Play-date

Vi började gårdagen med en härlig promenad i Judarskogen. Störigt nog är det många som släpper sina hundar lösa där, fast det är ett naturreservat och det alltid är förbjudet. Jag talar här inte om hundar som snällt går bredvid husse och matte även utan koppel, utan det är gott om människor som släpper sina hundar och inte har någon som helst inkallning på dem. Eftersom jag inte vill att hundar kommer fram till Loke hux flux när vi koppelpromenerar, så ja, jag blir mycket irriterad. Vi tog oss igenom utan missöden, men det vore ju trevligare att kunna gå omkring utan att behöva speja efter andras hundar hela tiden.

Sedan bar det av in till söder för att träffa Loves systers valp Dahlia för första gången. Jag låter bilderna tala för sig själva. Klassisk jaktlek, den ena jagar den andra en stund och sedan byts det av. ;)

 

Syskonkärlek

För ett par veckor sedan bad jag Lokes uppfödare om kontaktuppgifter till de av Lokes syskon som också finns här i Stockholm. Tanken var att vi skulle föreslå en valpträff vid tillfälle - ge valparna möjlighet att leka med hundar i samma ålder/storlek och kanske även träna lite med de extra störningar det innebär med lekkamrater i närheten och så. En annan hann dock före oss! Husse till Mellie hörde av sig och föreslog att man kanske skulle utbyta erfarenheter. Igår träffades vi vid Judarreservatet på en slags inledande träff kanske man kan säga. Vi hade även frågat Tobes matte, men hon hade inte möjlighet att medverka den här gången.

(Klicka på bilden för att se större)

Två glada valpar for i alla fall runt på ängen och i skogen. Man kan ju undra om de känner igen varandra på något plan. Mellie var en riktigt stursk valp med hög svansföring och hon satte Loke på plats upprepade gånger. Loke fogar sig väl. När vi väl vände hemåt hängde hans tunga ända ned i backen och stegen var släpiga. Så trött har jag nog aldrig sett Loke förut! Väl hemma sov han ända fram till kvällen och jag fick praktiskt taget dra ut honom för kisspauser.

Veterinärbesök

Loke, kung i skogen.

I tisdags var vi i Judarskogen igen. Stina följde med också. Den här gången höll vi inte bara till på ängen, utan gick faktiskt in i skogen också. Blev säkert ett tiotal bättre och sämre hundmöten, Loke börjar bli mer självsäker. Plus att vi stötte på en hel förskoleklass! Han skulle behöva vänja sig vid små barn, det är det enda som får mig att tycka att det är synd att det inte finns några i våra vänskapskretsar. Blir svårare att öva på det. Den här veckan har han lärt sig att sätta vänstra tassen på en liten rund "musmatta", 11 cm i diameter, som jag slänger ut på golvet. Nästa steg är att han ska göra det när han ligger ned, men det är svårt att få honom att ligga någon längre stund fortfarande... Vi har även påbörjat ett "snurra runt", men det är en bit kvar innan man kan kalla det en snurr. =P

Igår gjorde sig Loke illa när vi var ute. Det har snöat en del här och något vasst dolde sig uppenbarligen i snön. När vi kom in märkte jag att han blödde. Visade sig att han skurit sig i en trampdyna, men han verkade till synes oberörd och hade inte gett ifrån sig ett pip. Så är det att fortfarande vara liten och mjuk! Det han verkade finna värst med det hela var att åka in i duschen för att tvätta blodet från hans vita ben. ;)

Vi var till veterinären imorse, de hade tid på en gång. Inte för trampdynan, som man kanske kunde tro, (den ska bara hållas ren), utan för hans ena öga. Han har varit irriterad lite från och till i ögonen, som ju valpar kan vara, men nu har det ena ögat börjat gegga och vara, så vi knatade iväg. (Vetten ligger bara några hundra meter härifrån). Allting kan göras till en övning, så detta var inget undantag. ;P Passivitetsövning (blandad framgång) i väntrummet med massa andra hundar och sedan hanteringsövningar inne hos veterinären. Veterinären petade in en pappersremsa med mått på i ögonen på honom, något han inte gillade (skulle inte jag heller göra!). För att mäta tårproduktionen. Den var normal. Nästa steg var att droppa en vätska i ögat som färgade det grönt. Alltså seriöst Hulken-grönt! Såg väldigt spejsat ut. För att kolla om det var någon skada på hinnan - när man sedan sköljer bort den gröna vätskan skulle det "fastna" på ett ställe som var skadat. Ingenting tack och lov. Slutsats - inflammation. Så nu blir det ögondroppar i tio dagar och sedan ska vi avlägga rapport. 1300 pix ville de ha för det kalaset. Jo, jag tackar, jag! För att få ett recept på ögondroppar! Tillbaka till Vara med dig, dyrvalp!

En lite finurlig Loke, som just fått tassen omhuldad av matte. Öronen verkar hamna högre och högre på huvudet för varje dag...

Nej, han är världens finaste. Utom ibland, som när han skäller efter uppmärksamhet på natten eller biter hål i ännu ett par byxor. ;P Pratar jag med min mamma och hör om deras "valpar" framstår han som skolexemplet på en exemplarisk lydig valp. De har stora problem med kontakten, vilket ju i sin tur försvårar typ allt annat. Något man knappast kan anklaga Loke för att vara dålig på. =D (Än?)

Nya intryck

Idag har Loke fått träna mer än någonsin. ;) Vi åkte tunnelbana flera stationer idag - till Ängbyplan. Där finns Judarskogen och det brukar finnas gott om andra som går med sina hundar där. (Idag var inget undantag). Inkallning och att komma spontant, ta ögonkontakt osv är stående inslag i vår träning och det vi gjorde mest. Här var det ju massa nya typer av störningar. Det var bara en hund vi stötte på såpass att det blev hälsning - en gammal labradortik som inte gjorde alltför många knop. Ändå var Loke en riktig fegis som kröp runt mattes ben för säkerhets skull. =P

Allt kan inte vara träning, man måste ju få busa också!

Efter en förhållandevis lång tur i skogen åkte vi tunnelbana vidare till Vällingby, för Love behövde köpa ett par hela vinterskor. Medan han kollade på skor passade jag och Loke på att öva passivitet. Efter en stund slog han sig till ro imponerande, även om han såklart tittade förundrat på alla möjliga människor, barnvagnar, käppar, pulkor etc som passerade oss. Sista anhalten blev vid mataffären, för att handla lite nödvändigheter. Under den lilla tiden hann fem personer komma fram och fråga om de fick klappa. (Trevligt att folk faktiskt frågar och inte bara välter fram)! Två av de som frågade, två tonårsflickor, stod först och pep massa otydligheter på avstånd innan de smög fram till mig och undrade om det var ok att klappa. De påstod att de vanligtvis aldrig går fram till hundar annars, men den här var så söt. =P Sedan började de pipa en massa igen när de fick klappa. En annan som kom fram var en kvinna som direkt såg att Loke var en aussie, för hon är tydligen en vän med de som har kennel Easy. Small world! När Love väl kom ut från mataffären igen kastade vi oss på bussen för att åka hem. Naturligtvis var det en dam längst bak på bussen som blev alldeles lyrisk över lilla valpen och frågade en massa. Hon var själv dalmatineruppfödare. Det är fascinerande hur många dörrar det öppnar bara att gå omkring med en hund.

Loke tvärsomnade när vi kom innanför dörren och har börjat visa på energi först nu framåt midnatt igen. ;)

Sitt var ju inga konstigheter i alla fall...