Virus

Jag har fått något virus eller annat irriterande på datorn. Därför uppdaterar jag inte just nu.

Fantastiska aussies!

Jag är otroligt imponerad! Och detta är från 50-talet. =D Känner att jag och min lilla aussie har mycket att leva upp till nu.

Socialsekreterarnas lott

Jag kollar in Fattigbloggen med jämna mellanrum. Det är särskilt intressant att läsa alla kommentarer, tycker jag. Jag identifierar mig inte som en socialsekreterare och det är inte heller det jag vill jobba med när jag får min socionomexamen, (tyvärr måste man oftast ta en vända där i alla fall), men eftersom min praktik förra våren samt mitt sommarjobb därefter var förlagt inom ekonomiskt bistånd kan jag ändå inte låta bli att känna att jag även stödjer socialsekreterarna. (Jag var själv beroende av ekonomiskt bistånd i nästan ett år efter gymnasiet, så jag har suttit på båda sidor av skrivbordet och hann avverka två socialsekreterare innan jag tog mig vidare. En socialsekreterare var en oempatisk mardröm medan den andra var både hjälpsam och förstående). Folk klagar så mycket på socialsekreterarna och visst finns det de som sedan länge kanske borde ha övervägt att ta ett mer administrativt jobb utan klientkontakt, men många har inte tiden att ägna sig åt det förändringsarbete man faktiskt ska jobba med. Fattigbloggen skriver så här på ett ställe:
"Jag undrar: Hur stor del av socialsekreterarnas tid går åt till att kontrollera människor?
Hur stor del går åt till att hjälpa människor ut ur bidraget?"

Det är olika från stadsdel till stadsdel, men i en stadsdel jag var i hade varje socialsekreterare 70 ärenden var. "Ärenden" är alltså människor. En socialsekreterare (en människa) ska alltså hjälpa 70 människor att förändra sin livssituation utöver den rena "kontrollfunktionen" att kolla att människorna inte sitter på massa pengar egentligen, jobbar svart etc. 70 människor med varierande grader av problematik. Är man sommarvikarie, som jag var, så får man vikariera för flera socialsekreterare samtidigt. Det tickar iväg... Är det verkligen rimligt att klaga på att socialsekreterarna ¤inte sköter sitt jobb¤ när de blir helt överbelastade och förväntas klara, enligt mig, alldeles för mycket? Ingen av de socialsekreterare jag pratat med under praktik och sommarjobb sade att de jobbar med ekonomiskt bistånd för att de älskar att trycka ned och kontrollera folk - alla hade valt sitt yrke för att de ville hjälpa människor att ta sig ur sina svårigheter. Men hur ska man hinna med alla? Det är inte socialsekreterarna själva som sagt att de gärna tar 70 ärenden var. Man kan inte heller alltid välja det som skulle vara de bästa insatserna för en klient, utan måste snarare tänka på vad som är billigast - för förutom att hjälpa sina klienter ur sina svåra situationer ska socialsekreterarna dessutom tänka på pengarna som blivit tilldelade. Förutom den byråkratiska delen som sätter käppar i hjulen så ska socialsekreteraren dessutom hjälpa klienter som skäller, hotar och går till faktiska handgripligheter på socialsekreterarnas arbetsplats samtidigt som övriga klienter som är ¤snälla¤. Eller, som det var för en socialsekreterare jag pratade med, så blir hon påhoppad på lunchen ute på stan. En annan socialsekreterare fick email från en klient, som hade lyckats hitta uppgifter om hur hennes mamma dött när hon var mycket liten och mailade dessa uppgifter tillsammans med andra hemskheter till henne som någon slags hämnd för att han fått avslag på sin ansökan. En annan socialsekreterare hade blivit så hotad av en klient att hon fått hemlig identitet.
Don't shoot the messenger liksom.

Stödgruppen för bidragstagare som Fattigbloggen tar upp tycker jag är ett mycket fint initiativ. Frivilliga insatser har mycket lättare att ställa upp för folk på ett helt annat sätt än de stackars socialsekreterarna som är kedjade i det byråkratiska kopplet... Många av oss som går socionomutbildningen har ambitionen att rädda världen, men som en lärare så uppmuntrande sade till oss tidigt i utbildningen: det kommer de ta ur er.

...

Att utbildningen inte är tillräckligt förankrad i verkligheten har jag klagat på från dag ett. Socionomutbildningen har blivit alldeles för teoretisk, på grund av kraven att socialt arbete ska vara mer forskningsförankrat osv... Två praktikperioder har blivit en. Vi läser två juridikkurser och en kurs i utredningsmetoder. I färskt minne kan man det bra, men juridiken är på termin två av sju och ploppar liksom inte upp så mycket mer sedan. När man sedan kom ut på praktik blev man dessutom snabbt förvirrad över att det man lärt sig i skolan inte verkade stämma överens med hur det faktiskt går till alltid. För oss studenter är det ju lite knepigt att gissa sig fram till vem man ska lyssna mest på. I alla fall jag känner mig inte kaxig nog att ifrågasätta folk som arbetat i 20 år medan jag själv inte ens kommit ur skolan.

Resa till Värmland

Idag har jag handledning. Nu är det som sagt bara C-uppsatsen kvar att göra på den här utbildningen och man har inte längre några lärare som säger åt en vad som ska göras. Handledaren finns till som ett stöd och en rådgivare, men gör ingenting åt en så att säga. ;) Nu verkar det äntligen som det kan bli något av vårt ämne, efter otroligt mycket krångel med att få tillåtelse hit och få tag på människor dit osv... Jag känner mig stressad helt klart, eftersom vi inte ens kunnat börja med uppsatsen än på grund av detta. Blir till att ligga i desto mer de veckor som återstår!

Imorgon åker vi till Värmland. Love har en spelning med ett av sina band och samtidigt passar vi såklart på att stanna några dagar i torpet. Ska bli spännande att se vad Loke tycker om de värmländska skogarna, för att inte tala om mammas hundar! De är enorma schäferblandningar. Jag är lite orolig. =P Loke är ju en sådan spädis. Varg har de haft på tomten också! För egen del vore det drömmen att få se en fri varg, men självklart är jag orolig å min vovves vägnar. Fast jag tror det är mer troligt att ett av alla lodjur i trakterna flyger på honom än den där vargen. Lodjuren är hur kaxiga som helst!

Förebildsbesök

Idag besökte vi Lipton och hans familj. Det är alltid angenämt att besöka deras hus och särskilt med sådant fantastiskt vårväder! Vi kunde ta av oss jackorna och njuta mot husväggen medan vi blev bjudna på fika.
Lipton är en irländsk terrier, som vi varit hundvakt åt lite av och till. =) Han är en snäll hanhund, varför jag gärna vill att han smittar av sig på Loke. ;) En förebild helt enkelt. Loke blev först lite förskräckt av Liptons inviter till lek. Som en riktig liten fegis kom han springande och gömde sig mellan husses eller mattes ben! Lipton läser dock av andra hundar bra och taggade ned lite. Efter ett tag vågade Loke börja busa med. Han kryper ibland ihop som en vallande border collie när han lurar på avstånd. Funderade på om jag skulle öva inkallning och annat med den störningen all lek innebar, men struntade faktiskt i det idag. Orkar inte träna varje sekund! Måste ju gå att bara få ha roligt också.
Nu är Loke i alla fall helt utmattad och vill knappt ens resa sig från golvet där han landade så fort vi kom hem. Tungan hängde ned i backen på hela färden hem. Ett riktigt hundliv. ;)

Räcker ut tungan för kameran. ;P

Sorgligt

Kate, Lokes mamma, har dött i en olycka. =( Hände i onsdags.

Meet MyOwn Kate Allen
Född 2004-09-10 - Död 2009-04-01
(Foto från kalotes.com)

Odla

Att så frön är ganska fantastiskt. Det går så förvånansvärt fort från att man inte ser annat än jorden till det att det poppat upp små gröna blad, som sedan sträcker sig vidare mot himlen i rasande fart. Alla former av kreativt pyssel skänker mig en stunds lugn och harmoni, men just odling gör mig alltid så glad när det lyckas. Det är ett tydligt resultat. Blommor och växter kan, precis som djur, inte låtsas att de trivs liksom. Antingen lyckas man eller så gör man det inte.

Från det lilla drivhuset jag nämnt tidigare. Här syns mest svartöga, men även tomat i bakgrunden.

Njurvinda planterad i hårdrocksmjölkpaketet. ;P

Vit lobelia i bakgrunden och de små plantorna i förgrunden är en annan sorts tomatplanta.

Detta ska sås härnäst; massa kryddor! Hur jag ska få plats blir en senare fråga. ;) Det som är bra med dessa utvalda kryddor är att de kan odlas inomhus också om det skulle bli platsbrist. Basilika (rödbladig), rysk dragon, citronkoriander, dill, limebasilika, apelsintimjan, kryddsalvia, kinesisk gräslök, persilja och oregano.

Presenter och födelsedag

Idag fyller jag år. Och nej, det är inget aprilskämt. ;P Dagen kommer inte firas alltför mycket, det är ju faktiskt inte särskilt speciellt. Men kära sambon väckte mig i alla fall med massa tända ljus och frukost-bakelse! Sjöng en sång vid sängkanten gjorde han också och gulligt nog stod även lilla vovven bredvid med viftande svans och ett stort flin. ;P Jag hade två olika bakelser att välja mellan - någon hallonhistoria mest bestående av grädde och så en rejäl bakelse med chokladkräm och grädde i olika lager. Inte nyttigt någonstans, men gott var det. Blommor fick jag också! En nätt bukett med gerbera, som ju är min favoritsnittblomma. =) Ikväll ska vi fira vidare med någon god middag. Love ville att vi skulle äta ute först, men jag tyckte att vi sparar några slantar på att äta hemma och kan ändå få det festligt. Skönt att komma ut lite förstås, men det är bra om ekonomin håller också.
Annars har jag mest njutit av det härliga varma vårvädret, vilket även vovven har gjort. Ute på promenaden kisade han lättjefullt upp mot solen med tungan hängande ut ur munnen och inomhus har han hela tiden lagt sig där solstrålarna faller på golvet. Det är hans första vår. =)