Play-date

Vi började gårdagen med en härlig promenad i Judarskogen. Störigt nog är det många som släpper sina hundar lösa där, fast det är ett naturreservat och det alltid är förbjudet. Jag talar här inte om hundar som snällt går bredvid husse och matte även utan koppel, utan det är gott om människor som släpper sina hundar och inte har någon som helst inkallning på dem. Eftersom jag inte vill att hundar kommer fram till Loke hux flux när vi koppelpromenerar, så ja, jag blir mycket irriterad. Vi tog oss igenom utan missöden, men det vore ju trevligare att kunna gå omkring utan att behöva speja efter andras hundar hela tiden.

Sedan bar det av in till söder för att träffa Loves systers valp Dahlia för första gången. Jag låter bilderna tala för sig själva. Klassisk jaktlek, den ena jagar den andra en stund och sedan byts det av. ;)

 

Bildbomb från hundöarna

I söndags besökte vi hundöarna och stannade länge och väl. Det var gott om hundar! Framförallt hundar som Loke äntligen hade större utbyte av - andra vallhundar. ;) Loke tycker att jaktlekar är roligast och fort ska det gå. Man ska turas om att jaga och bli jagad i rasande tempo. Denna dag var det en till aussie där, en hane, som var ungefär halvåret äldre än Loke, och en border collie. Det var dessa han hade allra roligast med, även om han sin vana trogen försöker gå och hälsa på alla som dyker upp - och ibland får han en käftsmäll från någon som inte var på humör att vara så social. 9_9

Vallaren kryper ihop. Ja, det var nog det närmaste får vi kom den dagen...

Tossig aussie.

Trippande kaxpelle.

Är det en svans eller vimpel i gräset? ;P

Fort ska det gå!!

Fröna yr i bartassedansen.

Livsfarliga hanhundar, detta. ;P

Flygande hundar.

Flaggorna på topp!

Efter en sådan intensiv lekstund krävs fika och avkoppling på närmaste fik. De bjöd på en skål vatten åt Loke.

Dagen fortsatte sedan vidare till ett hundbad där Loke fick svalka sig och obsessa en del över änderna som simmade omkring. ;) Allt som allt en härligt aktiv utflykt på fyra timmar.

Porträttfotografering

När körsbärsblommen i Kungsträdgården i Stockholm var nästan över så hade jag en porträttfotografering med mezzosopranen Jenny där. Jenny planerar att göra sig en hemsida och ville ha bilder till den. Planen från början var att vi skulle ha fotograferat när blomningen pågick för fullt, men saker kom emellan och det fick skjutas upp. Nu hann vi ju tack och lov med, även om det var lite fattigare med blom än det annars skulle ha varit. Bättre lycka nästa år, kanske. ;) Det här är några av korten som valdes ut.

Kallt var det också, men det låtsades vi inte om.

Och så lite tuffare look. ;)

Emily Larlham var här

Jag filmade inte så mycket under helgen, men här är en liten video med en del av det material jag hade i alla fall.

Jag har tidigare nämnt här på bloggen att Emily Larlham skulle komma till Sverige. Jag var naturligtvis snabb med att boka en plats när hon upplyste mig om det och i helgen som var så besökte hon äntligen Stockholm. =) Tyvärr hade hon blivit sjuk och det märktes att hon inte orkade fokusera helt på seminariet. Det betyder dock inte att det var bortkastade pengar, för jag är mycket nöjd. För den som är intresserad av klickerträning är det en riktig dröm att lyssna på Emily. Det var också kul att det verkade som att alla deltagarna redan var insatta och tränade mycket med sina hundar. Flera hade adopterade hundar från utlandet.


En stor del av seminariet var praktiskt inriktat på tricks. Bland annat fick hundarna öva på spontanitet och kreativitet genom lekarna "101 saker att göra med ett objekt" och "101 saker att göra utan ett objekt". Enkla lekar som kort går ut på att alla initiativ hunden tar förtjänar klick/belöning. På kortet är det hunden Trish som används som demo-hund. Allt hon gjorde med hinken tjänade hon på - titta på den, nosa på den, sticka ner huvudet i den, putta den etc. Jag har lekt dessa lekar med Loke förut, men det skadar aldrig att upprepa dem.

Emily pratade också om så kallade "default behaviours". Att lära in att den kopplade hunden exempelvis alltid ska lägga sig ner (om man inte sagt något annat) om man sätter sig i en stol, att den alltid låter bli mat på bordet och liknande. En annan viktig sak var att bygga upp en stor variation av betingade sekundära förstärkare. Jag orkar inte gå igenom det på bloggen, men lite av det visas i videon jag klippt ihop om helgen.

Bakdelskontroll, som är särskilt bra att hundarna kan om man vill göra komplicerade tricks för freestyle och annat, fick vi också öva på. Jag gjorde det redan när Loke var valp, men sedan har det liksom glömts bort lite längs vägen och han är dessutom mer benägen att svänga åt det ena hållet än det andra= dåligt. Jag måste ta upp detta i träningen igen.

Rasmus' lilla YipYap

Något Emily inte demonstrerade, men pratade om, var att bygga lugn i sin hund. Detta är högst aktuellt för mig och jag hade gärna sett ett helt seminarium där vi bara pratade om sådant. ;) Sista dagen bad jag även Emily om lite personliga råd för mig och Loke om just att bygga lugn och jag fick en stund ensam med henne. Jag har en smart hund och är inte en tillräckligt bra tränare än, så jag har gjort felet att jag snarare fått det till ett trick från Lokes sida, att låtsas vara lugn så att säga. Ställer vi oss för att vänta på bussen eller något, så lägger han sig och kanske ser ganska passiv ut, men i själva verket är han mycket aktiv och inte avslappnad, väntandes på att belöningarna ska komma eller något ska hända. 9_9 Han försökte lura Emily också och hon genomskådade honom. Nu gäller det bland annat att belöna de där exakta ögonblicken då han inte tänker på godis, när han börjar "dagdrömma" eller vad man ska säga. =P Och ingen klicker i den träningen. Hinner han se att jag är på väg med en godis är det försent. Emily pratade också länge om Premack-principen på seminariet och den verkar fantastisk om man lyckas... Principen går kort ut på att ett mer troligt beteende förstärker ett mindre troligt beteende. Ett mer troligt beteende görs beroende av ett mindre troligt beteende (du kommer bara få äta glass om du först äter upp broccolin). Eller en hamster som alltid vill rymma ur buren (mer åtråvärt) kan förstärkas att klättra upp i handen (mindre åtråvärt) genom att erbjuda handen som det enda sättet att komma ut ur buren. Premack kan ge den starkaste inkallningen någonsin om man får till det. =) Emily pratade också om att tänka utanför ramarna när man löser problembeteenden och liknande. Om en hund är reaktiv mot människor med hattar, så kör inte bara counter conditioning, utan träna in hattar som en sekundär förstärkare. Exempelvis.

En stor del av seminariet handlade givetvis om tricks! Hon pratade om targets och hur man kan använda i princip alla delar av sin kropp som target och gick igenom hur man gör baklängeskedjor, som jag nu äntligen förstod vitsen med!

Loke fick vara demo-hund några gånger. =)
Bilden tillhör Mickan

Emily är otroligt trevlig. Det var inte ett hårt ord mot hundarna under seminariet och aldrig tappade hon tålamodet. Intrycket hon gett på YouTube var med andra ord inte falskt. Jag är glad att jag äntligen fick träffa henne, efter att ha korresponderat över mail då och då under ett par års tid, även om jag önskar att jag kunnat umgås med henne mer. Det verkar som om Emily trivdes väldigt bra i Sverige också och har fått flera nya vänner efter den här resan. =) Jag hann även byta några ord med Rasmus från R+ och beundra Mickan och en av hennes hundar på avstånd, blev aldrig av att jag gick fram och sade något. ;P




Jag har velat lära Loke att "strutta", men inte vetat hur jag ska lära in det, så i slutet av seminariet när Emily bad oss komma med egna förslag på vad vi ville göra, så bad jag henne visa "strutta" eller "prancing", då. Loke fick vara demo-hund och det räckte med bara ett par klick så hade han börjat förstå. =) Jag är stolt över Loke, han skötte sig bra trots alla störningar.

Jag glömmer alltid att ta av mig glasögonen...

Hjärtformad bokeh

I skyltfönstret i bakgrunden hade affären sådan där "julbelysning". Mycket tacksamt för bokeh-effekt. OBS alltså att hjärtformen inte är photoshop:ad, utan det ser ut så på det faktiska kortet.

Kärleken till min hund är så stor att den smittar av sig på mina kort! ;)

Häromkvällen var jag i Gamla stan i Stockholm och hade Loke med mig. Jag hade tänkt ta lite kvällsbilder i de gamla kvarteren, men det blev istället att jag testade att jobba med formad bokeh. Vanligtvis tänker man oftast på de där suddiga rundlarna man ser i bakgrunden på porträttfoton med kort skärpedjup och det är mycket vackert och eftersträvansvärt för just det. Man kan dock göra betydligt mer med bokeh, bland annat hjärtformad då, som på dessa fotografier. Gör det desto mer kreativt och roligt!

"Ska du fota länge till, matte?"

Loke tittar ut över det spännande myllret av människor i Gamla stan.

Finaste kvällshunden.
.

Drömmar om värme...

... sommar, sol, bad och att slippa behöva pälsa på sig på varenda millimeter av kroppen så fort man vill sticka ut näsan genom dörren.

Hundbad i Stockholm. Loke har en hatkärlek till vatten. Han är skeptisk när det handlar om att gå i, men när han väl är i så är det visst ganska skönt.

Efteråt är man härligt sval trots den jobbiga sommarhettan.

Och det är väldigt kul att jaga vågorna precis när de slår in mot stranden och vattnet skvätter upp i ansiktet.

Hundrastgårdar i Stockholm och fikaställen där hundar är tillåtna

Här är en bra blogg för oss hundägare som bor i Stockholm:


Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

Äta ute i Stockholm

Idag är det äta ute som gäller. När man bor i Stockholm får man ett grattis-kort från Patricia när ens födelsedag börjar närma sig. Jag får en tvårätters-middag gratis och tar jag med mig 5-35 vänner så äter de för halva priset. Helt ok erbjudande, tycker jag! Hundvakt är införskaffad och bord är bokat.

Lugn och ro på spa

På morgonen den 8 januari, innan vi åkte för att hämta vår valp, besökte jag och Love Dagspa Västermalm. Love hade fått det i julklapp och vi passade på att utnyttja det innan det skulle bli huset fullt här. ;) Det var en enkel, men avkopplande upplevelse. Man kom dit, fick byta om till morgonrock och tofflor, tog en handduk och det lilla spakit:et som ingick och satte sig i deras relaxrum. Där fanns juice och frukt och efter en stund kom vår frukost bestående av en stor ostsmörgås och latte (i mitt fall varm choklad). Det var helt tyst i rummet, förutom lugn musik som satte stämningen och våra egna röster. Tända ljus och svag belysning. I rummet intill fanns sedan dusch och bastu. Allt hade vi för oss själva. Rummen och inredningen gick i rofyllda jord- och sandfärger, blandat med vilsamt vitt och trä. Vi åt vår frukost i godan ro och sedan bastade vi en stund innan vi tog oss an de små spakit:en. I påsarna fanns schampo och balsam (alltid aroma therapy förstås), plus body scrub och en ansiktsmask. Det var himla mysigt och efteråt luktade vi lavendel lång väg. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge som vi hade velat, eftersom bilfärden till Vara skulle bli såpass försenad då, men vi drog ut på upplevelsen en halvtimme längre än bestämt. ;)

Duschrummet, med ingången till bastun till höger

Café Kladdkakan

Idag fotograferade jag ännu en av Enskede-Årsta församlings verksamheter. På väg därifrån bestämde jag och Lo oss halvspontant för att ta en fika. När man är sambos så är det lätt hänt att man bara umgås hemmavid och glömmer bort att göra saker tillsammans. Vi åkte till Gamla stan och hamnade på café Kladdkakan. Här är stämningen mysig och välkomnande, stolarna är sköna och det finns ett lite avskilt skrymsle för den som vill vara extra ifred. Personalen är dessutom mycket trevlig och tillmötesgående. Kassören pratade länge med oss när vi stod med beslutsångest över vad vi skulle köpa. Choklad eller choklad... Kassören var chokladälskare. Mitt val landade till slut på en snoddas och en enkel kopp thé, för att värma kroppen. 45 spänn landade det på, vilket är varken bättre eller sämre i jämförelse med andra caféer i Gamla stan. Detta är ett café man kan bli sittande länge på (det har blivit så varje gång). Jag upplever sällan ljudnivån som för hög, så det är tacksamt när man vill fika och prata med någon samtidigt. Det mest negativa med stället är att det är lite kyligt på vissa ställen, vilket ju förtar mysfaktorn lite. Tur att man har värmande thé.

Att flytta på sig

Lo har planer på att utbilda sig vidare, medan jag snart har utbildat mig "klart". Det negativa med det är att de utbildningar Lo vill gå ligger i andra delar av landet. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska man alltså ta ställning till om man kan tänka sig överge Stockholm. Jag är inte intresserad av några fler distansförhållanden, så det alternativet går bort. Men jag trivs i Stockholm och har svårt att föreställa mig att bo i någon mindre stad igen med det begränsade utbudet som finns där etc. Been there, done that. Andra saker att väga in är att för egen del har jag mycket bättre lönelägen här i Stockholm än i någon mindre stad. (För det är mindre städer vi talar om, inte Göteborg eller Malmö, som är någorlunda likvärdigt). Jag är pengagirig på det sättet att jag såklart vill ha den högsta lönen jag kan få inom mitt valda yrke. Jag vill tjäna pengar för att kunna göra vad jag vill på min fritid. Sedan är det förstås inte bara negativt med mindre städer. Jag har en slags romantisk bild i huvudet av den lilla staden med kullerstensgator och ett gulligt litet radhus/hus med lummig trädgård och stockrosor som välkomnar en vid grinden. =P Det är skönt med de kortare avstånden, att faktiskt kunna cykla till vart man än ska. Det finns en annan form av gemytlighet i mindre städer och en viss trygghet i att man lär sig känna igen många ansikten. I Stockholm flyter ju alla ihop till en anonym massa mer eller mindre. Men jag gillar det också...


Andra bloggar om: flytta, lägenhet, Stockholm, Malmö, Göteborg, småstad, utbildning, distansförhållande

Samordna volontärer

Sedan ett tag tillbaka är jag utvald att vara volontärsamordnare för Bryggan i Stockholm. De har inte haft någon tidigare, men har upptäckt att det skulle behövas.. Det finns ett intresse hos folk att volontärarbeta hos dem, men ingen har tiden för att styra upp det ordentligt. Med andra ord börjas det verkligen från scratch här... Det måste byggas upp ända från början, bara en sådan enkel sak som att skapa informationsmaterial till volontärer. Innan det ens kan bli tal om att faktiskt börja ta in och intervjua några volontärer finns det med andra ord mycket att göra. Och detta är först bara på försök, risken finns att det inte lyckas den här gången. Men försöka duger. Idag har det skissats på de olika volontärernas uppdrag och de kommer att fortsätta i morgon. (Själv ska jag till Värmland, så jag har ingen disciplin gällande något alls just nu! =P) När det är klart är det i alla fall dags för ett möte igen där alla samlas och går igenom det som framställts so far, för att se om det är något att gå vidare med. Spännande!

(Bryggan Stockholm är en ideell förening vars syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar som har föräldrar som är eller har varit föremål för kriminalvård.)

Hundägare på låtsas

Imorrn blir vi med hund. Finns det några läsare här som hängt med sedan i maj, så vet ni att vi gått med på att vara tillfälligt fosterhem åt en liten vovve medan hennes matte är i London. Hunden ska bo hos oss fram till slutet på maj nästa år, då det är meningen att hennes matte ska kunna ta henne med till London nästa vända, när förutsättningarna blir lite bättre.
Det ska bli spännande att ha hund igen och det blir alldeles första gången vi har hund i vårt eget boende och inte i "familjehemmet" så att säga. Själv har jag ju flyttat runt så himla mycket under mina år här i Stockholm, mer eller mindre bott från månad till månad hos vänner, (och jag har befunnit mig i Stockholm sedan 1999, haha!), fram tills för ett par år sedan då man äntligen lyckades landa ett förstahandskontrakt. Djur har alltså inte varit något alternativ alls förrän nu. Det blir ett bra sätt att "prova på", eftersom vovven bara kommer vara här under en begränsad tid. Efter det lär man nog kunna utvärdera hurpass mogen man känner sig angående fortsatt ansvar som hundägare. Kanske känner man att man vill vänta några år. Jag vet inte.
Hur får ni livet att gå ihop med ansvaret att vara hundägare?

Tidigare inlägg: Malla, irländsk terrier

Andra bloggar om: hund, djur, irländsk terrier, Stockholm, London