Socialsekreterarnas lott

Jag kollar in Fattigbloggen med jämna mellanrum. Det är särskilt intressant att läsa alla kommentarer, tycker jag. Jag identifierar mig inte som en socialsekreterare och det är inte heller det jag vill jobba med när jag får min socionomexamen, (tyvärr måste man oftast ta en vända där i alla fall), men eftersom min praktik förra våren samt mitt sommarjobb därefter var förlagt inom ekonomiskt bistånd kan jag ändå inte låta bli att känna att jag även stödjer socialsekreterarna. (Jag var själv beroende av ekonomiskt bistånd i nästan ett år efter gymnasiet, så jag har suttit på båda sidor av skrivbordet och hann avverka två socialsekreterare innan jag tog mig vidare. En socialsekreterare var en oempatisk mardröm medan den andra var både hjälpsam och förstående). Folk klagar så mycket på socialsekreterarna och visst finns det de som sedan länge kanske borde ha övervägt att ta ett mer administrativt jobb utan klientkontakt, men många har inte tiden att ägna sig åt det förändringsarbete man faktiskt ska jobba med. Fattigbloggen skriver så här på ett ställe:
"Jag undrar: Hur stor del av socialsekreterarnas tid går åt till att kontrollera människor?
Hur stor del går åt till att hjälpa människor ut ur bidraget?"

Det är olika från stadsdel till stadsdel, men i en stadsdel jag var i hade varje socialsekreterare 70 ärenden var. "Ärenden" är alltså människor. En socialsekreterare (en människa) ska alltså hjälpa 70 människor att förändra sin livssituation utöver den rena "kontrollfunktionen" att kolla att människorna inte sitter på massa pengar egentligen, jobbar svart etc. 70 människor med varierande grader av problematik. Är man sommarvikarie, som jag var, så får man vikariera för flera socialsekreterare samtidigt. Det tickar iväg... Är det verkligen rimligt att klaga på att socialsekreterarna ¤inte sköter sitt jobb¤ när de blir helt överbelastade och förväntas klara, enligt mig, alldeles för mycket? Ingen av de socialsekreterare jag pratat med under praktik och sommarjobb sade att de jobbar med ekonomiskt bistånd för att de älskar att trycka ned och kontrollera folk - alla hade valt sitt yrke för att de ville hjälpa människor att ta sig ur sina svårigheter. Men hur ska man hinna med alla? Det är inte socialsekreterarna själva som sagt att de gärna tar 70 ärenden var. Man kan inte heller alltid välja det som skulle vara de bästa insatserna för en klient, utan måste snarare tänka på vad som är billigast - för förutom att hjälpa sina klienter ur sina svåra situationer ska socialsekreterarna dessutom tänka på pengarna som blivit tilldelade. Förutom den byråkratiska delen som sätter käppar i hjulen så ska socialsekreteraren dessutom hjälpa klienter som skäller, hotar och går till faktiska handgripligheter på socialsekreterarnas arbetsplats samtidigt som övriga klienter som är ¤snälla¤. Eller, som det var för en socialsekreterare jag pratade med, så blir hon påhoppad på lunchen ute på stan. En annan socialsekreterare fick email från en klient, som hade lyckats hitta uppgifter om hur hennes mamma dött när hon var mycket liten och mailade dessa uppgifter tillsammans med andra hemskheter till henne som någon slags hämnd för att han fått avslag på sin ansökan. En annan socialsekreterare hade blivit så hotad av en klient att hon fått hemlig identitet.
Don't shoot the messenger liksom.

Stödgruppen för bidragstagare som Fattigbloggen tar upp tycker jag är ett mycket fint initiativ. Frivilliga insatser har mycket lättare att ställa upp för folk på ett helt annat sätt än de stackars socialsekreterarna som är kedjade i det byråkratiska kopplet... Många av oss som går socionomutbildningen har ambitionen att rädda världen, men som en lärare så uppmuntrande sade till oss tidigt i utbildningen: det kommer de ta ur er.

...

Att utbildningen inte är tillräckligt förankrad i verkligheten har jag klagat på från dag ett. Socionomutbildningen har blivit alldeles för teoretisk, på grund av kraven att socialt arbete ska vara mer forskningsförankrat osv... Två praktikperioder har blivit en. Vi läser två juridikkurser och en kurs i utredningsmetoder. I färskt minne kan man det bra, men juridiken är på termin två av sju och ploppar liksom inte upp så mycket mer sedan. När man sedan kom ut på praktik blev man dessutom snabbt förvirrad över att det man lärt sig i skolan inte verkade stämma överens med hur det faktiskt går till alltid. För oss studenter är det ju lite knepigt att gissa sig fram till vem man ska lyssna mest på. I alla fall jag känner mig inte kaxig nog att ifrågasätta folk som arbetat i 20 år medan jag själv inte ens kommit ur skolan.

Arbetsintervju socialsekreterare

Igår var jag på ännu en arbetsintervju. Bara ett sommarvik tyvärr. Men den var mycket lyckad. Väldigt trevligt! Fick ett bra intryck av de två som intervjuade mig. Jag var lite skeptisk först, när jag satt i väntrummet innan det var dags för mig att intervjuas. Det var liksom knappt ett väntrum. Ett pyttelitet rum med fyra slitna stolar och hur man än vred och vände på sig, så kändes det som att man inkräktade på någon annans utrymme liksom. Och detta är det första klienterna möts av. Minuspoäng. Å andra sidan var de i personalen som sagt trevliga och de uttryckte en kämpaglöd över att få hjälpa sina klienter och de hade en tro på förändringsarbetet.
Himla synd att jag inte vill arbeta inom ekonomiskt bistånd något mer. ;P

Här kan man få lite intressant läsning, både som klient och socialsekreterare: Fattigbloggen

Apropå ekonomiskt bistånd.

Försörjningsstöd och vinst

På Aftonbladet.se kan man idag läsa om en man som vann en mindre summa på poker. Han är dock även socialbidragstagare och när socialtjänsten fick reda på vinsten, så minskades således hans bidrag med motsvarande summa - alltså 2167 kronor. Det tyckte den här mannen var orättvist, orimligt och han kunde inte tro att en såpass "liten summa" skulle spela någon roll.
Jag vet inte vad folk har för bild av socialbidraget egentligen, men jag tycker det är helt självklart att det sänktes med motsvarande summa som han vann. Försörjningsstöd är inget som man bara kan förvänta sig varje månad - det är ett behovsprövat och villkorat bidrag när det inte finns någon som helst annan hjälp att få. Alla inkomster räknas! Har man vunnit en, enligt mig inte så liten, summa pengar så har man egna pengar att röra sig med. Man får inte socialbidrag dessutom då som någon slags bonus... Med sin vinst låg mannen över normen till och med. När man sedan kan försörja sig på egen hand kan man spela bäst man vill och glädjas åt sina eventuella vinster.

Måla en fondvägg

"Vad har du gjort i helgen, då?" brukar vara en fråga man får av folk. Hela sommaren har helgerna oftast gått åt till att bara återhämta sig från veckan på jobbet, bearbeta allt nytt (ALLT har varit nytt, eftersom det varit första arbetet som socialsekreterare) och slicka eventuella sår om man träffat klienter som visat sina sämsta sidor - de säger inte nödvändigtvis snälla saker till mig som myndighetsperson.

Den här helgen var dock annorlunda, eftersom den låg mellan slutet på jobbet och början på nästa termin. (Precis som hela den här veckan). Jag har inte behövt förbereda mig inför ny arbetsvecka och jag har inte heller behövt förbereda mig inför skola, inga restuppgifter eller något som legat och skräpat. En vecka som bara osar: "Du kan göra precis vad du vill!".
Den tanken inspirerade mig. Kreativiteten vaknade. Lo var i England, så jag var dessutom ensam här hemma. Ända sedan vi flyttade in här har det sagts att vi ska fixa köket. Det är verkligen ett standardkök. Allt är vitt, vitt, vitt - utom skåpluckorna som är vågat kommunalgrå... Jag är inget stort fan av vitt i för stora doser. Därför var det bestämt att vi skulle måla en fondvägg för att liva upp köket. Nu blev det gjort. Jag har aldrig målat en vägg förut, men det fick bära eller brista. Det förekom några svordomar, eftersom röd färg gärna vill bli flammig, men allt som allt gick det ändå rätt bra och det blev ett lyft för köket. Nu fattas bara ett bättre matbord och matchande stolar för att inredningen ska kännas komplett, så Ikea är nästa destination.

Andra bloggar om: socialsekreterare, inredning, kök, målning, Ikea

Sommaren som socialsekreterare över

I fredags var min sista dag på sommarjobbet som socialsekreterare här i Stockholms stad. Det kändes precis lagom. Sista veckan var så händelselös att jag blev uttråkad. Annars har sommaren varit händelserik. Både arga och glada klienter, lätta och svåra utredningar etc. Tur nog hamnade jag på en arbetsplats där övriga socialsekreterare faktiskt inte är bittra och förfärade över de dåliga arbetsvillkoren. Tvärtom tenderar folk stanna ganska länge inom stadsdelsförvaltningen istället för att så snabbt som möjligt söka sig vidare till ett mer tacksamt jobb. Med andra ord fanns det gott om socialsekreterare som arbetat länge och som jag således kunde vända mig till i min okunskap. Det är ändå ganska förvånande att det för de flesta socionomer blir deras första jobb att arbeta inom socialtjänsten. För enkelt är det verkligen inte... Nu var det enheten för försörjningsstöd jag arbetade på, men alldeles nyutexaminerade socionomer kan hamna att utreda känsliga och komplicerade ärenden rörande barn etc, vilket jag tycker verkar vara alldeles för svårt. Jag har fått känna på både en och två gånger under sommaren att utbildningen inte rustat mig så himlans mycket för att träffa dessa klienter än - däremot är jag en jävel på att skriva journalanteckningar, brev etc. Hahaha. Min personliga utveckling när det gäller att kunna hantera och möta människor har inte växt så mycket genom utbildningen, men däremot blir man hela tiden desto mer förberedd att forska vidare och skriva snygga rapporter. Nå, ett år kvar, vi får väl se vad det bär med sig.

Hursomhelst. När jag så packade ihop mig i fredags kom alla socialsekreterare och drog in mig i fikarummet. Där sade alla hej då och gav mig en stor bukett med blommor, tackkort, kramar - allting. Det är helt klart människorna man arbetar med som avgör om man vill stanna på en arbetsplats eller inte. De har varit så otroligt trevliga och hjälpsamma. Jag är välkommen tillbaka nästa år och så kanske det blir också. ;)


Den som vill veta mer om vad en socionom gör kan exempelvis kolla på Arbetsförmedlingens hemsida: Arbetsförmedlingen

Andra bloggar om: socionom, socialsekreterare, socionomutbildning, sommarjobb, personlig utveckling, forskningsrapport

Mer information om socialtjänsten etc i Stockholms stad.