Fokus

Det är ständigt nya utmaningar med en kamera där valmöjligheterna är större. En kompaktkamera har ju en kuslig förmåga att lyckas få skärpa precis överallt på bilden hur man än gör. Med en systemkamera får man tänka efter lite. Kortet ovan på Loke är ett lyckat kort med kort skärpedjup - fokus på ena ögat. Några andra kort jag fyrade av i samma veva är inte lika bra, för där har jag inte fått fokusen rätt, utan fokus har exempelvis hamnat på nosen istället, vilket gör att ögonen bli oskarpa när jag använder en stor bländaröppning... Med min gamla kompaktkamera hade det inte spelat någon större roll om fokuspunkten låg på nosen eller ögat. Den tråkiga bakgrunden med skon och kopplet hade också varit mycket tydligare.

Husse och hund är bekymmerslösa på ett fält. Man kan inte tro det när man ser bilden, men alldeles bakom mig ligger bilvägen och därför testar vi inte vår tur genom att koppla loss Loke. Han får det där vallhundsstirret i blicken ibland när han kollar på bilar som passerar, så jag chansar inte. Här ville jag fånga rörelse, men inte helt frysa bilden. Benen är fortfarande oskarpa pga rörelsen.

Är det viktigare att fånga ett ögonblick än att få till ett perfekt kort? Ja, det tycker jag helt klart. Här blev himlen praktiskt taget utfrätt för att jag ville ta kortet snabbare än jag hann med att försöka få till de optimala inställningarna med bländare och slutare. För att utvecklas som fotograf så behöver jag ju dock även ta mig tid för sådant... Hmm, svåra dilemman. Samtidigt har jag en viss fetish för överexponerade foton - det hade jag redan när jag gick fotokursen på Tollare. Jag behöver skaffa ett motljusskydd till min kamera också.

Loke tröttnade ganska snabbt på att bara ligga still och ha tråkigt. Återigen - jag måste skaffa ett motljusskydd... Idag kan man ju med hjälp av bildredigeringsprogram rätta till det mesta efteråt om man är lite kunnig. Jag tycker inte att det är att anse som fusk om man redigerar mycket efteråt, det krävs kunskap och skicklighet även för det. Men jag tycker det är eftersträvansvärt att försöka få till en så bra bild som möjligt på en gång och slippa massa trist efterarbete framför datorn. Det jag jobbar mest med när jag redigerar mina foton är sådant man i princip hade kunnat göra i ett vanligt framkallningsrum - fixa med kontrast, öka/minska färgmättnad, beskära, förminska osv.

Sista kortet är en liten övning i porträttfoto. Jag är faktiskt ganska nöjd med den bokeh jag fick till. =) Jag hade velat ha med en av reflexskärmarna också, så jag hade kunnat ljusa upp ansiktet lite mer.

Kvällspromenad

Tog nya kameran med mig på Lokes kvällspromenad häromkvällen och insåg snabbt att jag måste hitta någon bra kameraväska till den. Bortsett från det så är djuren mina enda modeller och jag utnyttjar dem maximalt. Loke tyckte att det var måttligt roligt att behöva stanna var tionde meter för att matte skulle fotografera honom, eller något annat hon såg. Veckan har varit hur trist som helst - har det inte regnat, så har det verkat vara på gång att regna. Grått, grått, grått. Det sägs att det inte finns något dåligt fotoväder. Nä, det gör det kanske inte, men det finns tråkigt fotoväder! Jag vill ha mer kontraster och färger, inte självmordsgrått oinspirerande ljus. Den här kvällen kikade solen dock fram i knappa 20 minuter och det var därför jag slängde på hunden kopplet och sprang ut på ett av fälten i närheten innan vi fortsatte vår promenad. Här på landet är kontrasterna mellan natt och dag desto tydligare, eftersom det inte finns några lampor. När det börjar mörkna, så gör det det snabbt!

Solen lyckas hitta en glipa i molnen i några minuter.

En uttråkad Loke sitter still för att jag bett honom.

Sedan börjar han tänka på korvbitarna han kommer att få för besväret.

Det är rätt ok att posera lite ändå.

Matte talar om för Loke att han är den sötaste hunden i Enköping.

Vi fortsatte sedan vår kvällspromenad...

Molly

Molly föddes i slutet av maj, så mycket vet vi. Ännu en av dessa inte särskilt planerade kullar. Mamma katt var svartvit, liksom Mollys övriga syskon. Kullen med ungar fanns hos en man långt ute på Värmdö och vi hade turen att få tinga Molly. Vi hoppas att hon kan hålla efter gnagarna här ute på landet, som en sann kvarnkatt. ;) Vad hon har för raskatt i sig kan vi ju bara spekulera i, kanske ragdoll? Hon ser ut att ha färgteckningen bruntabbymaskad bicolor, eller kanske lila, eller blå, jag ser inte så stor skillnad på bilderna jag jämfört med... Finns det ett knä i närheten, så vill hon ligga i det och hon börjar spinna om man råkar titta på henne för länge. ;)

Tyvärr gör kameran henne inte rättvisa. Hennes ögon har en fantastisk blå färg.

Skutt

I början var Loke ganska hysterisk över att det fanns en till levande varelse i huset. För Molly var det mest synnerligen oönskat att denna best (Loke) närmade sig. Första veckan lät hon mer som en skallerorm än en katt - spottade och fräste mest hela tiden. Hon fick dock varmare känslor för Loke till slut och nu kan de både leka och kela på en nivå som båda verkar nöjda med. ;) Jag är stolt över Loke, han gör hela tiden sitt bästa för att visa att han är välvilligt inställd, både mot hundar och katter uppenbarligen, och försöker läsa av deras signaler. Trots att han är betydligt mycket större än Molly, så anpassar han sig så fint. Man inser ju hur lätt de där käftarna skulle kunna bita ihjäl lilla katten, men han har inte krökt ett hårstrå på henne ens under de mer vilda lekarna, minsta missnöjt pip från henne och han avbryter genast. Har hundar och katter utbyte av varandra? Dessa verkar ha det i alla fall.

Kompisar

Ny kamera

Äntligen ny kamera! En Canon eos 550d. Jag har väntat sedan juli på den, hela tiden har den varit slut, även hos leverantörerna. Men i fredags kunde jag till slut hålla den i mina händer. Det stod mellan en 550d eller en 7d, men förutom kostnaden så vann 550d mitt hjärta till slut, dels pga möjligheterna att filma, men också mycket storleken. Den är kännbart mindre, vilket många kritiserat den för. För mig är detta dock mycket passande, eftersom jag har små händer. =) Den passar mig faktiskt jättebra greppmässigt. Nu har ju jag enbart haft kompaktkamera sedan 2004, så det blir till att lära på nytt med alla möjligheter att själv ställa in bländare och slutare etc. Helgen har ägnats åt att ta massa övningsbilder och här är några av dem:

Vi åkte runt i våra nya hemtrakter i söndags och fann ett litet gårdsmejeri som arbetar uteslutande med getmjölk. Love it! Vi köpte jättegod färsk getost.

På helgen är det helt ok att lyxa till det med lite cider ibland. ;)

Loke och Molly är som syskon numera.
På väg hemåt efter att ha promenerat över de vida fälten. Loke får nöja sig med kopplet, efter att ha varit olydig nog att ha ignorerat vår inkallning fullständigt pga ett uppsnappat spår. Svårt att öva inkallning med den svårighetsgraden i förväg, men ja, ledsen i ögat blir man när han inte lyssnar.

På de vida fälten utanför vår bostad växer blåklint...

Att fotografera är en slags terapi för mig - jag glömmer allt annat medan jag håller på. Ett ögonblicks ro och pirrande kreatvitet i själen.

Nytillskott

Troligtvis är hon en Molly. Mer om henne vid tillfälle. =)

Sommarens tävlingar är över.

Loke har nu tagit sitt lp 1. =) Ett tredje förstapris på Mälarö bk nu i helgen och han kom på andra pallplats - den som snodde förstaplatsen hade en halv poäng mer. =P Nåväl, en liten pokal på det i alla fall. Loke och Karro jobbade bra tillsammans trots att de knappt tränat alls tillsammans på en månad och Loke har varit mitt uppe i flyttkaoset tillsammans med matte och husse. Även om han är ganska missnöjd för tillfället och känner sig lite otrygg med ett nytt boende, så tycker han stundtals ändå att det är mycket trevligt - exempelvis när man får springa lös så mycket plötsligt. ;)

Våra luddiga vänner...

... visar sin givna plats även i filmens värld. Sandy var en hund som jag var mycket förtjust i när jag var liten. =) (För övrigt skulle nog en terapihund kunna göra nytta på barnhem.)

"True he ain't pedigreed...
Sandy, there ain't no better breed
as he really comes in handy -
'specially when you're all alone in the night
and you're small and terribly frightened
it's Sandy,
Sandy who'll always be there!"

Här är en länk (var inte möjligt att bädda in denna) till en tribute till filmhundar genom tiderna, ända tillbaka till hunden Blair 1905: Tribute to Movie Dogs. Hur många känner ni igen? Jag plockade på mig alla hundfilmer som kom in i videobutiken när jag var barn. Toto, Shaggy, Lassie, Hobo i Summerdog, (undrar fortfarande vad han kan ha varit för ras), Digby, hundarna i The incredible journey, Nikki (åh!), Chomps, hundarna i Call of the wild, hundarna i Antarctica, Benji förstås, "wolf" i The journey of Natty Gann (mmm), White Fang, Iron Will, Bingo, Fluke, Beethoven - listan blir hur lång som helst.