lördag, januari 30, 2010

Cesar Millan

"He teaches owners the importance of strong leadership, how to stand tall and project an assertive stance. He emphasises that there are no “quick fixes” but then he himself often supposedly cures a dog's negative behaviour in a very short space of time. He insists that owners should never get physical with their dogs then proceeds to teach the “Alpha Roll” and advises the use of choke collars, or even electronic shock collars in some episodes. Whether the hypocrisy is Cesar's or the ever increasing desire of TV companies to show people 'fast-food' types of viewing pleasure remains to be seen.

Millan does believe that dog owners should train consistently every day to prevent unwanted behaviours from returning and stresses the importance of exercise for a dog.

Such is the public's reverence of Millan's techniques that many followers apply his methods to other areas such as with problem children and in the workplace. Millan does point out that canine psychology and human psychology are not the same.

The basis of Millan's approach to dog training has not, as he would have one believe, sprung from his own natural rapport with dogs but has been well-documented in the past by canine experts such as the late John Fisher, Dr. Bruce Fogle and Ray and Lorna Coppinger. These professionals have devoted a lifetime to the study of canine behaviour, have delved into history books to trace the dog's origins and have written many accredited papers on canine psychology.

Many of these reputable people state publicly that Milan's use of the “alpha roll”, forcibly rolling a dog onto its back and pinning it down to assert authority, and his use of lead corrections and choke collars are inhumane and can have serious behavioural consequences. Though Millan is never seen to hit or physically injure any dog he is working with, the critics believe that subjecting a dog to archaic techniques is inhumane and causes fear and confusion in an already stressed dog.

Dr. Nicholas Dodman, Director of Animal Behaviour Clinic at Cummings School of Veterinary Medicine said:

“Cesar Millan's methods are based on flooding and punishment. The results, though immediate, will only be transitory. His methods are misguided, outmoded, in some cases dangerous and often inhumane. You would not want to be a dog under his sphere of influence. The sad thing is the public does not recognise the error of his ways"

Jean Donaldson, SPCA Director of Academy for Dog Trainers said:

“Practices such as physically confronting aggressive dogs and using choke collars for fearful dogs are outrageous by even the most diluted dog training standards.”

One of the most well-known and respected world wide dog behaviourists, Dr. Ian Dunbar is also critical of Cesar Millan. Dr. Ian Dunbar is a veterinarian and founder of the Association of Pet Dog Trainers. Dr. Dunbar has written six best selling books, developed the first puppy training courses and achieved many academic degrees. Dr. Dunbar has a veterinary degree, a Special Honours in Physiology and Biochemistry from the Royal Veterinary College of London University, a doctorate in animal behaviour/psychology from the Department of UC Berkeley and over a decade of research and experience in olfactory communication, social behaviour and aggression in canines.

Several instances of cruel and dangerous treatment that are promoted as acceptable training methods have been recorded by the American Humane Association.

For example, in one episode an unruly dog was held down by its neck after having been hung by a tight collar at the hands of Millan. This would have partially cut off the blood supply to the dog's brain and partially asphyxiated the animal. If a member of the public were to be seen treating their dog in such manner they would be prosecuted for animal abuse.

President of the Animal Protection Services for the Society, Bill Torgerson, DVM, MBA noted that the safety of a woman with a GSD was jeopardised in one episode by the use of an electric shock collar. The tormented dog redirected its aggression to its owner biting her arm. Television audiences never saw Millan attempt to modify the dog's behaviour by causing pain.

In fact a television producer, Floyd Suarez, sued Cesar Millan for injuries that his dog allegedly sustained whilst having behavioural training at Millan's facility." (Det kan man läsa om i den här artikeln) Blod från näsa och mun bland annat.

Utdrag ur en artikel från k9 Obedience

söndag, januari 24, 2010

Avskyvärda djurplågare

Hur kan man göra så här mot ett djur? Man kan inte ha alla hästar hemma om man kan behandla en annan levande varelse på detta sätt. (Känsliga tittare varnas). En kille (en idiot) kastar en intet ont anande hund från en bro.

Länken till klippet

Jag har sett uppföljningsartiklar där det står att hunden överlevde, men bröt flera ben samt fick inre skador.

torsdag, januari 21, 2010

Vi har blivit kändisar

Eller, det kanske är att ta i. =P Vi har vunnit en tävling och blivit Bozita Robur-profil, samt att vi vann säck med 15 kilo hundmat, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till Loke, ett sjukvårdskit, en foderhink och en keps.

Intervjun

Intervjun gjordes före jul, alltså innan jag fick jobbet som ni kan läsa om i inlägget "Drömjobbet är mitt", så den är ju inte helt aktuell, men i alla fall. =)


Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här "spökperioden" i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. "Det är ju inte lätt att vara så ung!". En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

torsdag, januari 14, 2010

Hundrastgårdar i Stockholm och fikaställen där hundar är tillåtna

Här är en bra blogg för oss hundägare som bor i Stockholm:


Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

lördag, januari 09, 2010

Terapi/assistanshunds-färdigheter

Vi har tränat mycket inomhusgrejjer nu när Lokes tass varit skadad. =)

torsdag, januari 07, 2010

Drömjobbet är mitt

I början av december fick jag gå på intervju gällande ett jobb som jag tyckte verkade vara ett riktigt drömjobb. Det var på vinst eller förlust som jag satsade allt, för jag trodde aldrig att jag skulle kunna få det. (Jag blev erbjuden en heltidstjänst som biståndshandläggare strax efter första intervjun, men tackade nej, för jag ville så gärna ha detta jobb). Chefen sade att det var väldigt många som sökt. Men jag gick sedan vidare till intervju nummer två strax innan jul - då fick jag träffa övrig personal förutom chefen och de fick en chans att bedöma mig också, (plus Loke). Det var jag och tre till som hade gått vidare i rekryteringsprocessen. Och idag fick jag veta att de "fastnade" för mig! =D På grund av att jag verkade så engagerad på intervjuerna och hade stor kompetens i förhållande till övriga. Även Loke skötte sig exemplariskt när han var med på andra intervjun, tycker jag personligen. Det är ett äldreboende jag kommer att arbeta på från och med 1a mars.

I annonsen stod (lite luddigt som vanligt):
ARBETSUPPGIFTER:
Vi erbjuder Dig ett självständigt och stimulerande arbete. Du kommer att ansvara för att vårt tema (djur och natur *min anmärkning) byggs upp på ett sätt som våra kunder har stor glädje och nytta av.
Du som söker får gärna ha en hund som du vill utbilda till vårdhund om den inte redan är det.
UTBILDNING/ERFARENHET:
Du som söker skall gärna vara arbetsterapeut eller ha annan lämplig utbildning.
* vara intresserad av att arbeta inom äldreomsorg
* du ska tycka det är stimulerande att handleda och entusiasmera dina arbetskamrater och till sist men inte minst
* du ska ha kunskap och stort intresse för det tema som gäller på det boende som du vill arbeta på

(För första gången någonsin kommer jag få användning av min gymnasieutbildning ((djurvårdare)) också, utöver min socionomutbildning). Jag ska alltså utveckla hela den temaverksamheten som de nu fått i uppdrag att genomföra. Handleda personalen och även samarbeta med dem förstås. De har jättestora allmänna balkonger på boendet och det ska utvecklas till små paradis där man kan odla - en balkong ska ha temat "lilla Italien" tex, med mycket örter. (De har redan låtit en trädgårdsarkitekt komma dit och rita upp de planerna, de måste bara realiseras också). Allt för att skapa en så givande och rolig tillvaro som möjligt för de boende. Utforma utflykter för de boende, exempelvis till 4H-gårdar, naturreservat osv. De ska även ha djur i allmänutrymmena är tanken - burar med fåglar, akvarium, kaniner... I handledningen av personalen ingår både att jag ska stötta dem om det är något och även ha en mer ¤undervisande¤ roll, rent konkret hur man sköter djuren, tränar hundarna osv, för alla djur måste ju kunna komma överens på boendet och jag ska kunna delegera ut arbetet, det är inte jag som ska göra så mycket av det rent praktiska. Och Loke får jobba som terapihund. =D Det administrativa är min uppgift - boka utflykter, göra back up-planer om något skiter sig, skapa samarbeten med olika aktörer osv osv. Så himla spännande! Detta är inte någon jobbtitel som existerar sedan tidigare, utan tills vidare är jag en "temaledare/gruppledare". ;P Värsta ansvaret och friheten att forma något så som man själv vill! Det känns stort. Något som är både bra och dåligt är att tjänsten är på 75% till att börja med. Bra för att jag får mer ledig tid (Loke är ju fortfarande under utbildning och ju mer tid jag har för att träna honom desto bättre) och dåligt för att man såklart får mindre pengar i fickan. Men fördelarna överväger nackdelarna tycker jag, för det här verkar vara ett så otroligt roligt jobb att jag praktiskt taget exploderar! Och chefen och personalen var så trevlig! Och det är en fast anställning!!

Ett ekipage som börjar arbeta på riktigt i mars! Wee!

Lammfärspaj

Paj är något man gör ganska sällan. Konstigt nog, för det är ju så gott! Häromdagen bestämde vi oss för att prova något pajrecept. Valet föll på en lammfärspaj med rödbetor, getost och rosmarincrème. Receptet finns här och pajen var enkel att göra, men kändes väldigt festlig. Vi kommer att göra den igen någon gång när det är dags för bjudning!


Nyårsafton firades lugnt här hemma. Vi gjorde vår egen lilla trerättersmeny och drack gott rödvin. Jag var nervös hur min hund skulle reagera över alla fyrverkerier. Vi bor alldeles intill ett grönområde där de brukar skjuta ganska mycket. Men han reagerade knappt alls! Inte ens på sista kvällspromenaden.
Förrätten på nyårsafton var inspirerad av ett recept på en tomat- och avokadobruschetta med dragoncrème. (Tror det var i en tidning från ICA.) Vi hade pilgrimsmusslor på som kronan på verket, men vilka skaldjur man än föredrar skulle passa.


Varmrätten bestod främst av hästfilé! Detta underbara kött... Jag fick med mig en rejäl bit i julklapp av mamma. Så mört, bara smälter på tungan. Hästfilé slår oxfilé med hästlängder. ;) Till det gjorde vi en vitlöksstinn potatisgratäng med chèvresås. Busenkelt men jättegott. Mmmm....

Hästfilé. Kolla vilken fantastisk färg.

torsdag, december 31, 2009

Hur man kan göra och hur man kan göra. Vad bör man göra?

Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?



Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.



Två andra likande klipp:

Mollie's bad with other dogs

Dog aggression to people

Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.

tisdag, december 29, 2009

Counter conditioning

fredag, december 25, 2009

God jul allihop

söndag, december 20, 2009

Lugnande signaler

tisdag, december 15, 2009

Flyga

Hoppas jag lyckas bygga upp tillräckligt stort mod för att göra detta någon gång. =) Nöjer mig dock med att börja i en vindtunnel som mjukstart.

söndag, december 13, 2009

Skadad hund

Aldrig får man ha kul. Jag och Stina släppte Loke i ett skogsområde där det är tillåtet att ha hundar lösa. Ville låta honom springa av sig ordentligt idag. Tyvärr hann vi inte vara där länge innan jag plötsligt såg att hans vita "strumpor" på framtassarna var alldeles röda. Visade sig att han skurit upp en trampdyna rejält. Bara att vända hem igen. Loke tycktes helt oberörd, dock. Sambon ringde veterinären, som tyckte att vi kunde avvakta till imorgon, eftersom det nästan inte blödde alls när vi kom hem. Så vi ska komma dit precis när de öppnar imorgon. Med Stinas hjälp lyckades jag få på ett litet tryckförband på den högst ovilliga jycken, men nu när det väl sitter på bryr han sig knappt om det. Får se vad veterinären säger imorgon, men jag hoppas det inte ska behöva sys, så han måste sövas och så. Vilken skitvecka, vi är inte riktigt rustade för att ALLA oförutsedda utgifter ska komma på en och samma månad...

torsdag, december 10, 2009

Vandaler i hooden

Någon (några?) jävla idiot har under natten skurit sönder alla däck på vår bil samt brutit upp bensinlocket och gjort...? Ja, inte vet jag! Slangat bensin? Hällt i sand eller något för att ha sönder motorn?? Jävligt onödigt i alla fall! Vi hade just köpt nya (begagnade) vinterdäck för (för oss) dyr peng. Det känns nästan personligt liksom, som om man har en ovän någonstans. Grrr...

måndag, november 23, 2009

Första praktikdagen

Loke har nu kommit in i verkligheten. =P Idag besökte vi ett äldreboende för första gången. Första praktiken för hans del. Vi var där i en timme och gick runt på några våningsplan på avdelning A. Nästa vecka blir det eventuellt en annan avdelning. Det var lite ostrukturerat. Tyvärr hade min utsedda kontaktperson glömt bort att vi skulle komma och övrig personal hade inte informerats. Mycket synd. Jag som så noga gått igenom på ett möte innan, utan hund... Det var heller inte så många gamlingar ute i uppehållsrummet och de som var där var ändå inte riktigt där om man säger så. På våningen ovanför fick vi gå in i varje persons lägenhet och hälsa på, vilket mer tydligt verkade uppskattas. Loke var ganska pipig och stissig i början när vi precis kommit dit och verkade finna det hela lite jobbigt, men han vande sig snabbt vid den nya miljön. Han ville (tyvärr) hälsa glatt på folk och då vill han ju ända upp i ansiktet på dem oavsett hur högt upp ansiktet är, men allt gick bra. Jag lyckades avstyra, alternativt korta ned kopplet om han var för snabb för mig. Gamlingarna var han dock mer försiktig med. Om det var en tillfällighet eller om han har liiite fingertoppskänsla vet jag inte. Vissa av de gamla sken upp när han kom in till dem, en dam hade haft foxterrier under sitt liv och tyckte Loke var särdeles fin med sina olikfärgade ögon. Det svåraste tycker jag nog är att avgöra hur mycket jag ska begära av Loke. Han var knappast fokuserad på alla människor idag, utan gick omkring och nosade generellt överallt, även om han "sade hej" till alla vi hälsade på genom att nosa på dem, slicka deras händer osv. Han fick utföra tricket "fjäska" hos några som var mer intresserade av hans närvaro och det tyckte såklart alla var mycket gulligt. Foxterrierdamen i synnerhet var den jag känner levde upp mest av vårt besök. Loke har bara legat och sovit sedan vi kom tillbaka från äldreboendet, så jag tolkar det som att det trots allt var ganska ansträngande för hans lilla huvud, även om det inte märktes så mycket innan.

söndag, november 22, 2009

Terapihundsutbildningen fortsätter

Kurs hela helgen. Mest teori, men även en del praktiskt med hundarna. Vi gjorde ett "vardagslydnadstest" för att se hur vi låg till med hundarna idag. Ett av delproven innehåller ju bland annat sådant. Vi betygsattes av Sandra på en skala från 1-5 där 1 var dåligt och 5 var perfekt. 3 innebar att det var ok, men kräver mer jobb. 4:or och 5:or är det man ska satsa på med andra ord. Jag fick stor ångest i bröstkorgen när Sandra sade imorse att vi skulle göra det testet, för Loke och jag har ju liksom tränat så lite med störningar... Nu skulle halva klassen stå bredvid och titta på oss liksom. Vissa moment var dessutom saker vi inte tränat mycket alls. Som att stanna kvar. Jag har bara kunnat gå iväg några meter och när jag sedan gått tillbaka mot Loke brukar han oftast resa sig glatt. ;P Ja, ångest helt enkelt. Men vi gjorde det i alla fall. Så här gick det:

1) Acceptera en vänlig främling. Jag skulle kunna sätta Loke och hälsa på en av dem andra i klassen och Loke skulle vara lugn, varken överdriven glädje, rädsla, aggressivitet osv. Han fick inte heller resa sig ur position... Vi fick en 4:a på denna, för Loke höll på att fullkomligen spricka, men klarade det precis...

2) Beröring. En främmande person (nån ur klassen nu när det bara var test) skulle kunna röra Loke på huvudet och ryggen utan att han bytte position. Han bytte position (reste sig glatt) så den fick vi en 3:a på...

3) Hantering. Kolla öron, klappa hunden, luta sig över, tandvisning osv av en främling. Här fick vi en 2:a, för han blev "överdrivet glad" då förstås... Skulle upp o hälsa när det var meningen att han skulle hålla position.

4) Koppelpromenad. Skulle kunna gå med löst hängande koppel, visa följsamhet och kontakt med mig som förare. Vi fick en 3:a, för han blockerades av dofter ibland och så och då drog han ut i kopplet. (Lite unfair när man suttit inne hela förmiddagen faktiskt! ;P)

5) Gå genom folksamling. Några av de andra i klassen ställde sig med någon meters mellanrum mellan sig lite utspritt och så skulle vi sicksacka mellan dem. Trodde inte det skulle gå så bra, men vi fick en 5:a! Han gick jätteduktigt! Hade uppmärksamheten mot mig jättebra. =)

6) Sitt och stanna kvar. Som det låter. Jag skulle kunna sätta honom och gå bort ca 15 meter och vänta på att Sandra sade när jag kunde gå tillbaka till Loke. Vi har som sagt bara tränat detta litegrand och bara inomhus och några meter. Det här var ju ute och halva klassen stod bredvid och tittade. Ångest... Det här kommer aldrig gå. Men! Vafan! Som ett litet ljus satt han där och satt och satt medan jag gick både fram och tillbaka! En klockren 5:a!

7) Inkallning. Även här skulle jag sätta Loke och gå iväg ungefär 20 meter den här gången och vänta på Sandras tillåtelse att kalla in honom. Tänkte att det kommer aldrig gå heller, han kommer springa till nån av de andra, eller resa sig innan jag gått 20 meter osv. Men återigen satt han där som ett litet ljus! Och när jag sade "kom!" sköt han iväg som ett spjut till mig! (Och även delvis förbi mig av farten, men till mig helt klart.) Ännu en klockren 5:a fick vi! =D Glädjejubel från mig för att jag tyckte han var så duktig och det tyckte Loke var himla kul och blev alldeles till sig.

8) Reaktion på annan hund, ca 5 meters avstånd. Hunden får visa intresse, men inte mer. Som ni kanske kan gissa så klarade vi inte detta. Blev fett underkänt med en 1:a. Loke gick fullkomligen i taket och hängde sig i kopplet vilt viftandes med frambenen i luften och skällde för fulla muggar. "Jag vill fraaaaammm!!" Suck... Men det visste jag ju. Sedan han började på hunddagis är förväntningarna skyhöga så fort han ser en hund. Har fått börja om helt där och övar på långt avstånd.

9) Reaktion på störningar. Ska egentligen vara många störningar på riktiga provet. Plötsligt oljud och händelser liksom. En tung bok som faller, en joggare som springer förbi... Nu blev det bara störning med en godisbit som slängdes framför nosen på honom och på backen. Vi fick en 4:a. =) Han ville fram, men lyssnade när jag sade nej.

10) Separation från förare. Han skulle klara av att separeras från mig och spendera lite tid med någon annan, utan mig inom synhåll. Den andra personen skulle kunna få hans uppmärksamhet och han skulle kunna visa gott uppförande med den personen och ta kommandon. (Sitt, ligg typ). Detta klarade Loke galant enligt dem andra, han samlade sig snabbt efter att jag gått. En 5:a. =)

Och det var det. Inget mönsterbarn precis, men jag tycker det gick över förväntan. =) Det är ändå min första hund på egna ben, så jag har inte tränat hund innan. Sandra sade att hon tyckte att Loke gjorde duktigt ifrån sig för att bara vara 1 år. Att vara unghund är ju lite speciellt.

Bäst i klassen var förstås BC:n Mandy, men hon har några fler år på nacken också!