Ojämna kurvor

Herregud vad ojämn den här utbildningen är! Kursen som tog slut förra veckan var mest tråkig, men inte särskilt svår på något vis. Helst hade man sett att den tryckts ihop till två intensivveckor eller liknande. Idag började nästa kurs - Utredningsmetoder i socialt arbete. Plötsligt steg prestationskraven och arbetsbördan tio dimensioner! Det är inte ok att göra så mot oss studenter, tycker jag. Den här kursen är äntligen på den nivå man föreställde sig att termin 6 skulle vara när man började själva utbildningen. Kanske lite mer till och med. Men man har ju inte rustats för det på något vis när de flesta andra kurserna mest pruttat på i ett makligt tempo utan alltför mycket engagemang. Det blir så otroligt hackigt allting, så jag sätter mest i halsen av ångest och får lust att hoppa av när det plötsligt blir så här, även om det verkar vara en kul kurs. Jag har liksom ingen tilltro eller tillförsikt vad det gäller min kunskap och min kapacitet, för utbildningen dumförklarar en ju för det mesta genom att gå igenom allt om och om igen. Suck! Plus att det naturligtvis blir en så här seriös kurs när jag tackat ja till ett jobb, som i sin tur har en internutbildning på heltid, vilket kräver min frånvaro från skolan under en veckas tid. Nu måste jag kanske plötsligt tvärvända och säga nej tack, (där lär jag ju aldrig få jobb igen då), men jag har inte bestämt mig än. Behöver väga fördelar och nackdelar etc. Vi behöver verkligen pengarna. Jävla skit. Dags att beställa kurslitteratur.