Har fått tillbaka hemtentan i Utredningsmetoder i socialt arbete och det gick väl OK. Verkar inte som att jag förstått exakt vad läraren sade till mig på vissa ställen, eller så har hon sagt fel alternativt ändrat sig i efterhand, men godkänd är jag i alla fall, så mer än så behöver jag inte bry mig. Sofia i min klass hade fått liknande klagomål (vi hade samma fall) och var lika förvånad som jag visade det sig. Men men. "Arbetet brister i metodologisk inledning, men är strukturerat, lättläst och har god inre logik. Tillämpliga rättsregler har beaktats bra".
I onsdags fick jag ett lite oväntat besked att en bekant dött och det gjorde mig mer ledsen än jag trodde det skulle göra. Framförallt för att det hela känns "oavslutat" tror jag, man grämer sig så lätt. Han dog i måndags och jag skickade ett mail i söndags, som han ju aldrig kommer läsa nu. Ett mail som jag sköt upp och sköt upp hela tiden, för att skola och annat kom emellan. Hade jag bara skrivit en vecka tidigare hade han hunnit se det. Jag trodde han hade något år kvar åtminstone och tog inte vara på tiden ordentligt. Dumt av mig, jag har lärt mig en livsläxa. Mamma sade åt mig att inte gräma mig, utan istället tänka ljusa tankar och skicka dem till honom.
Igår var det PF och jag och Jen var samtalsledare denna gång. Kände ingen direkt ångest alls, för jag var för upptagen med mitt på något sätt. (Att gräma mig och känna ett styng av sorg alltså). Kungjorde för gruppen, innan rundgången startade, vad som hänt och att jag kände mig okoncentrerad och ganska osugen, så att de skulle veta vad det berodde på om jag inte hörde dem vid tillfällen och så, istället för att tolka det som ointresse eller något. Lämpade över en lite tyngre börda på Jen, som fick styra upp det mesta när det gällde tex följdfrågor. Jag zoonade ut helt i de tysta stunderna istället för att tänka på att driva samtalet framåt. Jag antecknade däremot och tydligen var jag den första att göra det. Hade jag inte ens tänkt på. Tydligen var vi ändå bra samtalsledare, för vi fick massa beröm och uppskattning både från våra klasskamrater och läraren som bara sitter och observerar på de här träffarna. De var nöjda med valet av ämnen, de tyckte stämningen hade varit så skön, att vi inte stressade på någonting utan var lugna, kom ihåg det som sades så bra, lite blandade känslor till längre stunder av tystnad, men mest positivt. Staffan i klassen sade att han inte kunde tänka sig några bättre samtalsledare. =P Hahaha. Han säger att han menade det exakt så.
Nu sitter jag och kämpar med nästa flummiga hemtenta, som ska vara inlämnad på måndag senast. Har skrivit en hel sida (ska vara 6 stycken enligt instruktionerna). Go me.
Detta är ett café man kan bli sittande länge på (det har blivit så varje gång). Jag upplever sällan ljudnivån som för hög, så det är tacksamt när man vill fika och prata med någon samtidigt. Det mest negativa med stället är att det är lite kyligt på vissa ställen, vilket ju förtar mysfaktorn lite. Tur att man har värmande thé.
