söndag, augusti 31, 2008

Ett gripande farväl

Malla, den irländska terriern är här! Hennes matte kom med henne i eftermiddags, plus en flyttkartong med alla Mallas saker och en jättesäck med mat. Vilken omställning. Instant hundägare bara sådär! Mallas matte gick igenom alla papper och administrativa ting att hålla reda på, men till slut var det ett faktum att det var dags att gå. Det var med tårar i ögonen och ostadig röst som hon gick ut genom ytterdörren och lämnade Malla kvar här med oss. Gripande! Det är jättesvårt att skiljas från sina djur, i synnerhet hundar som man får en helt annan nära relation till än till exempel en... jag vet inte... guldhamster.
Bland det första Malla har gjort här är att hon upptäckte vår sovrumslampa. Den fanns inte här när hon var här i maj och hälsade på. Hon stirrade på den länge och väl, alldeles stel i kroppen, innan hon till slut morrade misstänksamt mot den. Min teori är att hon gjorde så för att den påminner om en luftballong och vi har just fått reda på att hon är lite rädd för dem efter en tidigare incident. Måste ha varit en hemsk upplevelse att upptäcka att de till och med finns inomhus! ;P
Nu lär det bli motion av i alla fall! Med hund går det inte att komma med några ursäkter, minst tre gånger om dagen blir det promenad helt enkelt. Fantastiskt. Enda sättet att få mig att hålla mig till sådana rutiner är just att det är ett måste. Att något bara är bra för mig håller inte i långa loppet, tyvärr. ;) Hur gör ni för att motivera er till sådant som är nyttigt/bra för er, men kanske inte så himla kul?

Vår sovrumslampa kommer för övrigt från Minh, en affär med modern asiatisk inredning, som är en av mina favoritaffärer.


lördag, augusti 30, 2008

Hundägare på låtsas

Imorrn blir vi med hund. Finns det några läsare här som hängt med sedan i maj, så vet ni att vi gått med på att vara tillfälligt fosterhem åt en liten vovve medan hennes matte är i London. Hunden ska bo hos oss fram till slutet på maj nästa år, då det är meningen att hennes matte ska kunna ta henne med till London nästa vända, när förutsättningarna blir lite bättre.
Det ska bli spännande att ha hund igen och det blir alldeles första gången vi har hund i vårt eget boende och inte i "familjehemmet" så att säga. Själv har jag ju flyttat runt så himla mycket under mina år här i Stockholm, mer eller mindre bott från månad till månad hos vänner, (och jag har befunnit mig i Stockholm sedan 1999, haha!), fram tills för ett par år sedan då man äntligen lyckades landa ett förstahandskontrakt. Djur har alltså inte varit något alternativ alls förrän nu. Det blir ett bra sätt att "prova på", eftersom vovven bara kommer vara här under en begränsad tid. Efter det lär man nog kunna utvärdera hurpass mogen man känner sig angående fortsatt ansvar som hundägare. Kanske känner man att man vill vänta några år. Jag vet inte.
Hur får ni livet att gå ihop med ansvaret att vara hundägare?

Tidigare inlägg: Malla, irländsk terrier

Andra bloggar om: , , , ,

fredag, augusti 29, 2008

Våld och trakasserier. Negativa bröst

Komisk tjuvlyssning? Jag vet inte riktigt, jag...

"Bistro bar, Kalmar

En tjej ~18 går förbi ett gäng killar ~22. En av killarna böjer sig fram och nyper tjejen i rumpan.
Tjejen (skriker): VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!
Killen: Men va' fan, slappna av lite!
Tjejen: Du, ge mig EN anledning att inte ge dej en örfil!
Killen: Jag slår tillbaka!
Tjejen (skamset): Okej, det var en ganska bra anledning…
Tjejen går snabbt därifrån."
(Från Tjuvlyssnat.se)


Just killens "Men va' fan, slappna av lite" när tjejen uppenbarligen inte uppskattade det hela skickar i alla fall upp en varningsflagg i mina ögon att killen skulle behöva upplysas lite. Respekt, rättigheter/skyldigheter, lagen... När någon ovälkommet tar på dig, eller fäller kommentarer som är kränkande är det en form av sexuella trakasserier som är emot lagen. Nä, en ursäkt om något hade varit på sin plats här.
Våld löser förstås inget alls, utom möjligen att man skulle känna tillfällig upprättelse, men misshandel är också olagligt. ¤Liksom¤. (Jag är anti våld så långt det bara är möjligt, vill jag bara klargöra inför vad som kommer härnäst). På mellanstadiet när man plötsligt blev föremål för pojkars uppmärksamhet och nypt/tafsad på de växande brösten emellanåt löste jag det hela med brutalt våld - jag sparkade pojkarna allt vad jag kunde på smalbenen. Då kunde jag inte komma på något annat sätt att freda mig på. Jag höll verkligen inte tillbaka, gav ingen förvarning och killarna förväntade det sig aldrig från lilla tysta Lina, så det blev alltid klockrena träffar som fällde dem ordentligt kvidande. Pojkarna lärde sig till slut en sak - att ge fan i att tafsa på mig. Men de slutade ju inte tafsa på de andra (mer socialt "välanpassade"??) småkvinnorna för det. De lärde sig att låta bli mig, ungefär som hästar undviker elstängsel efter några elkyssar, men de lärde sig inte respektera (jag talar då om rätt respekt, sunt förnuft, inte den typen jag skaffade genom att tillfoga smärta...) flickor generellt, att man inte bara ger sig på någon som inte vill, att bröst och rumpor inte är lovligt byte bara för att de känner för det och är testosteronstinna tonårsbomber osv. Har de i min gamla klass som höll på så lärt sig det än idag? Jag vet inte... Det talades sannerligen inte om det i skolan. Jag tyckte det var obehagligt med deras ovälkomna fingrar på mig och jag har aldrig försonats med mina bröst - ärligt talat avskyr jag dem större delen av året, för att de är så tydligt framträdande attribut på min kropp och uppenbart drar till sig uppmärksamhet oavsett vad jag skulle trä på mig. Jag hatar inte att vara kvinna och det är inte så att jag klär mig i bylsiga tröjor, verkligen inte, men för mig symboliserar de för det mesta något negativt. Frågan är var grunden för den avskyn uppstod. Hade jag den redan inom mig, eller var det något som skapades av dessa utomstående krafter?

Hursomhelst: bruka inte våld! Mitt sätt att lösa problem var inte konstruktivt någonstans. Men håll inte heller tyst.


Liknande samtalsämne i:
Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Andra bloggar om: , ,

Jag har placerat min blogg i
Stockholm
på bloggkartan.se

torsdag, augusti 28, 2008

Lejonen i våra hjärtan? Den fantastiske George Adamson

cat
more animals


Den här bilden från lolcats fick mig osökt att tänka på Youtube-videon som fått så mycket uppmärksamhet sedan ett tag tillbaka. Ni vet kanske redan vad jag pratar om. Videon med lejonet Christian och den lyckliga återföreningen.
Vad som verkar ha undgått många är att det där är inte det enda som finns filmat. Det videoklippet är bara en liten snutt på slutet av en dokumentärfilm från 1971 som heter The Lion at World's End eller Christian the Lion. Där får man se hela den långa färden med att få Christian från England till friheten i Afrika och hur ägarna får hjälp av den fantastiske George Adamson, som hängav sitt liv till lejon och ville skapa en helt ny flock i området. Christian var en viktig beståndsdel i det hela. Gripande i sin enkelhet och brist på budget. Se hela filmen istället!
George Adamson kanske känns igen lättast när man pratar om lejonet Elsa? Han är i alla fall mest känd för boken och filmen Born Free om just den sanna historien om föräldralösa Elsa som växte upp hos dem och sedan släpptes fri. I The Lion at World's End får man även träffa den enorma lejonhanen Boy, som George Adamson hade en särskilt nära vänskap med, en otrolig tillit mellan människa och djur. George Adamson mördades tyvärr 1989 i Kora Reserve av somaliska banditer då han skulle undsätta en turist. Gripande nog begravdes han bredvid sin nära vän Boy. Det finns mer information om George Adamson här.

Det populära videoklippet


Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, augusti 27, 2008

Compact living ihopknölat till 4 kvm

Hittade den här artikeln på aftonbladet.se, som handlar om compact living särskilt riktat till studenter. Några industridesignstudenter på Mittuniversitet fick uppdraget. De har lyckats få in de funktioner som behövs för sovrum, vardagsrum och arbetsrum – inknökat på fyra kvadratmeter. (Alltså i "ihopfällt" tillstånd. Detta är värsta inrednings-transformers). Alla känner väl till de där ryska dockorna, som man kan öppna och så är det en mindre likadan i och så fortsätter det. Samma princip här ungefär. Beroende på vad man vill uppnå för stunden kan man bädda fram en säng, eller förvandla det till en soffa med litet bord osv. Gott om dolda och smarta förvaringsutrymmen. Jag hade helt klart satsat på detta om jag fortfarande bodde kvar i min pyttelilla studentlya. Funderar även nu på att exempelvis applicera idén i Los arbetsrum, som egentligen är en stor klädgarderob. ;) Gå till projektets egen hemsida för en liten bildorgie: Matroshka


Andra bloggar om: , , , , ,

tisdag, augusti 26, 2008

Glasögonorm

Mina nya glasögon har kommit! Det par jag har nu har jag haft i... omkring sju år eller något. Glasögon har varit en enorm kostnad för mig, för jag har ett synfel som heter duga och behöver väldigt bra, tunna glas etc. Därför drar jag mig för att byta, men de gamla har nästan bokstavligen börjat falla i bitar. Nu har det äntligen uppenbarat sig ett fantastiskt ekonomiskt fördelaktigt alternativ, där de har snygga glasögon och jag kan få lika bra glas som hos någon dyrare optiker. Smarteyes, på Kungsgatan i Stockholm. De är dessutom väldigt trevliga och hjälpsamma. Att jag behövde uppgradera till starkare glas var ju givet efter så många år med ett och samma. Optikern slog sig för pannan när jag kom in. Nu har jag olika styrkor på vänster och höger dessutom... De nya glasögonen ger mig spänningshuvudvärk än så länge, för jag är inte van att ha dem.

Sociala problem

Terminen har startat! Första kursen denna termin heter "Sociala problem". Tråkigt nog verkar den upprepa väldigt mycket som vi redan har lärt oss. Det första vi skulle göra var i alla fall att försöka definiera vad som är ett "socialt problem". Så jag frågar er: vad anser ni är sociala problem?

Veolia Transport AB ringde mig idag och undrade om jag hade lust att börja arbeta som spärris igen varannan helg. Att jobba för Veolia har helt klart sina fördelar. Dock gillar jag inte området jag skulle bli placerad i, så jag är kluven...

måndag, augusti 25, 2008

Kriminalvård och Sushi Devil

Idag har jag varit på en intervju på föreningen Bryggan. Bryggans syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar vars föräldrar är eller har varit föremål för kriminalvård.De har sökt efter en volontärsamordnare, som måste bygga upp allt från scratch mer eller mindre. De har haft folk som är intresserade av att arbeta som volontärer, men har som det är nu för lite tid för att bygga upp en stabil volontärbas, med allt vad det innebär med information, intervjuer, internutbildning och procedurerna kring att lägga schema etc. Nu kom jag dit, stoppades full med en massa information och så ska jag få fundera på till slutet av veckan om jag vill ta mig an uppgiften eller inte.

Efter besöket på Bryggan mötte Lo upp mig med motorcykeln och vi tog oss till Hattori Sushi Devil på Tegnérgatan 43, för att testa deras annorlunda sushi. Här kan man få udda smakkombinationer som makirullar med rökt lax, avokado, cream cheese och rödlök, eller med rostbiff, japansk majonnäs, rödlök och koriander... Vi valde en så kallad "Monster Mix", som var 11 bitar med blandade smaker. På Sushi Devil skär de dessutom upp fiskbitarna när de får beställningen, vilket ger en tydlig kvalitetsskillnad. Det var otroligt gott! Jag kommer gå dit igen.

Imorgon börjar terminen. Jag har nästan hunnit glömma hur det känns att gå på föreläsningar.

Andra bloggar om: , , , ,

söndag, augusti 24, 2008

Tonfisk med chilisalsa och risnudlar

Vi har haft tonfisk liggandes i frysen ett bra tag. Igår kväll gjorde vi äntligen något av dem.

Själva tonfiskbitarna penslades med en marinad bestående av soya (japansk), riven färsk ingefära och saft från en halv lime. I brist på grill, så stekte vi tonfisken i en vanlig stekpanna. Soyan svartnar gärna när man steker, så man får vara uppmärksam... Chilisalsan bestod kort och gått av hackade chilifrukter och massa vitlök, samt gul lök och tomat, som stektes i olja i en annan panna. Strax innan den var klar tillsatte vi lite palmsocker, som har en särskild lite "bränd" ton i smaken, till skillnad från vanligt vitt socker. Risnudlar behöver praktiskt taget bara titta på hett vatten för att bli klara, så detta var en snabb, men ändå festlig rätt. Tyvärr hade jag inte riktigt huvudet med mig igår, så det var först när vi skulle sätta oss och äta som jag kom på att jag ville dokumentera med ett foto också. Hade velat få en mer tilltalande bild, men eftersom jag inte hade hunnit förbereda några inställningar på kameran, eller fixa bra ljus, så blev det inte bättre än så här. ;) Det var hur som helst väldigt gott - en fräsch och mättande rätt.


Andra bloggar om: , , , , , ,

Dansrutin - Jazz

Mark och Courtney i So You Think That You Can Dance. Ganska kaxig dansrutin. =)



Andra bloggar om: , ,

lördag, augusti 23, 2008

Sony Ericsson w580i

Min nya mobil har kommit. Den materiella kärleken flödar. En svart Sony Ericsson w580i. Detta är en stor dag för mig, för det är nämligen första gången jag tar steget från Nokia-världen. Jag har inte hållit mig fast vid Nokia av principskäl eller så, jag går efter vad jag tycker är snyggt och har de funktioner jag letar efter. Hittills har Nokia hållit måttet, men den här gången fastnade jag för Sony Ericsson w580i. Jag har visserligen läst en del negativa användarrecensioner som gjorde att jag först backade ett tag - många har hävdat att knapparna spricker. Men efter att först ha gått till några mobilaffärer och testat att knappa på mobilen där (läs: fullkomligen mosat tangenterna med all kraft jag kan uppmana) och ändå inte lyckats ha sönder något, så började jag snarare ifrågasätta vad dessa användare gör med sina stackars mobiler. Därefter hörde jag efter med Sony Ericsson om de gjort något för att ta itu med detta problem, (som ändå många påstått sig ha), för de kan inte förvänta sig att jag ska lägga så mycket pengar på deras varor utan att jag även ska kunna förvänta mig en viss kvalité. Svaret jag fick då var att de är medvetna om problemet och har gjort en bättre knappsats nu. Så jag bestämde mig för att köpa den. Man måste våga chansa lite också.(?) Visar den sig vara en besvikelse så har Sony Ericsson förlorat en kund och jag lär skylta med det här. Just den här kommer från Norge, via Komplett, för den svarta versionen verkar inte riktigt vilja komma in på den svenska marknaden. Har bara sett den grå, vita och rosa.
Rent användarmässigt har jag inget att säga än, för jag har knappt hunnit prova den. Den är telefon, kamera, musikspelare osv samlat i ett, som de flesta av dagens mobiltelefoner. Stegräknare ska den visst ha också, ska bli intressant att se hur väl den funkar i praktiken. ;)


Andra bloggar om: , , ,

fredag, augusti 22, 2008

Inspiration och konstnärsmaterial

Inspiraart.se har gott om snaskigheter för den som vill utöka sitt förråd av konstnärsmaterial. De ger även en hel del tips och kurser. Sortimentet sträcker sig från traditionella penslar, målardukar mm, till scrapbooking, batik, screentryck och koppartryck. Själv suktar jag lite efter en uppsätning Neopiko-pennor, alternativt Promarker... Visserligen använder jag oftast ritplattan numera, men det är något särskilt nostalgiskt med att sitta med riktig penna och papper emellanåt. Jag kommer dock aldrig kunna arbeta ordentligt utan Photoshop-lager igen. Så praktiskt att bara kunna radera ett lager om det blir misslyckat och ändå förstörs inget annat på bilden, det blir inga synliga spår, till skillnad mot om man ritar fel på ett fysiskt papper. Då är det bara att börja om igen, för det ser oftast väldigt tragiskt ut om man försöker måla över sina misstag.


Andra bloggar om: , , , ,

En föredettas dagbok

Hehe, det kliar i fingrarna. Häromdagen hörde en av Los exflickvänner way back av sig (de har fortfarande bra kontakt) och undrade om han hade hennes gamla dagbok. Då hittade han den inte, så han utgick ifrån att han inte hade den kvar. Nu höll jag som bäst på och rensade upp här i hobbyrummet och vad ramlar fram? Dagboken förstås. Ilsket grön och med diverse hot och utropstecken klottrade på både fram och baksida för att avskräcka utomstående. "Hands off!", "Konfidentiellt", "Stopp!", "Rör inte!"... Detta lockar mig givetvis bara ännu mer! Om jag inte vore så otroligt dålig på att ljuga och hålla masken skulle jag kanske läsa i den, men skulle jag få frågan om jag tjuvkikat, så skulle jag bryta ihop tämligen omgående. Så mycket för det pokeransiktet... =P Vad skulle ni ha gjort?


Andra bloggar om: ,

torsdag, augusti 21, 2008

Shoppingdag

Vi är ganska nyss hemkomna från Ikea. Det är verkligen heldagsprojekt när man väl tar sig för att åka ut dit... Fanns så mycket vi ville handla, men vi fick prioritera bort en del. Nu har vi i alla fall ett nytt köksbord och äntligen belysning till hallen och kapprummet, samt lite gardiner och annat. Vi var även inne på Beckers och köpte färg, så jag ska kunna gå lös på våra hyllor från Inneboende. Återigen - vitt är tråkigt, så jag vägrar sätta upp dem så länge de är vita. ;) Får dokumentera med bilder efterhand, nu måste vi börja skruva ihop de saker vi köpt. Jag efterlyser sidor med väggdekorationer. Det ska inte vara de vanligaste sidorna, som exempelvis Favoritsaker.se - de har jag redan själv hittat. Lär gömma sig utländska sidor där ute med massa snyggt som jag missat, jag är övertygad...


Andra bloggar om: , , , ,

onsdag, augusti 20, 2008

Fotografera möss

Detta fotografi är inte nytaget och den lilla musen lever inte längre. Tyckte ändå det var dags för hennes stund i rampljuset här. Vilja var en mus från Finland i färgen colourpoint beige, med hårlag satin långhår, som visste vad det innebar att flörta med kameran. Att fotografera djur är intressant, i synnerhet djur som man inte kan säga till och styra över. En hund kan man få att sitta still på kommando, men det blir mycket mer sport på detta sätt. ;) Djuret gör bara som det självt vill och det gäller helt enkelt att fånga det i rätta ögonblicket.


Andra bloggar om: , , , ,

Måla en fondvägg

"Vad har du gjort i helgen, då?" brukar vara en fråga man får av folk. Hela sommaren har helgerna oftast gått åt till att bara återhämta sig från veckan på jobbet, bearbeta allt nytt (ALLT har varit nytt, eftersom det varit första arbetet som socialsekreterare) och slicka eventuella sår om man träffat klienter som visat sina sämsta sidor - de säger inte nödvändigtvis snälla saker till mig som myndighetsperson.

Den här helgen var dock annorlunda, eftersom den låg mellan slutet på jobbet och början på nästa termin. (Precis som hela den här veckan). Jag har inte behövt förbereda mig inför ny arbetsvecka och jag har inte heller behövt förbereda mig inför skola, inga restuppgifter eller något som legat och skräpat. En vecka som bara osar: "Du kan göra precis vad du vill!".
Den tanken inspirerade mig. Kreativiteten vaknade. Lo var i England, så jag var dessutom ensam här hemma. Ända sedan vi flyttade in här har det sagts att vi ska fixa köket. Det är verkligen ett standardkök. Allt är vitt, vitt, vitt - utom skåpluckorna som är vågat kommunalgrå... Jag är inget stort fan av vitt i för stora doser. Därför var det bestämt att vi skulle måla en fondvägg för att liva upp köket. Nu blev det gjort. Jag har aldrig målat en vägg förut, men det fick bära eller brista. Det förekom några svordomar, eftersom röd färg gärna vill bli flammig, men allt som allt gick det ändå rätt bra och det blev ett lyft för köket. Nu fattas bara ett bättre matbord och matchande stolar för att inredningen ska kännas komplett, så Ikea är nästa destination.


Andra bloggar om: , , , ,

måndag, augusti 18, 2008

Sommaren som socialsekreterare över

I fredags var min sista dag på sommarjobbet som socialsekreterare här i Stockholms stad. Det kändes precis lagom. Sista veckan var så händelselös att jag blev uttråkad. Annars har sommaren varit händelserik. Både arga och glada klienter, lätta och svåra utredningar etc. Tur nog hamnade jag på en arbetsplats där övriga socialsekreterare faktiskt inte är bittra och förfärade över de dåliga arbetsvillkoren. Tvärtom tenderar folk stanna ganska länge inom stadsdelsförvaltningen istället för att så snabbt som möjligt söka sig vidare till ett mer tacksamt jobb. Med andra ord fanns det gott om socialsekreterare som arbetat länge och som jag således kunde vända mig till i min okunskap. Det är ändå ganska förvånande att det för de flesta socionomer blir deras första jobb att arbeta inom socialtjänsten. För enkelt är det verkligen inte... Nu var det enheten för försörjningsstöd jag arbetade på, men alldeles nyutexaminerade socionomer kan hamna att utreda känsliga och komplicerade ärenden rörande barn etc, vilket jag tycker verkar vara alldeles för svårt. Jag har fått känna på både en och två gånger under sommaren att utbildningen inte rustat mig så himlans mycket för att träffa dessa klienter än - däremot är jag en jävel på att skriva journalanteckningar, brev etc. Hahaha. Min personliga utveckling när det gäller att kunna hantera och möta människor har inte växt så mycket genom utbildningen, men däremot blir man hela tiden desto mer förberedd att forska vidare och skriva snygga rapporter. Nå, ett år kvar, vi får väl se vad det bär med sig.

Hursomhelst. När jag så packade ihop mig i fredags kom alla socialsekreterare och drog in mig i fikarummet. Där sade alla hej då och gav mig en stor bukett med blommor, tackkort, kramar - allting. Det är helt klart människorna man arbetar med som avgör om man vill stanna på en arbetsplats eller inte. De har varit så otroligt trevliga och hjälpsamma. Jag är välkommen tillbaka nästa år och så kanske det blir också. ;)


Den som vill veta mer om vad en socionom gör kan exempelvis kolla på Arbetsförmedlingens hemsida: Arbetsförmedlingen

Andra bloggar om: , , , , ,

Mer information om socialtjänsten etc i Stockholms stad.

En framgångsrik blogg med stor inkomst

Det är en lite overklig tanke för mig att det finns människor som tjänar mer på att blogga än jag någonsin kommer göra, trots högskoleutbildning, specialkompetens etc. Å andra sidan, när man tänker efter lite, tjänar ju vissa författare väldigt bra också, trots att de "bara" skrivit en bok. Jag kan ändå inte låta bli att fascineras över de som faktiskt har blivit framgångsrika bloggare och undra vad de haft för sig för att komma dit. Tidigare nämnda Blondinbella är ett lysande exempel på framgångsrik bloggare, liksom Kenzas. Dessa ligger just nu högst upp i listan på Bloggtoppen.se. Det är inte utan att man blir lite avis. Själv har jag inte disciplin nog att uppdatera ofta, vilket väl ändå lär vara steg ett mot en populär blogg... Vem tycker det är kul att återkomma till en blogg och finna att den inte uppdaterats på en månad?

En som försöker ge några värdefulla tips är Poison Kitchen i sitt inlägg "Mention Google often and Prominently And Watch the Google Traffic Arrive! And Other True Myths!" för den som känner sig sugen att lägga ned hårt arbete på att kicka igång sin blogg.


Andra bloggar om: , , , , , , ,

lördag, augusti 16, 2008

Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Jag är glad att jag inte är en kändis på något sätt. Få har väl lyckats undgå all rabalder som florerat kring Blondinbella senaste tiden. Jag följer inte hennes blogg, men det går inte att undvika att veta att hon finns. Var ändå tvungen att gå in och kolla några av de senaste posterna. Jag tappar fullkomligen hakan när jag ser hur elaka människor kan vara. Blondinbella talar om sitt övergrepp i bloggen och kommentarerna haglar. Vissa är fina, snälla och stöttande, men OHH så otroligt många som är rena personangrepp. Förlegade tankesätt kommer upp till ytan: du får skylla dig själv, man måste ju anpassa sig, sänder man ut sådana signaler så... Dessutom ett bagatelliserande av övergreppet. Att bli fasthållen och få fingrar uppkörda i muttan så det börjar blöda, det är väl inget, finns folk som råkat ut för mycket värre saker osv. Som grädde på moset ett flertal som yttrar sig och menar att hon bara hittat på allt i PR-syfte.
Enligt Blondinbellas egen utsago skrattade vittnena på plats åt henne i Italien och polisen ska ha varit totalt oförstående. Flera här i Sverige har då yttrat sig med kommentarer som "jamen i Italien, där är de riktigt sexistiska", "I Italien har de en hemsk kvinnosyn"... Men är Sverige så himlans mycket bättre då? Jag tvivlar sannerligen när jag läser kommentarerna på Blondinbellas blogg.
Jag blir rädd när jag ser hur människor beter sig. Ännu på 2000-talet har en kvinna inte en självklar rätt till sin kropp i alla lägen. Det är fortfarande så himla djupt rotat att mannen i vissa lägen ska ha någon slags överordnad rätt att ta för sig, som om han inte kan hjälpa sig själv på något vis. Jag köper inte snacket om biologi, testosteron, män har ett BEHOV osv - detta är bara struntprat för att befria sig från ansvar så man kan skuldbelägga kvinnan istället. Det handlar om tankesätt. Jag minns fortfarande hur det på mellanstadiet pratades om hur svårt det var för killarna nu sådär i puberteten och man skulle inte ta illa vid sig om de nöp en i brösten eller klämde en på rumpan. Jag hörde aldrig någon lärare som sade till killarna att det inte är ok att göra så.
Vad sänder det ut för signaler till andra som blivit utsatta för övergrepp, våldtäkter etc när folk skriver sådana hemska saker på Blondinbellas blogg? Det krävs mycket till för att få någon att våga anmäla och jag ser knappast att den som blivit utsatt för en våldtäkt får mer mod i sig när man läser saker som att man får skylla sig själv. Skammen och skulden och ångesten, rädslan att inte bli trodd eller skuldbeläggas. "Ursäkta men, jag förstår inte varför du blir helt upprörd. Det var liksom två fingrar inblandade. Haha, herregud det e inget att gräva ner sig för. Tss.", "Om man bjuder ut sig sådär så får man fan skylla sig själv om man blir överfallen". (utdrag bland kommentarer på Blondinbellas blogg) Allt besannas för dessa utsatta. Detta är ett problem...

Om det var din dotter, eller din flickvän, eller bästa vän, skulle du fortfarande håna på detta respektlösa vis?


Lagen

Brottsbalkens andra avdelning, 6 kapitlet.

1 § Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år. Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (1998:393).

2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1992:147).

3 § Den som förmår någon annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka hans eller hennes beroendeställning döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som har sexuellt umgänge med någon annan genom att otillbörligt utnyttja att denna person befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1998:393).

Med samlag menar man både vaginala, orala och anala samlag, men även att föra in föremål eller fingrar vaginalt eller analt på en annan person räknas. Andra handlingar kan också räknas in - handlingen ska då ha haft en tydlig sexuell prägel samt vara menad att tydligt kränka offrets sexuella integritet.


Det var i mitten på 1700-talet som det blev vanligare och vanligare att man började skuldbelägga kvinnan då det skett en våldtäkt. Innan, på 1600-talet, var det mannens ansvar, vilket delvis berodde på just det att kvinnor var så starkt underställda män och liksom inte troddes ha någon direkt egen vilja. Det handlade om att värna friden i samhället och då gick det inte för sig att män, "de högtstående", tog för sig av någon annans kvinna på något vis, utan män förväntades tygla sina lustar. Därför låg också fokus på mannen under rättegångarna. Man antog att kvinnan var ärbar och inte kunde tänka sig ha sex med någon annan än sin make. Men i mitten på 1700-talet hände något, då våldtäkt började ses som ett sexbrott istället för vålds/fridsbrott - kvinnan blev subjektet. Innan var hon objektet som blev förledd eller övertalad till sex. Från mitten av 1700-talet började alltså misstänksamheten öka kring kvinnan. Kvinnan var den som med sitt beteende lockat mannen. Då var det plötsligt enkelt att finna förmildrande omständigheter för männen. Deras lustar var något naturligt och svårtyglat. Oftare lyssnade man nu på männens argument om att kvinnan varit lösaktig eller inte gjort motstånd. Det krävdes omfattande bevis om mannen skulle bli fälld, i synnerhet om han var av högre klass.

1762 blev en 18-årig piga våldtagen. Hon gick till häradsrätten i Ulleråker och anklagade fyra drängar för våldtäkten. Hon hade varit på krogen med en väninna och de fyra drängarna hade supit ned henne och på vägen hem hade de våldtagit henne. Pigan fick såpass allvarliga skador att hon blev sängliggande och det fanns flera vittnen som sade att drängarna hade haft sex med pigan, hållit fast henne och tryckt in något i hennes mun, så hon inte skulle kunna skrika. Männen friades. Pigans levnadssätt hade lockat männen till det, hette det. Lagen om våldtäkt var till för att skydda de kyska. Både pigan och drängarna dömdes istället för utomäktenskapligt sexuellt umgänge.
Och ja, där befinner vi väl oss fortfarande??
Den 14-åriga flickan i Rissnemålet, som hade varit på fest med en väninna och utnyttjades sexuellt av ett flertal pojkar i ett parkeringsgarage. Pojkarna dömdes bara för grovt sexuellt utnyttjande, för tjejen hade ju själv försatt sig i vanmakt genom att supa ned sig. Detta var år 2000.


bra
Andra bloggar om: , , , ,

Flummiga Capsule

Music Controller

fredag, augusti 08, 2008

Genomläsning

Satt idag och läste igenom hemtentan som var uppgiften i kursen psykosocialt arbete. I början av terminen hade jag storslagna planer på att börja skriva redan första veckan, läsa litteraturen löpande och därefter fylla på etc. Troligt att jag gjorde det. Dagarna innan sista inlämningsdag satt jag och skrev förstås, som alltid. Tur nog hade jag två ganska bra "fall" att skriva om och ett som egentligen var hur torftigt som helst, men det blev text i slutändan märkligt nog. Det kändes ok att lämna in den vid terminsslut, men jag var osäker på om jag gjort det bra/rätt. Ett par veckor senare damp den ned i brevlådan, nedklottrad med kommentarer skrivna i luddig blyerts och som jag ännu inte lyckats tyda till fullo... Vad jag kunde uttröna säkert var i alla fall att läraren var mycket nöjd, särskilt med ett av "fallen" där hon tyckte min analys var så fin och känslig. Här och där kunde jag läsa "bra uttryckt!", "bra analys!", "strukturerat och välskrivet"... Jag blev förvånad. SÅ bra var inte hemtentan. Men jo, tydligen.

Så nu sitter jag här och läser igenom den igen. Tja, den är väl ganska bra. Huvudsaken är ju att den blev godkänd. Alltid skönt att slippa restuppgifter.