Äntligen har alla saker kommit! Nu har jag en riktigt bra bas för att kunna göra roligare bento. =) Jag är särskilt förtjust i min bentobox med trollsländor på. Den röda bentoboxen med kaniner har jag köpt till Love. ;P De kanske ser små ut, men jag lovar att man blir mätt varenda gång. Ska visa hur i ett framtida inlägg.
Förra helgen träffade jag Lokes syster Fendi med matte. Det går lätt att konstatera att alla syskonen verkar har fått stora personligheter. Vissa hundar man träffar är liksom bara hundar, man känner inte att det finns så mycket annat där så att säga. Det gäller inte dessa. =) Man får kontakt med dem. Fendi hade den spädaste lilla röst jag någonsin hört. Vi promenerade till hägnet i Åkeshov, för där skulle de kunnat vara lösa helt lagligt. ;) Hägnet var dock fullt med flera andra hundar, som jag först trodde kom från Hundstallet. Så var inte fallet och de bjöd in oss att leka med dem. Jag är så glad att Loke är en helt oproblematisk kille - han hoppar in i nya flockar direkt utan något som helst gruff. På hunddagiset är det han som får leka med alla nykomlingar, eftersom han sköter sig så fint. ;) Stackars Fendi hade skadat tassen lite och fick inte leka så mycket... Loke sprang sig trött tillsammans med två bolltokiga border collies. Han hade ju ingen chans att springa ikapp dem, vilket fick honom att skälla frustrerat när han jagade efter. Hopplöst döv var han också förstås, allt var mycket roligare än matte i det hägnet! En dobermann lyckades stånga mig på näsan så jag trodde näsbloden skulle spruta, men det gick bra. =P Vi avslutade syskonträffen på trädgårdscaféet i Åkeshov. Allt som allt blev det en träff på ca fyra timmar! Var är ni, alla andra syskon?? Dags att ses!
Loke har ostbågesvans som vanligt.
Fendi får ta det lugnt med sin tass.Ujuj. Jag orkar typ inte göra något alls nu när jag jobbar. När jag kommer hem sjunker jag ihop i soffan och stänger av hjärnan. På sin höjd orkar jag söka lite jobb, vilket ju är ett måste nu, eftersom mitt vikariat tar slut om en månad och de har inte uttryckt något fortsatt behov.
Loke har börjat på hunddagis sedan ett par veckor. Det går verkligen jättebra! Det är som om han aldrig gjort annat än att vara på dagis enligt personalen. Han har charmat sockorna av alla och får guldstjärnor varje dag. Inget bråk eller stök med de andra hundarna, han vill bara leka och gör det fint. Han håller inte ens på och skäller, vilket de verkade synnerligen imponerade av. Jag vet inte, jag. Han har aldrig haft någon större benägenhet att ta till skall... Som mest brukar han "puffa" fram ett litet voff när han vill göra en uppmärksam på något. Blir han väldigt uppspelt kan han förstås sätta igång lite. En annan sak de på dagiset var imponerade över är att han har ett sådant självförtroende. Det finns ingen ångest alls i honom när han blir lämnad av oss och han är så lätt att handskas med. =) Rättar sig efter situationen. En i personalen berättade om en granne till henne med två aussies - de var helt omöjliga att lämna över huvud taget. Då gick de upp i limningarna.
