Myndighetsutövning

Sommarjobbet som socialsekreterare har börjat. Hela två veckor har jag överlevt. Jag är förtjust i min arbetsplats, läget är super, lokalerna är fräscha för att vara socialkontor och kollegorna har hittills varit vänliga och hjälpt mig med mina många frågor. Det är så mycket att hålla reda på och så himla byråkratiskt. Man är väldigt rädd att göra fel, även om det förmodligen inte skulle vara någon katastrof egentligen. Rädslan ligger nog mest i att jag inte vill bli sedd som en dålig medarbetare som inte är värd att anställa igen. Det jag avskyr mest är telefonsamtalen. Både att ringa och bli uppringd. Tack och lov har de flesta än så länge varit mycket överseende när man klargör att man är vikarie och därför inte är insatt i klienterna och inte heller har svar på alla frågor. Jag var lite förvånad när jag började jobbet och det uppdagades att jag faktiskt skulle jobba som socialsekreterare. De flesta brukar börja som bidragshandläggare, alltså sköta utbetalningarna och den mer rent ekonomiska delen, för där får man en bra grund som nybörjare. Men icke, jag är faktiskt socialsekreterare och den som bidragshandläggarna istället vänder sig till när de behöver veta hur de ska behandla en klient som exempelvis inte följt planeringen. Det är MITT jobb att ta ställning då. Shit, detta ansvar hade jag inte väntat mig, det känns himla stort! Tur nog är jag ju som sagt bara vikarie, så ofta kan vi helt enkelt avvakta tills ordinarie kommer tillbaka. Nästa vecka är det tre stycken jag ska vikariera för. Det blir nog tungt... Och det kommer bli fler ändå! Herregud. För ovanlighetens skull ser jag faktiskt fram emot att börja skolan igen och "bara" behöva läsa massa kurslitteratur och skriva tentor. ;)



Andra bloggar om: socialsekretare, myndighet, myndighetsutövning, bidrag, politik