Bento

Har glömt posta denna. Sambon behöver ju lunchlåda med sig och ibland orkar jag engagera mig i det. ;) Gjorde med andra ord en bento. Följde ett recept för Chicken Nanban för första gången och det blev mycket gott. =9 Broccoli och morot som en liten bädd för riset, som jag formade till bollar med miner. ;P Lite furikake på deras "hjässor". Som grädde på moset fick sambon även med ett kokt ägg som formats till ett Hello Kitty-huvud. (Jag tycker det är sanslöst kul att få mat att föreställa saker så här). Den lilla hjärtformade röda plastflaskan innehåller nanbansås, som bland annat innehåller soya och risvinäger. Kycklingen säger sig självt, inget särskilt med den, bara tillagad enligt receptet. I den röda behållaren finns den majonnässtinna såsen till.
Jag har inte bara hund som hobby. ;P

Loke hämtar olika föremål, fjärrdirigering med enbart handsignaler och några tricks

Jag ligger inte på latsidan om någon nu trodde det. =P En tämligen stor del av min fritid spenderas på Loke, är det inte promenader så är det träning. Just nu gör vi ganska stora framsteg och han är sådär uppenbart sugen på att göra något. Nu har jag ett litet apporterande monster hemma. Så fort han tycker det är tråkigt att bara ligga i fläkten och matte tramsat framför datorn för länge - så hittar han något att leverera till mig. Strumpor i synnerhet har blivit populärt. Och jag tänker minsann inte släcka den här hämtarlusten hos honom som var så svår att tända, så jag blir naturligtvis översvallande glad varje gång. =P

Loke var med i Skärgårdscupen i Nynäshamn för ett par veckor sedan, lydnadsklass 1. Själv kissar jag ju på mig av nervositet vid blotta tanken på att gå upp i en tävlingsring, så det var Karro som fick göra en insats för att Loke skulle få en chans att glänsa. Loke har gladeligen flera familjer om det leder till att han får göra saker han älskar. ;P Det är även Karro som tagit honom under sina vingar och drillat honom i lydnadsmomenten under juni månad medan jag hållit på med annan träning, som ovanstående klipp antyder. Vi är båda mycket stolta över att Loke gjorde så bra ifrån sig med så lite träning ändå - ett förstapris på första tävlingsdagen! Som vanligt är det lite si och så med koncentrationen och det gav förstås avdrag och vissa moment behöver helt enkelt tränas längre än bara en månad för att bli bra. ;)

Foto av Karro, skamlöst lånat av mig.

Kikopup

Så som jag vill träna och vara med hundar, men inte riktigt kan än. ;) Positiv förstärkning, inga korrigeringar, ever.

Kolonilottsliv

Bara ett par bilder på en del av det vi skördat. Potatis, gräslök, rabarber och sallad, plus en bukett blommor. Var för midsommar förstås. =) Vi har verkligen fått massa potatis, mycket okomplicerat att odla... Återstår att se hur det går för resten av det vi sått, vissa saker är inte färdiga att dras upp förrän i september. =) Nu lägger vi ju tyvärr inte ner så mycket tid som det var tänkt på kolonilotten, i och med att vi ska lämna Stockholm, men det som redan är sått ska vi i alla fall ta hand om.

Ett nytt liv

För ungefär två år sedan skrev jag detta inlägg om några som köpte en gammal väderkvarn och gjorde om den till bostad.
Jag återupprepar mig med att säga att jag sedan jag var liten haft en romantiserad bild av att bo i en väderkvarn, det har varit en dröm hos mig att göra det någon gång i livet. Jag tror att Kaze no Tani no Nausicaä har bidragit till den drömmen hos mig, då karaktären Nausicaä gjorde bestående stort intryck på mig som liten:

Men nu är det hur som helst ingen dröm längre! =D Om några månader flyttar vi in i en väderkvarn! Det är faktiskt helt galet.


Vi skrev kontrakt i måndags och passade på att mäta och fotografera lite för att redan nu kunna fnula lite på möbleringslösningar och över huvud taget nya möbler. För att bo i en kvarn är onekligen speciellt på många sätt.

Tyvärr får ju inte vingarna sitta kvar, men man kan väl inte få allt, antar jag. =P Längst ned finns hall, badrum, tvättstuga och kök. Plus två förråd. En våning upp ligger vardagsrummet, där det även finns en dörr ut till terassen som syns på bilden. Våningen ovanför är sovrummet och allra högst upp är vad som kommer att bli hobby- och datorrummet. Där kommer jag att ta upp mest plats.

Det lilla huset intill är ett dubbelgarage med gästrum. Här kommer min fästman ta upp mest plats, då det äntligen ger honom möjlighet att vräka ut sig med sina musikprylar, alla tusentals sidor med noter etc, plus att han även kan sjunga upp för full hals utan att störa oss andra. ;) Men det ska givetvis också fungera som gästrum, så en bäddsoffa ska definitivt in här.

Något som definitivt kan anses vara onödig lyx är att det här stället har två badrum, plus en extra toalett utan duschmöjlighet... Naturligtvis praktiskt och uppskattat om man har fest eller det av någon annan anledning är mycket folk hemma, men annars är vi ju två personer på tre toaletter. =P Nåväl, då slipper man definitivt trångmål! Fotografiet är på badrummet längst ner. Badrum nummer två finns i anslutning till sovrummet och där är det dessutom en massagedusch... Jag kommer inte göra annat än att duscha...

På bottenplanet finns som sagt även köket, som är gigantiskt. Men eftersom allt är runt, så är det inte nödvändigtvis så att det innebär att man har massa plats. =P Jag är glad över att äntligen få en fullstor kyl och frys. Nu har vi i flera år fått nöja oss med ett "halvkylskåp" och frysbox mer eller mindre och det gör det svårt att storhandla, vilket ju sparar pengar! Jag har dessutom alltid velat ha ett fönster över diskhon, då jag inbillar mig att det blir trevligare att diska på det viset. =P Nu har vi ju visserligen diskmaskin, men viss handdisk blir det ju alltid. I köket finns även en öppen spis, vilket jag tror kommer vara helt underbar att mysa framför kulna, mörka vinterdagar. Jag hoppas och tror att hunden är klok nog att bara sticka in nosen en gång och aldrig mer. ;P

Vardagsrummet kommer vara svårt att möblera på ett tillfredsställande sätt, eftersom vi snarare är sådana att vi vill ha TV:n lätt tillgänglig för spel, film etc, snarare än "social möblering" för att umgås med folk.

Vi får se hur vi löser det. Här kommer man som sagt ut på terrassen också:

Och det här kommer att vara (en del av) utsikten från hobbyrummet högst upp:

Här hoppas jag kunna finna inspiration och ro när jag tittar ut. =) Busshållplats har vi ca 100 meter från oss. Tyvärr kan man ju knappast förvänta sig ett så väl utvecklat kollektivtrafiknät som i Stockholm, men det hade kunnat vara värre - det hade kunnat vara så att det inte fanns någon kollektivtrafik alls. Nu går det i alla fall bussar i rusningstiden på morgon och eftermiddag. Och några gånger om helgerna. Annars är det fullt görbart (och även försvarbart motionsmässigt) att faktiskt cykla in till civilisationen ca 7 kilometer bort. Det här kommer bli ett helt nytt sorts liv. Skulle vi inte palla med det så är det ju inte svårare än att vi flyttar tillbaka igen, men man ska i alla fall ha provat innan man säger att det inte funkade. Och oavsett hur länge så kommer jag ha bott i en väderkvarn! Världens finaste väderkvarn. Loke kommer nog njuta av att få lite mer frihet, fast vi har inget stängsel på tomten än, så inte för mycket. Vägen är trots allt inte så långt bort och jag litar inte på honom när han får det där "vallhundsstirret" i blicken. Kanske borde man skaffa en sådan där cykelvagn som Loke kan sitta i när man gör cykelturer. ;) Ja, vi får se vart det här barkar hän.

AAT till en pojke med autism

De här klippen ingick i kursen "Djurs medverkan i vård och socialt arbete" som jag läste vårterminen 2009. De får tala för sig själva. ;)

Testpilot för kamera?

Ansök då här: http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Få hunden att låta bli mat på bordet

Träning med tärning

Loke har fått lära sig att "slå tärning". =P Egentligen tror jag det kommer vara roligast att jobba med barn och dessa tärningar, men Loke är knappast redo för att hantera barn, han är ju minst lika hysterisk som ungarna själva. Nä, de långsamma gamlingarna på äldreboendet duger alldeles utmärkt som svårighetsgrad nu (och kanske för evigt, vad vet jag). Men där funkar tärningarna också, det går ju att hitta på vilket typ av spel som helst med dem om man bara använder fantasin lite. Den till höger är som en vanlig tärning med ett visst antal prickar på varje sida. Man kan exempelvis göra något så enkelt som att låta Loke slå tärningen medan gamlingarna spelar Fia med Knuff eller något annat tärningsspel. För att göra det hela lite festligt. Tärningen till vänster kan man använda mer pedagogiskt att exempelvis öva både läsning och tal genom att personen får ge hunden det kommando som kommer upp när man slagit tärningen. Stärkt självförtroende på köpet när hunden gör som man säger. (Kan Loke bara koncentrera sig och inte stressa upp sig, så lyssnar han faktiskt riktigt bra även på andra, just nu är det väl lite si och så med det dock, tyvärr.) Personen utför ju även viss träning av armen genom att kasta tärningen och man kan öka svårighetsgraden genom att personen ska kasta tärningen längre bort, eller ovanifrån osv. Sedan kan antingen hunden (jag säger inte "Loke", eftersom han är värdelös på att apportera fortfarande) tärningen, eller så får personen även lite gångträning genom att gå till tärningen och kanske till och med lite bålträning för att böja sig och plocka upp den. Sitter personen i rullstol blir det "enbart" bålträning. Någon sjukgymnastik är det ju inte fråga om - personen har ju bara lekt med hunden! ;P Och det är ju helt upp till en själv vilken typ av "aktivitetskort" man sätter in i den vänstra tärningen, så där har man väldigt många möjligheter till variation.

Counter conditioning igen

Förlovad

Min sambo Lo frågade Frågan när vi åt ute på Fondueboden för några dagar sedan.
(Och han känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte skulle vilja ha en vanlig förlovningsring som kostat en förmögenhet)

Plugghund

Loke ägnar sig åt djupläsning, som en svamp suger han åt sig och lär sig snabbt. Klok som en hund. "Hundars och vargars beteenden" av Freddy Worm Christiansen. (Står också mer i inlägget med samma namn: Hundars och vargars beteenden).

Han praktiserar givetvis det han lär sig också.

Är man smart, så är man.

Coming soon on zsianz1 channel

Hundars och vargars beteenden

Namnet på boken av Freddy Worm Christiansen. Innehållet i boken baseras på hans
forskning och egna erfarenheter, samt på en stor mängd litteratur och releasföreläsningarna som gjorts runtom i landet tar upp innehållet i boken. Freddy är beteendebiolog som ägnat mer än 35 år av sitt liv till att studera vargar och hundar. En av "hans" vargar, Uni, tränades i lydnad och skydd, genomgick mentaltest och korning också med godkänt resultat osv. Vad de bland annat kom fram till:

• Vargar tränas effektivast med positiv förstärkning.

• Motivationen behöver vara maximal: gott godis, få repetitioner.

• Straff fungerar inte alls.

Jag behöver knappast nämna att den här boken ifrågasätter och även förkastar hela "ledarskaps- och dominanstänket" som blev så poppis för 15-20 år sedan.
Han fastslår att resursförsvar är en överlevnadsmekanism. Det är inget konstigt med att vilja försvara en resurs mot en konkurrent, utan är något en vild varg måste göra för att överleva. Detta gäller även hundar i mindre eller större grad - och enligt Freddy hos alla varelser. Vi människor har ju också en personlig sfär som vi inte vill att andra träder in i och vi "höjer insatserna" beroende på hur mycket den andra personen framhärdar. (Först kanske man försöker flytta på sig, men fortsätter personen ändå så säger man ifrån, knuffas osv). Det kan gälla en plats, eller maten eller något annat för hundarna/vargarna. En äganderättszon respekterades av de andra vargarna, men dök det upp en tillfälle för dem att exempelvis stjäla maten bakom ryggen när den andra vargen gjorde något annat, så kunde de ta den och "äganderätten" flyttades då till vargen som tog maten. Att försvara sina resurser har inget med rangordning att göra. Mätt hund vaktar inte maten lika mycket som hungrig hund - motivation.

Fastställa äganderätt:

• Vem kommer fram till något först/får något först

• Är inte beroende av rangordning

• Kamp kan eventuellt uppkomma tills äganderätten är fastställd (exempelvis att flera individer kommer fram samtidigt)

• Äganderätten inrättas, vidmakthålls, försvaras

• Äganderätten kan ges upp om det inte är viktigt för individen.

Vi har nog alla fått höra från olika instruktörer och "förnuftiga" hundägare att om hunden morrar när vi närmar oss matskålen/sovplatsen/leksaken, så ser den inte dig som ledare och försöker ta över ledarskapet... Freddy menar att om hunden upplever dig som en konkurrent (du har fått rådet att VERKLIGEN ta ifrån den det den morrar över för att visa att du minsann bestämmer) så kommer beteendet istället att eskalera. Du skapar ju obehag för hunden och zonen kommer att bli större istället. Om vi däremot respekterar hundens zon, så kommer obehaget att minska, hunden vänjer sig vid att människor inte är konkurrenter - trygghet och förtroende gör att zonen minskar. Jag själv behöver inte bråka med Loke om hans saker, mat osv. Jag kan knöla in mig själv i hans canvasbur (som funkar som en mysig sovplats för honom) även när han själv är där och oftast brukar han komma springande till mig för att visa upp sina leksaker och självmant ge dem till mig istället för att smyga undan med dem. Jag tycker det är helt logiskt att inte vem som helst kan göra så med honom, (fast 9 av 10 gånger är han frikostig), varför skulle han acceptera att en helt främmande människa (eller annat djur) kommer fram och tar hans saker/mat etc?

Det bästa sättet att bemöta zonförsvar är

• Flytta ut ur zonen (minska hundens obehag)

• Se till att kränkningen inte sker igen (bygg upp förtroendet på nytt)

• Ändra på förhållandena

• Träna målinriktat med ombetingning och desensitivisering

(Ni minns inlägget om Lokes skadade tass? ;))

Fokus för aggressionsbeteende är obehagskänslan!

• Aggression förorsakas av obehag

• Försvinner obehaget försvinner aggressionen

• En aggressiv hund är olycklig

Freddy poängterar också att uttrycket "en aggressiv hund" är felaktigt. En hund kan utföra aggressiva beteenden och visa aggression, men när den exempelvis sover eller leker är det INTE en aggressiv hund. Aggression är situationsbundet. Dessutom var både han och Kerstin mycket tydliga med att obehag glöms inte bort! Frågan om Cesar Milans påstående om att hundar glömmer bort att de tidigare blivit illa behandlade om man börjar behandla dem korrekt besvarades av Freddy med "Men då kan han ju inte mycket om djurs beteende". Att komma ihåg obehag är nödvändigt för att överleva, för att undvika att det upprepas.

Utifrån Freddys studier och fördjupning i andras studier om hundar och vargar noteras att ledaren INTE:

• Tillrättavisar

• Belönar

• Undervisar

• Ger order

• Sätter gränser (förutom zonförsvaret som alla individer gör)

• Ställer krav

• Utfärdar restriktioner

• Tvingar någon att följa med/stanna kvar

• Styr jakten

• Vaktar

• Får maten hämtad

• Stoppar slagsmål (men de blandar sig i)

• Fixar mat till andra

Ledaren har inte heller automatiskt företräde till resurser. Den som kommer först har och försvarar äganderätten. Enligt gammalmodigt "ledarskapstänk" ska vi också till exempel ignorera hunden vid hemkomst (tex Cesar Millan skriver det i en av sina böcker, även gällande valpar, och har sagt det i flera avsnitt av The Dog Whisperer). Men när en individ kommer tillbaka till flocken är det en lång och utdragen hälsningsceremoni, inget ignorerande där! Och hunden får för all del vinna i dragkamp ibland osv.

Rangordning mellan hund och människa? Freddys svar är kort: Det finns ingen rangordning mellan hundar och människor!

Rangordning:

• En ordning i förhållande till rättigheter

• Upprätthålls med dominansbeteende och underkastelsebeteende

• Linjär, könsuppdelad, komplex hos varg och hund

Dominans/underkastelse är en demonstration av överlägsenhet/underlägsenhet i förhållande till en annan individ. Det är situationsbundet och riktat mot en annan individ. En hund kan inte vara dominant på egen hand, den kan bara uppvisa dominant beteende mot en annan individ.

Detta är INTE dominans:

• Olydnad

• Imponerandebeteende

• Självsäkerhet

• Hög markering

• Krafsande

• Bestigande

• Markering på ägare

• Hoppa upp på folk

• Dra i kopplet

• Zonförsvar

• Generell aggression

• Stå/sitta högt

• Hålla föremål i munnen

(Jämför med vad populära TV-profiler säger om hundar och vargar och vad som är dominans)

En självsäker hund är alltid självsäker, en hund som visar dominans är bara dominant i just den situationen.

Underkastelse visas genom:

Aktiv underkastelse (gå undan)

Passiv underkastelse (ryggläge)

Vända bort blicken

Alla dessa är aggressionsdämpande

Positive interrupter

Freestyle

¤Drömmer om att någon gång kunna göra något lika bra¤




Idag gick vi på en hundmötespromenad som leddes av Hundakuten. Loke är ju som bekant väldigt taggad på andra hundar sedan hunddagistiden, även om vi gjort framsteg sedan han slutade när. För ett par månader sedan, precis när han slutat på dagiset, så kunde han fullkomligen gå i taket om han såg en hund på 20 meters avstånd. Kasta sig i kopplet och skälla och stressa upp sig mer än vad som kan anses normalt. Innan hunddagiset var han förhållandevis lätt att gå med ute. Han var givetvis nyfiken på andra hundar, men det var liksom inte hela världen. Nåväl, till den här hundmötespromenaden kom det runt 13 stycken deltagare med sina hundar. Allt från en liten liten tax till några häststora leonbergers. Men hör nu och häpna: Loke var en av de hundar som skötte sig bäst! Jag var mycket förvånad. Lugn och avslappnad var han INTE, han trippade på tårna och hade svansen så högt det gick, mycket "het" som en av instruktörerna uttryckte det. Men han gjorde inte ett enda utfall under hela den timmen promenaden pågick. Och då var det ändå ett flertal hundar som muckade lite med honom, så nära som på en halvmeters avstånd. Bland annat en av leonbergarna och en schäfer. Var vid ett par tillfällen med leonbergern som Loke svarade med att börja morra lite i strupen, men så var det som om han kom på något och så tittade han på mig istället. Vi fick variera promenaden under tiden. Först gick några av oss längst fram, men sedan fick de längre bak flytta fram och vi gå längst bak osv, vilket var svårare för många av hundarna (Loke inräknad). Han blev stressad vid ett par tillfällen under promenaden, började pipa och gnälla och överslagshandla, men det var betydligt mindre än det varit vid tidigare prövningar. Jag och instruktören (som jag träffat ett par gånger innan för privat träning) hade diskuterat innan att vi kanske skulle få avbryta promenaden om han skulle bli för stressad, men nu blev det aldrig någon anledning för det. Promenaden varierades också på så vis att i en korsning delades alla upp och skulle gå mot mitten och passera varandra, för att få till hundmöten och inte bara att kunna promenera tillsammans med andra hundar utan att hälsa. På den fortsatta promenaden efter det fick vi emellanåt vända om och gå bakåt i ledet för att öva på att passera hundar. Och allt detta skötte Loke mycket bra. De andra hundarna var verkligen så nära det var möjligt att komma utan att de faktiskt kunde hälsa på varandra. Han höll riktigt bra kontakt med mig och tände inte alls till på andra hundar runtomkring som ibland började skälla, morra och kasta sig mot varandra. Det ska givetvis tilläggas att han fick mycket belöning genom allt detta (välförtjänt).


Igår var han även med mig på jobbet för första gången. Bara i två timmar, sedan hämtade sambon upp honom. Även här skötte sig Loke förvånansvärt bra och blev aldrig så otroligt stressad som han blev för ett par månader sedan i andra miljöer än hemma. Även här blev han lite orolig och pipig ibland, men på en acceptabel nivå, som det kändes. Mestadels var vi inne på mitt kontor så han fick göra sig hemmastadd. Har en likadan canvasbur där som den vi har hemma åt honom, så där fick han boa in sig. Det ska bli hans viloplats där ingen får störa honom sedan när det (förhoppningsvis) blir så att faktiskt jobbar med mig där. Vi träffade en boende ute i korridoren och hon blev alldeles till sig när hon såg honom. Hon sitter i rullstol och pratar inte så mycket, man vet inte riktigt vart hon befinner sig i sitt sinne. Men djur tycker hon om. Loke klarade inte av att fokusera så bra, men jag fick honom i alla fall att lägga hakan både i hennes knä och på hennes arm, även om det bara blev några sekunder i taget. Han satt vid sidan av hennes rullstol och lät sig ridderligt klappas på ansiktet, trots de ganska klumpiga händerna som försökte vara ömsinta. Vi var med henne i någon kvart innan Loke började bli för stressad av pressen, så jag tog in honom på kontoret igen. Det mest gripande var när hon efter en lång stund tittade upp på mig och frågade: "Tror du han tycker om oss?"
Ja, det tror jag. =)

När jag sedan skulle lämna över Loke till sambon så dök det upp en cocker spaniel på typ 7 meters avstånd som Loke fick tokfnatt på och började råskälla och kasta sig i kopplet. Därför trodde jag inte att dagens hundmötespromenad skulle funka alls. Plus att han idag fick tokfnatt på en barnvagn och skrämde slag på mamman som körde den. Han är så himla random just nu, ena stunden stjärna och andra stunden problemhunden #1, jag hänger inte med. @_@
Däremot verkade det vara mycket ansträngande för honom att jobba, trots att det bara var ett par timmar och egentligen bara en kvarts "effektivt" arbete. Han sov i princip HELA dagen efter det. =P När jag kom hem efter jobbet orkade han knappt hälsa på mig. Släpade sig i princip fram pliktskyldigast, hahaha.

Störningar och ökad tid

Jag har jobbat ett tag på att Loke ska vänta på ett releasekommando från mig innan han avbryter något jag sagt åt honom att göra. Detta fungerar ju knappast helt vattentätt, men vissa moment har han blivit betydligt bättre på och det är bland annat de som är med i det här klippet. Avbryter han innan han fått OK från mig, så blir det ingen belöning. För Loke är det svårt med dessa lugna och händelselösa moment, för han blir snabbt uttråkad - han vill ha action. Vi har naturligtvis fått öka tiden allteftersom. Att förvänta sig att ens hund ska klara av något trick eller moment i flera minuter från första början är orimligt och är som bäddat för misslyckande, vilket inte blir kul för någon part. Från början när han skulle lägga hakan i handen eller i knät så klarade han det bara ett par sekunder och jag kunde absolut inte klappa honom samtidigt eller liknande, för då blev han för störd för att hålla kvar. Ligg-kommandot är något jag också jobbat mer på på senaste tiden - jag vill att han ska ha huvudet i backen också. Från början klarade han under inga omständigheter av att jag rörde mig omkring honom samtidigt - då poppade han genast upp och skulle springa med. Nu har vi kommit mycket längre, som klippet visar. =D Nästa steg blir att flytta dessa saker utomhus och till andra miljöer och med andra människor osv osv... It just never ends. Det första lilla tricket är bara en uppföljning på hans dörröppnande, som vi ju bara precis hade börjat lära in i förra klippet. Nu gör han det ganska säkert skulle jag påstå, i alla fall här hemma.

Cesar Millan

"He teaches owners the importance of strong leadership, how to stand tall and project an assertive stance. He emphasises that there are no “quick fixes” but then he himself often supposedly cures a dog's negative behaviour in a very short space of time. He insists that owners should never get physical with their dogs then proceeds to teach the “Alpha Roll” and advises the use of choke collars, or even electronic shock collars in some episodes. Whether the hypocrisy is Cesar's or the ever increasing desire of TV companies to show people 'fast-food' types of viewing pleasure remains to be seen.

Millan does believe that dog owners should train consistently every day to prevent unwanted behaviours from returning and stresses the importance of exercise for a dog.

Such is the public's reverence of Millan's techniques that many followers apply his methods to other areas such as with problem children and in the workplace. Millan does point out that canine psychology and human psychology are not the same.

The basis of Millan's approach to dog training has not, as he would have one believe, sprung from his own natural rapport with dogs but has been well-documented in the past by canine experts such as the late John Fisher, Dr. Bruce Fogle and Ray and Lorna Coppinger. These professionals have devoted a lifetime to the study of canine behaviour, have delved into history books to trace the dog's origins and have written many accredited papers on canine psychology.

Many of these reputable people state publicly that Milan's use of the “alpha roll”, forcibly rolling a dog onto its back and pinning it down to assert authority, and his use of lead corrections and choke collars are inhumane and can have serious behavioural consequences. Though Millan is never seen to hit or physically injure any dog he is working with, the critics believe that subjecting a dog to archaic techniques is inhumane and causes fear and confusion in an already stressed dog.

Dr. Nicholas Dodman, Director of Animal Behaviour Clinic at Cummings School of Veterinary Medicine said:

“Cesar Millan's methods are based on flooding and punishment. The results, though immediate, will only be transitory. His methods are misguided, outmoded, in some cases dangerous and often inhumane. You would not want to be a dog under his sphere of influence. The sad thing is the public does not recognise the error of his ways"

Jean Donaldson, SPCA Director of Academy for Dog Trainers said:

“Practices such as physically confronting aggressive dogs and using choke collars for fearful dogs are outrageous by even the most diluted dog training standards.”

One of the most well-known and respected world wide dog behaviourists, Dr. Ian Dunbar is also critical of Cesar Millan. Dr. Ian Dunbar is a veterinarian and founder of the Association of Pet Dog Trainers. Dr. Dunbar has written six best selling books, developed the first puppy training courses and achieved many academic degrees. Dr. Dunbar has a veterinary degree, a Special Honours in Physiology and Biochemistry from the Royal Veterinary College of London University, a doctorate in animal behaviour/psychology from the Department of UC Berkeley and over a decade of research and experience in olfactory communication, social behaviour and aggression in canines.

Several instances of cruel and dangerous treatment that are promoted as acceptable training methods have been recorded by the American Humane Association.

For example, in one episode an unruly dog was held down by its neck after having been hung by a tight collar at the hands of Millan. This would have partially cut off the blood supply to the dog's brain and partially asphyxiated the animal. If a member of the public were to be seen treating their dog in such manner they would be prosecuted for animal abuse.

President of the Animal Protection Services for the Society, Bill Torgerson, DVM, MBA noted that the safety of a woman with a GSD was jeopardised in one episode by the use of an electric shock collar. The tormented dog redirected its aggression to its owner biting her arm. Television audiences never saw Millan attempt to modify the dog's behaviour by causing pain.

In fact a television producer, Floyd Suarez, sued Cesar Millan for injuries that his dog allegedly sustained whilst having behavioural training at Millan's facility." (Det kan man läsa om i den här artikeln) Blod från näsa och mun bland annat.

Utdrag ur en artikel från k9 Obedience

Avskyvärda djurplågare

Hur kan man göra så här mot ett djur? Man kan inte ha alla hästar hemma om man kan behandla en annan levande varelse på detta sätt. (Känsliga tittare varnas). En kille (en idiot) kastar en intet ont anande hund från en bro.

Länken till klippet

Jag har sett uppföljningsartiklar där det står att hunden överlevde, men bröt flera ben samt fick inre skador.

Vi har blivit kändisar

Eller, det kanske är att ta i. =P Vi har vunnit en tävling och blivit Bozita Robur-profil, samt att vi vann säck med 15 kilo hundmat, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till Loke, ett sjukvårdskit, en foderhink och en keps.

Intervjun



Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här "spökperioden" i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. "Det är ju inte lätt att vara så ung!". En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

Hundrastgårdar i Stockholm och fikaställen där hundar är tillåtna

Här är en bra blogg för oss hundägare som bor i Stockholm:


Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

Terapi/assistanshunds-färdigheter

Vi har tränat mycket inomhusgrejjer nu när Lokes tass varit skadad. =)

Lammfärspaj

Paj är något man gör ganska sällan. Konstigt nog, för det är ju så gott! Häromdagen bestämde vi oss för att prova något pajrecept. Valet föll på en lammfärspaj med rödbetor, getost och rosmarincrème. Receptet finns här och pajen var enkel att göra, men kändes väldigt festlig. Vi kommer att göra den igen någon gång när det är dags för bjudning!


Nyårsafton firades lugnt här hemma. Vi gjorde vår egen lilla trerättersmeny och drack gott rödvin. Jag var nervös hur min hund skulle reagera över alla fyrverkerier. Vi bor alldeles intill ett grönområde där de brukar skjuta ganska mycket. Men han reagerade knappt alls! Inte ens på sista kvällspromenaden.
Förrätten på nyårsafton var inspirerad av ett recept på en tomat- och avokadobruschetta med dragoncrème. (Tror det var i en tidning från ICA.) Vi hade pilgrimsmusslor på som kronan på verket, men vilka skaldjur man än föredrar skulle passa.

Varmrätten bestod främst av hästfilé! Detta underbara kött... Jag fick med mig en rejäl bit i julklapp av mamma. Så mört, bara smälter på tungan. Hästfilé slår oxfilé med hästlängder. ;) Till det gjorde vi en vitlöksstinn potatisgratäng med chèvresås. Busenkelt men jättegott. Mmmm....

Hästfilé. Kolla vilken fantastisk färg.

Hur man kan göra och hur man kan göra. Vad bör man göra?

Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?



Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.



Två andra likande klipp:

Mollie's bad with other dogs

Dog aggression to people

Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.

Counter conditioning

God jul allihop

Lugnande signaler

Flyga

Hoppas jag lyckas bygga upp tillräckligt stort mod för att göra detta någon gång. =) Nöjer mig dock med att börja i en vindtunnel som mjukstart.

Skadad hund

Aldrig får man ha kul. Jag och Stina släppte Loke i ett skogsområde där det är tillåtet att ha hundar lösa. Ville låta honom springa av sig ordentligt idag. Tyvärr hann vi inte vara där länge innan jag plötsligt såg att hans vita "strumpor" på framtassarna var alldeles röda. Visade sig att han skurit upp en trampdyna rejält. Bara att vända hem igen. Loke tycktes helt oberörd, dock. Sambon ringde veterinären, som tyckte att vi kunde avvakta till imorgon, eftersom det nästan inte blödde alls när vi kom hem. Så vi ska komma dit precis när de öppnar imorgon. Med Stinas hjälp lyckades jag få på ett litet tryckförband på den högst ovilliga jycken, men nu när det väl sitter på bryr han sig knappt om det. Får se vad veterinären säger imorgon, men jag hoppas det inte ska behöva sys, så han måste sövas och så. Vilken skitvecka, vi är inte riktigt rustade för att ALLA oförutsedda utgifter ska komma på en och samma månad...

Vandaler i hooden

Någon (några?) jävla idiot har under natten skurit sönder alla däck på vår bil samt brutit upp bensinlocket och gjort...? Ja, inte vet jag! Slangat bensin? Hällt i sand eller något för att ha sönder motorn?? Jävligt onödigt i alla fall! Vi hade just köpt nya (begagnade) vinterdäck för (för oss) dyr peng. Det känns nästan personligt liksom, som om man har en ovän någonstans. Grrr...

Första praktikdagen

Loke har nu kommit in i verkligheten. =P Idag besökte vi ett äldreboende för första gången. Första praktiken för hans del. Vi var där i en timme och gick runt på några våningsplan på avdelning A. Nästa vecka blir det eventuellt en annan avdelning. Det var lite ostrukturerat. Tyvärr hade min utsedda kontaktperson glömt bort att vi skulle komma och övrig personal hade inte informerats. Mycket synd. Jag som så noga gått igenom på ett möte innan, utan hund... Det var heller inte så många gamlingar ute i uppehållsrummet och de som var där var ändå inte riktigt där om man säger så. På våningen ovanför fick vi gå in i varje persons lägenhet och hälsa på, vilket mer tydligt verkade uppskattas. Loke var ganska pipig och stissig i början när vi precis kommit dit och verkade finna det hela lite jobbigt, men han vande sig snabbt vid den nya miljön. Han ville (tyvärr) hälsa glatt på folk och då vill han ju ända upp i ansiktet på dem oavsett hur högt upp ansiktet är, men allt gick bra. Jag lyckades avstyra, alternativt korta ned kopplet om han var för snabb för mig. Gamlingarna var han dock mer försiktig med. Om det var en tillfällighet eller om han har liiite fingertoppskänsla vet jag inte. Vissa av de gamla sken upp när han kom in till dem, en dam hade haft foxterrier under sitt liv och tyckte Loke var särdeles fin med sina olikfärgade ögon. Det svåraste tycker jag nog är att avgöra hur mycket jag ska begära av Loke. Han var knappast fokuserad på alla människor idag, utan gick omkring och nosade generellt överallt, även om han "sade hej" till alla vi hälsade på genom att nosa på dem, slicka deras händer osv. Han fick utföra tricket "fjäska" hos några som var mer intresserade av hans närvaro och det tyckte såklart alla var mycket gulligt. Foxterrierdamen i synnerhet var den jag känner levde upp mest av vårt besök. Loke har bara legat och sovit sedan vi kom tillbaka från äldreboendet, så jag tolkar det som att det trots allt var ganska ansträngande för hans lilla huvud, även om det inte märktes så mycket innan.

Terapihundsutbildningen fortsätter

Kurs hela helgen. Mest teori, men även en del praktiskt med hundarna. Vi gjorde ett "vardagslydnadstest" för att se hur vi låg till med hundarna idag. Ett av delproven innehåller ju bland annat sådant. Vi betygsattes av Sandra på en skala från 1-5 där 1 var dåligt och 5 var perfekt. 3 innebar att det var ok, men kräver mer jobb. 4:or och 5:or är det man ska satsa på med andra ord. Jag fick stor ångest i bröstkorgen när Sandra sade imorse att vi skulle göra det testet, för Loke och jag har ju liksom tränat så lite med störningar... Nu skulle halva klassen stå bredvid och titta på oss liksom. Vissa moment var dessutom saker vi inte tränat mycket alls. Som att stanna kvar. Jag har bara kunnat gå iväg några meter och när jag sedan gått tillbaka mot Loke brukar han oftast resa sig glatt. ;P Ja, ångest helt enkelt. Men vi gjorde det i alla fall. Så här gick det:

1) Acceptera en vänlig främling. Jag skulle kunna sätta Loke och hälsa på en av dem andra i klassen och Loke skulle vara lugn, varken överdriven glädje, rädsla, aggressivitet osv. Han fick inte heller resa sig ur position... Vi fick en 4:a på denna, för Loke höll på att fullkomligen spricka, men klarade det precis...

2) Beröring. En främmande person (nån ur klassen nu när det bara var test) skulle kunna röra Loke på huvudet och ryggen utan att han bytte position. Han bytte position (reste sig glatt) så den fick vi en 3:a på...

3) Hantering. Kolla öron, klappa hunden, luta sig över, tandvisning osv av en främling. Här fick vi en 2:a, för han blev "överdrivet glad" då förstås... Skulle upp o hälsa när det var meningen att han skulle hålla position.

4) Koppelpromenad. Skulle kunna gå med löst hängande koppel, visa följsamhet och kontakt med mig som förare. Vi fick en 3:a, för han blockerades av dofter ibland och så och då drog han ut i kopplet. (Lite unfair när man suttit inne hela förmiddagen faktiskt! ;P)

5) Gå genom folksamling. Några av de andra i klassen ställde sig med någon meters mellanrum mellan sig lite utspritt och så skulle vi sicksacka mellan dem. Trodde inte det skulle gå så bra, men vi fick en 5:a! Han gick jätteduktigt! Hade uppmärksamheten mot mig jättebra. =)

6) Sitt och stanna kvar. Som det låter. Jag skulle kunna sätta honom och gå bort ca 15 meter och vänta på att Sandra sade när jag kunde gå tillbaka till Loke. Vi har som sagt bara tränat detta litegrand och bara inomhus och några meter. Det här var ju ute och halva klassen stod bredvid och tittade. Ångest... Det här kommer aldrig gå. Men! Vafan! Som ett litet ljus satt han där och satt och satt medan jag gick både fram och tillbaka! En klockren 5:a!

7) Inkallning. Även här skulle jag sätta Loke och gå iväg ungefär 20 meter den här gången och vänta på Sandras tillåtelse att kalla in honom. Tänkte att det kommer aldrig gå heller, han kommer springa till nån av de andra, eller resa sig innan jag gått 20 meter osv. Men återigen satt han där som ett litet ljus! Och när jag sade "kom!" sköt han iväg som ett spjut till mig! (Och även delvis förbi mig av farten, men till mig helt klart.) Ännu en klockren 5:a fick vi! =D Glädjejubel från mig för att jag tyckte han var så duktig och det tyckte Loke var himla kul och blev alldeles till sig.

8) Reaktion på annan hund, ca 5 meters avstånd. Hunden får visa intresse, men inte mer. Som ni kanske kan gissa så klarade vi inte detta. Blev fett underkänt med en 1:a. Loke gick fullkomligen i taket och hängde sig i kopplet vilt viftandes med frambenen i luften och skällde för fulla muggar. "Jag vill fraaaaammm!!" Suck... Men det visste jag ju. Sedan han började på hunddagis är förväntningarna skyhöga så fort han ser en hund. Har fått börja om helt där och övar på långt avstånd.

9) Reaktion på störningar. Ska egentligen vara många störningar på riktiga provet. Plötsligt oljud och händelser liksom. En tung bok som faller, en joggare som springer förbi... Nu blev det bara störning med en godisbit som slängdes framför nosen på honom och på backen. Vi fick en 4:a. =) Han ville fram, men lyssnade när jag sade nej.

10) Separation från förare. Han skulle klara av att separeras från mig och spendera lite tid med någon annan, utan mig inom synhåll. Den andra personen skulle kunna få hans uppmärksamhet och han skulle kunna visa gott uppförande med den personen och ta kommandon. (Sitt, ligg typ). Detta klarade Loke galant enligt dem andra, han samlade sig snabbt efter att jag gått. En 5:a. =)

Och det var det. Inget mönsterbarn precis, men jag tycker det gick över förväntan. =) Det är ändå min första hund på egna ben, så jag har inte tränat hund innan. Sandra sade att hon tyckte att Loke gjorde duktigt ifrån sig för att bara vara 1 år. Att vara unghund är ju lite speciellt.

Bäst i klassen var förstås BC:n Mandy, men hon har några fler år på nacken också!

Torgvantar

Just nu kan man vinna ett par söta torgvantar hos Pysselkiisen. Klicka på bilden för att komma dit:

Hon har även en shop, för den som kanske är intresserad av något annat. =)

Träning

Tre veckor sedan jag började ordentligt då. Det går i alla fall nedåt istället för uppåt. ;) Men det börjar kännas rätt drygt. Pasta, jag saknar dig... ¤nostalgitår i ögonvrån¤ Nåja. Gymmandet är ganska kul när man väl kommit dit liksom. Ju tommare det är där, desto bättre. Blir fort för mycket testosteron och tyvärr är inte tjejavdelningen fullvärdig. Men jag har lyckats ta mig dit de tre pass i veckan jag ska göra det. Inget fusk där. Det enda jag inte tränar är vaderna. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker redan de är tillräckliga och jag tycker mig inte känna massa fett som sitter på dem heller om man säger så.(?) Det gryniga kortet, som tyvärr gör det ganska otydligt, är taget för ca tre veckor sedan, mina vader har varit så så långt jag kan minnas och beror säkert på min egna omedvetna specialträning. ;P

Idag blev det lite av ett fjärde minipass den här veckan. Lina med musklerna gick igenom de övningar jag varit osäker på och äntligen kände man att det tog på rätt ställen, även om jag kände mig SÅ fånig. Puta hit och dit, va... Suck. Men plötsligt kunde jag t.ex göra djupa knäböj. Jag är så tacksam för hjälpen i alla fall. =)

Sist men inte minst så är de raska promenaderna fortfarande det mest fruktansvärda. Jag vill bara lägga mig ned och dö efter en halvtimme. Av leda och depression alltså, inte ansträngning

Made it to the first page

Hihihi, såg nu att Loke hamnat på förstasidan hos uppfödaren. Kalote's hemsida. =D Första gången för oss. Kul! ;)

Valpen har blivit 1 år gammal

Lite firande av jycken fånade vi oss ju med. =) Vi åkte till Hundöarna tillsammans med blandisen Sassie och irländska terriern Malla och det säger ju sig självt att det alltid uppskattas att få springa lös och leka som man själv vill tillsammans med andra hundar. Därefter åkte vi in till Himmelska Hundar, som är ett hundcafé jag nämnt tidigare. Där beställde vi en club sandwich för hundar till Loke, som fick bli hans lilla födelsedagsbakelse. ;) En ostbit om året kan jag väl gå med på... Skinka och en rejäl bit blodpudding innehöll den bland annat. Den togs väl emot! Lokes kompisar följde med hem en stund också innan det var slut på firandet. Nu blir det en hög bilder:

Stilig aussie

En stilig ettåring, som nog inte tar sin roll så seriöst än. =) Vi får se hur det går. Är ett äldreboende i närheten av oss som vi ska få besöka när jag lyckas komma överens om en bra tid, så han får börja praktisera.

Surt

Suck. Imorrn ska vi till Himmelska Hundar med Loke och de har så god kladdkaka där. Känns himla surt att jag inte får äta något där, utan bara får sitta med lite vatten eller något. =´( Buhu... De raska promenaderna må jag ha svårt att få in ordentligt i vardagen, men gymmet och maten har jag inte rubbat på alls och det är ju självvalt. Men jag kommer likväl sura när de andra sitter och gottar sig med goda bärpajer och chokladdelikatesser imorrn...

Första veckan klar

Första veckan enligt ett specifikt kost- och träningsschema är över. Jag har träningsvärk, särskilt i armarna, vilket jag tycker är skönt. =D Har inte lyckats följa allt till punkt och pricka (de där powerwalk:sen alltså...) men hoppas på att få rutin på det. Jag har ju inte bråttom till något särskilt, förutom att jag själv är otålig... Har även lite svårt att få det att gå ihop ekonomiskt (Eldorado snabbnudlar och Willys pasta ÄR billigare än... ja, det mesta.) Letar extrapriser och försöker planera i förväg. Återigen lite av en rutinfråga också... Det som kanske stör mig mest är ändå att några av gymövningarna vet jag inte riktigt hur de ska utföras korrekt. Jag känner att det inte ¤tar¤ där det ska när man utför det och har inte så mycket träningsvärk dagen efter som jag förväntat mig. Hmm... =/ Det dumma med att inte ha massa pengar, så man måste klara sig själv vare sig man vill eller inte liksom. =´(
Det jag finner allra märkligast här är ändå att jag INTE får särskilt ont i det onda benet av att gymma. (Vänstra benet, som tog största smällen när jag blev påkörd på väg över ett övergångsställe för några år sedan.) Däremot får jag ont ganska fort av promenaderna... Weird! Benpress: "pffft!" säger mitt ben. Promenix: "ajajajaj, nu haltar jag..." Fast jag märker att vänstra benet är svagare än högra på gymmet. Det viker sig snabbare och mjölksyran sätter in snabbare. Och den förbannade krampen som kan dyka upp lite närsom. =P Vafaen... Kanske blir benet lite bättre efter några veckor med detta, dock. Min förhoppning. =) Inget annat har funkat hittills.

Ofredad

Satt på tunnelbanan, på väg hem efter en lååång dag på jobbet. Fick till och med jobba över. Det kanske inte låter så ansträngande när jag säger att jag varit på ett hembesök efter det andra hela eftermiddagen och lyssnat på vad gamlingarna har att säga om sina omvårdnadsbehov - men det är det. I alla fall för huvudet. Efter fyra timmar med den typen av samtal känner jag mig faktiskt helt borta i skallen. Så jag halvslumrade mot fönstret på tunnelbanan under hemfärden, det hade till och med hunnit börja mörkna. Noterade att en kille satte sig bredvid mig, för det stör mig alltid när någon sätter sig på sätet intill, när sätena mitt emot är lediga. (Eller för all del säten någon annanstans än där jag sitter...) Tyckte han verkade himla nipprig, flackande blick och nervöst trummande med händerna, men orkade inte lägga mer hjärnkapacitet på det, utan återgick till mitt slumrande ---- För att efter en stund bli abrupt jättevaken, då jag inser att den jäveln som bäst försöker smyga sin hand innanför min jacka och tröja! Han hann precis nudda en gnutta hud på min vänstra sida, det aset. Jag kände en riktig adrenalinrush när jag snabbt som attan vände huvudet mot ofredaren och när min blick mötte hans studsade han till i sätet på ett sätt som ter sig ganska komiskt i mitt huvud nu i efterhand. Jag hade precis ett väsande "oh du din jävel..." på läpparna när han for upp och sprang ut ur tåget och försvann i vimlet. Typiskt. Tåget stannade precis vid en station... Varför reagerar inte knytnäven snabbare i sådana här lägen?? Det är dessutom synd att jag inte är bra på att rita av folk, för jag minns ansiktet mycket väl. Ser jag honom på stan, så kommer jag känna igen honom.

Terapihundsutbildning påbörjad

Nu var det längesedan som jag uppdaterade. Har inte orkat och inte riktigt känt att jag haft något särskilt att skriva om. Mitt sommarvikariat tog slut och jag hann knappt börja gå på anställningsintervjuer förrän de ringde tillbaka mig. ;P En tillfällig sjukskrivning. Så nu är jag tillbaka som biståndshandläggare.

Förra helgen (18-20) så åkte vi först till Gräsö. Min sambos far har skaffat en ny hund (Kajsa dog ju för ett tag sedan) vid namn Sassie. En späd liten omplaceringshund med border collie i sig förstås. Besöket var en ursäkt att träffa henne och låta hundarna leka av sig.



På Gräsö kan hundarna springa fritt. =) Det är en bonde som äger all mark runtomkring stugan och han är ok med det. Loke håller sig dock ganska fint inom tomtgränsen ifall inte vi rör på oss också. Vilket vi gjorde så småningom när vi började kliva genom skogen (hundarna farandes vilt omkring oss) för att ta oss ned till vattnet. En väldigt idyllisk höstdag skulle jag nog påstå. Vi åkte därifrån framåt kvällen och styrde då kosan mot Uppsala för att hälsa på Jen och Micke. Det var första gången jag besökte dem i deras lägenhet, men min sambo hjälpte dem att flytta när det begav sig, så han var kanske inte lika nyfiken. Vi nådde Uppsala, men lyckades inte hitta någon parkeringsplats nära och blev sena. Och det första Loke gjorde när de mötte oss vid porten var att glatt hoppa upp för att pussa Jen, med resultatet att han fastnade med tassen i hennes halsband så det gick sönder. Piiiiinsamt.... -_- Säkert en släktklenod eller något... I mitt stilla sinne sade jag till mig själv att aldrig ta med hunden bland folk igen. Väl inomhus hade han åtminstone inte sönder något! Vi blev bjudna på smakliga tortillas i deras stoooora kök och stannade över natten, för att nästa morgon bli bjudna på ett sprakande frukost med bärsmoothie och varmt bröd ur ugnen. =9




Lördagen ledde direkt från Uppsala till kurs i Rålambshovsparken i Stockholm. Jag har känt att jag behöver lite back up nu när Loke blivit tonåring och det liksom krävs lite extra för att nå fram till hans huvud så han kommer ihåg vad han heter osv. =P Så vi går en liten vardagslydnadskurs. Mycket klarade han galant, men så plötsligt blir det ludd i örat och matte ter sig så mycket tråkigare än till exempel hundarna som leker en bit bort. Jag är en sådan som gillar att ha en lärare att vända mig till för tips och råd direkt, hellre än att göra massa fel först som man måste rätta till sedan. Det är trots allt första helt egna hunden, så jag skulle knappast vilja påstå att jag är någon expert på hundar även om det alltid funnits hund i familjen.

På söndagen besökte vi hundöarna på Drottningholm och jag har aldrig varit med om att det varit så mycket människor och hundar där! Säkert 20 stycken. Loke som annars är så kaxig och kastar sig in i alla situationer där det kan vankas lek var plötsligt förvånansvärt försiktig och höll sig nära mig. Ibland sprang han iväg en bit och började leka, för att sedan komma tillbaka till mig som för att försäkra sig om att jag väl inte tänkte lämna honom där ensam bland alla främmande hundar. ;) I slutändan var det ändå en trött hund vi körde hem med.

I onsdags besökte vi Lipton igen. Det var längesedan nu, man har aldrig så mycket tid som man tror sig att ha och så skjuter man bara upp en massa hela tiden. Men nu blev det av och de kommer fortfarande överens. Lipton hade tidigare under dagen varit ute och spårat och hade då plötsligt stött på ett stort vildsvin! Jag hade dött tror jag...

Och så var det den här senaste helgen, då. Jopp. Terapihundsutbildningen började. =) Den här första helgen gick ut mycket på introduktion, presentation, bakgrundshistoria osv. Det kommer inte ske så mycket praktisk träning under själva helgerna, utan tanken är att man ska träna mycket, mycket, mycket på egen hand, men få själva verktygen för att lyckas under utbildningshelgerna. Men en del övningar gjorde vi - testade att hantera varandras hunda, kolla tänder osv, kalla in varandras hundar på olika sätt, viska, sluddra etc... En terapihund får inte bara hålla sig vid mattes sida. Hälsa fint (major failure från Lokes sida. Hopp! Hopp! Hopp!). Vi testade helt enkelt varandras hundar för att se vad vi behöver öva mer på. Men vi påbörjade även inlärningen av att lägga hakan i handen samt apport. Loke är duktig på att lägga hakan på saker, men inte lika bra på just handen. Han vill gärna slicka handen grundligt först. Apport ska vi inte ens tala om... Har inte övat det alls, för jag vet ännu inget bra sätt att göra det. Men det är något han verkligen måste kunna ordentligt. För att bli godkänd ska han kunna apportera (med/till förare eller annan person) minst fem föremål i olika material. Trä, tyg, metall osv... (Nu får du nog komma hit Lovisa... ^^ Vill minnas att Fendi är duktig på att hämta saker.) Sandra (som håller i utbildningen) visade också upp sin egen terapihund Alaska, som är en Alaskan malamute, som ser ut som något helt annat nästan. Sladdriga öron, JÄTTEFLUFFIG och lång päls... Ser mer ut som en seriefigur. =) Hur gullig som helst med andra ord.

Annat som Loke måste kunna för att bli terapihund är: gå bakom, provokation med mat, backa, nos på arm, krypa, under, ligga på sidan, in, hopp, över, under och sedan lika mycket till typ... Svårare än det låter. Han ska även kunna fem tricks för att helt enkelt roa folk. (Det kan vi nog redan). Utöver det ska jag recensera alla kursböckerna, samt skriva ett arbete om olika sjukdomar (demens osv). Sedan är det praktik för mig och Loke. Det ska vara X antal timmar miljö- och socialträning på offentliga platser, X antal timmar på vårdinstans, X antal timmar tillsammans med barn och ungdomar och slutligen specialpraktiken där vi ska välja ut en enskild person (med någon problematik, exempelvis autism) att arbeta med under 20 timmar fördelat över flera besökstillfällen. Man ska göra upp en "träningsplan" med syfte att utvecklas framåt (alla parter). Detta ska jag skriva om och redovisa slutligen. Har man klarat allt det återstår ändå att klara det praktiska provet för Lokes del, då han ska kunna alla ovanstående saker förutom vanlig vardagslydnad och så blir vi utsatta för olika scenarion att hantera. Människor i rullstol, människor som skriker och gör yviga rörelser, folk som är hårdhänta, folk som är exalterade och jätteglada... Vi får se hur det går.

Bentoprylar!

Äntligen har alla saker kommit! Nu har jag en riktigt bra bas för att kunna göra roligare bento. =) Jag är särskilt förtjust i min bentobox med trollsländor på. Den röda bentoboxen med kaniner har jag köpt till Love. ;P De kanske ser små ut, men jag lovar att man blir mätt varenda gång. Ska visa hur i ett framtida inlägg.

Syskonträff

Förra helgen träffade jag Lokes syster Fendi med matte. Det går lätt att konstatera att alla syskonen verkar har fått stora personligheter. Vissa hundar man träffar är liksom bara hundar, man känner inte att det finns så mycket annat där så att säga. Det gäller inte dessa. =) Man får kontakt med dem. Fendi hade den spädaste lilla röst jag någonsin hört. Vi promenerade till hägnet i Åkeshov, för där skulle de kunnat vara lösa helt lagligt. ;) Hägnet var dock fullt med flera andra hundar, som jag först trodde kom från Hundstallet. Så var inte fallet och de bjöd in oss att leka med dem. Jag är så glad att Loke är en helt oproblematisk kille - han hoppar in i nya flockar direkt utan något som helst gruff. På hunddagiset är det han som får leka med alla nykomlingar, eftersom han sköter sig så fint. ;) Stackars Fendi hade skadat tassen lite och fick inte leka så mycket... Loke sprang sig trött tillsammans med två bolltokiga border collies. Han hade ju ingen chans att springa ikapp dem, vilket fick honom att skälla frustrerat när han jagade efter. Hopplöst döv var han också förstås, allt var mycket roligare än matte i det hägnet! En dobermann lyckades stånga mig på näsan så jag trodde näsbloden skulle spruta, men det gick bra. =P Vi avslutade syskonträffen på trädgårdscaféet i Åkeshov. Allt som allt blev det en träff på ca fyra timmar! Var är ni, alla andra syskon?? Dags att ses!

Loke har ostbågesvans som vanligt.

Fendi får ta det lugnt med sin tass.

Annars tänder vi ett ljus denna vecka, då min sambos pappas hund Kajsa fick somna in i fredags. En hjärnblödning tror de att det var. Hon var gammal och hade levt ett härligt hundliv, så det kunde på sätt och vis nästan inte ha slutat bättre än så - det gick väldigt fort.

Mer tricks

Hunddagis

Ujuj. Jag orkar typ inte göra något alls nu när jag jobbar. När jag kommer hem sjunker jag ihop i soffan och stänger av hjärnan. På sin höjd orkar jag söka lite jobb, vilket ju är ett måste nu, eftersom mitt vikariat tar slut om en månad och de har inte uttryckt något fortsatt behov.
Loke har börjat på hunddagis sedan ett par veckor. Det går verkligen jättebra! Det är som om han aldrig gjort annat än att vara på dagis enligt personalen. Han har charmat sockorna av alla och får guldstjärnor varje dag. Inget bråk eller stök med de andra hundarna, han vill bara leka och gör det fint. Han håller inte ens på och skäller, vilket de verkade synnerligen imponerade av. Jag vet inte, jag. Han har aldrig haft någon större benägenhet att ta till skall... Som mest brukar han "puffa" fram ett litet voff när han vill göra en uppmärksam på något. Blir han väldigt uppspelt kan han förstås sätta igång lite. En annan sak de på dagiset var imponerade över är att han har ett sådant självförtroende. Det finns ingen ångest alls i honom när han blir lämnad av oss och han är så lätt att handskas med. =) Rättar sig efter situationen. En i personalen berättade om en granne till henne med två aussies - de var helt omöjliga att lämna över huvud taget. Då gick de upp i limningarna.

Fånar oss lite

Michael Jackson är död

Jag har inte kommit mig för att skriva något om det förrän nu. Men jag är inte oberörd. Jag är rentav väldigt ledsen.
Michael Jackson var min största idol när jag var liten. Det var hans musik jag lyssnade mest på och jag var ett inbitet fan. Jag hade självklart filmen Moonwalker och jag läste självbiografin Moonwalk när jag var runt 11 eller något... Det är givet att jag såklart ville kunna dansa som honom också. Jag hade till och med en gympapåse med Michael Jackson-tema och en liten banderoller på väggen från Bad-perioden. Det var någonstans på högstadiet som hans musik blev mer en del av mängden av det jag lyssnade (och lyssnar) på och jag slutade reagera med "måste ha!" så fort jag såg något med Michael Jackson-tema. =P Men släppt hans musik helt har jag aldrig gjort. Och jag har känt förtvivlan alla gånger världen gjort sitt bästa för att förstöra honom med anklagelser. Jag har varit på hans sida all the way. Tänk vad mycket han egentligen har varit med och påverkat både musikvärlden och världen. När jag fick veta att han dött så satt jag uppe i Norberg och kände mig inte särskilt verklighetsförankrad. Jag reagerade inte så mycket alls, utan det kom smygande under någon veckas tid. Jag hade inte väntat mig att den dagen skulle komma så snart. Jag minns när jag var liten hur jag desperat kunde fråga mamma vad jag skulle ta mig till när Michael Jackson dog. Uppenbarligen rasade inte hela världen samman fullt så mycket som jag trodde den skulle göra när jag var ett stort fan i en liten kropp, men jag reagerade ändå starkare än jag trodde jag skulle göra.
För jag känner en förlust. En liten tomhet där jag höll det han och hans musik betydde för mig bevarat. Minnesceremonin i hans ära var fin, även om jag inte kunde låta bli att undra vart allt det där stödet fanns medan han fortfarande levde. Vilket jag inte var ensam om att undra. Kanske hade han levt och varit välmående fortfarande då. Men men, nu är han för evigt borta och vi kan endast se tillbaka på ögonblick som redan passerat. Och som hans bror sade: Nu kanske de äntligen låter dig vara ifred...