Hur man kan göra och hur man kan göra. Vad bör man göra?
Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?
Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.
Två andra likande klipp:
Mollie's bad with other dogs
Dog aggression to people
Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.
