mig, eller var det något som skapades av dessa utomstående krafter?

Hursomhelst: bruka inte våld! Mitt sätt att lösa problem var inte konstruktivt någonstans. Men håll inte heller tyst.

Liknande samtalsämne i:
Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Andra bloggar om: sexuella trakasserier, våld, tjuvlyssnat

Jag har placerat min blogg i
Stockholm på bloggkartan.se

Lejonen i våra hjärtan? Den fantastiske George Adamson

more animals

Den här bilden från lolcats fick mig osökt att tänka på Youtube-videon som fått så mycket uppmärksamhet sedan ett tag tillbaka. Ni vet kanske redan vad jag pratar om. Videon med lejonet Christian och den lyckliga återföreningen.
Vad som verkar ha undgått många är att det där är inte det enda som finns filmat. Det videoklippet är bara en liten snutt på slutet av en dokumentärfilm från 1971 som heter The Lion at World's End eller Christian the Lion. Där får man se hela den långa färden med att få Christian från England till friheten i Afrika och hur ägarna får hjälp av den fantastiske George Adamson, som hängav sitt liv till lejon och ville skapa en helt ny flock i området. Christian var en viktig beståndsdel i det hela. Gripande i sin enkelhet och brist på budget. Se hela filmen istället!
George Adamson kanske känns igen lättast när man pratar om lejonet Elsa? Han är i alla fall mest känd för boken och filmen Born Free om just den sanna historien om föräldralösa Elsa som växte upp hos dem och sedan släpptes fri. I The Lion at World's End får man även träffa den enorma lejonhanen Boy, som George Adamson hade en särskilt nära vänskap med, en otrolig tillit mellan människa och djur. George Adamson mördades tyvärr 1989 i Kora Reserve av somaliska banditer då han skulle undsätta en turist. Gripande nog begravdes han bredvid sin nära vän Boy. Det finns mer information om George Adamson här.

Det populära videoklippet


Andra bloggar om: lejon, george adamson, afrika, youtube, video, djur

Compact living ihopknölat till 4 kvm

Hittade den här artikeln på aftonbladet.se, som handlar om compact living särskilt riktat till studenter. Några industridesignstudenter på Mittuniversitet fick uppdraget. De har lyckats få in de funktioner som behövs för sovrum, vardagsrum och arbetsrum – inknökat på fyra kvadratmeter. (Alltså i "ihopfällt" tillstånd. Detta är värsta inrednings-transformers). Alla känner väl till de där ryska dockorna, som man kan öppna och så är det en mindre likadan i och så fortsätter det. Samma princip här ungefär. Beroende på vad man vill uppnå för stunden kan man bädda fram en säng, eller förvandla det till en soffa med litet bord osv. Gott om dolda och smarta förvaringsutrymmen. Jag hade helt klart satsat på detta om jag fortfarande bodde kvar i min pyttelilla studentlya. Funderar även nu på att exempelvis applicera idén i Los arbetsrum, som egentligen är en stor klädgarderob. ;) Gå till projektets egen hemsida för en liten bildorgie: Matroshka


Andra bloggar om: inredning, design, mittuniversitetet, matroshka, transformers, compact living

Glasögonorm

Mina nya glasögon har kommit! Det par jag har nu har jag haft i... omkring sju år eller något. Glasögon har varit en enorm kostnad för mig, för jag har ett synfel som heter duga och behöver väldigt bra, tunna glas etc. Därför drar jag mig för att byta, men de gamla har nästan bokstavligen börjat falla i bitar. Nu har det äntligen uppenbarat sig ett fantastiskt ekonomiskt fördelaktigt alternativ, där de har snygga glasögon och jag kan få lika bra glas som hos någon dyrare optiker. Smarteyes, på Kungsgatan i Stockholm. De är dessutom väldigt trevliga och hjälpsamma. Att jag behövde uppgradera till starkare glas var ju givet efter så många år med ett och samma. Optikern slog sig för pannan när jag kom in. Nu har jag olika styrkor på vänster och höger dessutom... De nya glasögonen ger mig spänningshuvudvärk än så länge, för jag är inte van att ha dem.

Sociala problem

Terminen har startat! Första kursen denna termin heter "Sociala problem". Tråkigt nog verkar den upprepa väldigt mycket som vi redan har lärt oss. Det första vi skulle göra var i alla fall att försöka definiera vad som är ett "socialt problem". Så jag frågar er: vad anser ni är sociala problem?

Veolia Transport AB ringde mig idag och undrade om jag hade lust att börja arbeta som spärris igen varannan helg. Att jobba för Veolia har helt klart sina fördelar. Dock gillar jag inte området jag skulle bli placerad i, så jag är kluven...

Kriminalvård och Sushi Devil

Idag har jag varit på en intervju på föreningen Bryggan. Bryggans syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar vars föräldrar är eller har varit föremål för kriminalvård.De har sökt efter en volontärsamordnare, som måste bygga upp allt från scratch mer eller mindre. De har haft folk som är intresserade av att arbeta som volontärer, men har som det är nu för lite tid för att bygga upp en stabil volontärbas, med allt vad det innebär med information, intervjuer, internutbildning och procedurerna kring att lägga schema etc. Nu kom jag dit, stoppades full med en massa information och så ska jag få fundera på till slutet av veckan om jag vill ta mig an uppgiften eller inte.

Efter besöket på Bryggan mötte Lo upp mig med motorcykeln och vi tog oss till Hattori Sushi Devil på Tegnérgatan 43, för att testa deras annorlunda sushi. Här kan man få udda smakkombinationer som makirullar med rökt lax, avokado, cream cheese och rödlök, eller med rostbiff, japansk majonnäs, rödlök och koriander... Vi valde en så kallad "Monster Mix", som var 11 bitar med blandade smaker. På Sushi Devil skär de dessutom upp fiskbitarna när de får beställningen, vilket ger en tydlig kvalitetsskillnad. Det var otroligt gott! Jag kommer gå dit igen.

Imorgon börjar terminen. Jag har nästan hunnit glömma hur det känns att gå på föreläsningar.

Andra bloggar om: volontär, sushi, japan, fisk, kött

Tonfisk med chilisalsa och risnudlar

Vi har haft tonfisk liggandes i frysen ett bra tag. Igår kväll gjorde vi äntligen något av dem.

Själva tonfiskbitarna penslades med en marinad bestående av soya (japansk), riven färsk ingefära och saft från en halv lime. I brist på grill, så stekte vi tonfisken i en vanlig stekpanna. Soyan svartnar gärna när man steker, så man får vara uppmärksam... Chilisalsan bestod kort och gått av hackade chilifrukter och massa vitlök, samt gul lök och tomat, som stektes i olja i en annan panna. Strax innan den var klar tillsatte vi lite palmsocker, som har en särskild lite "bränd" ton i smaken, till skillnad från vanligt vitt socker. Risnudlar behöver praktiskt taget bara titta på hett vatten för att bli klara, så detta var en snabb, men ändå festlig rätt. Tyvärr hade jag inte riktigt huvudet med mig igår, så det var först när vi skulle sätta oss och äta som jag kom på att jag ville dokumentera med ett foto också. Hade velat få en mer tilltalande bild, men eftersom jag inte hade hunnit förbereda några inställningar på kameran, eller fixa bra ljus, så blev det inte bättre än så här. ;) Det var hur som helst väldigt gott - en fräsch och mättande rätt.

Andra bloggar om: tonfisk, mat, matlagning, salsa, chili, soya, japan

Dansrutin - Jazz

Mark och Courtney i So You Think That You Can Dance. Ganska kaxig dansrutin. =)



Andra bloggar om: dans, video, youtube