Mina ambitioner är foton präglade av nyfikenhet, experimentvilja och en tydlig kärlek till den fotografiska bilden. Det ska finnas utrymme för lekfullhet, men också disciplinerat kreativt arbete utan kompromisser. På Fotosken finns mitt galleri. Bloggen här är mer vardaglig och dokumenterande.
Alla fotografier är tagna av mig om inget annat anges och tillhör således mig. De får inte användas utan min tillåtelse.
Fotograferandet och träningen med min hund Loke tenderar att ta mest plats här. Jag tränar och uppfostrar utifrån klickermetoden och är sajtvärd för Klickerträning iFokus.
Lite firande av jycken fånade vi oss ju med. =) Vi åkte till Hundöarna tillsammans med blandisen Sassie och irländska terriern Malla och det säger ju sig självt att det alltid uppskattas att få springa lös och leka som man själv vill tillsammans med andra hundar. Därefter åkte vi in till Himmelska Hundar, som är ett hundcafé jag nämnt tidigare. Där beställde vi en club sandwich för hundar till Loke, som fick bli hans lilla födelsedagsbakelse. ;) En ostbit om året kan jag väl gå med på... Skinka och en rejäl bit blodpudding innehöll den bland annat. Den togs väl emot! Lokes kompisar följde med hem en stund också innan det var slut på firandet. Nu blir det en hög bilder:
Nu var det längesedan som jag uppdaterade. Har inte orkat och inte riktigt känt att jag haft något särskilt att skriva om. Mitt sommarvikariat tog slut och jag hann knappt börja gå på anställningsintervjuer förrän de ringde tillbaka mig. ;P En tillfällig sjukskrivning. Så nu är jag tillbaka som biståndshandläggare.
Förra helgen (18-20) så åkte vi först till Gräsö. Min sambos far har skaffat en ny hund (Kajsa dog ju för ett tag sedan) vid namn Sassie. En späd liten omplaceringshund med border collie i sig förstås. Besöket var en ursäkt att träffa henne och låta hundarna leka av sig.
På Gräsö kan hundarna springa fritt. =) Det är en bonde som äger all mark runtomkring stugan och han är ok med det. Loke håller sig dock ganska fint inom tomtgränsen ifall inte vi rör på oss också. Vilket vi gjorde så småningom när vi började kliva genom skogen (hundarna farandes vilt omkring oss) för att ta oss ned till vattnet. En väldigt idyllisk höstdag skulle jag nog påstå. Vi åkte därifrån framåt kvällen och styrde då kosan mot Uppsala för att hälsa på Jen och Micke. Det var första gången jag besökte dem i deras lägenhet, men min sambo hjälpte dem att flytta när det begav sig, så han var kanske inte lika nyfiken. Vi nådde Uppsala, men lyckades inte hitta någon parkeringsplats nära och blev sena. Och det första Loke gjorde när de mötte oss vid porten var att glatt hoppa upp för att pussa Jen, med resultatet att han fastnade med tassen i hennes halsband så det gick sönder. Piiiiinsamt.... -_- Säkert en släktklenod eller något... I mitt stilla sinne sade jag till mig själv att aldrig ta med hunden bland folk igen. Väl inomhus hade han åtminstone inte sönder något! Vi blev bjudna på smakliga tortillas i deras stoooora kök och stannade över natten, för att nästa morgon bli bjudna på ett sprakande frukost med bärsmoothie och varmt bröd ur ugnen. =9
Lördagen ledde direkt från Uppsala till kurs i Rålambshovsparken i Stockholm. Jag har känt att jag behöver lite back up nu när Loke blivit tonåring och det liksom krävs lite extra för att nå fram till hans huvud så han kommer ihåg vad han heter osv. =P Så vi går en liten vardagslydnadskurs. Mycket klarade han galant, men så plötsligt blir det ludd i örat och matte ter sig så mycket tråkigare än till exempel hundarna som leker en bit bort. Jag är en sådan som gillar att ha en lärare att vända mig till för tips och råd direkt, hellre än att göra massa fel först som man måste rätta till sedan. Det är trots allt första helt egna hunden, så jag skulle knappast vilja påstå att jag är någon expert på hundar även om det alltid funnits hund i familjen.
På söndagen besökte vi hundöarna på Drottningholm och jag har aldrig varit med om att det varit så mycket människor och hundar där! Säkert 20 stycken. Loke som annars är så kaxig och kastar sig in i alla situationer där det kan vankas lek var plötsligt förvånansvärt försiktig och höll sig nära mig. Ibland sprang han iväg en bit och började leka, för att sedan komma tillbaka till mig som för att försäkra sig om att jag väl inte tänkte lämna honom där ensam bland alla främmande hundar. ;) I slutändan var det ändå en trött hund vi körde hem med.
I onsdags besökte vi Lipton igen. Det var längesedan nu, man har aldrig så mycket tid som man tror sig att ha och så skjuter man bara upp en massa hela tiden. Men nu blev det av och de kommer fortfarande överens. Lipton hade tidigare under dagen varit ute och spårat och hade då plötsligt stött på ett stort vildsvin! Jag hade dött tror jag...
Och så var det den här senaste helgen, då. Jopp. Terapihundsutbildningen började. =) Den här första helgen gick ut mycket på introduktion, presentation, bakgrundshistoria osv. Det kommer inte ske så mycket praktisk träning under själva helgerna, utan tanken är att man ska träna mycket, mycket, mycket på egen hand, men få själva verktygen för att lyckas under utbildningshelgerna. Men en del övningar gjorde vi - testade att hantera varandras hunda, kolla tänder osv, kalla in varandras hundar på olika sätt, viska, sluddra etc... En terapihund får inte bara hålla sig vid mattes sida. Hälsa fint (major failure från Lokes sida. Hopp! Hopp! Hopp!). Vi testade helt enkelt varandras hundar för att se vad vi behöver öva mer på. Men vi påbörjade även inlärningen av att lägga hakan i handen samt apport. Loke är duktig på att lägga hakan på saker, men inte lika bra på just handen. Han vill gärna slicka handen grundligt först. Apport ska vi inte ens tala om... Har inte övat det alls, för jag vet ännu inget bra sätt att göra det. Men det är något han verkligen måste kunna ordentligt. För att bli godkänd ska han kunna apportera (med/till förare eller annan person) minst fem föremål i olika material. Trä, tyg, metall osv... (Nu får du nog komma hit Lovisa... ^^ Vill minnas att Fendi är duktig på att hämta saker.) Sandra (som håller i utbildningen) visade också upp sin egen terapihund Alaska, som är en Alaskan malamute, som ser ut som något helt annat nästan. Sladdriga öron, JÄTTEFLUFFIG och lång päls... Ser mer ut som en seriefigur. =) Hur gullig som helst med andra ord.
Annat som Loke måste kunna för att bli terapihund är: gå bakom, provokation med mat, backa, nos på arm, krypa, under, ligga på sidan, in, hopp, över, under och sedan lika mycket till typ... Svårare än det låter. Han ska även kunna fem tricks för att helt enkelt roa folk. (Det kan vi nog redan). Utöver det ska jag recensera alla kursböckerna, samt skriva ett arbete om olika sjukdomar (demens osv). Sedan är det praktik för mig och Loke. Det ska vara X antal timmar miljö- och socialträning på offentliga platser, X antal timmar på vårdinstans, X antal timmar tillsammans med barn och ungdomar och slutligen specialpraktiken där vi ska välja ut en enskild person (med någon problematik, exempelvis autism) att arbeta med under 20 timmar fördelat över flera besökstillfällen. Man ska göra upp en "träningsplan" med syfte att utvecklas framåt (alla parter). Detta ska jag skriva om och redovisa slutligen. Har man klarat allt det återstår ändå att klara det praktiska provet för Lokes del, då han ska kunna alla ovanstående saker förutom vanlig vardagslydnad och så blir vi utsatta för olika scenarion att hantera. Människor i rullstol, människor som skriker och gör yviga rörelser, folk som är hårdhänta, folk som är exalterade och jätteglada... Vi får se hur det går.
Vi firade midsommar på Gräsö. Om Loke fick bestämma så skulle vi nog stanna kvar där. Han fann sig snabbt tillrätta i huset i skogen. Det gjorde naturligtvis inte tillvaron sämre att det fanns två andra hundar där också. Malla kunde hålla honom sysselsatt större delen av dagen, medan Kajsa i egenskap av mycket gammal tant läxade upp honom ordentligt när hon tyckte att han betedde sig förkastligt. Förutom själva tomten till huset, så tillhör marken den närmsta grannen, som är en fast boende bondfamilj där. De har boskap och har använt vallhundar jämt, så jag funderar på om de kanske kan vara till någon hjälp för att nära Lokes vallande... Det kändes i alla fall mycket tryggt att ha Loke lös där - han lämnade aldrig tomten (finns inget staket) såvida inte vi andra gjorde det också. Hade det varit min förra hund Charlie så hade han sagt "bye bye" och dragit till skogs i några timmar på egna äventyr. Loke gjorde stora ögon när de andra hundarna utan någon som helst skam i kroppen vräkte sig både i soffor och sängar i huset. Han försökte dock inte själv. Han har ju aldrig fått göra det här, så det är inget han saknat. Vi behöver aldrig mota honom ur sängen på nätterna eller någonting. Nu blev han däremot lite fundersam, men tur nog är det inget han lagt någon större tankeverksamhet på. =P Helgen bjöd också på hans livs första båttur, något han mest verkade finna besynnerligt och i slutändan tråkigt. =P
Idag åkte vi till hundöarna på Drottningholm. Har inte varit där sedan Loke var valp och över huvud taget inte haft så många hundmöten sedan han blev könsmogen. På hundöarna får man ju ha hundar lösa, men vi gick först in med Loke kopplad i löplinan. (Jag vill trots allt inte att han bara springer fram hur som helst till andra hundar, utan vi jobbar på att han ska vänta på tillåtelse först, men i och med att han fått ludd i öronen nu i könsmognadens tecken, så är det ju si och så med inkallning och allt möjligt). Detta med koppel av något slag var tydligen mot alla regler som finns. Det som hände var att vi gick över bron till hundöarna och där var det ett gäng hundar som lekte och deras respektive ägare satt i en ring runtom. Hundarna fick syn på Loke, som glatt började vifta på svansen, men stod stilla och verkade just vara på väg att vända sig mot mig. Detta skulle då vara att be mig om tillåtelse först och han skulle få springa fram. Men då kom den största av hundarna rusande och höjde sig över Loke, som tog det hela med ro först. Detta slog dock över på någon sekund, då den stora hunden tände till på någonting och ett bråk utbröt. Bråk och bråk... Inte lek i alla fall. Det var snabbt gjort att avbryta det. Men då kom en sådan där besser wisser till hundägare, den jobbigaste formen av hundägare. Hon gick på som en ångvält verkligen, talade som att allt hon sade var självklart och att vi var helt dumma i huvudet om vi trodde något annat. Amatörer, typ. Det hon sade var saker i stil med att det var pga kopplet (löplinan) som det blev sådär, definitivt. Och "här på hundöarna har vi hundarna lösa, det är hela tanken med hundöarna, så det går inte att komma med hunden kopplad, då blir det jättekonstigt." Ursäkta..? På skylten på grinden står att "På hundöarna FÅR hundar vistas lösa", inte att de MÅSTE. Bara för att hon har en idé om hur hon ska vistas med sin hund på hundöarna betyder det inte att vi andra delar den idén. Detta sade jag förstås (tyvärr) inte. Jag blir helt tilt i huvudet av irritation på sådana där människor och det skulle ändå inte gå att nå fram till henne. Hon var tydligt inne på sin linje, uppbackad av sina vänner i bakgrunden. Suck. Jaja, whatever. Vi släppte Loke, som glatt lekte med de andra hundarna, några pudlar och en annan långhårig sak. Inga problem liksom. Men då kom den där stora hunden springande igen och hoppade på Loke, (inte lekfullt), som blev skrämd denna gång. Han sprang till mig och kröp mellan mina ben. Jag gjorde ingen större sak av det hela, men självklart får han söka tröst och skydd hos mig. Den stora hundens ägare var mer för att gorma och skrika på sin hund. Hon sög tag i honom och dängde ned honom i backen, skrek i hans öra "vad håller du på med?!?!" osv. Yeah... Då tog den där kvinnan till orda och jag hade lust att kasta min tub med laxost i huvudet på henne. "Ja-a, det är för att det första mötet blev dåligt, sörrö. Med kopplet. Mmm, inte mycket att göra åt då inte." Va?? Som att vi talar om helt oflexibla varelser liksom! Där ett dåligt första möte innebär att all vidare kontakt är tillintetgjord. Och att snöret kopplat till halsen gör hela skillnaden. Kvinnan som ägde den stora hunden hävdade också att han ALDRIG NÅGONSIN hoppat på en annan hund förut... Antar att hon bor i den där delen av Stockholm där man alltid har hundar lösa, så det slår fullkomligt slint i huvudet på hennes hund när den ser ett snöre runt halsen på en annan hund... ¬_¬ Orka... Vi gick vidare till en annan del av hundöarna och stötte tack och lov på några mer jordnära hundägare, en med en liten Jack Russel-flicka och så en stor fluffig vallhundsras som jag alltid glömmer namnet på... Gick alldeles utmärkt och ingen människa var hysterisk eller trodde sig vara förmer än någon annan. Hundarna lekte harmoniskt.
Imorgon bär det av mot DogModel SummerCamp! Ska bli så spännande att se vad (om) Loke kan lära sig och vad han kommer få för scener. Kommer ju vara massa störningar och fullt av spännande saker, plus ludd i öronen, så vi får se om det blir något gjort alls. =P
Idag besökte vi Lipton och hans familj. Det är alltid angenämt att besöka deras hus och särskilt med sådant fantastiskt vårväder! Vi kunde ta av oss jackorna och njuta mot husväggen medan vi blev bjudna på fika. Lipton är en irländsk terrier, som vi varit hundvakt åt lite av och till. =) Han är en snäll hanhund, varför jag gärna vill att han smittar av sig på Loke. ;) En förebild helt enkelt. Loke blev först lite förskräckt av Liptons inviter till lek. Som en riktig liten fegis kom han springande och gömde sig mellan husses eller mattes ben! Lipton läser dock av andra hundar bra och taggade ned lite. Efter ett tag vågade Loke börja busa med. Han kryper ibland ihop som en vallande border collie när han lurar på avstånd. Funderade på om jag skulle öva inkallning och annat med den störningen all lek innebar, men struntade faktiskt i det idag. Orkar inte träna varje sekund! Måste ju gå att bara få ha roligt också. Nu är Loke i alla fall helt utmattad och vill knappt ens resa sig från golvet där han landade så fort vi kom hem. Tungan hängde ned i backen på hela färden hem. Ett riktigt hundliv. ;)
Loke växer som ogräs! Känns som att det bara var ett par veckor sedan som han var en liten plutt som knappt kändes när man bar honom nedför trappan. Nu är det faktiskt lite att ta i! Jag har lärt honom att ställa sig på vår lilla våg hemma, för att lättare kunna väga honom. =P Tyvärr är vågen så kass att det inte riktigt funkar i praktiken, (jäkla billiga digitalvågar), men jaja - för framtiden kanske! Vi har börjat öva lite "sök" kan man kanske säga - vi gömmer oss under skogspromenaderna och så får Loke leta upp oss. Han fattade snabbt vad som förväntades, även om det än så länge är ett ganska planlöst springande fram och tillbaka tills han får syn på oss. ;P
För ett par veckor sedan besökte vi min pojkväns far, som bor ute i skogen alldeles för många mil härifrån. Där knatar han omkring tillsammans med sina två hundar dagarna i ända. Eller ja, en hund är "till låns", men för lång tid framåt. ;) Loke fann en mycket lekvillig kamrat i den irländska terriern Malla, som fjäskade otroligt mycket för honom. Malla är ju fortfarande en ung hund, medan blandrashunden Kajsa är gammal (13 år) och trött och hade ganska kort med tålamod för en sprallig liten snorvalp. Tur för oss att vi har kunnat låta Loke träffa hundar i ganska varierande åldrar och storlekar. Jag hoppas på ett väl etablerat ¤hundspråk¤ hos honom. =) Nästa vecka kan vi kanske äntligen få utsätta honom för katt, vilket har varit desto svårare att hitta!
Sällan har jag och Lo möjlighet att äta tillsammans. Idag var dock en sådan där sällsynt dag.
Vi har varit sjukt dedikerade till Malla idag. Vi åkte och hälsade på Lipton (en annan irländsk terrier) och hans familj för en så kallad "lekträff" i deras trädgård. Malla tedde sig dock extremt högfärdig mest hela tiden, huvudet högt och trippandes som en liten prinsessa, medan Lipton försökte engagera henne i lek. Han krumbuktade sig på alla tänkbara sätt, men fick bara måttlig respons. Malla var däremot med på noterna när det gällde att skälla ut några stackars barn som passerade på andra sidan staketet, varav en visade sig vara ganska ordentligt hundrädd. Hmm. Tyvärr är det ju inte lätt för dem att veta att Malla är hur snäll som helst mot barn.
På tillbakavägen klev vi dessutom av vid ett öppet hundrastområde där Malla fick kuta runt och även öva lite med oss. Inkallning främst förstås. Dagen avslutades hos Los mamma (med familj) där Malla fick träffa deras hysteriska bordecollieblandning Sheetah(?). Där lär Malla vara ett gott inflytande om Sheetah bara slappnar av någon gång.
Men maten var det. Dagens söndagsmiddag var långtifrån nyttig, men väldigt god. Getostfylld kycklingfilé. Dessutom busenkel att göra:
Skär snitt i kycklingfiléerna och fyll med getost (chèvre)
Linda bacon runtom filéerna.
Bryn i stekpanna en stund och krydda efter behag. (Det är inte hjärnkirurgi, man tar det man gillar) Jag tog chilipeppar, paprikakrydda och citronpeppar. Lägg över i en ugnsform.
Tag en burk lätt creme fraiche och en burk paprika/chili fraiche och blanda ihop. Häll över filéerna. In i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter.
Idag kan man läsa på Aftonbladet.se om en familj som skaffade sig en kvarn på Österlen. Grön av avund blir jag. I många år har jag haft en tanke om att jag skulle vilja bo i en väderkvarn i framtiden. Kanske inte permanent, men som sommarbostad eller liknande. Jag vet inte riktigt hur den tanken dök upp, den bara fanns där en dag. Kanske har jag blivit inspirerad av Kaze no Tani no Nausicaä, som jag var så fäst vid redan som liten. ;) Tyvärr duggar ju inte väderkvarnarna precis tätt, särskilt inte högre upp i Sverige. Möllor nere i Skånetrakten har jag sett några gånger. Egentligen är nog drömmen just en dröm, för det lär handla om enorma kostnader - både att köpa själva kvarnen och sedan rusta upp allt till ett faktiskt boende. Sådana summor kommer jag nog aldrig slänga mig med.
Idag är det regnigt och kallt. Inte ens Malla ville vara ute. Bara stretade i kopplet och jag fick släpa henne på en halvlång promenad på eftermiddagen. Hon försökte lirka sig ur kopplet med mig också denna dag, vilket inte lyckades så som det gjorde med Lo, för jag förekom henne hela tiden. Men ja, det känns trist. Vill ju inte kämpa med henne liksom, utan vill att hon ska vilja vara här. Nu går hon och gnäller lite. Undrar om hon saknar matte.
Spore har släppts! Nu lär jag gå under jorden. ;) Åt helskotta med hemtentor och uppsatser. Jag har väntat i flera år på detta spel.
Vidare har Malla idag haft sönder ett brev adresserat till Lo. (Japp, för han hann aldrig öppna det). Detta skedde under den kvart jag befann mig nere i tvättstugan för att hämta tvätten ikväll, så jag undrar ju vad detta ska föreställa för någon slags protester att ha sönder saker för oss hela tiden. Hon lyckades även få fatt på en tavelhängare och tuggade visst glatt på den medan jag var nere i tvättstugan första vändan i eftermiddags för att stoppa i maskinen. Jag är inte helglad.
Cox & Cox säljer vad de själva kallar för "ovanliga, vackra och praktiska" ting. Alla deras produkter känns väldigt personliga och hemmagjorda på något vis. Lite av deras filosofi är just också att hemmet speglar ens personlighet och sakerna de säljer ser ut att kunna öka trivelsfaktorn i vilket hem som helst.
Idag var det Lo som tog ut Malla på morgonpromenaden medan jag sussade en liten stund extra. Tyvärr hade det inte gått helt problemfritt fick jag veta när de kom tillbaka. Malla hade nämligen likt en mästare snabbt snurrat sig ur sitt halsband och rymt iväg. Lo kunde tack och lov locka och pocka henne tillbaka, men han var himla orolig först, för hon sprang mot vägen. Hmmm... Långpromenaden jag tog med henne sedan gick dock exemplariskt bra. Vi stötte på ett flertal hundar på väg ned till stranden och det kändes skönt att bara kunna lunka fram utan att bry sig - till skillnad från vissa av hundägarna vi mötte, som fick jobba och slita med småhysteriska hundar. Vid stranden fanns massa (verkligen MASSA) Kanadagäss som Malla betraktade fundersamt.
Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut somhon skrattar åt mig. ;P
Klev in i en bok-och pappersaffär, egentligen sökandes efter en ny almanacka för nya studieåret. Jag hittade ingen som föll mig i smaken, men på vägen ut stötte jag istället på en hylla med böcker som reades ut. Spontanköpte den här boken och hoppas på att den är givande. Den är fylld med snabba och enkla recept med endast fyra ingredienser. För en studentplånbok låter det otroligt lovande! Ju färre ingredienser som måste inhandlas, desto bättre. Avokadosoppan i den här boken får man till med endast höns/grönsaksbuljong, vispgrädde, avokado och gräslök. Eller irländsk gryta på potatis, koklamm, gul lök och persilja. Finns både förrätter, varmrätter och efterrätter att välja på. Perfekt. =) Krångligare behöver det inte vara.
Malla och jag tog en lång promenad om ca två timmar tillsammans med Stina idag. Vi tog oss iväg till ett inhägnat område med några enklare agilityhinder. Jag vågar inte släppa loss Malla så som hennes riktiga matte vanligtvis gör, för hon lyssnar inte gärna på mina inkallningar än, men här kunde hon ju inte rymma iväg någonstans. Dessutom blev det både bra fysisk motion (för alla parter) och hjärngymping när vi testade agilityhindren. Vi övade även lite rapport och på vägen tillbaka hem genom skogen sedan testade vi att låta henne söka efter oss, fast med löplinan påkopplad. Inte riktigt samma gensvar som jag vet att hon fått med sin riktiga matte. ;) Men men.
Hade föreläsning idag på förmiddagen. Dagens ämne var sorg och kris, ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt intressant. Tyvärr föll allt väldigt platt och det mesta kändes lite felplacerat på något vis... Jag är opeppad till att börja med, eftersom hela kursen känns som en enda stor upprepning av tidigare kurser. Vad är då vitsen? Vad lär jag mig på detta? Blargh... Läraren lyckades inte direkt få med sig någon i klassen, inga vildare diskussioner över huvud taget. Själv väntade jag bara på att föreläsningen skulle vara över. Känns bara som slöseri med min tid och tyvärr är naturligtvis alla föreläsningar obligatoriska. Trist. Fast det är klart - var de inte obligatoriska, så skulle nog inte många komma. Jag har däremot alltid trott att studentlivet går ut just på det egna ansvaret och det ska inte behövas några tvångsåtgärder som om vi gick på gymnasiet igen... Ändå har socionomutbildningen obligatoriska föreläsningar termin ut och termin in. Löjligt!
När jag kom hem från föreläsningen möttes jag av en vilt svansviftande Malla, så glad att ha sällskap igen. Detta är angenämt att komma hem till. Däremot var det mindre angenämt att komma in i hobbyrummet strax därefter. Malla hade gått lös på papperskorgen där inne och vräkt ut allt innehåll. (Hehe, mycket godispapper, men det är INTE så att vi käkar godis varje dag. Det är många månaders samlande). Det som gick att tugga sönder hade hon tuggat sönder. Argh!!! Detta hade jag aldrig ens funderat på att hon skulle vara intresserad av, ingen av tidigare hundar jag haft har ens brytt sig om sådant. Jag samlade ihop allt bråte i en soppåse, knöt ihop och ställde vid ytterdörren för att gå och slänga senare. Först tog jag dock en promenad med Malla. Använde den långa löplinan, (eftersom jag inte vågar släppa henne lös än), och vi vandrade runt i 1½ timme, testade lite tricks osv. Jag var nog tröttare än Malla när vi väl kom hem igen. Gick till mataffären en snabbis och när jag kom tillbaka så... Japp, då hade Malla gått lös på soppåsen vid ytterdörren och rivit ut allt innehåll IGEN, fast nu i hallen. Argh!! Hårda tider väntar. Hoppas det inte fortsätter så här. Det är förstås bättre att hon har sönder sopor än att hon till exempel tuggar sönder möbler eller något sådant. Skulle hon ha sönder soffan eller så, så skulle jag sätta ett frimärke i pannan på henne och posta henne tillbaka till sin riktiga matte. ;P
Malla, den irländska terriern är här! Hennes matte kom med henne i eftermiddags, plus en flyttkartong med alla Mallas saker och en jättesäck med mat. Vilken omställning. Instant hundägare bara sådär! Mallas matte gick igenom alla papper och administrativa ting att hålla reda på, men till slut var det ett faktum att det var dags att gå. Det var med tårar i ögonen och ostadig röst som hon gick ut genom ytterdörren och lämnade Malla kvar här med oss. Gripande! Det är jättesvårt att skiljas från sina djur, i synnerhet hundar som man får en helt annan nära relation till än till exempel en... jag vet inte... guldhamster. Bland det första Malla har gjort här är att hon upptäckte vår sovrumslampa. Den fanns inte här när hon var här i maj och hälsade på. Hon stirrade på den länge och väl, alldeles stel i kroppen, innan hon till slut morrade misstänksamt mot den. Min teori är att hon gjorde så för att den påminner om en luftballong och vi har just fått reda på att hon är lite rädd för dem efter en tidigare incident. Måste ha varit en hemsk upplevelse att upptäcka att de till och med finns inomhus! ;P Nu lär det bli motion av i alla fall! Med hund går det inte att komma med några ursäkter, minst tre gånger om dagen blir det promenad helt enkelt. Fantastiskt. Enda sättet att få mig att hålla mig till sådana rutiner är just att det är ett måste. Att något bara är bra för mig håller inte i långa loppet, tyvärr. ;) Hur gör ni för att motivera er till sådant som är nyttigt/bra för er, men kanske inte så himla kul?
Vår sovrumslampa kommer för övrigt från Minh, en affär med modern asiatisk inredning, som är en av mina favoritaffärer.
Imorrn blir vi med hund. Finns det några läsare här som hängt med sedan i maj, så vet ni att vi gått med på att vara tillfälligt fosterhem åt en liten vovve medan hennes matte är i London. Hunden ska bo hos oss fram till slutet på maj nästa år, då det är meningen att hennes matte ska kunna ta henne med till London nästa vända, när förutsättningarna blir lite bättre. Det ska bli spännande att ha hund igen och det blir alldeles första gången vi har hund i vårt eget boende och inte i "familjehemmet" så att säga. Själv har jag ju flyttat runt så himla mycket under mina år här i Stockholm, mer eller mindre bott från månad till månad hos vänner, (och jag har befunnit mig i Stockholm sedan 1999, haha!), fram tills för ett par år sedan då man äntligen lyckades landa ett förstahandskontrakt. Djur har alltså inte varit något alternativ alls förrän nu. Det blir ett bra sätt att "prova på", eftersom vovven bara kommer vara här under en begränsad tid. Efter det lär man nog kunna utvärdera hurpass mogen man känner sig angående fortsatt ansvar som hundägare. Kanske känner man att man vill vänta några år. Jag vet inte. Hur får ni livet att gå ihop med ansvaret att vara hundägare?
