Hårda tider väntar

Hade föreläsning idag på förmiddagen. Dagens ämne var sorg och kris, ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt intressant. Tyvärr föll allt väldigt platt och det mesta kändes lite felplacerat på något vis... Jag är opeppad till att börja med, eftersom hela kursen känns som en enda stor upprepning av tidigare kurser. Vad är då vitsen? Vad lär jag mig på detta? Blargh... Läraren lyckades inte direkt få med sig någon i klassen, inga vildare diskussioner över huvud taget. Själv väntade jag bara på att föreläsningen skulle vara över. Känns bara som slöseri med min tid och tyvärr är naturligtvis alla föreläsningar obligatoriska. Trist. Fast det är klart - var de inte obligatoriska, så skulle nog inte många komma. Jag har däremot alltid trott att studentlivet går ut just på det egna ansvaret och det ska inte behövas några tvångsåtgärder som om vi gick på gymnasiet igen... Ändå har socionomutbildningen obligatoriska föreläsningar termin ut och termin in. Löjligt!

När jag kom hem från föreläsningen möttes jag av en vilt svansviftande Malla, så glad att ha sällskap igen. Detta är angenämt att komma hem till. Däremot var det mindre angenämt att komma in i hobbyrummet strax därefter. Malla hade gått lös på papperskorgen där inne och vräkt ut allt innehåll. (Hehe, mycket godispapper, men det är INTE så att vi käkar godis varje dag. Det är många månaders samlande). Det som gick att tugga sönder hade hon tuggat sönder. Argh!!! Detta hade jag aldrig ens funderat på att hon skulle vara intresserad av, ingen av tidigare hundar jag haft har ens brytt sig om sådant. Jag samlade ihop allt bråte i en soppåse, knöt ihop och ställde vid ytterdörren för att gå och slänga senare. Först tog jag dock en promenad med Malla. Använde den långa löplinan, (eftersom jag inte vågar släppa henne lös än), och vi vandrade runt i 1½ timme, testade lite tricks osv. Jag var nog tröttare än Malla när vi väl kom hem igen. Gick till mataffären en snabbis och när jag kom tillbaka så... Japp, då hade Malla gått lös på soppåsen vid ytterdörren och rivit ut allt innehåll IGEN, fast nu i hallen. Argh!! Hårda tider väntar. Hoppas det inte fortsätter så här. Det är förstås bättre att hon har sönder sopor än att hon till exempel tuggar sönder möbler eller något sådant. Skulle hon ha sönder soffan eller så, så skulle jag sätta ett frimärke i pannan på henne och posta henne tillbaka till sin riktiga matte. ;P

Andra bloggar om: irländsk terrier, socionom, socionomutbildning, sorg, kris