Skräckblandad förtjusning

Jag kämpar med hemtentan från förra kursen och måste helt enkelt komma ikapp idag. Blir inget annat gjort. Hehe, om hela utbildningen hade legat på samma nivå som nuvarande kurs, så hade jag nog inte klarat mig så här långt. ;) Eller jo, kanske, man hade ju vant sig. Nu pratar folk om magsår och sömnbrist istället. Synd att man ska behöva känna så för en annars så intressant kurs. För mig som blir värsta sociofoben när det kommer till att prata inför klassen och spontant känner för att hoppa av varje gång det är dags, så är det extra ångestfyllt när det nu ställs KRAV på "aktivt" (=muntligt) deltagande varje seminarium - annars får man restuppgift. ¤darrar på läppen¤ Skräcken.


Andra bloggar om: socionom, socionomutbildning

Ojämna kurvor

Herregud vad ojämn den här utbildningen är! Kursen som tog slut förra veckan var mest tråkig, men inte särskilt svår på något vis. Helst hade man sett att den tryckts ihop till två intensivveckor eller liknande. Idag började nästa kurs - Utredningsmetoder i socialt arbete. Plötsligt steg prestationskraven och arbetsbördan tio dimensioner! Det är inte ok att göra så mot oss studenter, tycker jag. Den här kursen är äntligen på den nivå man föreställde sig att termin 6 skulle vara när man började själva utbildningen. Kanske lite mer till och med. Men man har ju inte rustats för det på något vis när de flesta andra kurserna mest pruttat på i ett makligt tempo utan alltför mycket engagemang. Det blir så otroligt hackigt allting, så jag sätter mest i halsen av ångest och får lust att hoppa av när det plötsligt blir så här, även om det verkar vara en kul kurs. Jag har liksom ingen tilltro eller tillförsikt vad det gäller min kunskap och min kapacitet, för utbildningen dumförklarar en ju för det mesta genom att gå igenom allt om och om igen. Suck! Plus att det naturligtvis blir en så här seriös kurs när jag tackat ja till ett jobb, som i sin tur har en internutbildning på heltid, vilket kräver min frånvaro från skolan under en veckas tid. Nu måste jag kanske plötsligt tvärvända och säga nej tack, (där lär jag ju aldrig få jobb igen då), men jag har inte bestämt mig än. Behöver väga fördelar och nackdelar etc. Vi behöver verkligen pengarna. Jävla skit. Dags att beställa kurslitteratur.

Hemtenta

Vad dum man är som skjuter upp hemtentor till sista minuten jämt. Den här hemtentan går extra långsamt också, för jag tycker den är så tråkig. Här är en fråga jag just besvarat idag:
“Redogör för hur perspektiven konstruktivism och realism/objektivism påverkar vår syn på sociala problem, genom att ta ett aktuellt socialt problem och pröva hur det förklaras och åtgärdas utifrån de skilda perspektiven.”
Skitroligt.
Jag har ytterligare fyra frågor att besvara och såklart använda relevanta referenser blablabla. Nu när vädret dessutom varit så fint kan jag inte påstå att jag blir mer motiverad. ;)
Den här helgen åker vi ut till Los pappa på landet, så då blir det inget uppdaterat här.


Andra bloggar om: socionom, socionomutbildning, socialt arbete

Fotouppdrag

Jag har ett fotouppdrag att genomföra denna termin, för Enskede-Årsta församling. Jag ser fram emot att sätta igång. Det var längesedan jag hade en riktig anledning att ge mig ut och fotografera. Jo fotograferar inte längre heller, så jag har ingen att dela intresset med direkt. Inga modeller heller för den delen. Vi använde ju varandra på den tiden när båda höll på.
Fotouppdraget går i alla fall ut på att jag ska dokumentera några utvalda verksamheter de har på Enskede-Årsta församling. Idag har jag gått igenom deras lilla verksamhetskatalog och ska strax skicka iväg mail till de ansvariga, för att be om lämpliga dagar/tider då jag kan komma förbi och fotografera. Min förhoppning är att de då kommer förbereda deltagarna lite på min ankomst. Lite omständigt är det att varje människa jag fotograferar måste jag be om deras godkännande. Jag måste till och med få det skriftligt. Hänsynsfullt förstås. Bilderna jag tar ska sedan sparas i en bildbank och användas i deras tidning och på deras hemsida. Jag kan inte påstå att jag gråter över lite mer publicitet. ;)

Andra bloggar om: tro, fotografi

Pilates

Nä, idag blir det inte mycket skrivet. Hade examination på terminens första kurs och den är inte mycket att tala om. Kändes mest som ett diskussionsforum. Det kom dock fram en del bra förslag på förbättringar. Tyvärr är det väl som vanligt inget vi kommer märka av, utan först klasserna efter oss. Nu återstår att sätta igång med hemtentan, vilket är vad jag förberett så smått under resten av dagen. Det kommer bli en upptagen vecka...
Dessutom har jag och Jen äntligen börjat "våra nya liv". ;) Första träningspasset idag - Pilates. Där visade det sig att jag inte har mycket magmuskler kvar att tala om. Imorrn kommer det kännas, det är bra!


Smidig som en katt ska jag bli


Andra bloggar om: träning, pilates, socionom, socionomutbildning

Klagomur

Första kursen på terminen är till ända imorgon. Skönt. Jag har visserligen den individuella uppgiften kvar att skriva, men jag slipper gå på obligatoriska föreläsningar, som egentligen inte borde vara obligatoriska så att säga. Ett slöseri med min tid. Just nu är jag ganska så anti skolan. Att hela tiden få höra att klasserna efter oss får det bättre, utbildningen har gjorts om nu, men det märker ju inte ni av etc, är tröttsamt och oinspirerande. Jag får bara lust att ta ett sabbatsår och komma tillbaka "när det nu är så mycket bättre". Jag vill också ha kvalitet och känna att jag lär mig mycket, inte bara ett ständigt upprepande och skrapande på ytan, aldrig någon fördjupning.

Nästa kurs - Utredning i socialt arbete (eller något i den stilen) - kan dock vara lovande. Den ter sig inte direkt beröra något vi gjort hittills och alltså kanske man inte bara känner att utbildningen går på repeat i huvudet. För som det känns nu har jag lärt mig mest på jobbet i somras. Varför ska man då utbilda sig 3½ år? Klag och gnäll.

Nu är det i alla fall gjort. Jag och Jen har köpt träningskortet! Det känns bra, även om kortet de tog blev uselt och jag vill inte kännas vid det. ;)


Andra bloggar om: utbildning, socionom, träning

Söndagsmiddag

Sällan har jag och Lo möjlighet att äta tillsammans. Idag var dock en sådan där sällsynt dag.

Vi har varit sjukt dedikerade till Malla idag. Vi åkte och hälsade på Lipton (en annan irländsk terrier) och hans familj för en så kallad "lekträff" i deras trädgård. Malla tedde sig dock extremt högfärdig mest hela tiden, huvudet högt och trippandes som en liten prinsessa, medan Lipton försökte engagera henne i lek. Han krumbuktade sig på alla tänkbara sätt, men fick bara måttlig respons. Malla var däremot med på noterna när det gällde att skälla ut några stackars barn som passerade på andra sidan staketet, varav en visade sig vara ganska ordentligt hundrädd. Hmm. Tyvärr är det ju inte lätt för dem att veta att Malla är hur snäll som helst mot barn.

På tillbakavägen klev vi dessutom av vid ett öppet hundrastområde där Malla fick kuta runt och även öva lite med oss. Inkallning främst förstås. Dagen avslutades hos Los mamma (med familj) där Malla fick träffa deras hysteriska bordecollieblandning Sheetah(?). Där lär Malla vara ett gott inflytande om Sheetah bara slappnar av någon gång.

Men maten var det. Dagens söndagsmiddag var långtifrån nyttig, men väldigt god. Getostfylld kycklingfilé. Dessutom busenkel att göra:

• Skär snitt i kycklingfiléerna och fyll med getost (chèvre)
• Linda bacon runtom filéerna.
• Bryn i stekpanna en stund och krydda efter behag. (Det är inte hjärnkirurgi, man tar det man gillar) Jag tog chilipeppar, paprikakrydda och citronpeppar. Lägg över i en ugnsform.
• Tag en burk lätt creme fraiche och en burk paprika/chili fraiche och blanda ihop. Häll över filéerna. In i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter.
• Servera med pasta. Tagliatelle i det här fallet.

Mumma!


Andra bloggar om: mat, matlagning, irländsk terrier, hund

Träningsdags

Bränn fett

Idag har jag en obeskrivlig lust att träna. Jag känner mig peppad och ville bara rusa till idrottshallen. Sedan jag blev påkörd för några år sedan har jag knappt tränat alls, för jag har fått ont och då blivit orolig att jag gör det hela värre. Detta har jag nu fått försäkrat för mig inte är fallet, utan jag är helt och fullt frisk. Det dumma är att jag är otålig. Jag vill börja på samma nivå som jag var innan olyckan. Då var jag ganska fit. Detta gäller inte längre och jag måste börja på lättaste nivån för att inte ta ut mig, vilket känns sunkigt. Jag och Jen (Det är dags att vakna) har nördat oss med lätt stavgång (snarare "terapigång" kanske...) i flera månader nu och faktiskt fått in en rutin - när vi inte kan någon vecka känns det att något saknas. Detta ger mig hopp om att detsamma gäller träning på idrottshallen. Eftersom vi ska börja träna tillsammans även där känns det också mer troligt att man kommer släpa sig iväg. Man är två om det, det blir genast roligare och man har mål att sträva mot som den andra vet om och då känner man ännu mer att man banne mig ska genomföra det också.

Andra bloggar om: träning, idrott, fettförbränning, stavgång

Japaner, japaner

Japaners sätt att underhålla skiljer sig verkligen något otroligt mot Sverige. =P Jag kan i alla fall inte komma på en enda konsert över huvud taget ens i väst som varit något liknande. Dessa framträdanden är visserligen gamla - från 90-talet någongång.

Det är egentligen ganska hysteriskt, men jag kan inte annat än ge dem cred för det. ;) Sedan är Japan verkligen landet #1 när det kommer till snygga "alternativa" kläder.

Och något helt annat bara för att vi är inne på japaner. Den välkände Gackt bjuder på sig själv.

Andra bloggar om: youtube, film, video, japan, Gackt

Work in progress

Hela kvällen har ägnats åt att faktiskt sätta igång nya Café Naive och flytta alla inlägg från den här bloggen dit. Exalterad som jag blir över att få något nytt att jobba med igen, så har jag nu suttit och sökt massa inspiration. Än så länge har jag dock inte sett något som fått mig att vilja förändra den design jag redan har. Däremot finns det större utrymme för förbättringar nu. Jag vet bara inte vilka. =P Utan hjälp från en bekant hade det varit stört omöjligt för mig att starta en helt egen hemsida. I alla fall nu. Var otroligt många småsteg och grejer som skulle fixas och trixas, ftp hit och dit osv. Och jag kan inte CSS alls. Jag var allmänt lost helt enkelt. Det är fortfarande ett work in progress, så det dröjer ytterligare ett tag innan ni omdirigeras till nya sidan.


Andra bloggar om: hemsida, css, ftp

Dansa freestyle

Det här vill jag kunna göra med min framtida egna hund!




Andra bloggar om: youtube, film, video, hund

En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris

Studio Ghiblis produktioner är väldigt heta just nu. Det är hur kul som helst faktiskt. Sverige fick upp ögonen ordentligt i samband med att Spirited Away gick upp på duken typ 2003 var det väl och insåg att det är inte bara Disneyfilmer som är "värdiga" att kallas bra tecknat. Ghibli slår Disney med hästlängder. För ett tag sedan hade Porco Rosso premiär på bio. Det roliga är att den är från 1992 och nu lanseras som om den vore alldeles ny. =P Precis som Kikis Expressbud (från 1989) och Min Granne Totoro (från 1988). Fast tja, Ghiblis filmer håller just så hög kvalitet att detta faktiskt är möjligt. Porco Rosso är en av deras mest underhållande filmer, så jag kan inte annat än rekommendera den. Porcos kommentar: "En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris" har hängt med mig sedan många år när jag först såg den genom Mangakai. Tidlöst! ;) Expressen.se skriver att de tror det är den mest realistiska sagan av Studio Ghibli, men där kan jag inte hålla med. Då ska man nog snarare kolla på Hotaru no Haka - Eldflugornas grav. (Eller Only Yesterday, eller Umi ga Kikoeru, eller.......)
För en inbiten animefrälst är denna flod av tillgång ganska överväldigande och även lite tråkig. Jag minns "på den gamla goda tiden" när det var svårt att få tag på kvalitetsanime här i väst och det var en stor grej när en kompis hade lyckats komma över något utöver sunkiga "Manga Videos" releaser... Storögt satt man i dunkla källarlokaler då föreningen Mangakai var tämligen nybildad (hey, jag har medlemsnummer 18!) och andlöst såg man just bland annat produktioner av Studio Ghibli. Hemmavid satt man med kopior, som var kopia på en kopia på en kopia (och bild/ljudkvalitet därefter) och var ändå helt lycklig över detta. Idag är det bara att kliva in på vilket Åhléns som helst och plocka, både manga och anime.
Nu väntar jag bara på att mina favoritpruduktioner av Ghibli ska komma på bio. Jag har visserligen redan sett dem på bioduken, men andra ska gärna få göra det också. ;P Kaze no tani no Nausicaä från 1984 (som nämnts i ett tidigare inlägg) och Mimi wo sumaseba från 1995. Jag har varit så avundsjuk på Nausicaäs mehve (hennes "flygfordon", som liknar en fiskmås, därav namnet) ända sedan jag var liten! Ärligt talat, vem skulle inte vilja bara kunna flyga iväg så?

Intro till Kaze no tani no Nausicaä


Klipp ur Mimi wo Sumaseba



Andra bloggar om: anime, manga, mangakai, film, youtube, Disney, Spirited Away, Porco Rosso, Nausicaä, Totoro, Ghibli

Att flytta på sig

Lo har planer på att utbilda sig vidare, medan jag snart har utbildat mig "klart". Det negativa med det är att de utbildningar Lo vill gå ligger i andra delar av landet. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska man alltså ta ställning till om man kan tänka sig överge Stockholm. Jag är inte intresserad av några fler distansförhållanden, så det alternativet går bort. Men jag trivs i Stockholm och har svårt att föreställa mig att bo i någon mindre stad igen med det begränsade utbudet som finns där etc. Been there, done that. Andra saker att väga in är att för egen del har jag mycket bättre lönelägen här i Stockholm än i någon mindre stad. (För det är mindre städer vi talar om, inte Göteborg eller Malmö, som är någorlunda likvärdigt). Jag är pengagirig på det sättet att jag såklart vill ha den högsta lönen jag kan få inom mitt valda yrke. Jag vill tjäna pengar för att kunna göra vad jag vill på min fritid. Sedan är det förstås inte bara negativt med mindre städer. Jag har en slags romantisk bild i huvudet av den lilla staden med kullerstensgator och ett gulligt litet radhus/hus med lummig trädgård och stockrosor som välkomnar en vid grinden. =P Det är skönt med de kortare avstånden, att faktiskt kunna cykla till vart man än ska. Det finns en annan form av gemytlighet i mindre städer och en viss trygghet i att man lär sig känna igen många ansikten. I Stockholm flyter ju alla ihop till en anonym massa mer eller mindre. Men jag gillar det också...


Andra bloggar om: flytta, lägenhet, Stockholm, Malmö, Göteborg, småstad, utbildning, distansförhållande

Magiska under

Andra bloggar om: youtube, video, film

Höstbalkong och skörd

Än så länge har jag inte den turen att ha en trädgård att gå lös på, men jag har försökt få ut så mycket som möjligt av balkongen. Det är riktigt mysigt att se hur årstiderna skiftar till och med på denna lilla yta. I juni kunde jag plocka jordgubbar (få, men naggande goda) och eldkaprifolen blossade i lysande orange och rött på spaljén. Jag hade Million Bells som fullkomligen svämmade över i amplarna. Då var krassen och rosenbönorna bara små skott som precis kommit ur jorden. Både kaprifolen och Million Bells har nu vissnat och några fler jordgubbar blir det inte i år, fast plantorna fortfarande är gröna. Även om krassen och rosenbönan börjat gulna och sjunger på sista refrängen, så kämpar fortfarande några blommor kvar innan vintern tar över. För några veckor sedan kan jag intyga att allt sprakade mer orange snarare än grönt, som nu. Min örtkruka är "still going strong", varken lavendeln, timjanen, eller citronmelissen verkar bekymra sig över den kyliga luften, men basilikan och koriandern är något slokörade. Men än så länge är det en mycket rogivande känsla att slå sig ned på balkongen med lyktorna tända och massa värmeljus i skymningen med all denna frodighet omkring sig.

Färska örter till matlagningen

Känns extra fräscht att plocka egen sallad till maten. Den växer så det knakar

Rosenbönorna trivdes. Dags att skörda!

Nu åker jag till Värmland över helgen, till ett internetlöst land. Inga uppdateringar kommer därför kunna ske här under helgen.


Andra bloggar om: trädgård, blommor, balkong, jordgubbar, örter

Samordna volontärer

Sedan ett tag tillbaka är jag utvald att vara volontärsamordnare för Bryggan i Stockholm. De har inte haft någon tidigare, men har upptäckt att det skulle behövas.. Det finns ett intresse hos folk att volontärarbeta hos dem, men ingen har tiden för att styra upp det ordentligt. Med andra ord börjas det verkligen från scratch här... Det måste byggas upp ända från början, bara en sådan enkel sak som att skapa informationsmaterial till volontärer. Innan det ens kan bli tal om att faktiskt börja ta in och intervjua några volontärer finns det med andra ord mycket att göra. Och detta är först bara på försök, risken finns att det inte lyckas den här gången. Men försöka duger. Idag har det skissats på de olika volontärernas uppdrag och de kommer att fortsätta i morgon. (Själv ska jag till Värmland, så jag har ingen disciplin gällande något alls just nu! =P) När det är klart är det i alla fall dags för ett möte igen där alla samlas och går igenom det som framställts so far, för att se om det är något att gå vidare med. Spännande!

(Bryggan Stockholm är en ideell förening vars syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar som har föräldrar som är eller har varit föremål för kriminalvård.)

The Adventures of Mark Twain

Detta var en claymation jag såg som liten och verkligen älskade. En hel spelfilm gjord i lera och så otroligt välgjord. Den är trots allt från 1986.




Andra bloggar om: film, youtube, claymation

Förändringar på gång

Jovars. Café Naive ska flytta. Har börjat tröttna på att hålla till på en blogghost och vill ha något mer eget där jag sätter reglerna. Något spikat datum för denna flytt och förändring är ännu inte satt, men för de som kanske faktiskt följer den här bloggen regelbundet kan det vara intressant att få lite förvarning. Hoppas ni inte försvinner bara för att ni får ta er till en annan sida sedan! ;)

Idag hade vi en mycket intressant föreläsning som hölls av psykologen Alain Topor. Jag tror det är, om inte den bästa, så en av de bästa föreläsningarna jag varit på under tiden på socionomutbildningen. Framförallt talade han med humor, trots allvarliga samtalsämnen som psykiska sjukdomar, (exempelvis schizofreni), hemlöshet, professionellas tendens att luta sig mot piller som främsta problemlösare etc. För ovanlighetens skull ville jag faktiskt sitta kvar en hel föreläsning och trots att han drog över tiden med 25 minuter, så gjorde detta ingenting. Han talade om vikten av ¤hopp¤, att ofta är det när vi som professionella bryter mot arbetsgivarens regler (när vi gör mer än vi ska eller helt på sidan av vad vi ska) som vi hjälper som mest, engagemanget, och spräckte vissa bubblor kring forskning och statistik. Man ska inte svälja allt man läser... Bland annat tog han upp flera egna exempel bland folk han intervjuat och där intervjuade just lyfte fram (bland annat) relationer till andra som avgörande för återhämtningsprocessen (vid tal om psykisk sjukdom). De professionella relationerna blev betydelsefulla när personalen satte sin professionalitet på spel och riskerade något för patientens skull. Alain berättade att det ju är ett vanligt sätt att slippa ifrån sina patienter genom att byta jobb. En psykoterapeut han tog upp som exempel hade en patient som behövde hjälp under åtta år. Under den tidsperioden bytte psykoterapeuten arbetsplats fyra gånger. Varje gång tog han med sig patienten till sin nya arbetsplats, vilket inte var det lättaste att förklara för de nya cheferna och kollegorna. Att han ändå tog den risken blev en bekräftelse för patienten att han var värd något. Att ha en personlig relation till sina klienter är alltså inte nödvändigtvis av ondo. Jag har tidigare varit rädd för att bli för personligt engagerad, men nu ska jag nog försöka slappna av mer.
Vad anser du är viktigt i mötet med professionella? (Vare sig det är socialsekreterare, psykologer, terapeuter etc)


Andra bloggar om: Alain Topor, socionom, socionomutbildning, socialt arbete, psykolog, psykisk sjukdom, schizofreni, hemlöshet

Ett bra initiativ

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se att vi skulle kunna spara miljarder om män steriliserade sig. Idag är 4 av 5 som steriliserar sig kvinnor. Detta trots att det är ett mycket större och farligare ingrepp för kvinnor. Det är även främst kvinnor som förväntas stå för skyddet, knapra p-piller och därmed riskera diverse svåra biverkningar. När statistiken sedan presenteras och det framkommer att aborterna ökat så är det givetvis kvinnornas fel främst. För övrigt finns det numera fler alternativ för män än kondom, men eftersom efterfrågan är för liten, så kommer det inte ut på marknaden ordentligt. När det gäller manlig sterilisering går det även ofta att återställa ingreppet om man skulle ångra sig.


Andra bloggar om: kvinnor, män, sterilisering, preventivmetoder, p-piller

Le Parkour

Jag skulle också vilja vara så här fit. ;)




Andra bloggar om: parkour, youtube, video

Några lever min dröm

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se om en familj som skaffade sig en kvarn på Österlen.
Grön av avund blir jag. I många år har jag haft en tanke om att jag skulle vilja bo i en väderkvarn i framtiden. Kanske inte permanent, men som sommarbostad eller liknande. Jag vet inte riktigt hur den tanken dök upp, den bara fanns där en dag. Kanske har jag blivit inspirerad av Kaze no Tani no Nausicaä, som jag var så fäst vid redan som liten. ;)
Tyvärr duggar ju inte väderkvarnarna precis tätt, särskilt inte högre upp i Sverige. Möllor nere i Skånetrakten har jag sett några gånger. Egentligen är nog drömmen just en dröm, för det lär handla om enorma kostnader - både att köpa själva kvarnen och sedan rusta upp allt till ett faktiskt boende. Sådana summor kommer jag nog aldrig slänga mig med.

Drömmen

Bilden från flickr.com

Idag är det regnigt och kallt. Inte ens Malla ville vara ute. Bara stretade i kopplet och jag fick släpa henne på en halvlång promenad på eftermiddagen. Hon försökte lirka sig ur kopplet med mig också denna dag, vilket inte lyckades så som det gjorde med Lo, för jag förekom henne hela tiden. Men ja, det känns trist. Vill ju inte kämpa med henne liksom, utan vill att hon ska vilja vara här. Nu går hon och gnäller lite. Undrar om hon saknar matte.

Andra bloggar om: inredning, kvarn, väderkvarn, irländsk terrier, hund, anime, nausicaä

Evolutionspyssel

Spore har släppts! Nu lär jag gå under jorden. ;) Åt helskotta med hemtentor och uppsatser. Jag har väntat i flera år på detta spel.


Vidare har Malla idag haft sönder ett brev adresserat till Lo. (Japp, för han hann aldrig öppna det). Detta skedde under den kvart jag befann mig nere i tvättstugan för att hämta tvätten ikväll, så jag undrar ju vad detta ska föreställa för någon slags protester att ha sönder saker för oss hela tiden. Hon lyckades även få fatt på en tavelhängare och tuggade visst glatt på den medan jag var nere i tvättstugan första vändan i eftermiddags för att stoppa i maskinen. Jag är inte helglad.


Andra bloggar om: Spore, spel, pc, irländsk terrier, hund

Cox & Cox

Cox & Cox säljer vad de själva kallar för "ovanliga, vackra och praktiska" ting. Alla deras produkter känns väldigt personliga och hemmagjorda på något vis. Lite av deras filosofi är just också att hemmet speglar ens personlighet och sakerna de säljer ser ut att kunna öka trivelsfaktorn i vilket hem som helst.

Alla bilder från Cox & Cox

Idag var det Lo som tog ut Malla på morgonpromenaden medan jag sussade en liten stund extra. Tyvärr hade det inte gått helt problemfritt fick jag veta när de kom tillbaka. Malla hade nämligen likt en mästare snabbt snurrat sig ur sitt halsband och rymt iväg. Lo kunde tack och lov locka och pocka henne tillbaka, men han var himla orolig först, för hon sprang mot vägen. Hmmm... Långpromenaden jag tog med henne sedan gick dock exemplariskt bra. Vi stötte på ett flertal hundar på väg ned till stranden och det kändes skönt att bara kunna lunka fram utan att bry sig - till skillnad från vissa av hundägarna vi mötte, som fick jobba och slita med småhysteriska hundar. Vid stranden fanns massa (verkligen MASSA) Kanadagäss som Malla betraktade fundersamt.

Andra bloggar om: inredning, irländsk terrier, hund

Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion

Vindtunnel

Detta har tyvärr inte blivit någon stor grej i Sverige, men det är något jag längtar efter att prova på. Än så länge finns det bara en vindtunnel i Sverige och den är mer eller mindre ett hemmabygge, som inte riktigt kan jämföras med dessa. Största vindtunneln i Europa ska visst finnas i England, så man kanske skulle försöka ta sig en tur dit... Det kickar igång ca två minuter in i filmklippet. Jag tycker det ser hisnande kul ut. Det måste vara en sådan härlig känsla att bara lyfta!



Andra bloggar om: vindtunnel, fallskärm

Spontanshopping

Klev in i en bok-och pappersaffär, egentligen sökandes efter en ny almanacka för nya studieåret. Jag hittade ingen som föll mig i smaken, men på vägen ut stötte jag istället på en hylla med böcker som reades ut. Spontanköpte den här boken och hoppas på att den är givande. Den är fylld med snabba och enkla recept med endast fyra ingredienser. För en studentplånbok låter det otroligt lovande! Ju färre ingredienser som måste inhandlas, desto bättre. Avokadosoppan i den här boken får man till med endast höns/grönsaksbuljong, vispgrädde, avokado och gräslök. Eller irländsk gryta på potatis, koklamm, gul lök och persilja. Finns både förrätter, varmrätter och efterrätter att välja på. Perfekt. =) Krångligare behöver det inte vara.


Malla och jag tog en lång promenad om ca två timmar tillsammans med Stina idag. Vi tog oss iväg till ett inhägnat område med några enklare agilityhinder. Jag vågar inte släppa loss Malla så som hennes riktiga matte vanligtvis gör, för hon lyssnar inte gärna på mina inkallningar än, men här kunde hon ju inte rymma iväg någonstans. Dessutom blev det både bra fysisk motion (för alla parter) och hjärngymping när vi testade agilityhindren. Vi övade även lite rapport och på vägen tillbaka hem genom skogen sedan testade vi att låta henne söka efter oss, fast med löplinan påkopplad. Inte riktigt samma gensvar som jag vet att hon fått med sin riktiga matte. ;) Men men.


Andra bloggar om: böcker, kokbok, mat, irländsk terrier, hund,

Hårda tider väntar

Hade föreläsning idag på förmiddagen. Dagens ämne var sorg och kris, ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt intressant. Tyvärr föll allt väldigt platt och det mesta kändes lite felplacerat på något vis... Jag är opeppad till att börja med, eftersom hela kursen känns som en enda stor upprepning av tidigare kurser. Vad är då vitsen? Vad lär jag mig på detta? Blargh... Läraren lyckades inte direkt få med sig någon i klassen, inga vildare diskussioner över huvud taget. Själv väntade jag bara på att föreläsningen skulle vara över. Känns bara som slöseri med min tid och tyvärr är naturligtvis alla föreläsningar obligatoriska. Trist. Fast det är klart - var de inte obligatoriska, så skulle nog inte många komma. Jag har däremot alltid trott att studentlivet går ut just på det egna ansvaret och det ska inte behövas några tvångsåtgärder som om vi gick på gymnasiet igen... Ändå har socionomutbildningen obligatoriska föreläsningar termin ut och termin in. Löjligt!

När jag kom hem från föreläsningen möttes jag av en vilt svansviftande Malla, så glad att ha sällskap igen. Detta är angenämt att komma hem till. Däremot var det mindre angenämt att komma in i hobbyrummet strax därefter. Malla hade gått lös på papperskorgen där inne och vräkt ut allt innehåll. (Hehe, mycket godispapper, men det är INTE så att vi käkar godis varje dag. Det är många månaders samlande). Det som gick att tugga sönder hade hon tuggat sönder. Argh!!! Detta hade jag aldrig ens funderat på att hon skulle vara intresserad av, ingen av tidigare hundar jag haft har ens brytt sig om sådant. Jag samlade ihop allt bråte i en soppåse, knöt ihop och ställde vid ytterdörren för att gå och slänga senare. Först tog jag dock en promenad med Malla. Använde den långa löplinan, (eftersom jag inte vågar släppa henne lös än), och vi vandrade runt i 1½ timme, testade lite tricks osv. Jag var nog tröttare än Malla när vi väl kom hem igen. Gick till mataffären en snabbis och när jag kom tillbaka så... Japp, då hade Malla gått lös på soppåsen vid ytterdörren och rivit ut allt innehåll IGEN, fast nu i hallen. Argh!! Hårda tider väntar. Hoppas det inte fortsätter så här. Det är förstås bättre att hon har sönder sopor än att hon till exempel tuggar sönder möbler eller något sådant. Skulle hon ha sönder soffan eller så, så skulle jag sätta ett frimärke i pannan på henne och posta henne tillbaka till sin riktiga matte. ;P

Andra bloggar om: irländsk terrier, socionom, socionomutbildning, sorg, kris