Sluta skylla ifrån sig

Idag går det att läsa en artikel på Aftonbladet.se där man återigen klagar på socialtjänsten.

Inkompetenta socialarbetare ödelägger liv

"Skyll inte på systemfel i socialtjänsten – det är personalen som är problemet"

Jojo, det kan man ju häva ur sig. Det är sant att det finns brister inom socialtjänsten och det görs säkert fel både här och där, som inom alla myndigheter och jobb. Men vi kan ju först och främst definiera vad socialt arbete är för något, för att förtydliga de faktiska arbetsuppgifterna.
...
Nä, det fanns inget enkelt svar på det. Det går inte bara att lägga fram en mall när det gäller detta arbete och sedan köra på. Varje klient är unik med sin problematik och likaså varje socialsekreterare. (De är människor). Tydliga ramar och instruktioner är inget som står att finna i detta arbete. Socialarbetaren ska finnas för klienten, men springer kedjad i ett byråkratiskt koppel där politikerna sätter ribban. Det kan finnas hjälp som förmodligen skulle passa en klient alldeles ypperligt, men socialarbetaren kanske vägras ge den hjälpen av olika anledningar - att det till exempel kostar för mycket. Socialarbetarens möjligheter att bestämma och påverka är ganska begränsad i slutändan. Jag har praktiserat på ett socialkontor i snart ett halvår och det talas besparingar och omprioriteringar och personalbrist hela tiden. Det spelar ingen roll att socialarbetaren vill hjälpa, socialarbetaren kan inte göra mer än kopplet tillåter. Det är knappast märkligt att så många lämnar socialtjänsten efter en ganska kort tid som yrkesverksamma, det är lätt att bli apatisk och känna sig misslyckad med det klimatet som råder. Som socialarbetare har du ett tufft arbeta att utföra med hög personalomsättning och ständiga omorganisationer, nya arbetsmetoder och delegationer att följa. Du förväntas kunna hantera fler och fler klienter, men ändå utföra ett lika välgrundat ordentligt utredningsarbete med var och en av dessa och kunna härbärgera samtligas problem, ångest och krav. Runt 50 klienter att ta hand om varje månad är standard där jag är. (För sommarvikarierna väntar det dubbla). Dessa kan behöva mer eller mindre omfattande hjälp. Det är dessutom många klienter med psykosociala problem, missbruksproblematik osv. Vissa så allvarligt sjuka att socialarbetarna för sin egen säkerhet måste vara två åt gången och ha vakten på stand by utanför. Hot och våld är något man får vara beredd på. Socionomer utbildas inte för att ta hand som sådana människor och hantera sådana situationer. Vilka gör det, typ väktare och poliser? Dessutom ska du utföra allt detta arbete till en usel lön som inte på något vis motsvarar arbetsbelastningens tunga börda och även den psykiska påfrestningen och det faktum att man trots allt har en akademisk utbildning på 3½ år. (Varför strejkar inte socialsekreterarna, de borde följa sjukvårdens exempel).


Andra bloggar om: socionom, socialsekreterare, socialtjänst, socialarbetare
____________________________________________________________________

Inget för de känsliga

Tål ni inte blod ska ni bläddra förbi detta inlägg.
I ett kök finns det gott om vassa saker. Det är faktiskt som gjort för att skada sig när man hanterar mat och man gör det också. Vi kan helt enkelt säga att att laga mat är min form av extremsport! Vanligtvis är jag så försiktig av mig och jag vet inte riktigt vad som hände häromkvällen, men jag tror det har att göra med det monotona arbete jag utförde.
Jag skulle nämligen göra rotfruktspytt. Massa rotfruktspytt. Så mycket att det skulle räcka flera dagar framöver. Att tärna stora mängder potatis, morötter och palsternacka tar dock en himla tid och är lika tråkigt som det är mycket. Till slut gled mina tankar iväg och jag slutade koncentrera mig på uppgiften, medan händerna hackade på. Det är då sådant händer. Ett litet felsteg med kniven och så var min tumme uppskuren. Snabbt på med kallt vatten. Jag avskyr känslan som far genom kroppen när man råkar skära sig. Det känns så onaturligt på något sätt och märkligt nog finner jag att skära i människokött märkligt likt bläckfiskkött... Detta minns jag även från en gång för flera år sedan när jag hade alldeles för bråttom att vräka i mig en frukostmacka, vilket resulterade i att jag bet mig själv i långfingret. Det gick hål och jag insåg både att jag har vassa tänder och att känslan var densamma som att sätta tänderna i bläckfisk. Weird...
Hur som helst så blödde det en himla massa. Förstår inte hur det kan komma så mycket ur bara ett ynka litet finger. Precis då kom Lo hem, PLUS hans mor, som hade med sig en sekatör så vi skulle kunna beskära busken utanför balkongen, eftersom den skymmer sikten. Där stod jag och blodade ned. Och det fortsatte under hela tiden hon var kvar. Nå, jag tror ändå det är lite hälsosamt att blöda lite när man ändå är igång. Kroppen får en anledning att förnya. ;)
Bort med de grönsaker jag höll på med när olyckan skedde. Lo fick hjälpa till att hacka upp det som var kvar. Vi plåstrade om min tumme och rotfruktspytt blev det ändå, trots detta missöde. Man kan väl inte säga annat än att det trots allt blev bra till slut. Hahaha


Andra bloggar om: mat, vegetariskt, kök,