Spelmani

Nu har jag förtidsröstat. Härligt att ha det överstökat. Höll nästan på att glömma att rösta för trängselskatten, men nu är det gjort i alla fall.

Jobbade några timmar på tisdag och onsdag med broschyrutdelning. Världens lättaste jobb, lättförtjänta pengar, men tämligen tråkigt. Det bästa med anställningen på Adecco är att jag är inte fast på ett enda uppdrag, utan kan få olika från vecka till vecka och olika långa beroende på kunden. Jag blev tillfrågad av min kontaktperson Maria om jag hade lust att jobba nästa vecka också. Som röstregistrerare. Det ville jag. =) Och idag blev jag också uppringd och tillfrågad om jag ville jobba imorgon med att göra skyltar i Vällingby. (?) Jag frågade inte mer ingående om det, eftersom jag sade på en gång att min handstil är inte vacker på något vis, så jag är inte lämplig. ^^ Hon tyckte det var bra att jag är ärlig i alla fall. =P Helt upp till mig om jag vill ta på mig uppdrag eller inte och det passar mig ypperligt. Två veckor innan tentan till exempel lär jag inte göra något annat än sitta med näsan i böckerna. Då vill jag inte jobba. Jag och Jenny i klassen har pratat ihop oss idag om gemensamma möten där vi tillsammans går igenom gamla tentor, kollar upp vad som kan vara viktigt i böckerna etc.

Vidare är jag helt fast i Black & White 2. Enda anledningen till att jag skriver detta nu istället för att spela är för att det hängde sig. Inser att klockan nästan är 20 och jag satte mig klockan 15. =P Hoppsan. Samtidigt är jag inte alls sugen på att spela, för det har blivit så himla svårt på en enda gång. Alldeles för stor klyfta mellan tutorial och själva spelandet med att återta sitt land. ¤puh¤ Blir inte en lugn stund i spelet. Samtidigt är det också därför jag inte kan sluta, för jag avskyr att misslyckas. =P

Och så tror jag att jag fått en hjärnblödning. Nös jättehårt och det högg till i huvudet och nu gör det ont där hela tiden. >_<

Klirr

Hah, jag har inte umgåtts med en själ förutom S sedan Medeltidsveckan. Har funderat på åt vilket håll man ska gå för att skaffa sig nya bekanta, så man slipper sitta ensam hela tiden. (Det är visserligen riktigt bra för studiedisciplinen att inte ha något liv). Hursomhelst så behövde jag helt plötsligt inte tänka på det längre, för någon tog steget åt mig. Helt plötsligt damp det ned ett mail från Tom. Vi talades vid lite strax efter M-veckan, men sedan dog det ut som vanligt. Det har varit tradition de senaste åren. Men nu fick jag det här mailet i alla fall, där jag är medbjuden ut att festa loss med närmast sörjande på alla möjliga ställen på lördag. (Han fyllde år nyligen). Förvånande, men glädjande. Jag tackade ja genast, trots bristande ekonomi efter införskaffandet av kurslitteraturen.
Och jag ska jobba tisdag och onsdag med att dela ut broschyrer på stan. Samma softa visa som för Infopool, fast det här är ett annat företag. Jag behövde inte ens ansöka, utan Annika tog in mig direkt. Lite extra klirr i kassan så småningom i alla fall, även om det bara lär gå till ännu mer kurslitteratur.

Dån

Loggade in på min gamla blogg på Diaryland för första gången på väldigt länge. Sist jag skrev i den var januari 2005. Tack och lov finns alla inlägg kvar. Någon gång måste jag påbörja det tidsödande arbetet att spara ned alla inlägg på datorn, så jag kan radera den bloggen. (Första inlägget där skrevs i februari 2003 och jag skriver ganska mycket). Hursomhelst har jag suttit och läst igenom bloggen från första inlägget och framåt. Oj, vad man glömmer fort. Tappar detaljer, känslor... Helt underbart nu i efterhand att ha möjlighet att läsa allt det här igen, även om det står en hel del olyckligt också. Men det är nostalgiskt, och även de sorgsna inläggen får ett svagt melankoliskt leende att visa sig i mungipan. Har hunnit läsa ett 50-tal av inläggen nu, är på år 2003 fortfarande, och stannade vid detta inlägg. Jag skrev ganska ofta i en slags "bokform" förut. Alltså, skrev om mina händelser som om jag och mitt liv vore en romanbok under produktion. I detta inlägg använder jag visserligen jag-form, istället för att referera till mig själv som "hon" eller liknande, men lägger ned lite mer på att beskriva. Detta inlägg fick mig att le sådär. Jag saknar inte den tiden av mitt liv längre, men jag ser ändå tillbaka på den ibland med en viss nostalgi. Inlägget har titeln "Thunder" och jag skrev följande den 23e september 2003:
"Ovädret började redan igår med kraftig blåst. Jag hade en orolig känsla i magen när jag gick och lade mig. Halvvaknade någon gång inatt av att fönstret skallrade kraftigt och regnet smattrade på mitt fönsterbleck. Och plötsligt mullrade åskan högt och nära. Jag sträckte ut min hand till vänster sida om sängen för att röra vid dig i sängen intill och försiktigt be dig lägga dig bredvid och hålla om mig, skydda mig från det skrämmande oljudet, som du brukat göra.
Men vi delar inte samma rum längre, du är inte bara en armlängds avstånd från mig längre och det enda min hand fann var min vägg utan tavlor...
Just då kände jag mig väldigt, väldigt ensam.
Och åskan fortsatte mullra."

De flesta av er vet ju genast att det är Jo det syftar på. Han stod mig ju närmast i många år. Den där natten låg jag ensam i ett internatrum jag alldeles nyligen flyttat till ute i Nacka. Allt var främmande, nytt och läskigt. Och ensamt.

//Lina

Uppgiven

Min sjukgymnast gav upp idag, eftersom det inte blivit någon förbättring på denna tid. Hon rekommenderade en kille som är någon specialist. Har ingen aning om det kostar mer och om man får stämpla även där... I Uppsala håller han till dessutom. Men kan ju vara värt att höra sig för i alla fall. För det ger sämre livskvalité att ha ont vare sig man går, står, ligger, sitter eller springer...

Föreläsningen idag handlade om civilrätt. Gluttat lite i äktenskapsbalken etc. Vi har ett praktiskt övningshäfte som lär vara bra att göra som förberedelse inför tentan. Jag har dock inte fått mina böcker än, så jag har inte haft möjlighet att besvara några frågor.. Jag hoppas även kunna utnyttja S hyresvärd Per under den här kursen. Lite. ^^ Om han inte tycker det är jobbigt/tråkigt. Vår föreläsare är tyvärr inte så lätt att lyssna på.
Klarar man inte samtliga kurser den här terminen får jag inte fortsätta på nästa, så det känns lite ångestfyllt med en stor salstenta om några veckor.

Kännare

Krokodiljägaren är död. (Steve Irwin) Vad snopet. En stingrocka av allt också.

Förresten uförde S ett blindtest på mig i helgen när jag var i Uppsala. Han hade köpt hem en massa olika ”cola”. Jolt Cola, Premier Cola, Cola Light, Pepsi etc etc. Sju stycken olika sorter, originalet Coca Cola inräknad. Han fyllde upp små glas med de olika sorterna och sedan skulle jag provsmaka dem. Jag hade ingen aning om vilken som var vilken. Kändes lite som att prova vin, med vattenglaset till hands mellan varje. Lyckades jag peka ut vilken som var Coca Cola och kan kalla mig ”Coca Cola-kännare”? =P Oh yes!! ;)
Kan också säga att Coca Cola Light var bland det värsta jag smakat! Den är ju ”ny” nu och helt utan socker och allt vad det står. Bläh! Så äckligt den smakade. Som någon medicin. Den var värre än Pepsi, jag svär. >_<