Träning

Tre veckor sedan jag började ordentligt då. Det går i alla fall nedåt istället för uppåt. ;) Men det börjar kännas rätt drygt. Pasta, jag saknar dig... ¤nostalgitår i ögonvrån¤ Nåja. Gymmandet är ganska kul när man väl kommit dit liksom. Ju tommare det är där, desto bättre. Blir fort för mycket testosteron och tyvärr är inte tjejavdelningen fullvärdig. Men jag har lyckats ta mig dit de tre pass i veckan jag ska göra det. Inget fusk där. Det enda jag inte tränar är vaderna. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker redan de är tillräckliga och jag tycker mig inte känna massa fett som sitter på dem heller om man säger så.(?) Det gryniga kortet, som tyvärr gör det ganska otydligt, är taget för ca tre veckor sedan, mina vader har varit så så långt jag kan minnas och beror säkert på min egna omedvetna specialträning. ;P

Idag blev det lite av ett fjärde minipass den här veckan. Lina med musklerna gick igenom de övningar jag varit osäker på och äntligen kände man att det tog på rätt ställen, även om jag kände mig SÅ fånig. Puta hit och dit, va... Suck. Men plötsligt kunde jag t.ex göra djupa knäböj. Jag är så tacksam för hjälpen i alla fall. =)

Sist men inte minst så är de raska promenaderna fortfarande det mest fruktansvärda. Jag vill bara lägga mig ned och dö efter en halvtimme. Av leda och depression alltså, inte ansträngning