Allemansrätt?

Hur var det nu? Det svenska lagsystemet är bra och väl fungerande?

Nedan är ett utdrag ur en artikel från Aftonbladet.se. Klicka på länken för hela artikeln. HÄR

"Tre män hade sex med en berusad 15-årig flicka samtidigt.
”Jag vill inte”
Flickan blev fullare och lade sig på en madrass för att vila när 18-åringen slet av hennes jeans och trosor.
– Sluta, jag vill inte, säger flickan att hon sa.
18-åringen, hans 20-årige bror samt en 25-årig kusin deltog genom anala, orala och vaginala samlag i vad åklagaren anser var en grov våldtäkt.

Ringde en kompis
Flickan säger att hon var så slut i kroppen att hon inte orkade göra motstånd, men hon försökte putta bort åtminstone en av dem.
Hon säger att hon gick in på toaletten och grät och ringde en kompis efteråt.
Männen förnekade våldtäkten och sa att flickan var med på sexakterna.
– Det har ingen betydelse att hon ”var med” från början utan hon har alltid rätt som kvinna att säga nej nu är det stopp, säger åklagaren Gunnar Brodin.
Karlskoga tingsrätt anser att kvinnans berättelse är trovärdig, men att hon inte var tillräckligt berusad och att inget våld förekom. "

Och de friade männen.

Det ska liksom vara rimligt att utgå ifrån att en femtonårig flicka lockas av ens tanken på att ha sex med tre män, en betydligt äldre, i alla hål hon har?
Återigen - i egenskap av kvinna måste jag då se till att en framtida våldtäktsman ser till att misshandla mig också, (och det måste synas ordentligt och helst lämna bestående men), förutom att skända min kropp och gärna kanske supa mig halvt medvetslös. Annars räknas det liksom inte riktigt. Ett ”nej, sluta” kan ju betyda vadsomhelst! Det är klart, man hör ju vad man vill antar jag... Men även om man blir misshandlad eller är bortom medvetande, så har de oftast ursäkter för det också, de som dömer. (Oftast män). Jag blir upprörd faktiskt. Det är därför jag brinner särskilt mycket för att försöka få jobb som kurator på våldtäktsavdelningen på Södersjukhuset här i Stockholm i framtiden. Jag har ingen lust att bli jurist och satsa på att bli domare etc, men jag hoppas och tror att man kan jobba för förändring redan i den första instansen, i mötet med offret. Om inte annat kan man kanske få dem, offren, att ”hitta tillbaka” igen... Till livet och tilliten till människor, män. Men det är faktiskt en för stor tanke även för mig att ens försöka föreställa sig hur man återhämtar sig från en sådan sak.

Jul, nyår och materiell kärlek

Ska inte säga så mycket om nyårsafton faktiskt. Finns inte så mycket att säga. Den började helt ok, vi kom dit strax efter 21 och vi hakade på två andra vilsna människor som också skulle till samma fest. Jacob kom och mötte upp dem nämlich. Gustav hette den ena av de vilsna. Han var rätt underhållande under hela kvällen sedan. Spelar i band gör han visst också, så i egenskap av manager åt L så... =P Han påstod dessutom att han kände till Long for Parade. Tom var gorgeous hunk som vanligt. Han ser särskilt bra ut i det där håret tycker jag.
Mina farhågor om att S inte skulle trivas besannades dock, tyvärr. Han åkte hem strax efter tolvslaget och jag partade vidare, men med ett gäng skuldkänslor som sällskap. Jag blev mindre rolig att hänga med således. Lite störd blir jag, särskilt när jag försöker återuppta kontakten med Tom och försöka hala in några nya kompisar i processen kanske. Men vem vill hänga med en tråkig människa? Jamen, på riktigt? =P Det fanns en del roliga stunder ändå under kvällen/natten, men jag håller det för mig själv. =)
Jättesent var det dags att avrunda ”kvällen”. Jag skulle få låna en soffa hos Tom var det sagt en stund tidigare. Lättare att ta sig hem till honom, plus att jag slipper springa omkring ensam mitt i natten. Men han orkade typ inte åka hem, så vi blev kvar i den där villan och fick låna ett rum som nog ingen använder särskilt frekvent. Var kaaallt. Visserligen gillar jag att sova svalt, men detta var så kallt att jag vaknade emellanåt och huttrade. Bristen på täcke kan ju ha varit en bidragande orsak förstås. Jag hade en ynklig fleecepläd utklädd i ett påslakan och Tom fick dra det ännu kortare strået och sova med enbart ett tunt överkast. Efter några timmar bestämde jag mig för att jag var pigg och förpestade för Tom genom att vilja tvinga upp honom också, så man kunde ta sig därifrån någon gång. Jag var hungrig och hade planer på att försöka hitta en pizzeria. Men Tom tyckte att jag kunde äta där istället och knölade sig upp och gjorde skumma bovetepannkakor. =P
Värden och värdinnan verkade osams, så jag kände mig dock manad att ta mig därifrån snarast. Resten av idag har jag mest spelat.
S frågade varför jag känner massa folk i överklassen också. Har jag inte ens tänkt på...

Min jullovsvecka började med att jag åkte till Kristinehamn ganska omgående efter min sista föreläsning den 22a. Jag klev av i Kristinehamn istället för Karlstad därför att torpet ligger närmare Kristinehamn. Förutom på själva julafton, då vi var och firade inne i stan som vanligt, så satt jag ute i torpet hela tiden. Man kan knappast kalla det kul, men det var helt klart lite rekreation. Man kan inte göra så mycket annat än att ta det lugnt. Det jobbigaste jag gjorde under hela tiden där var att hjälpa mamma med dikena runtom torpet. De kloggar igen och stinker. När de sedan är rensade får man ett mysigt porlande inpå knuten istället. =) Ett lagom skitigt och kroppsligt arbete. Det ska tydligen finnas massa lodjur där ute, men jag såg inget. Däremot var jag själv i torpet en dag och promenerade omkring lite i brist på annat och hukade mig ned för att titta på en intressant mossa.(?) När jag sedan reste mig upp och kollade åt sidan står det en gigantisk (de är alltid gigantiska) älgko alldeles för nära mig och en bit från henne stod hennes kalv. Gick en kall kåre från tårna ända upp till huvudsvålen på en sekund. (”Nära” är ju relativt förstås, de var kanske 30 meter bort, men det kändes inget vidare. ^^ Har ingen aning om vart ”närgränsen” innan en älgmamma tar illa vid sig går.) Älgkon stod och stirrade på mig under hela den tid som gick då jag bara själv stod fastfrusen och stirrade. Men när sedan kalven började stövla iväg följde hon efter med stora steg.
Kom tillbaka till Stockholm den 28e, hann andas ensamhet en stund och nästa dag träffade jag Stina på hennes jobb (otippat!) över en fika, för att snabbt springa genom staden letandes efter en del grejjer och sedan kom Lo hem till mig. Mer film. Han visade mig Happiness. Deprimerande rolig kan man väl säga. Bedrövlig och dråplig. Och jag visade Majo no Takkyûbin, Kiki’s Delivery Service, Häxans budfirma. (Välj själv vilket namn ni föredrar på den liksom....) Även Love pep lite igenkännande när man såg Visbyinspirerade scener. ;) Vi ska ses igen på torsdag är det tänkt. Åka bil och grejjer.

Julklapparna då. Jo, jag fick praktiska julklappar. Tröjor, strumpor och annat man alltid behöver. Fick dock en mp3-spelare jag sneglat på av pappa som nyss hade kommit tillbaka Sydamerika. Eftersom han hade tagit med min "halvlillasyster" dit tyckte han att det inte var mer än rätt att jag skulle få en lite dyrare julklapp.
Min fina Creative Zen Vision: M. Gillar den skarpt, även om jag inte är helt nöjd med hur den sorterar musiken. Hittar ingenting längre. Men men, det är nog mest en vanesak. Fyller helt klart min materialistiska kvot för en stund.
Fick även en liten peng av honom att köpa något jag ville ha för. Först och främst drog jag igenom hela Stockholm i jakt efter något glamoröst att ha på mig till nyårsfesten. Jag ville ha något svart, kanske med lite vitt, med spets och tyll och allt möjligt. =) Men jag hittade inget som föll mig i smaken. (I slutändan gick jag till festen i en svart enkel långklänning jag haft i flera år). Så det jag köpte var ett par nya högtalare till min dator. Har haft ett par riktigt fula, otympligt stora högtalare i några år nu och jag har aldrig gillat dem, men de var gratis. När jag nu dessutom har en ny fin dator, så kunde det bara inte få fortsätta se ut så. =P Köpte ett par läckra, slimmade Logitech Z4. Så bra ljud i jämförelse och en större fröjd för ögat. Mums.
Så här ser de ut

Och politiken kliver ned i åldrarna.