Praktik

Jag är nu ungefär halvvägs genom socionomutbildningen och blir ofta irriterad över hur mycket som är teoretiskt. Det känns som att man främst förbereds på att forska vidare efter examen, istället för att förberedas på själva yrkesutövandet, som ju till så stor del kommer bestå av möte med människor. De kurser som har haft störst värde för själva yrket är juridik-kurserna, men sedan vet jag inte... Vi läste lite psykologi på fyra poäng första terminen och det ger knappast en stabil grund. Jag vill övas mer i "det goda samtalet", konflikthantering, sådana saker. Att det tagits bort en hel praktikperiod tycker jag är högst beklagligt. Hellre att utbildningen blir en termin längre om det nu blir ökade krav på vad man ska kunna som socionom och det alltså måste tryckas in fler kurser. Men praktiken är ju det viktigaste av allt! Det är ju där man möter verkligheten. Den är på riktigt.
Idag var jag exalterad eftersom vi fick just praktikinfo. Jag trodde inte det var dags förrän nästa höst, men efter ytterligare ändringar i utbildningens utformning, så är det nu en termin tidigare. Det pirrade i kroppen under informationen - det är praktiken jag har väntat på enda sedan första dagen på utbildningen! Naturligtvis kan det bli en riktigt dålig upplevelse också, för vi får inte välja plats själva. Man kan hamna varsomhelst egentligen, även om de påstår att de ska ta hänsyn till ens önskemål. Dessutom har de förlorat en massa samarbeten hit och dit, vilket begränsar urvalet ytterligare. Till exempel finns det inga praktikplatser hos sjukhuskuratorer, vilket var en stor besvikelse för många. Jag känner att utbildningen förlorar respekt i mina ögon, och säkert andras, när det verkar vara så stora problem för dem att "leverera" i så många situationer... Utlandspraktiken finns det inte ens någon som har hand om för tillfället, så de studenter som visat intresse för det svävar i total ovisshet om de alls kan få någon plats. Dåligt. Jag kan inte annat än hålla tummarna för mig själv... Att jag får en praktikplats inom ett område som intresserar mig och att det är ett ställe där man får vara med ordentligt. Med otur så kan man hamna någonstans där man får sitta på en stol en hel termin utan att få träffa klienter eller lära sig något alls. Det är mardrömsscenariot i mitt huvud... Har man istället tur så hamnar man på en praktikplats där de lyfter upp en och lär en så mycket som möjligt, för att sedan erbjuda anställning - det verkar vara ganska vanligt att socionomer får in en fot på det sättet. Praktiken är med andra ord nyckeln till allt jag vill uppnå, så jag är nervös, ångestfylld, glad och förväntansfull på samma gång. Nästa termin kommer jag vara ute på praktik från mitten på januari tills sommarlovet börjar i juni! Det är så stort! Ojojoj.


Andra bloggar om: utbildning, socionom

Dokumentär

Idag såg jag och Lo dokumentärfilmen The Cats of Mirikitani, efter att Jen föreslagit det häromdagen.

"Ett levnadsöde från Hiroshima till 9/11.
På ett gathörn på nedre Manhattan lever Jimmy Mirikitani, en japansk konstnär i 80-års åldern med ett märkligt levnadsöde. Med den koreanske ägarens goda minne har han gjort sig en boplats vid butiken där han på dagarna ägnar sig åt sin konst och på nätterna kryper ner under en presenning. Han lever på att sälja sina bilder och kommer ofta i samspråk med sina grannar, de boende i kvarteret. Den 11 september 2001 mörknar himlen, luften fylls med giftiga gaser och livet för Jimmy Mirikitani tar en helt ny vändning."


Det är en film med en gripande och gullig intensitet. Jag blev fånigt glad av den, även om den inte var så rolig alla gånger. Men Mirikitani - vilken karaktär! Han har med enkla ord och en sådan självklarhet gjort ett starkt intryck på mig från bioduken. Jag vill rekommendera den vidare. Gå och se den.

Citat och bild från: Folkets bio

Andra bloggar om: film, bio, japan, mirikitani, konst, USA, terror

Bento

För några dagar sedan kom mitt efterlängtade paket, innehållande diverse japanska nördprylar för att kunna göra bento på äkta hemmafru-vis. Jag tycker särskilt mycket om min fina lunchlåda med trollsländor. Jag invigde den idag och till och med maten var inspirerad av Japan. (Onigiris). I jämförelse med duktiga japanskor tedde sig min lunch förstås ganska ful och trist gjord, men det var i alla fall gott. =)
Sådant här gör det roligt att stanna uppe sent och göra lunch till nästa dag.


Andra bloggar om: mat, bento, japan