Arbetsintervju socialsekreterare

Igår var jag på ännu en arbetsintervju. Bara ett sommarvik tyvärr. Men den var mycket lyckad. Väldigt trevligt! Fick ett bra intryck av de två som intervjuade mig. Jag var lite skeptisk först, när jag satt i väntrummet innan det var dags för mig att intervjuas. Det var liksom knappt ett väntrum. Ett pyttelitet rum med fyra slitna stolar och hur man än vred och vände på sig, så kändes det som att man inkräktade på någon annans utrymme liksom. Och detta är det första klienterna möts av. Minuspoäng. Å andra sidan var de i personalen som sagt trevliga och de uttryckte en kämpaglöd över att få hjälpa sina klienter och de hade en tro på förändringsarbetet.
Himla synd att jag inte vill arbeta inom ekonomiskt bistånd något mer. ;P

Här kan man få lite intressant läsning, både som klient och socialsekreterare: Fattigbloggen

Apropå ekonomiskt bistånd.

Slutar man existera när man får pojkvän?

Jag kollade på Elisa Ryan-klänningar och hamnade inte så otippat på Blondinbellas blogg. Var något inlägg om Let's Dance, som jag inte orkade läsa, men kommentarerna var desto mer intressanta. Blondinbella har en rätt så saftig urringning på bilderna (vilket även verkar vara tanken med de klänningarna...) och gissa om det fick det att ryka ur öronen på många. Vi har de sedvanliga rena personangreppen, som tar upp hela Italien-traumat och att det inte var så konsigt att hon blev utsatt för övergrepp om hon klädde sig så blabla. Sedan har vi andra som uppmuntrande tycker att hon var fin och de avundas henne hennes bröst. Weee. Slutligen någon slags kategori blandad kompott som kanske hamnar mittemellan: man kan inte acceptera den mumsiga urringningen - för att hon "ju" har pojkvän. ("Och du har pojkvän så vitt jag vet, då går man ju inte ut o vill visa upp sig.")
Varför skulle man inte göra det, om man nu vill det? Det är en inställning hos många som jag aldrig riktigt förstått. Pojkvännerna behöver ju aldrig fundera på vad de har på sig när de går ut - de kan faktiskt också vara mer eller mindre attraktivt klädda. Bara för att man går ut i en sexig klänning, så har man en agenda att flörta med andra/vara otrogen? Och varför inte flörta hur som helst, det är ju just bara flört. Bara för att man är ihop med/sambo/gift med någon betyder det faktiskt inte att man äger varandra och att hela resten av världen plötsligt inte ska spela någon roll. Det slutar inte upp att finnas snygga killar/tjejer bara för att man är ihop med någon och den som påstår att den aldrig tittar åt något annat håll ljuger. Att man däremot trots det inte är intresserad av någon annan än den man är ihop med är en annan sak. Jag ser ingen anledning till att man skulle sluta klä upp sig sexigt bara för att man är i ett förhållande, det måste handla om någon slags missunnsamhet från övriga omvärlden (samt gamla värderingar). Sällan är man så attraktiv som när man inte letar efter någon. ;) Klart man inte vill sluta visa upp sig bara för det!

Äta ute i Stockholm

Idag är det äta ute som gäller. När man bor i Stockholm får man ett grattis-kort från Patricia när ens födelsedag börjar närma sig. Jag får en tvårätters-middag gratis och tar jag med mig 5-35 vänner så äter de för halva priset. Helt ok erbjudande, tycker jag! Hundvakt är införskaffad och bord är bokat.

Löningsdag och modebloggar

Idag gäller följande: shopping!!!
Inte så mycket mode, så man lär ju aldrig få modebloggarnas popularitet. ;P Fast jag ska faktiskt speja efter ett par byxor och framförallt nya sportskor. Mina är hopplöst utslitna. Helst av allt skulle jag vilja köpa från nike.com, där man kan customize flera av deras skor. Jag är aldrig nöjd med färgkombinationerna på sportskor! Tyvärr tillåter inte studentekonomin det hela.

Vad mer. Jo, balkongen är det som det satsas på mest just nu, eftersom jag vill ha det riktigt lummigt i sommar. Jag har således beställt en massa frön och lökar idag. Jag lever i nuet när det gäller detta, så hur jag ska få plats med allt sedan blir ett senare problem. ;)

Ska även förbi Fitness24seven om jag hinner, för att se om det verkar vara "något att ha". Eftersom de har öppet dygnet runt kan man i alla fall inte skylla på att man aldrig har tid att gå dit... Och de har studentpriser, vilket är högst ekonomiskt försvarbart i min budget.

En liten fråga i förbigående till den lilla grupp läsare som verkar kika förbi här med jämna mellanrum: vad är det som får er att fastna för en blogg, så ni fortsätter följa den? Maila till info@cafenaive.se. Får jag något intressant svar, så publicerar jag det här och länkar. Jag är ganska fascinerad över alla dessa modebloggar som verkar gå hem så starkt hos publiken. Det är klart, alla veckotidningar i affärerna satsar ju också främst på mode (för kvinnorna). Ska jag kanske också börja med Dagens Outfit och recensera smink? Är det möjligt att hålla på så när man strax fyller 27? =P Hahaha, jag som knappt använder mascara ens. Skämt åsido, bloggarna har helt klart sitt underhållningsvärde.

Balkonggolv

Äntligen är det gjort. Vi köpte trätrall till balkongen och nu har jag lagt ut den. Så mycket trevligare än det sunkiga betonggolvet, som dessutom alltid känns iskallt. Jag vill kunna gå ut barfota på balkongen i sommar och njuta av solvarmt trä mot fotsulorna. ¤mys¤

Före: Trist och kallt betonggolv.

Efter: Mysigt trä som ger ett ombonat intryck.

I början på veckan kom de frön jag beställt och nu har jag planterat några av dem i det lilla drivhuset. Tomat och svartöga bland annat, som måste sås tidigt. Hoppas de tar sig!

Tomat, sötflockel, svartöga och äppelsolbrud är sådda i drivhuset redan.

Hundöarna

För ett tag sedan besökte vi hundöarna på Drottningholm. Det är helt enkelt några öar där hundar får vara lösa. ;P Trevligt hur som helst! För hundarna. För oss tvåbeningar var det mest halt, lerigt och blött, gärna i kombination. Det plaskade i skorna sedan. Loke lekte med allt från en liten borderterrier till en rejäl schäfer och gärna flera samtidigt. Glad blev jag över att han nästan alltid kom tillbaka när jag ropade på honom. Vi har inte kunnat öva med den typen av störningar och jag såg framför mig hur jag skulle behöva jaga efter en lekhysterisk valp över de hala vidderna... Men icke. =) Ibland valde han till och med självmant att gå bredvid oss istället för att skutta runt med de andra hundarna. Det känns bra.

Loke är snabb i vändningarna.

Idag tog vi ett varv runt "Tippen" - en stor höjd med ett trevligt promenadstråk kan man kanske säga. För första gången fick Loke se skärmflygare som kom glidande ned från högsta punkten och ned på den öppna gräsplanen som är där. (Där vi stod). Gissa om han blev en kinkig liten gnällspik plötsligt. Han ville bara därifrån, vilket ju naturligtvis ledde till att jag verkligen var tvungen att stå kvar och "rida ut det". Då försökte han gömma sig mellan eller bakom mina ben och till slut även försöka klättra upp i min famn. Inget modigt lejon precis! Men så kom en av skärmflygarna ända ner och när han väl ställde sig på backen ville Loke fram och titta nyfiket istället. Se, det var inget farligt, bara en människa! =)

Match

Lokes "ögonbryn" matchar mattes hår. ;)

Tricks

Detta är (nog) det Loke kan so far. =) Vissa saker är just påbörjade och ska finslipas osv. Hans "fjäska" näst sist i filmen måste bli mer balanserat till exempel. ;) Men spela död måste jag säga att han redan efter några få gånger gör riktigt bra, hahaha! Jag klickar honom, även om det inte hörs. Använder fortfarande godis ganska ofta för att uppehålla intresset, men vi ökar tidskriterierna sakta men säkert.

Sökhund

Loke växer som ogräs! Känns som att det bara var ett par veckor sedan som han var en liten plutt som knappt kändes när man bar honom nedför trappan. Nu är det faktiskt lite att ta i! Jag har lärt honom att ställa sig på vår lilla våg hemma, för att lättare kunna väga honom. =P Tyvärr är vågen så kass att det inte riktigt funkar i praktiken, (jäkla billiga digitalvågar), men jaja - för framtiden kanske!
Vi har börjat öva lite "sök" kan man kanske säga - vi gömmer oss under skogspromenaderna och så får Loke leta upp oss. Han fattade snabbt vad som förväntades, även om det än så länge är ett ganska planlöst springande fram och tillbaka tills han får syn på oss. ;P

För ett par veckor sedan besökte vi min pojkväns far, som bor ute i skogen alldeles för många mil härifrån. Där knatar han omkring tillsammans med sina två hundar dagarna i ända. Eller ja, en hund är "till låns", men för lång tid framåt. ;) Loke fann en mycket lekvillig kamrat i den irländska terriern Malla, som fjäskade otroligt mycket för honom. Malla är ju fortfarande en ung hund, medan blandrashunden Kajsa är gammal (13 år) och trött och hade ganska kort med tålamod för en sprallig liten snorvalp. Tur för oss att vi har kunnat låta Loke träffa hundar i ganska varierande åldrar och storlekar. Jag hoppas på ett väl etablerat ¤hundspråk¤ hos honom. =) Nästa vecka kan vi kanske äntligen få utsätta honom för katt, vilket har varit desto svårare att hitta!

Loke och Malla

16 veckor gammal

Summer Camp

Äntligen tillbaka. =) Alltid när man ska byta från en leverantör till en annan så blir det krångel. Det är otroligt handikappande att ha varken telefon eller internet märker man när det är ett faktum.

Jag har varit himla lat med träningen. Senaste veckorna har vi mest gått långa promenader och övat på sådana där vardagliga saker - som att gå fint i kopplet, inte äta allt man ser på marken osv. >_< Loke drar inte i kopplet, men han har inget större tålamod med att gå bredvid mig, utan vill hellre gå framför. Att han inte drar är viktigast för mig, men jag vill ha valmöjligheter så att säga. ;) Annars har vi mest kört på de trick han kan, fast motsatta. Alltså, han är bra på att korsa vänster tass över högra, så nu jobbar vi på höger tass över vänstra. Till exempel. Jag har aldrig tränat med hund tidigare, annat än just "vardagsanvändningsnivå", så jag är lite lost på att träna lydnadsmoment, som utgångsposition och allt, men vi försöker långsamt. Både jag och Loke lär oss allteftersom. ;)

Något som dock är otroligt kul är att vi kom med i Dog Models Summer Camp 2009! =D Det går av stapeln på Flikens kursgård i slutet av juni och pågår i fyra dagar. En viss Nora från Ungern, som har en hundskola där, ska köra hårt med oss de första två dagarna, kolla på hundarna individuellt osv. Tredje dagen är det finslipning och förberedelse för varje hund och sista dagen filmas resultatet. Filmen får man på DVD sedan. Ska bli jättekul och spännande!

Noras video:

Krångel

Vi är mitt uppe i ett byte av tele- och internetleverantör och naturligtvis krånglar det. Har varken internet eller telefon just nu och således kommer det inte uppdateras här förrän det ordnat sig...

Syskonkärlek

För ett par veckor sedan bad jag Lokes uppfödare om kontaktuppgifter till de av Lokes syskon som också finns här i Stockholm. Tanken var att vi skulle föreslå en valpträff vid tillfälle - ge valparna möjlighet att leka med hundar i samma ålder/storlek och kanske även träna lite med de extra störningar det innebär med lekkamrater i närheten och så. En annan hann dock före oss! Husse till Mellie hörde av sig och föreslog att man kanske skulle utbyta erfarenheter. Igår träffades vi vid Judarreservatet på en slags inledande träff kanske man kan säga. Vi hade även frågat Tobes matte, men hon hade inte möjlighet att medverka den här gången.

(Klicka på bilden för att se större)

Två glada valpar for i alla fall runt på ängen och i skogen. Man kan ju undra om de känner igen varandra på något plan. Mellie var en riktigt stursk valp med hög svansföring och hon satte Loke på plats upprepade gånger. Loke fogar sig väl. När vi väl vände hemåt hängde hans tunga ända ned i backen och stegen var släpiga. Så trött har jag nog aldrig sett Loke förut! Väl hemma sov han ända fram till kvällen och jag fick praktiskt taget dra ut honom för kisspauser.

Choklad för hela kroppen

Ikväll ska det lyxas ordentligt. Besökte K:fem idag och på Myself & Friends hittade jag choklad för kroppen. (Choklad för själen har jag redan hemma). ;) Det doftar mustig kakao om produkterna och jag ser fram emot att testa dem! Vårt badrum är ganska litet och det finns inte badkar eller så, men jag planerar ändå ett chokladspa! Först en härlig varm dusch för att ånga upp badrummet ordentligt och sedan sitta där och bara vara medan ansiktsmasken verkar. Det är sällan man bara sitter och kontemplerar i lugn och ro (medan jag såklart även äter choklad).

Några tricks

Det här klippet är ca en vecka gammalt och vi har redan kommit längre med de här tricken, men jag lägger upp det i alla fall. Använder klicker, även om det inte hörs. Särskilt tricket med att Loke ska korsa sina framben har gått framåt. Vi behöver inte använda en target längre. =) Tyvärr kan jag inte filma så länge med min digitalkamera, så man måste skynda sig att få med så mycket som möjligt. ;P Jag kanske borde öva mer på vettiga saker - som ett bombsäkert "stanna", sitta/ligga kvar och så, som han är usel på, men sådant här är så mycket roligare!

Skogstur och arbetsintervju

Bara ett litet klipp från en promenad i skogen här tidigare i veckan. Det har varit så kallt senaste dagarna att det inte blivit några längre promenader (förutom den här).



Igår var jag på intervju för ett vikariat som biståndshandläggare i sommar. (Beviljar hemtjänst och så till äldre). Tyvärr presterade jag riktigt dåligt. Usch! Blev helt tagen på sängen när det visade sig att tre personer på arbetsplatsen skulle intervjua mig och inte bara den jag pratat med över telefon tidigare. Kändes som en hel jury på andra sidan bordet och då blev det tilt i mitt huvud. >_< Tappade tråden, hade svårt att hitta saker att säga som låter bra osv. Suck... Men det var för övrigt en ganska ostrukturerad intervju också, så jag skyller inte enbart på mig själv.

Hästmöten

Häromdagen tog jag och Stina en långpromenad med Loke. För första gången fick han träffa hästar på nära håll och det gick väldigt bra. Över all förväntan. Han höll sig först på lite avstånd och såg ganska skeptisk ut, men nyfikenheten tog överhanden till slut. En av hästarna körde ned sitt gigantiska huvud för att studera den lilla pälsbollen noggrannare, så det var verkligen bra övning. ;) Vi tränade även lite balans, fast utan något större allvar. Mest för att han skulle få testa på, men han lärde sig fort hur man fuskar.

Stina filmar med sin lilla kamera. Korten i detta inlägg är tagna av henne också

Annars är Loke inne i en väldigt bitig period just nu. Vi hade börjat träna in bithämning med framsteg tyckte jag, men nu har han tydligen gått in i någon slags ny fas och har glömt allt sådant. =P Särskilt när man släpper honom lös ute kan ha få riktiga stollryck då han börjar kuta runt, för att sedan hoppa på oss och gnabba tag i vad som finns tillgängligt. Svårt att ignorera ett sådant beteende och vänta på något bättre att berömma istället, för det gör ont på riktigt och han har sönder kläderna. >_< style="font-weight: bold;">Häromdagen upptäckte han även att han kan ta sig upp i sängen! Den är off limits för honom, säng och soffa (bord etc) är till för mig och Love endast. Tränade "säng-avoidance" (=P) med Loke samma dag och sedan dess har han inte försökt igen, utan verkar föredra sin sovplats igen. Hoppas det håller i sig. Av någon anledning trivs han även väldigt bra på Loves knöliga träningsväska...

Utmanad

Jag blev utmanad av Sara och Kimya (Kimya är Lokes syster). Utmaningen går ut på att man ska ta den 6:e bilden i den 6:e mappen och skriva om den. Detta var ju lite knepigt med tanke på hur många mappar med undermappar (osv) som jag har, så jag gjorde en liten fri tolkning. ;P

Här är i alla fall min bild:


Ojojoj... Detta är taget under Medeltidsveckan 2005, som synes vid Domkyrkan i Visby. Det här blir ett långt inlägg... =) Notera de inte särskilt tidstypiska sandalerna och strumporna... Jag har ett par fina renskinnsskor, men jag måste alltid alternera med de här sandalerna under veckan, då jag annars får väldigt ont i fötterna. Plus att renskinsskorna inte tål dåligt väder.
Jag minns inte vilken dag detta är under veckan, så jag kan sammanfatta hela veckan istället. ;) Den Medeltidsveckan åkte jag tillsammans med Rille och Stina. Söndagen (7/8-2005) minns jag särskilt att vi var på Bistra Haren på kvällen och krökade lite. Själv hade jag inte kommit in i feststämningen riktigt och drog mig hemåt tidigt. På väg ut från Bistra Haren stötte jag på Tom, som verkade ha rast. Vi sa hej mer ordentligt och jag fick en gigantisk kram där han till och med lyfte mig från marken och så pratade vi en kort stund innan han var tvungen att springa vidare. Jag vaknade senare under natten när Rille kom hem och verkade jobba på att ta livet av sig i stugan. Vad det än gick att slå sig på, så gjorde han det som en enorm flipperkula ända fram till sängen. Och när han väl hivade sig upp till slafen över Stinas, så slog han huvudet i taket. Det ska tilläggas att svordomar följde genom hela scenariot. ”Aj! Fan! Fuck! Cunt! Helvete! Aj! Shit!”. Jösses.
På måndagen var det Munkboll! Vi fick bra platser i backen. Det moffades grillad kyckling och åts kex med ost och dracks gott under hela härligheten. Mågge var med oss under Munkbollen också, men han hade sin ärkebitch till flickvän med sig, så han satt en bit från oss med henne. Hon var inte road fick jag höra av honom efteråt, plus att hon inte gillar mig och dessutom stötte jag på Mågge enligt henne. Va..? +_@ <-- förvirrad smiley. Mågge ryckte på axlarna och tyckte att han vet inte riktigt hur hon tänker ibland. Tisdagen hade framförallt en minnesvärd kväll. Vi var på Bistra Haren och Cultus Ferox skulle spela. Fan vad de röjde stället!! Åtta musiker som fullkomligt våldförde sig på massa trummor, säckpipor, skränpipor etc etc. Så mäktigt! Ingen satt ned och bara kollade på dem av de som kommit till skådeplatsen. Alla klappade takten, skrek, dansade, hoppade... Musiken var fartfylld och trummorna dånade och killarna i bandet visste hur de skulle underhålla publiken. Det var även ett mer förföriskt musikstycke där en av tjejerna i bandet gick upp med vad jag först trodde var några facklor. Det visade sig vara en stor brinnande solfjäder när hon slog ut den och började orma sig till musiken. Den kvällen mådde jag så himla bra. När de spelade sina två sista låtar öppnade sig himlen och det började ösregna. Åskan dundrade och skyn lystes upp av blixtar. Först blev folk lite ihopkrupna och verkade vilja söka skydd, men C F körde på och ”ledaren” i bandet skrek för full hals ”Fuck the rain!!!” och så tog de i ännu mer och vi åskådare var helt galna. Kände mig nästan vimmelkantig när de slutade.
Onsdagen passerade ganska obemärkt förbi och torsdagen mumsades det skänktallrik och vi gästade Effes. Även Marcus sällade sig till oss och påpekade även detta år vilka vackra rävögon jag har. Det var så upplagt för att be honom sjunga visan om Räven, vargen och haren igen. Detta år visade han även den lilla tillhörande dansen medan han sjöng och spelade på sin flöjt. Det bästa var att Cultus Ferox dök upp på Effes någon timme innan stängningsdags och spelade lite. Och vi hade det stora bordet närmast scenen, så jag myste helt klart. När vi sedan gick mötte jag Tom på vägen ut och sade ett förvånat hej, eftersom han sagt att han skulle jobba hela veckan. Han gav mig en kram igen och kramade om min armbåge innan jag var utom räckhåll. Hmm, den Medeltidsveckan jag umgicks med honom mesta tiden var helt klart en av de bästa. ¤Förlorar sig i nostalgiska ögonblick¤
Fredagen minns jag främst att Rille var så full på Effes att han kom och sade till mig att han är så full att han måste gå och be vakterna kasta ut honom "eller något". =P Sedan kom lördagen och då packade vi ihop och reste hem.

Förra året var första gången sedan år 2000 som jag inte besökte Medeltidsveckan. Tyvärr känns veckan mer och mer urvattnad och mycket man tyckte var så härligt med den har försvunnit. Det känns tråkigt. För många går Medeltidsveckan ut på att bara dricka alkohol allt vad man kan, men för mig har den biten aldrig varit så intressant (även om det hänt förstås! ;P). Jag har gillat stämningen, maten, att få klä ut sig och liksom lämna den grå vardagen ett tag. Har så många fantastiska minnen därifrån, men det känns som att den tiden är förbi för gott på något sätt.

Då utmanar jag Blackie och Limra.

Jag vill ha en tam räv!

Eva Bodfäldt Education

I onsdags var jag anmäld till "clinic i On/Off". Det var hundkonsulten Eva Bodfäldt som höll i det hela. Det handlade om att lära sin hund en av och på-knapp så att säga, man ska både kunna dra upp sin hund när det behövs och kunna säga till den att det räcker. Eva Bodfäldt känner väl de flesta till, då det är hon som skrivit Kontaktkontraktet. =) Egentligen skulle man inte ta med sig egna hundar, eftersom det snarare var en föreläsning än praktisk kurs - hon skulle visa på några hundar och vi deltagare var publik. Men nu föll det sig så att hon behövde en vovve till att visa på och den hunden blev Loke!! =D Blev en lååååång tunnelbanefärd till läskiga industriliknande områden vid Telefonplan. Förutom Loke hade hon en vuxen flat coat retriever för att visa det hon förklarade. Fast usch, jag fick ju också gå upp på "scenen". >_< Loke var alldeles exemplarisk! När vi inte behövdes på scenen fick vi sitta bland alla andra och han låg så duktigt bredvid mig nästan hela tiden - ibland blev det lite gnäll och strävanden att försöka komma bort till den andra hunden och alla människor som tittade så glatt på honom. På scenen vann han allas hjärtan. Hördes en massa skratt och "åååhh" i publiken när han triumferande struttade runt i ett ärevarv efter att ha kampat till sig leksaken från Eva. (Till exempel). I och för sig är han valp och behöver inte göra så mycket alls för att alla ska å:a sig. ;P Hans små vassa valptänder lyckades dock riva upp Evas finger så det började blöda i den vilda leken och jag ville sjunka genom jorden. Eeep! Inte värre än att det blev ett plåster på såret, men ändå. Eva tyckte att under alla år med rottweiler, schäfrar och liknande så blir det en liten aussie-valp som får blodvite att uppstå! Alla garvade. Framåt slutet blev han riktigt kaxig med Eva och till och med morrade lite barskt (det lät jättefjantigt =P) när de hade dragkamp om leksaken. Alla applåderade och skrattade och Eva tyckte att det bara var att fortsätta med honom så. (Man når passivitet genom lek). Efter föreläsningen blev det lite bus med den andra hunden och kel med det otal människor som ville fram och titta på underverket. De å:ade sig ännu mer, särskilt över de vackra ögonen och de fluppiga öronen. På tunnelbanan hem sedan låg han ihopkrupen till en liten boll och sov djupt, trots alla skräniga människor runtomkring. Det var ju ett tre timmar långt pass det där, så jag är inte förvånad att han var trött. =)

Himmelska Hundar

Idag besökte vi Himmelska Hundar, så Loke äntligen fick träffa MASSOR av andra hundar. =) Får recensera själva caféet vid något senare tillfälle, för det blev inga bra kort tagna alls. Det är i alla fall ett hundcafé. Vovvarna har en egen meny med bland annat hemlagad köttfärslimpa eller kycklingmacka. ;P Vi tvåbeningar kan njuta av klassiskt vegetariskt café-utbud: grillade mackor med diverse pålägg, hälsotallrik, bakverk... Som vilket café som helst - fast med hundar! ;) Det är faktiskt genialiskt. Loke fick lära sig mycket. Vissa hundar uppskattade inte alls att en liten snorvalp kom fram klumpigt hälsandes och han fick då en avhyvling. Medan andra bara lojt lät sig luktas på och sniffade tillbaka. Naturligtvis blev hans inbjudningar till lek även mottagna ibland, som synes på videoklippet. Det var en enorm Cane Corso där som gärna ville leka, men en dutt med hans gigantiska tass, så hade Loke varit typ död. Bidde inget där med andra ord. =P Han fick nöja sig med att dregla ned Loke fullkomligt... Den japanska spetsen var i bästa storleken för bus. Det fanns även några chihuahuas där och det var nog första gången Loke fick känna sig störst. ;)

American breakfast

Spontant gjordes idag en rejäl frukost med inspiration från Amerika. Love hade handlat hem lönnsirap och gjorde blueberry pancakes efter konstens alla regler. Eller nästan i alla fall. Han blandade lite för ivrigt, så hela smeten blev så där mjölk-med-blåbär-lila. =P Men det smakade inte sämre för det, snarare tvärtom! Jag skötte bacon och scrambled eggs. Toast hade vi inte hemma, så det fick bli vanlig rostad limpmacka, men med ljuvligt god lemon curd. Gissa om vi blev proppmätta! Sådär äckligt mätta, så man liksom inte vill leva längre. För att berömma mig själv lite måste jag faktiskt säga att mina scrambled eggs var mycket godare än Siraps! Det är ju förstås min egen åsikt - jag tycker de saltar för mycket. =P Till detta drack vi förresten apelsinjuice vi pressat själva.

Mjölk-med-blåbär-lila pannkakor. Weird but good!

Vänta på varsågod

Både tass och ögon ser redan bättre ut. ¤håller tummar¤ Vädret är förfärligt. Ändå gick vi en längre promenad idag, så Loke skulle få göra av med lite energi. Alla skor är dyngsura. Loke fick sin längsta ensamhetsträning so far idag och verkar ha klarat det utmärkt. Han kom ut från sovrummet när jag kom hem igen och allt var intakt.

Loke har blivit rätt duktig på att vänta på "varsågod". =) Går inte att applicera i alla sammanhang än, dock. Här är han ganska trött efter promenaden, vilket ju hjälper till förstås.

Veterinärbesök

Loke, kung i skogen.

I tisdags var vi i Judarskogen igen. Stina följde med också. Den här gången höll vi inte bara till på ängen, utan gick faktiskt in i skogen också. Blev säkert ett tiotal bättre och sämre hundmöten, Loke börjar bli mer självsäker. Plus att vi stötte på en hel förskoleklass! Han skulle behöva vänja sig vid små barn, det är det enda som får mig att tycka att det är synd att det inte finns några i våra vänskapskretsar. Blir svårare att öva på det. Den här veckan har han lärt sig att sätta vänstra tassen på en liten rund "musmatta", 11 cm i diameter, som jag slänger ut på golvet. Nästa steg är att han ska göra det när han ligger ned, men det är svårt att få honom att ligga någon längre stund fortfarande... Vi har även påbörjat ett "snurra runt", men det är en bit kvar innan man kan kalla det en snurr. =P

Igår gjorde sig Loke illa när vi var ute. Det har snöat en del här och något vasst dolde sig uppenbarligen i snön. När vi kom in märkte jag att han blödde. Visade sig att han skurit sig i en trampdyna, men han verkade till synes oberörd och hade inte gett ifrån sig ett pip. Så är det att fortfarande vara liten och mjuk! Det han verkade finna värst med det hela var att åka in i duschen för att tvätta blodet från hans vita ben. ;)

Vi var till veterinären imorse, de hade tid på en gång. Inte för trampdynan, som man kanske kunde tro, (den ska bara hållas ren), utan för hans ena öga. Han har varit irriterad lite från och till i ögonen, som ju valpar kan vara, men nu har det ena ögat börjat gegga och vara, så vi knatade iväg. (Vetten ligger bara några hundra meter härifrån). Allting kan göras till en övning, så detta var inget undantag. ;P Passivitetsövning (blandad framgång) i väntrummet med massa andra hundar och sedan hanteringsövningar inne hos veterinären. Veterinären petade in en pappersremsa med mått på i ögonen på honom, något han inte gillade (skulle inte jag heller göra!). För att mäta tårproduktionen. Den var normal. Nästa steg var att droppa en vätska i ögat som färgade det grönt. Alltså seriöst Hulken-grönt! Såg väldigt spejsat ut. För att kolla om det var någon skada på hinnan - när man sedan sköljer bort den gröna vätskan skulle det "fastna" på ett ställe som var skadat. Ingenting tack och lov. Slutsats - inflammation. Så nu blir det ögondroppar i tio dagar och sedan ska vi avlägga rapport. 1300 pix ville de ha för det kalaset. Jo, jag tackar, jag! För att få ett recept på ögondroppar! Tillbaka till Vara med dig, dyrvalp!

En lite finurlig Loke, som just fått tassen omhuldad av matte. Öronen verkar hamna högre och högre på huvudet för varje dag...

Nej, han är världens finaste. Utom ibland, som när han skäller efter uppmärksamhet på natten eller biter hål i ännu ett par byxor. ;P Pratar jag med min mamma och hör om deras "valpar" framstår han som skolexemplet på en exemplarisk lydig valp. De har stora problem med kontakten, vilket ju i sin tur försvårar typ allt annat. Något man knappast kan anklaga Loke för att vara dålig på. =D (Än?)

Nya intryck

Idag har Loke fått träna mer än någonsin. ;) Vi åkte tunnelbana flera stationer idag - till Ängbyplan. Där finns Judarskogen och det brukar finnas gott om andra som går med sina hundar där. (Idag var inget undantag). Inkallning och att komma spontant, ta ögonkontakt osv är stående inslag i vår träning och det vi gjorde mest. Här var det ju massa nya typer av störningar. Det var bara en hund vi stötte på såpass att det blev hälsning - en gammal labradortik som inte gjorde alltför många knop. Ändå var Loke en riktig fegis som kröp runt mattes ben för säkerhets skull. =P

Allt kan inte vara träning, man måste ju få busa också!

Efter en förhållandevis lång tur i skogen åkte vi tunnelbana vidare till Vällingby, för Love behövde köpa ett par hela vinterskor. Medan han kollade på skor passade jag och Loke på att öva passivitet. Efter en stund slog han sig till ro imponerande, även om han såklart tittade förundrat på alla möjliga människor, barnvagnar, käppar, pulkor etc som passerade oss. Sista anhalten blev vid mataffären, för att handla lite nödvändigheter. Under den lilla tiden hann fem personer komma fram och fråga om de fick klappa. (Trevligt att folk faktiskt frågar och inte bara välter fram)! Två av de som frågade, två tonårsflickor, stod först och pep massa otydligheter på avstånd innan de smög fram till mig och undrade om det var ok att klappa. De påstod att de vanligtvis aldrig går fram till hundar annars, men den här var så söt. =P Sedan började de pipa en massa igen när de fick klappa. En annan som kom fram var en kvinna som direkt såg att Loke var en aussie, för hon är tydligen en vän med de som har kennel Easy. Small world! När Love väl kom ut från mataffären igen kastade vi oss på bussen för att åka hem. Naturligtvis var det en dam längst bak på bussen som blev alldeles lyrisk över lilla valpen och frågade en massa. Hon var själv dalmatineruppfödare. Det är fascinerande hur många dörrar det öppnar bara att gå omkring med en hund.

Loke tvärsomnade när vi kom innanför dörren och har börjat visa på energi först nu framåt midnatt igen. ;)

Sitt var ju inga konstigheter i alla fall...

Bergsklättraren Loke

Loke har bestigit ett berg idag! Eller i alla fall en stor kulle, kallad "tippen"... Han klarade det bättre än jag och Stina, som flåsade oss upp sista biten... Lös nästan hela tiden. =) Hoppas vi kommer kunna fortsätta ha det så. Det är mest sådant vi tränat den här veckan - gå fint i koppel, komma på inkallning och även komma spontant. Just nu känns det viktigare än tricks och annat. Men på söndag börjar vi på valpkursen, så då blir det andra bullar! ;) Nu är han 12 veckor, vaccinerad och avmaskad. Vi mötte en kvinna med en schäfertik och först blev Loke osäker och började dra åt andra hållet. Vi pratade en stund med kvinnan och Loke stod mellan mig och Stina. Plötsligt fick han en släng av sturskhet över sig, trippade fram ett par steg med svansen rätt upp i vädret och skällde (nåja, "bjäbbade" snarare) på hunden). När hon gav skall tillbaka backade han dock snabbt, men var i alla fall inte rädd. =)

Stina och Loke, med utsikt från tippen

Valp på äventyr

Loke har hittat sin svans och vill ha den!

Vädret är för jäkligt här. Regnigt, blött och rått. Loke fick sitt första stora äventyr idag, då vi gick till den stora djuraffären för att köpa hundfoder. Han följde med bra, men blev lite osäker och gnydde emellanåt. Inte lätt att lämna tryggheten nära hemmet! I djuraffären fanns det dessutom massa hundar! Även om han inte fick hälsa på dem, så kunde han se dem på nära håll. Bland annat en mycket stilig siberian husky på sju månader. Dess husse tyckte hundarna skulle få hälsa och att det inte var så noga med det där med vaccinationerna, men jag var benhård. =P Vi stöter nog på varandra fler gånger. Personalen blev lyrisk över lille Loke och vi fick tillfälle att öva att hälsa fint utan att hoppa, men han är redan ganska bra på det. Som om detta inte var nog med äventyr, så fick han även göra sin första tunnelbanefärd! Bara en enda station, men det är övning nog första gången, tycker jag. Det gick långt mycket bättre än jag trodde faktiskt. Lite tveksam att hoppa in, men väl inne i vagnen brydde han sig inte särskilt mycket. Att hoppa ut sedan var mer motsträvigt, märkligt nog. Vägen hem gick via torget, så han fick utsättas för en mindre folkmassa. Osäkert, men vi tog oss framåt. När vi väl kom hem var Loke alldeles uppspelt och for omkring i lägenheten, för att ett tag senare tvärsomna.

Ljuset i tunneln

Sista terminen på Socialhögskolan har börjat. Äntligen! Man kan se ljuset i tunneln. I juni tar man liksom examen. Det känns stort.
Dags för C-uppsats. Vi fick gå laget runt i klassen igår och berätta vad vi tänkt skriva om. Alla har än så länge väldigt breda ämnen och det gäller att snäva ned det till något som är hanterbart. Läraren gjorde mig först otroligt nervös när jag kungjorde vad jag och min uppsatspartner tänkt skriva om: djurs medverkan i socialt arbete.
Allt blev liksom alldeles tyst. Till och med trafiken ute, allt. Läraren glodde förstummat i vad som kändes som flera minuter och jag blev mer och mer obehaglig till mods.
- Djur...? (tick tack tick tack tick)
Och plötsligt: Vad intressant!
Herregud... Vilken mardröm. Jag kände mig riktigt originell i ämnesvalet faktiskt. Tankarna formades redan i höstas. Hoppas vi lyckas få ihop något intressant och bra. =)

Loke har börjat ta sig ton. Han vill bitas mycket och tycker det är jättekul. Det tycker inte vi, för valptänderna är jättevassa! Än så länge verkar det funka bäst att bara skrika högt och gällt när han sätter igång (då kommer han av sig och stirrar storögt) och sedan går man därifrån och ignorerar honom ett tag. Att bli hotad med att bli ensam verkar ta skruv snabbt, till skillnad mot så kallade "hårda metoder" som att lägga honom på rygg och så för att sätta honom på plats. "Nej" är ju inte inlärt bra än, så det är lite mycket begärt att han ska fatta när man säger det. =P Annars är han duktig på både sitt, ligg och lite stå, efter bara ett par dagar med klickern. Knappast redo för lydnadstävlingen om man säger så, men han börjar greppa vad som ger belöningar och han är ju bara en valp som sagt. ;) Snart kan jag kanske sätta kommandon också och ta bort klickern på de momenten. Ute kan det ge belöning att gå fint, inte dra och att ta kontakt både spontant och på inkallning. Det bästa är att han verkar gilla det. Svansen viftar glatt så fort han förstått att det går att få klick. Han blir frustrerad när han inte får mig att klicka och försöker då lite hårdare. Det är som om vi båda inbillar oss att vi tränar varandra. =P Min förra hund lärde jag tricks genom att tex trycka ned baken och säga "sitt" tills han fattade, så som många gör och detta fungerar också bra på sitt sätt. Men han verkade aldrig tycka det var särskilt roligt och han erbjöd aldrig några beteenden frivilligt - han bara väntade passivt på att jag skulle säga något eller ställa honom på något sätt jag ville. Det är kul att prova något nytt, som verkar ge resultat hur som helst. =)

Fototävling

Haha, Loke är så ivrig när vi tränar med klickern att han sätter godiset i halsen, för han har så bråttom att komma och försöka få mig att klicka igen. =P Sitter gör han jättebra, nu ska vi bara få honom att göra det först när jag ber honom göra det (alltså på kommandot "sitt") och inte så fort jag bara tittar på honom. ;) Han dunsar baken i backen direkt. Target stickan förstod han direkt att han skulle röra, dock blir han så uppspelt att han ofta biter tag om knoppen först, så det måste vi försöka få bort... Idag lyckades han få en sträckning eller något, så jag blev riktigt orolig först. Vi var precis på väg in efter en promenad i kylan och plötsligt började han tjuta hjärtknipande. En sekund hade jag varit upptagen med något annat än att titta på honom. Så satt han och storgrät och ville inte stödja på ena frambenet. Jag vet fortfarande inte vad orsaken till detta kan ha varit. Ont gjorde det uppenbarligen. Bar in honom och undersökte benet, men när man klämde och böjde lite så reagerade han inte alls. Så farligt var det med andra ord inte. Och mycket riktigt - en stund senare kunde han gå på benet igen, till synes oberörd. Nu krumbuktar han sig som ett litet föl ute igen, men jag försöker "tygla" honom lite idag. ;)

Idag besökte jag Enskede-Årsta församling. Lämnade in den serie fotografier jag ska få ställa ut där och gick igenom i vilken ordning korten skulle hänga. Jag fick veta att de ska utlysa en liten fototävling och fick frågan om jag ville sitta i kommitén för den. Yeah! =D Domar-Lina!

Pedigree Dogs

Hundägarlivet

Idag kom extramatte Stina över igen för att "bonda" lite inför kommande passningar. Imorgon är både jag och Love borta några timmar och då är det Alex som ska passa valpen. Hoppas det ska gå bra, men han har bara varit positivt inställd till alla människor som kommit innanför dörren (vilket iofs inte är så många) hittills, så förhoppningsvis kan han snabbt acceptera att inte matte eller husse alltid är med. Även Jen tittade in en snabbis för att titta på det lilla nytillskottet. Lika glad var han att se henne, som någon annan. ;P Hon verkade förtjust, så nu får hon se till att skaffa hund också!
Använde klickern lite mer idag. Loke är riktigt alert på den, jag är den som är trög, typ... Får se till att gå en ordentlig klickerkurs när en sådan dyker upp. Även om böckerna är bra och o så pedagogiska, så är man säkert en halv sekund för sen med sina klick eller något och då är det bra med en klickertränare som hör detta och kan rätta mig.

En alert Loke poserar. Så duktig på ögonkontakten!

Klickerprylar

Idag kom paketet från Canis.se med klickerrelaterade saker. Testade att klicka in Loke (det är namnet valpen fått) lite och han fattade snabbt galoppen, förmodligen snabbare än jag själv kommer göra... Paketet innehåller naturligtvis en klicker, (t.o.m två stycken, ifall Love vill testa lite också), en target stick, bra belöningsgodis i små bitar, en klofil som inte har med klicker att göra, en "musmatta" (en musmatta är bra att använda som tass-target. Kan man lära hunden att sätta tassen på den kan man sedan styra hundens tass dit man vill, läs mer här) och sedan ett flertal böcker:

Kontaktkontraktet av Eva Bodfält

Klickerträning för din hund

Hund & Delfin, startbok i klickerträning av Karen Pryor

Klickerglädje! av Melissa C. Alexander
Jag har mycket läsning att se fram emot med andra ord. Introduktion till klicker har jag läst sedan tidigare, men jag vill ha massa kött på benen. =)

En nyvaken Loke blinkar upp mot mig. Strax efter sträckte han på sig och var redo att köra. Han har nu påbörjat sin 11e levnadsvecka.

Lugn och ro på spa

På morgonen den 8 januari, innan vi åkte för att hämta vår valp, besökte jag och Love Dagspa Västermalm. Love hade fått det i julklapp och vi passade på att utnyttja det innan det skulle bli huset fullt här. ;) Det var en enkel, men avkopplande upplevelse. Man kom dit, fick byta om till morgonrock och tofflor, tog en handduk och det lilla spakit:et som ingick och satte sig i deras relaxrum. Där fanns juice och frukt och efter en stund kom vår frukost bestående av en stor ostsmörgås och latte (i mitt fall varm choklad). Det var helt tyst i rummet, förutom lugn musik som satte stämningen och våra egna röster. Tända ljus och svag belysning. I rummet intill fanns sedan dusch och bastu. Allt hade vi för oss själva. Rummen och inredningen gick i rofyllda jord- och sandfärger, blandat med vilsamt vitt och trä. Vi åt vår frukost i godan ro och sedan bastade vi en stund innan vi tog oss an de små spakit:en. I påsarna fanns schampo och balsam (alltid aroma therapy förstås), plus body scrub och en ansiktsmask. Det var himla mysigt och efteråt luktade vi lavendel lång väg. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge som vi hade velat, eftersom bilfärden till Vara skulle bli såpass försenad då, men vi drog ut på upplevelsen en halvtimme längre än bestämt. ;)

Duschrummet, med ingången till bastun till höger

Hundägare

Igår (den 8 januari 2009) hämtade vi vår valp (med Loves pappa som co-driver) från uppfödaren Kalote's i Vara. Alla hundar kom så glatt hälsandes när vi dök upp, även vår lilla valp rusade fram till oss (mer eller mindre) främlingar. Han blir strax 10 veckor gammal. Tyvärr kunde vi inte stanna någon längre stund, eftersom det tar såpass lång tid att köra. Blev en snabb genomgång av alla papper som medföljde, skriva på köpekontraktet osv, samt en del fotograferande hit och dit. Var alldeles hjärtskärande att köra iväg med honom i bilen, då han började gråta och yla efter mamma och flocken. Han stillade sig dock ganska fort och sov nästan hela bilfärden med huvudet i mitt knä.

Hos uppfödaren. Vår valp längst till höger, glatt hälsandes på Loves pappa. Valpens mamma längst till vänster har samma färg: blue merle med vitt och tan. De andra två valparna är syskon.

Lite osäker är han än och börjar då gnälla igen emellanåt. Vi försöker att inte uppmuntra detta och stå emot frestelsen att försöka "trösta" som med ett barn. Detta är jag bättre på än Love, men lätt är det inte, för det räcker med att valpen bara står och existerar för att man ska smälta. Natten var ganska lugn, var först framåt 7-8 på morgonen han började gnälla igen och väckte oss. Han är som ett häftplåster på framförallt mig. Ska gå med mig överallt, alldeles intill mig. Sova ska han göra på, eller åtminstone alldeles intill mina fötter, om jag står eller sitter ned. Snart hittar han förhoppningsvis tillbaka till sin sturskhet och vågar röra sig i sitt nya hem även utan matte. ;) Nyfiken är han i alla fall, så så hemskt kan det knappast vara. Han tar mycket ögonkontakt med oss, vilket jag tycker är jättebra. Jag hoppas vi kommer få bra kontakt.

Vem kan motstå de vackra ögonen?

Julkort

Scrapbooking och närbesläktade aktiviteter sysslar jag inte med så ofta, främst för att det tar en del tid i anspråk. Love fick dock ett julkort i år, som jag pysslade ihop själv istället för att köpa ett färdigt. Det var såklart den lilla pricken över i till julklappen, som jag presenterade i förra inlägget. Även julkortet gick i övervägande guld och brunt. Återigen, med ganska enkla medel kan man skapa något som ändå ser festligare ut och känns väldigt genuint. Vad som står inuti kortet kommer jag dock inte förtälja här, men det är skrivet från hjärtat med guldpenna. ;)

Julklapp - presentinslagning

Som jag nämnt i tidigare inlägg här, så lägger jag gärna ned mycket tid även på själva inslagningen när det gäller presenter. Finns det något tråkigare än ett paket lite slentrianmässigt inslaget i första bästa papper från Åhléns och lite tejp för att hålla ihop det hela? För att inte tala om de där fejkrosetterna som bara faller av på en gång... Nå, det funkar ju att göra så när man vet att personen i fråga ändå inte lär uppskatta det eller liknande. Som presenter till barn. Ingen idé att ödsla tid på vacker paketinslagning där. Bättre att helt enkelt använda massa extra papper, så paketet tar längre tid att öppna. Spänningen gillar de, det konstnärliga går förlorat hos de små. =P

Hur som helst. Detta är Loves julklapp. Kände att jag ville göra en inslagning som kändes både varmt välkomnande och lyxig. Det behöver inte vara krångligt eller dyrt för att ändå se lite festligare ut. Två olika sorters papper, ett lite grövre brunt och ett glansigt mönstrat i guld och brunt. Grönt hampasnöre i flera omgångar runtom. Den lilla dekorationen har jag också gjort själv. Torkade apelsin-, lime- och citronskivor i ugnen och limmade ihop dessa. Sedan band jag ihop kanelstänger med halm och klistrade på stjärnanis, för att slutligen sätta ihop allt i en samlad dekoration med lite diskret ståltråd. Både ser vackert ut och doftar gott (och juligt!). Jag gjorde även ett eget julkort åt honom, vilket (såklart) ligger i det sigillförsedda kuvertet som syns på bilden. Det får ni kanske se i nästa inlägg eller något.

Nytt år och nya möten

Tycker det känns bra att inleda det nya året med att presentera vår nyaste familjemedlem. Den här lilla killen, som är en Australian shepherd, kommer flytta hem till oss nästa vecka. ;) Den noggranna planeringen vi hade från början var att skaffa en valp till sommaren tidigast, då jag kan vara helt ledig. Fast nu är det ju så att det går inte direkt att lägga beställning på valpar, utan de kommer ju när det kommer. Naturligtvis dök den här upp nu, vi åkte och besökte honom hos uppfödaren och sedan var det kört. En lugn kille, som inte brydde sig så värst mycket att han bollades från famn till famn och han var inte vild som flera andra i kullen, som vällde fram likt en mindre naturkraft. Precis vad jag letat efter, då jag vill ha en arbetsvillig hund, men ändå en med lägre energi. Han är dessutom från en uppfödare jag upptäckte tidigt i mitt sökande och fastnade för, så det känns helt enkelt jättebra. Det är givetvis ångestfyllt att han kommer till oss under terminen, eftersom det kommer bli tillfällen, (framförallt under februari och mars), då mitt och Los schema krockar och så måste man hitta valppassare osv. Det oroar mig lite. Hade han varit vuxen hade ju mina halvdagar i skolan funkat, men nu är till och med det för mycket. Lite kan vi båda "skolka", men i mitt fall krävs det bara ett par gångers bortfall för att man istället ska riskera att bli underkänd på hela jobbiga terminen (C-uppsats, det är stort) och Love måste upprätthålla en viss procent på sin skola. Kort sagt så är det lite bökigt, men jag hoppas det löser sig utan några större problem. Vi sätter stor tillit till Stina och Alex, som har erbjudit sin hjälp. ;) Har de lust att ställa upp när det kör ihop sig, så blir alla parter lyckliga, typ. Valpen slipper vara ensam och ledsen, våra valppassare får kela med en luddig valp och vi slipper dra på oss skolornas vrede. Som sagt, framför allt februari-mars blir lite trångt!

Jag tycker det är särskilt kul att Lo nu är väldigt pådrivande och längtar efter valpen - han som påstått sig inte vilja ha någon hund alls pga ansvaret etc. Från att ha sagt att det bara skulle vara upp till mig och han skulle minsann inte tumma på något i sitt liv, så låter det nu istället att visst kan han hoppa någon lektion då och då osv. =P

Pälsindustrin

Hoppas ni sover gott i era minkkappor och rävmössor.

Juletid och sjukdom

Jag var inte det minsta originell i år, utan blev, som så många andra, sjuk under julhelgen. Typiskt. Har legat däckad i några dagar nu, men det känns som att man börjar bli folk igen. Julen spenderades i torpet med mamma och övriga, medan Lo firade med sin familj. Jul är inte en så himla stor grej för mig, så det är ganska skönt när storhelgerna är överstökade. Bästa julklappen fick jag av världens bästa pojkvän! En Acer Aspire One! Jag tycker Lo är fullkomligt från vettet som gett mig denna, men han påstår att han tyckte jag skulle ha en laptop för att underlätta skolarbetet, plus att han själv gärna vill hålla på med den också.

- 8,9-tums skärm
- Intel Atom N270 1,6GHz
- 1GB arbetsminne
- 160GB Hårddisk
- Minneskortläsare

Den väger inte mer än ett mjölkpaket och får plats i nästan vilken väska som helst. Älskar dessa ultraportabla! Det är såklart lite mer ansträngande att titta på en liten skärm, men man kan ju inte få precis allt. Mycket praktisk att ta med på resande fot. Yay!

Svimma

Lo svimmade imorse. Två gånger till och med. Han skulle upp tidigt för att sjunga högmässa och hade bara fått några timmars sömn. Jag vaknade av något som lät som en stor krasch och såg Lo tumla ut från badrummet och in i köket en stund därefter. Sedan kom han in i sovrummet, stannade upp och plötsligt segnade han ned igen med en stor duns. Jag flög ur sängen och fram till hans alldeles lealösa, bleka kropp som halvsatt mot sovrumsdörren. Det såg himla läskigt ut, för ögonen var öppna, men han var helt okontaktbar. Kallsvettig och likblek. Höll om honom stilla en stund innan jag återigen försökte få honom att vakna och plötsligt tändes ögonen igen. En väldigt vilsen Lo leddes till sängen och fick vackert säga till att han inte skulle komma på någon högmässa. En jättebula har han i pannan också, efter första svimningen i badrummet, då han slog i något han inte minns. Sedan ringdes det sjukvårdsupplysning och hans mamma osv, för att till slut leda till att hon hämtade upp honom och körde honom till akuten.
Tack och lov så verkar det inte vara någon fara, utan läkarna tror det berodde på blodtrycksfall kombinerat med för lite sömn, stress osv. Alla prover var normala. Det är sådan action att leva samboliv...

Försörjningsstöd och vinst

På Aftonbladet.se kan man idag läsa om en man som vann en mindre summa på poker. Han är dock även socialbidragstagare och när socialtjänsten fick reda på vinsten, så minskades således hans bidrag med motsvarande summa - alltså 2167 kronor. Det tyckte den här mannen var orättvist, orimligt och han kunde inte tro att en såpass "liten summa" skulle spela någon roll.
Jag vet inte vad folk har för bild av socialbidraget egentligen, men jag tycker det är helt självklart att det sänktes med motsvarande summa som han vann. Försörjningsstöd är inget som man bara kan förvänta sig varje månad - det är ett behovsprövat och villkorat bidrag när det inte finns någon som helst annan hjälp att få. Alla inkomster räknas! Har man vunnit en, enligt mig inte så liten, summa pengar så har man egna pengar att röra sig med. Man får inte socialbidrag dessutom då som någon slags bonus... Med sin vinst låg mannen över normen till och med. När man sedan kan försörja sig på egen hand kan man spela bäst man vill och glädjas åt sina eventuella vinster.

Café Sirap

På Surbrunnsgatan 31a i Stockholm ligger café Sirap, som är mest känt för sina American pancakes. Detta är även främsta anledningen till att jag besöker det. Framför allt kan man på detta café äta brunch alla dagar i veckan! För 120 kronor får du en brunch bestående av äggröra, bacon, prinskorv, toast och blåbärspannkakor. Smör, marmelad och färskost ingår och pannkakorna glaseras med lönnsirap. Sedan behöver man inte äta något mer den dagen... Det är gott och otroligt mäktigt. Till det negativa hör att det tycks vara ett populärt hak för barnvagnar och allt vad det innebär... Personligen tycker jag också att Sirap skulle vinna på att lägga ned sig lite mer på inredningen. Stolarna och borden känns ganska mycket skolmatsal och allt är ganska avskalat. Lite tyg, kuddar och varma färger skulle öka mysfaktorn betydligt!

Fin fotobok

Hos Proffskopia kan man nu göra fotoböcker i A4- eller A5-format. En modernisering av våra gamla fotoalbum kan vi kanske kalla det, för här använder du dina digitala bilder och redigerar ihop ditt album direkt i datorn med programvara som tillhandahålls gratis av Proffskopia. I egenskap av Buzzador fick jag testa denna tjänst. Själv har jag alla mina digitala bilder i en enda röra på datorn, men jag satte ihop ett litet album, som kom via posten några dagar senare. Vackert inbunden i stilig mörkgrå pärm. Vill man kan man göra teman, de har färdiga bakgrunder att välja på. Själv hade jag klassiskt svart, för att rama in bilderna. Dessutom kan man adda text var man än vill ha det på sina albumsidor, så det är ett fritt medium att roa sig med. Är man riktigt ambitös är det inget som hindrar en från att göra "digital scrapbooking" antar jag och få ett riktigt tjusugt album. ;) Perfekt julklapp!

Café Kladdkakan

Idag fotograferade jag ännu en av Enskede-Årsta församlings verksamheter. På väg därifrån bestämde jag och Lo oss halvspontant för att ta en fika. När man är sambos så är det lätt hänt att man bara umgås hemmavid och glömmer bort att göra saker tillsammans. Vi åkte till Gamla stan och hamnade på café Kladdkakan. Här är stämningen mysig och välkomnande, stolarna är sköna och det finns ett lite avskilt skrymsle för den som vill vara extra ifred. Personalen är dessutom mycket trevlig och tillmötesgående. Kassören pratade länge med oss när vi stod med beslutsångest över vad vi skulle köpa. Choklad eller choklad... Kassören var chokladälskare. Mitt val landade till slut på en snoddas och en enkel kopp thé, för att värma kroppen. 45 spänn landade det på, vilket är varken bättre eller sämre i jämförelse med andra caféer i Gamla stan. Detta är ett café man kan bli sittande länge på (det har blivit så varje gång). Jag upplever sällan ljudnivån som för hög, så det är tacksamt när man vill fika och prata med någon samtidigt. Det mest negativa med stället är att det är lite kyligt på vissa ställen, vilket ju förtar mysfaktorn lite. Tur att man har värmande thé.

Ett grattis

Jen fyllde år i helgen. Med hänvisning till tidigare inlägg om min dåliga ekonomi, så blev det ingen kostsam present. Det hade det väl kanske inte blivit även om jag hade haft det gott ställt förstås. ;) Viktigast för mig i sökandet efter presenter är att det finns någon tanke bakom, annars är det ju himla lätt att bara gå in på Åhléns och köpa ett "spa-kit". Skitkul fantasimässigt... (Även om det må vara användbart). I sann japansk anda är förstås inslagningen viktigare än själva presenten, så jag brukar försöka lägga ned en hel del tid på det. Varken papper eller tejp har använts i det här fallet, utan det är tyg, metalltråd och pärlor. Det lilla blurrade grattiskortet är gjort av papper förvisso. ;)

Storkok

Nu i slutet av månaden är det skralt med pengar. Skralare än vanligt, eftersom mycket pengar gick åt till inflyttningsfesten. Att göra en rejäl gryta är faktiskt helt rätt i sådana tider. Åtta portioner blev det. Den här grytan innehåller nötkött, (som vi fick tag på billigt), bacon, palsternacka, morot, lök, vitlök, paprika och champinjoner. Lök, bacon, paprika och champinjoner fick fräsa i grytan först. Sedan hälldes baconfräset undan och köttet fick ta plats för att brynas. På med vatten och några matskedar oxfond med rödvin (jo, det finns) och sedan fick det koka ett tag innan palsternacka och morot fick göra köttet sällskap. Baconfräset fick åka tillbaka i grytan igen framåt slutet. Sist tillsattes grädde och massa färsk timjan (från örtkrukan på balkongen - still going strong, men inte länge till kan jag tänka mig) och allt fick puttra tillsammans ett tag. Ris till. Enkelt och gott.

En känsla

Dags att promota sig själv lite igen. Min sambo Lo och jag hade en fotosession på Gräsö framåt slutet på sommaren, vilket resulterade i några bra foton. Jag ville fotografera honom med sin bas “helt enkelt” och hade inte så mycket mer tanke bakom det då. Dock blev jag ganska nöjd med resultatet och har nu planer på en hel bildserie. Förhoppningsvis kan jag driva igenom den också. Det här är i alla fall ett av de kort som togs. Fotot tillhör givetvis mig och får inte användas av någon annan i något syfte.

Blandade känslor

Har fått tillbaka hemtentan i Utredningsmetoder i socialt arbete och det gick väl OK. Verkar inte som att jag förstått exakt vad läraren sade till mig på vissa ställen, eller så har hon sagt fel alternativt ändrat sig i efterhand, men godkänd är jag i alla fall, så mer än så behöver jag inte bry mig. Sofia i min klass hade fått liknande klagomål (vi hade samma fall) och var lika förvånad som jag visade det sig. Men men. "Arbetet brister i metodologisk inledning, men är strukturerat, lättläst och har god inre logik. Tillämpliga rättsregler har beaktats bra".

I onsdags fick jag ett lite oväntat besked att en bekant dött och det gjorde mig mer ledsen än jag trodde det skulle göra. Framförallt för att det hela känns "oavslutat" tror jag, man grämer sig så lätt. Han dog i måndags och jag skickade ett mail i söndags, som han ju aldrig kommer läsa nu. Ett mail som jag sköt upp och sköt upp hela tiden, för att skola och annat kom emellan. Hade jag bara skrivit en vecka tidigare hade han hunnit se det. Jag trodde han hade något år kvar åtminstone och tog inte vara på tiden ordentligt. Dumt av mig, jag har lärt mig en livsläxa. Mamma sade åt mig att inte gräma mig, utan istället tänka ljusa tankar och skicka dem till honom.

Igår var det PF och jag och Jen var samtalsledare denna gång. Kände ingen direkt ångest alls, för jag var för upptagen med mitt på något sätt. (Att gräma mig och känna ett styng av sorg alltså). Kungjorde för gruppen, innan rundgången startade, vad som hänt och att jag kände mig okoncentrerad och ganska osugen, så att de skulle veta vad det berodde på om jag inte hörde dem vid tillfällen och så, istället för att tolka det som ointresse eller något. Lämpade över en lite tyngre börda på Jen, som fick styra upp det mesta när det gällde tex följdfrågor. Jag zoonade ut helt i de tysta stunderna istället för att tänka på att driva samtalet framåt. Jag antecknade däremot och tydligen var jag den första att göra det. Hade jag inte ens tänkt på. Tydligen var vi ändå bra samtalsledare, för vi fick massa beröm och uppskattning både från våra klasskamrater och läraren som bara sitter och observerar på de här träffarna. De var nöjda med valet av ämnen, de tyckte stämningen hade varit så skön, att vi inte stressade på någonting utan var lugna, kom ihåg det som sades så bra, lite blandade känslor till längre stunder av tystnad, men mest positivt. Staffan i klassen sade att han inte kunde tänka sig några bättre samtalsledare. =P Hahaha. Han säger att han menade det exakt så.

Nu sitter jag och kämpar med nästa flummiga hemtenta, som ska vara inlämnad på måndag senast. Har skrivit en hel sida (ska vara 6 stycken enligt instruktionerna). Go me.

Inflyttningsfest

Vi hade vår synnerligen sena inflyttningsfest förra lördagen. (Vi flyttade in här i januari). Det hela blev hur som helst en mycket lyckad tillställning. Flera uteblev som hade sagt att de skulle komma, vilket var en besvikelse, men samtidigt dök det upp andra som inte skulle kommit, så det jämnar väl kanske ut sig kan man säga. Vi slog på riktigt stort och hade massa olika sorters bjudmat, för att inte tala om all sprit. Jag hade komponerat ihop en färgglad drinklista, (japp, bilder och allt), som folk kunde beställa ifrån. Jag var bartender en stor del av kvällen. ;) Tur nog fick jag backup av Los kompis Danne och även Lo några korta ögonblick. De sista gästerna gick klockan fem på morgonen. Morgonen efter var det inte lika kul, när man var tvungen att börja städa upp allt. =P

Min sida av baren, "personalutrymmet". Drinks for all!


Jag hann i alla fall fånga lite av bjudbordet, innan allt var slut... Längst bort är det massa frukt, som skulle doppas i chokladfonduen, chokladbollar, pannkaksrullar med en laxröra i, grönsaker att dippa, kanapé med räk- och avokadoröra, små tomat- och fetaostpajer och kycklingbitar att doppa i en soyasås smaksatt med ingefära och lime. Tomatbruschetta fanns också, men den var slut när jag väl kom fram med kameran. Lite senare dukades även en tallrik med kött fram - rostbiff, parmaskinka, olika ölkorvar mm. Mums!

Lite uppklädd, kvällen till ära. Går inte att se ut hur som helst när man är värdinna/bartender. =P

Rosenböna

Sista rosenbönorna togs från balkongen nu i veckan. Jag tycker de är så läckert snygga, de ser ut som några slags fantasybär. =P Eller drakägg eller något annat man nu kan fantisera ihop.

Jösses

Mansgrisig låt, men välgjord video. ;)

Lite tid över

Nu börjar det äntligen bli lite lugnare igen och man får med lite tur tid över till sådant som inte är pluggrelaterat. Kursen tar slut på onsdag och förhoppningsvis ger nästa kurs lite andrum. Fast det har varit en kul kurs, det här. Önskar att fler av kurserna var så här mer praktiska och verklighetsförankrade. Stor idé att man läste juridik på termin 2 och 3 när man sedan dess inte fått någon anledning att praktisera det, i princip. Då tappar man bara en massa.


Fast lite hycklare är jag. ;) Jag har inte BARA pluggat. Har även kommit in i en ny period av vampyrer. True Blood (baserad på Southern Vampire Mysteries) hade ju premiär i Sverige i dagarna. I USA har den däremot sänts sedan september, så det är det vi utgår ifrån. Det är ju Alan Ball (Six Feet Under) som gjort den, så jag var ju tvungen att se vad detta var. Annars är jag alltid skeptiskt inställd till vampyrserier. Än så länge vet jag inte vad jag ska tycka om True Blood. Jag hade förhoppningar om att den skulle vara liknande Six Feet Under, med djupa komplicerade relationer. Detta har i sådana fall inte infunnit sig än, men vi är bara på avsnitt 7, så vi ska inte jäkta. Jag får dock känslan av att Alan Ball kanske satsat på att få in lite för mycket i en enda serie; politiska undertoner som hela tiden får en att tänka att det egentligen syftas på hur fult det ansetts (anses) vara med vita och svarta som "blandar sig", bara det att i detta fallet är det en vampyr och en söt vit tjej istället, hur utsatta vampyrerna är i samhället än idag, hur de behandlas som andra klassens medborgare etc etc. Ändå smackas det på ganska många klyschor: söderpojkarna tycks alla vara överkåta och avogt (rasistiskt) inställda till allt som är annorlunda (särskilt vampyrer då) och testosteronstinna till bristningsgränsen. Sex spelar över huvud taget en stor roll i den här staden. Vampyrerna som hittills presenterats är i bästa fall dekadenta, annars tämligen onda. Utom huvudkaraktärsvampyren Bill Compton (Stephen Moyer) förstås, som är sann gentleman (med huggtänder ibland) och vill leva som alla andra vanliga dödliga. "Mainstreama". Han och den andra huvudkaraktären - den tankeläsande sydstatsservitrisen Sookie Stackhouse (Anna Paquin) - finner varandra oändligt fascinerande i denna värld där ingen av dem riktigt kan finna sig till rätta och bli accepterade för vad de är. Men tillsammans känner de sig till freds. Himla gôlligt faktiskt. Som en "riktig man" är Bill både väldigt beskyddande, gentlemannamässig och allmänt gloomy och allvarlig, som det passar sig att vara när man är vampyr och har levt sedan 1860-någonstans. =P Blod, sex och tårar, serien har allt detta. Romantik, huggtänder och död. Jag vill sannerligen också ha en snygg vampyr som inte tycker att han har något vettigare att göra än att komma till min undsättning när det behövs.

Dansa som att du menar det

Det finns något rått, osentimentalt över brittisk film i jämförelse med amerikanska. Hade Billy Elliot varit en amerikansk film inbillar jag mig att den hade varit drypande smörig till tårarnas gräns (i negativ bemärkelse). Beror givetvis på vilken filmregissör som sköter det hela också. Jag såg filmen när den hade premiär 2000 (det är så längesedan...) och den hör fortfarande hemma på min topplista över favoritfilmer. Ett måste att ha sett! Inom en inte alltför avlägsen framtid är socionomutbildningen klar och jag kan flytta till England när jag vill för att jobba där.
Till ni andra socionomstudenter och färdiga socionomer (och övriga för all del) undrar jag, utan att ni behöver ta det alltför allvarligt: om ni skulle bevittna detta, hur allvarligt skulle ni se på det? Föreligger det skäl att inleda en utredning och varför då? Fara för barnet? Bara vanligt familjegräl, ingen fara, det är inget särskilt? Fantisera. ;)



Andra bloggar om: youtube, film, Billy Elliot

Hemlöshet

Borttaget pga gnäll

Efterforskningar

Haha, ok. Nu har jag gjort lite efterforskningar, eftersom det var ett ord jag inte begrep alls i sångtexten i gårdagens inlägg. För det första ska det hellre skrivas "セキレイ", inte "せきれい", som jag skrev... Katakana istället för hiragana. Oavsett vilket av de japanska alfabeten, så står det "sekirei", men nu är det mer rätt. =P Eller ja, båda verkar funka visserligen, men först nu hittade jag betydelsen. Slår man så upp det i japansk-engelska ordboken nu, så får man veta att セキレイ (se ki re i) betyder wagtail, vilket alltså är sädesärla... Sött.


Andra bloggar om: japan, japanska, katakana, hiragana

I tider av verklighetsflykt

Tja, fortfarande efter så himla många år med ögonen riktade mot öst, så kan jag fortfarande inte säga annat än att japanska är ett så väldigt vackert språk. Inte en susning i närheten av kinesiska, vilket många tror.

Gackt - Sekirei

Jag hörde vindens röst
Ville veta resten av drömmen
Ingen ville berätta (för mig)
Mitt bröst är färgat rött

Jag vill att du ska förstå
att jag måste återvända

Detta avlägsna land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Mitt rop når inte fram till någon
Som för att gömma denna kropps smärta
Omfamnad av himlens ömhet

Månens reflektion i de ögonen är vackert
Även om natten aldrig tar slut

Detta avlägsna land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Mitt rop når inte fram till någon
Detta djupa land där vitheten evigt sträcker ut sig(?)
Jag faller, ingen kan hela mig

Som för att svepa in den lilla kroppen
Omfamnad av (せきれい??) ömhet

Sovande med himlens ömhet
Omfamnad av jordens värme

Jaja, det är himla svårt att få något snyggt flyt i det när det översätts till svenska... Egentligen borde man ta sig vissa språkliga friheter för sådant, men jag är himla feg.

Andra bloggar om: japan, gackt, youtube, video, film, musik

Prioriteringar

Den här kursen kräver ordentlig planering av min tid och kommer framförallt uppta mycket av min tid, (6 individuella uppgifter OCH 4 gruppuppgifter) plus att jag samtidigt har fotouppdraget och volontärsamordnarjobbet. Däremellan ska man få någon slags tid att andas och rå om sig själv. Därför kommer det kanske inte uppdateras här varje dag för ett par veckor framöver. Kommer göra det när jag känner att jag har tid, helt enkelt.