Nya intryck

Idag har Loke fått träna mer än någonsin. ;) Vi åkte tunnelbana flera stationer idag - till Ängbyplan. Där finns Judarskogen och det brukar finnas gott om andra som går med sina hundar där. (Idag var inget undantag). Inkallning och att komma spontant, ta ögonkontakt osv är stående inslag i vår träning och det vi gjorde mest. Här var det ju massa nya typer av störningar. Det var bara en hund vi stötte på såpass att det blev hälsning - en gammal labradortik som inte gjorde alltför många knop. Ändå var Loke en riktig fegis som kröp runt mattes ben för säkerhets skull. =P

Allt kan inte vara träning, man måste ju få busa också!

Efter en förhållandevis lång tur i skogen åkte vi tunnelbana vidare till Vällingby, för Love behövde köpa ett par hela vinterskor. Medan han kollade på skor passade jag och Loke på att öva passivitet. Efter en stund slog han sig till ro imponerande, även om han såklart tittade förundrat på alla möjliga människor, barnvagnar, käppar, pulkor etc som passerade oss. Sista anhalten blev vid mataffären, för att handla lite nödvändigheter. Under den lilla tiden hann fem personer komma fram och fråga om de fick klappa. (Trevligt att folk faktiskt frågar och inte bara välter fram)! Två av de som frågade, två tonårsflickor, stod först och pep massa otydligheter på avstånd innan de smög fram till mig och undrade om det var ok att klappa. De påstod att de vanligtvis aldrig går fram till hundar annars, men den här var så söt. =P Sedan började de pipa en massa igen när de fick klappa. En annan som kom fram var en kvinna som direkt såg att Loke var en aussie, för hon är tydligen en vän med de som har kennel Easy. Small world! När Love väl kom ut från mataffären igen kastade vi oss på bussen för att åka hem. Naturligtvis var det en dam längst bak på bussen som blev alldeles lyrisk över lilla valpen och frågade en massa. Hon var själv dalmatineruppfödare. Det är fascinerande hur många dörrar det öppnar bara att gå omkring med en hund.

Loke tvärsomnade när vi kom innanför dörren och har börjat visa på energi först nu framåt midnatt igen. ;)

Sitt var ju inga konstigheter i alla fall...

Bergsklättraren Loke

Loke har bestigit ett berg idag! Eller i alla fall en stor kulle, kallad "tippen"... Han klarade det bättre än jag och Stina, som flåsade oss upp sista biten... Lös nästan hela tiden. =) Hoppas vi kommer kunna fortsätta ha det så. Det är mest sådant vi tränat den här veckan - gå fint i koppel, komma på inkallning och även komma spontant. Just nu känns det viktigare än tricks och annat. Men på söndag börjar vi på valpkursen, så då blir det andra bullar! ;) Nu är han 12 veckor, vaccinerad och avmaskad. Vi mötte en kvinna med en schäfertik och först blev Loke osäker och började dra åt andra hållet. Vi pratade en stund med kvinnan och Loke stod mellan mig och Stina. Plötsligt fick han en släng av sturskhet över sig, trippade fram ett par steg med svansen rätt upp i vädret och skällde (nåja, "bjäbbade" snarare) på hunden). När hon gav skall tillbaka backade han dock snabbt, men var i alla fall inte rädd. =)

Stina och Loke, med utsikt från tippen

Valp på äventyr

Loke har hittat sin svans och vill ha den!

Vädret är för jäkligt här. Regnigt, blött och rått. Loke fick sitt första stora äventyr idag, då vi gick till den stora djuraffären för att köpa hundfoder. Han följde med bra, men blev lite osäker och gnydde emellanåt. Inte lätt att lämna tryggheten nära hemmet! I djuraffären fanns det dessutom massa hundar! Även om han inte fick hälsa på dem, så kunde han se dem på nära håll. Bland annat en mycket stilig siberian husky på sju månader. Dess husse tyckte hundarna skulle få hälsa och att det inte var så noga med det där med vaccinationerna, men jag var benhård. =P Vi stöter nog på varandra fler gånger. Personalen blev lyrisk över lille Loke och vi fick tillfälle att öva att hälsa fint utan att hoppa, men han är redan ganska bra på det. Som om detta inte var nog med äventyr, så fick han även göra sin första tunnelbanefärd! Bara en enda station, men det är övning nog första gången, tycker jag. Det gick långt mycket bättre än jag trodde faktiskt. Lite tveksam att hoppa in, men väl inne i vagnen brydde han sig inte särskilt mycket. Att hoppa ut sedan var mer motsträvigt, märkligt nog. Vägen hem gick via torget, så han fick utsättas för en mindre folkmassa. Osäkert, men vi tog oss framåt. När vi väl kom hem var Loke alldeles uppspelt och for omkring i lägenheten, för att ett tag senare tvärsomna.

Ljuset i tunneln

Sista terminen på Socialhögskolan har börjat. Äntligen! Man kan se ljuset i tunneln. I juni tar man liksom examen. Det känns stort.
Dags för C-uppsats. Vi fick gå laget runt i klassen igår och berätta vad vi tänkt skriva om. Alla har än så länge väldigt breda ämnen och det gäller att snäva ned det till något som är hanterbart. Läraren gjorde mig först otroligt nervös när jag kungjorde vad jag och min uppsatspartner tänkt skriva om: djurs medverkan i socialt arbete.
Allt blev liksom alldeles tyst. Till och med trafiken ute, allt. Läraren glodde förstummat i vad som kändes som flera minuter och jag blev mer och mer obehaglig till mods.
- Djur...? (tick tack tick tack tick)
Och plötsligt: Vad intressant!
Herregud... Vilken mardröm. Jag kände mig riktigt originell i ämnesvalet faktiskt. Tankarna formades redan i höstas. Hoppas vi lyckas få ihop något intressant och bra. =)

Loke har börjat ta sig ton. Han vill bitas mycket och tycker det är jättekul. Det tycker inte vi, för valptänderna är jättevassa! Än så länge verkar det funka bäst att bara skrika högt och gällt när han sätter igång (då kommer han av sig och stirrar storögt) och sedan går man därifrån och ignorerar honom ett tag. Att bli hotad med att bli ensam verkar ta skruv snabbt, till skillnad mot så kallade "hårda metoder" som att lägga honom på rygg och så för att sätta honom på plats. "Nej" är ju inte inlärt bra än, så det är lite mycket begärt att han ska fatta när man säger det. =P Annars är han duktig på både sitt, ligg och lite stå, efter bara ett par dagar med klickern. Knappast redo för lydnadstävlingen om man säger så, men han börjar greppa vad som ger belöningar och han är ju bara en valp som sagt. ;) Snart kan jag kanske sätta kommandon också och ta bort klickern på de momenten. Ute kan det ge belöning att gå fint, inte dra och att ta kontakt både spontant och på inkallning. Det bästa är att han verkar gilla det. Svansen viftar glatt så fort han förstått att det går att få klick. Han blir frustrerad när han inte får mig att klicka och försöker då lite hårdare. Det är som om vi båda inbillar oss att vi tränar varandra. =P Min förra hund lärde jag tricks genom att tex trycka ned baken och säga "sitt" tills han fattade, så som många gör och detta fungerar också bra på sitt sätt. Men han verkade aldrig tycka det var särskilt roligt och han erbjöd aldrig några beteenden frivilligt - han bara väntade passivt på att jag skulle säga något eller ställa honom på något sätt jag ville. Det är kul att prova något nytt, som verkar ge resultat hur som helst. =)

Fototävling

Haha, Loke är så ivrig när vi tränar med klickern att han sätter godiset i halsen, för han har så bråttom att komma och försöka få mig att klicka igen. =P Sitter gör han jättebra, nu ska vi bara få honom att göra det först när jag ber honom göra det (alltså på kommandot "sitt") och inte så fort jag bara tittar på honom. ;) Han dunsar baken i backen direkt. Target stickan förstod han direkt att han skulle röra, dock blir han så uppspelt att han ofta biter tag om knoppen först, så det måste vi försöka få bort... Idag lyckades han få en sträckning eller något, så jag blev riktigt orolig först. Vi var precis på väg in efter en promenad i kylan och plötsligt började han tjuta hjärtknipande. En sekund hade jag varit upptagen med något annat än att titta på honom. Så satt han och storgrät och ville inte stödja på ena frambenet. Jag vet fortfarande inte vad orsaken till detta kan ha varit. Ont gjorde det uppenbarligen. Bar in honom och undersökte benet, men när man klämde och böjde lite så reagerade han inte alls. Så farligt var det med andra ord inte. Och mycket riktigt - en stund senare kunde han gå på benet igen, till synes oberörd. Nu krumbuktar han sig som ett litet föl ute igen, men jag försöker "tygla" honom lite idag. ;)

Idag besökte jag Enskede-Årsta församling. Lämnade in den serie fotografier jag ska få ställa ut där och gick igenom i vilken ordning korten skulle hänga. Jag fick veta att de ska utlysa en liten fototävling och fick frågan om jag ville sitta i kommitén för den. Yeah! =D Domar-Lina!

Pedigree Dogs

Hundägarlivet

Idag kom extramatte Stina över igen för att "bonda" lite inför kommande passningar. Imorgon är både jag och Love borta några timmar och då är det Alex som ska passa valpen. Hoppas det ska gå bra, men han har bara varit positivt inställd till alla människor som kommit innanför dörren (vilket iofs inte är så många) hittills, så förhoppningsvis kan han snabbt acceptera att inte matte eller husse alltid är med. Även Jen tittade in en snabbis för att titta på det lilla nytillskottet. Lika glad var han att se henne, som någon annan. ;P Hon verkade förtjust, så nu får hon se till att skaffa hund också!
Använde klickern lite mer idag. Loke är riktigt alert på den, jag är den som är trög, typ... Får se till att gå en ordentlig klickerkurs när en sådan dyker upp. Även om böckerna är bra och o så pedagogiska, så är man säkert en halv sekund för sen med sina klick eller något och då är det bra med en klickertränare som hör detta och kan rätta mig.

En alert Loke poserar. Så duktig på ögonkontakten!

Klickerprylar

Idag kom paketet från Canis.se med klickerrelaterade saker. Testade att klicka in Loke (det är namnet valpen fått) lite och han fattade snabbt galoppen, förmodligen snabbare än jag själv kommer göra... Paketet innehåller naturligtvis en klicker, (t.o.m två stycken, ifall Love vill testa lite också), en target stick, bra belöningsgodis i små bitar, en klofil som inte har med klicker att göra, en "musmatta" (en musmatta är bra att använda som tass-target. Kan man lära hunden att sätta tassen på den kan man sedan styra hundens tass dit man vill, läs mer här) och sedan ett flertal böcker:

Kontaktkontraktet av Eva Bodfält

Klickerträning för din hund

Hund & Delfin, startbok i klickerträning av Karen Pryor

Klickerglädje! av Melissa C. Alexander
Jag har mycket läsning att se fram emot med andra ord. Introduktion till klicker har jag läst sedan tidigare, men jag vill ha massa kött på benen. =)

En nyvaken Loke blinkar upp mot mig. Strax efter sträckte han på sig och var redo att köra. Han har nu påbörjat sin 11e levnadsvecka.

Lugn och ro på spa

På morgonen den 8 januari, innan vi åkte för att hämta vår valp, besökte jag och Love Dagspa Västermalm. Love hade fått det i julklapp och vi passade på att utnyttja det innan det skulle bli huset fullt här. ;) Det var en enkel, men avkopplande upplevelse. Man kom dit, fick byta om till morgonrock och tofflor, tog en handduk och det lilla spakit:et som ingick och satte sig i deras relaxrum. Där fanns juice och frukt och efter en stund kom vår frukost bestående av en stor ostsmörgås och latte (i mitt fall varm choklad). Det var helt tyst i rummet, förutom lugn musik som satte stämningen och våra egna röster. Tända ljus och svag belysning. I rummet intill fanns sedan dusch och bastu. Allt hade vi för oss själva. Rummen och inredningen gick i rofyllda jord- och sandfärger, blandat med vilsamt vitt och trä. Vi åt vår frukost i godan ro och sedan bastade vi en stund innan vi tog oss an de små spakit:en. I påsarna fanns schampo och balsam (alltid aroma therapy förstås), plus body scrub och en ansiktsmask. Det var himla mysigt och efteråt luktade vi lavendel lång väg. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge som vi hade velat, eftersom bilfärden till Vara skulle bli såpass försenad då, men vi drog ut på upplevelsen en halvtimme längre än bestämt. ;)

Duschrummet, med ingången till bastun till höger

Hundägare

Igår (den 8 januari 2009) hämtade vi vår valp (med Loves pappa som co-driver) från uppfödaren Kalote's i Vara. Alla hundar kom så glatt hälsandes när vi dök upp, även vår lilla valp rusade fram till oss (mer eller mindre) främlingar. Han blir strax 10 veckor gammal. Tyvärr kunde vi inte stanna någon längre stund, eftersom det tar såpass lång tid att köra. Blev en snabb genomgång av alla papper som medföljde, skriva på köpekontraktet osv, samt en del fotograferande hit och dit. Var alldeles hjärtskärande att köra iväg med honom i bilen, då han började gråta och yla efter mamma och flocken. Han stillade sig dock ganska fort och sov nästan hela bilfärden med huvudet i mitt knä.

Hos uppfödaren. Vår valp längst till höger, glatt hälsandes på Loves pappa. Valpens mamma längst till vänster har samma färg: blue merle med vitt och tan. De andra två valparna är syskon.

Lite osäker är han än och börjar då gnälla igen emellanåt. Vi försöker att inte uppmuntra detta och stå emot frestelsen att försöka "trösta" som med ett barn. Detta är jag bättre på än Love, men lätt är det inte, för det räcker med att valpen bara står och existerar för att man ska smälta. Natten var ganska lugn, var först framåt 7-8 på morgonen han började gnälla igen och väckte oss. Han är som ett häftplåster på framförallt mig. Ska gå med mig överallt, alldeles intill mig. Sova ska han göra på, eller åtminstone alldeles intill mina fötter, om jag står eller sitter ned. Snart hittar han förhoppningsvis tillbaka till sin sturskhet och vågar röra sig i sitt nya hem även utan matte. ;) Nyfiken är han i alla fall, så så hemskt kan det knappast vara. Han tar mycket ögonkontakt med oss, vilket jag tycker är jättebra. Jag hoppas vi kommer få bra kontakt.

Vem kan motstå de vackra ögonen?

Julkort

Scrapbooking och närbesläktade aktiviteter sysslar jag inte med så ofta, främst för att det tar en del tid i anspråk. Love fick dock ett julkort i år, som jag pysslade ihop själv istället för att köpa ett färdigt. Det var såklart den lilla pricken över i till julklappen, som jag presenterade i förra inlägget. Även julkortet gick i övervägande guld och brunt. Återigen, med ganska enkla medel kan man skapa något som ändå ser festligare ut och känns väldigt genuint. Vad som står inuti kortet kommer jag dock inte förtälja här, men det är skrivet från hjärtat med guldpenna. ;)

Julklapp - presentinslagning

Som jag nämnt i tidigare inlägg här, så lägger jag gärna ned mycket tid även på själva inslagningen när det gäller presenter. Finns det något tråkigare än ett paket lite slentrianmässigt inslaget i första bästa papper från Åhléns och lite tejp för att hålla ihop det hela? För att inte tala om de där fejkrosetterna som bara faller av på en gång... Nå, det funkar ju att göra så när man vet att personen i fråga ändå inte lär uppskatta det eller liknande. Som presenter till barn. Ingen idé att ödsla tid på vacker paketinslagning där. Bättre att helt enkelt använda massa extra papper, så paketet tar längre tid att öppna. Spänningen gillar de, det konstnärliga går förlorat hos de små. =P

Hur som helst. Detta är Loves julklapp. Kände att jag ville göra en inslagning som kändes både varmt välkomnande och lyxig. Det behöver inte vara krångligt eller dyrt för att ändå se lite festligare ut. Två olika sorters papper, ett lite grövre brunt och ett glansigt mönstrat i guld och brunt. Grönt hampasnöre i flera omgångar runtom. Den lilla dekorationen har jag också gjort själv. Torkade apelsin-, lime- och citronskivor i ugnen och limmade ihop dessa. Sedan band jag ihop kanelstänger med halm och klistrade på stjärnanis, för att slutligen sätta ihop allt i en samlad dekoration med lite diskret ståltråd. Både ser vackert ut och doftar gott (och juligt!). Jag gjorde även ett eget julkort åt honom, vilket (såklart) ligger i det sigillförsedda kuvertet som syns på bilden. Det får ni kanske se i nästa inlägg eller något.

Nytt år och nya möten

Tycker det känns bra att inleda det nya året med att presentera vår nyaste familjemedlem. Den här lilla killen, som är en Australian shepherd, kommer flytta hem till oss nästa vecka. ;) Den noggranna planeringen vi hade från början var att skaffa en valp till sommaren tidigast, då jag kan vara helt ledig. Fast nu är det ju så att det går inte direkt att lägga beställning på valpar, utan de kommer ju när det kommer. Naturligtvis dök den här upp nu, vi åkte och besökte honom hos uppfödaren och sedan var det kört. En lugn kille, som inte brydde sig så värst mycket att han bollades från famn till famn och han var inte vild som flera andra i kullen, som vällde fram likt en mindre naturkraft. Precis vad jag letat efter, då jag vill ha en arbetsvillig hund, men ändå en med lägre energi. Han är dessutom från en uppfödare jag upptäckte tidigt i mitt sökande och fastnade för, så det känns helt enkelt jättebra. Det är givetvis ångestfyllt att han kommer till oss under terminen, eftersom det kommer bli tillfällen, (framförallt under februari och mars), då mitt och Los schema krockar och så måste man hitta valppassare osv. Det oroar mig lite. Hade han varit vuxen hade ju mina halvdagar i skolan funkat, men nu är till och med det för mycket. Lite kan vi båda "skolka", men i mitt fall krävs det bara ett par gångers bortfall för att man istället ska riskera att bli underkänd på hela jobbiga terminen (C-uppsats, det är stort) och Love måste upprätthålla en viss procent på sin skola. Kort sagt så är det lite bökigt, men jag hoppas det löser sig utan några större problem. Vi sätter stor tillit till Stina och Alex, som har erbjudit sin hjälp. ;) Har de lust att ställa upp när det kör ihop sig, så blir alla parter lyckliga, typ. Valpen slipper vara ensam och ledsen, våra valppassare får kela med en luddig valp och vi slipper dra på oss skolornas vrede. Som sagt, framför allt februari-mars blir lite trångt!

Jag tycker det är särskilt kul att Lo nu är väldigt pådrivande och längtar efter valpen - han som påstått sig inte vilja ha någon hund alls pga ansvaret etc. Från att ha sagt att det bara skulle vara upp till mig och han skulle minsann inte tumma på något i sitt liv, så låter det nu istället att visst kan han hoppa någon lektion då och då osv. =P