Lite tid över

Nu börjar det äntligen bli lite lugnare igen och man får med lite tur tid över till sådant som inte är pluggrelaterat. Kursen tar slut på onsdag och förhoppningsvis ger nästa kurs lite andrum. Fast det har varit en kul kurs, det här. Önskar att fler av kurserna var så här mer praktiska och verklighetsförankrade. Stor idé att man läste juridik på termin 2 och 3 när man sedan dess inte fått någon anledning att praktisera det, i princip. Då tappar man bara en massa.


Fast lite hycklare är jag. ;) Jag har inte BARA pluggat. Har även kommit in i en ny period av vampyrer. True Blood (baserad på Southern Vampire Mysteries) hade ju premiär i Sverige i dagarna. I USA har den däremot sänts sedan september, så det är det vi utgår ifrån. Det är ju Alan Ball (Six Feet Under) som gjort den, så jag var ju tvungen att se vad detta var. Annars är jag alltid skeptiskt inställd till vampyrserier. Än så länge vet jag inte vad jag ska tycka om True Blood. Jag hade förhoppningar om att den skulle vara liknande Six Feet Under, med djupa komplicerade relationer. Detta har i sådana fall inte infunnit sig än, men vi är bara på avsnitt 7, så vi ska inte jäkta. Jag får dock känslan av att Alan Ball kanske satsat på att få in lite för mycket i en enda serie; politiska undertoner som hela tiden får en att tänka att det egentligen syftas på hur fult det ansetts (anses) vara med vita och svarta som "blandar sig", bara det att i detta fallet är det en vampyr och en söt vit tjej istället, hur utsatta vampyrerna är i samhället än idag, hur de behandlas som andra klassens medborgare etc etc. Ändå smackas det på ganska många klyschor: söderpojkarna tycks alla vara överkåta och avogt (rasistiskt) inställda till allt som är annorlunda (särskilt vampyrer då) och testosteronstinna till bristningsgränsen. Sex spelar över huvud taget en stor roll i den här staden. Vampyrerna som hittills presenterats är i bästa fall dekadenta, annars tämligen onda. Utom huvudkaraktärsvampyren Bill Compton (Stephen Moyer) förstås, som är sann gentleman (med huggtänder ibland) och vill leva som alla andra vanliga dödliga. "Mainstreama". Han och den andra huvudkaraktären - den tankeläsande sydstatsservitrisen Sookie Stackhouse (Anna Paquin) - finner varandra oändligt fascinerande i denna värld där ingen av dem riktigt kan finna sig till rätta och bli accepterade för vad de är. Men tillsammans känner de sig till freds. Himla gôlligt faktiskt. Som en "riktig man" är Bill både väldigt beskyddande, gentlemannamässig och allmänt gloomy och allvarlig, som det passar sig att vara när man är vampyr och har levt sedan 1860-någonstans. =P Blod, sex och tårar, serien har allt detta. Romantik, huggtänder och död. Jag vill sannerligen också ha en snygg vampyr som inte tycker att han har något vettigare att göra än att komma till min undsättning när det behövs.