Visar inlägg med etikett valp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett valp. Visa alla inlägg

lördag, november 06, 2010

För vems skull skaffar vi hund?

Eftersom hundträning har blivit en väldigt stor hobby i och med att Loke kom in i våra liv, så håller jag till ganska mycket på olika hundforum på internet. Tyvärr är det ofta en mycket tråkig ton på forumen. Jag tror inte det finns något annat husdjur som leder till så mycket konflikt som just hundar. Det finns olika sätt att träna, det finns massa olika foder, det finns massa olika sorters halsband, täcken, burar, det finns massa olika sätt att aktivera sin hund osv. Möts två oliktänkare, så kan det ofta bli mycket hätskt och pajkastningen sätter igång, utan att det egentligen leder till något konstruktivt. Jag har i princip slutat skriva i forumen just på grund av detta, utan håller mig till att läsa. Stackars nybörjare i hundvärlden som skriver ett inlägg i hopp om att få hjälp kan ofta bli sågade vid fotknölarna om de exempelvis anses ha läst på för lite innan de skaffade en valp. Återigen - det är inte till någon som helst hjälp för nybörjaren att bli nedtryckt för sin okunskap. Personen har ju vänt sig till ett hundforum i sökandet efter kunskap och borde sansat få tips på hur hon/han kan göra och vad han/hon har att förvänta sig närmaste tiden. De som är helt ute och cyklar, som vissa som exempelvis tror att man kan lämna en liten valp ensam i ett par timmar redan från början, kan man upplysa om att så inte är fallet utan att säga att personen är dum i huvudet, idiot och djurplågare. När olika träningsskolor möts är det inte sällan som smädelserna blir rena personangrepp som skulle kunna polisanmälas. Skitläskigt, vad tar det åt folk? De som hör till den "mjuka" skolan med positiv förstärkning, klickermetod osv, som jag själv anammar, hamnar alltid i konflikt med den "traditionella" skolan där hunden ska straffas när den gör fel och där ledarskap och flocktänk fortfarande är aktuellt, hunden ska "hållas ned", alfarullas och veta att den står längst ned i rangskalan. En observation jag gjort nu efter några år av att bara studera forumen är att det generellt också är den traditionella skolan med hårda metoder som är mer aggressiva i sin framtoning när de "diskuterar" på forumen. Det är sällan jag ser några anhängare av de mjuka metoderna gå till grova personangrepp, eller ägna sig åt pajkastning. Vad kan det bero på? Ålder och omognad kan vara en faktor också, men det är inte alltid man ser personernas ålder på forum. Sedan ska man absolut inte ta sig in på ett hundforum som border collie-ägare och säga att man inte vallar med sin hund, för då är det snudd på lynchstämning. Jag tror inte att skillnaden mellan att äga en bc eller aussie är så astronomiskt stor egentligen, men jag behöver inte ta någon skit för att jag "bara" kör lydnad, terapihundsutbildning, skojspår, fåniga tricks i massor, lite agility osv med Loke.


Detta leder mig dock in på själva ämnet för dagen - skaffar man hund för sig själv eller för hunden?

En vän som kommer försöka göra allt för dig i 15 år framöver.

Många förståsigpåare när det gäller hundar kommer att säga åt dig som funderar på att skaffa hund för första gången att du ska skaffa en bra "nybörjarhund". Vad är det?! Visst är det skillnad på en fransk bulldogg och en aussie inte bara utseendemässigt, men jag vill påstå att ALLA hundar behöver och förtjänar aktivering och engagemang från sina ägare. Och om man får en "nybörjarhund" föreslagen för sig och absolut inte tilltalas av den rasen? En hund lever i närmare 15 år - det är en lång period att "öva på en nybörjarhund". Och även en förstagångsägare kan ha ambitioner och drömmar om att tävla agility och lydnad och allt möjligt inom hundvärlden. Aussie var inte en ras jag hade tänkt på från början. Jag har generellt varit svag för fluffiga mustasch-hundar sedan jag var liten, som exempelvis irländsk varghund, bearded collie, eller berger picard, strävhårig vorsteh, raggiga terriers blablabla. Utseendemässigt vill säga. I mitt fall rannsakade jag mig själv och gick igenom vad jag ville göra med min hund och vad jag inte ville göra. Pälsvård är inget jag orkar ägna mig åt till exempel, det är dödstråkigt, liksom att jag inte ville ha en hund med massa jaktlust att försöka stävja, eftersom jag inte vill syssla med jakt. Jag ville ha en mycket arbetsvillig hund, som tänker snabbt och gillar att jobba och samarbeta. Eftersom planer på att bo på landet och ha en del djur i framtiden fanns, så var det även en fördel om hunden vore lämpad för det. (Nu har vi ju kommit ut på landet, men möjligheterna att ha gårdsdjur är kanske inte så stora just här.) Valet föll till slut på aussie, som även min sambo gillade. För alla i familjen måste vara överens om hunden man ska skaffa, annars blir det sällan bra i slutändan. Det kan inte vara en persons beslut om man är fler.
Vill man bara skaffa en hund utifrån ett utseende man gillar, så skulle jag vilja säga så här: gör det för all del. MEN. En hund är inte en sak, det är en levande varelse med lika många behov och lust att göra saker som du. Det är DIN uppgift att se till att hunden, livet, du åtagit dig får ett tillfredsställande och givande liv. Det går inte att komma ifrån att de flesta av våra hundraser är strikt framavlade till vissa saker. Således har de olika stark drivkraft gällande vissa saker. Vill du inte syssla med jakt, men skaffar en jakthund, så är det din uppgift att se till att hunden får göra saker som tillfredsställer detta behov på något sätt ändå. Viltstpår, personsök... För all del lydnad och allt annat man kan hitta på med en hund, men den måste få använda sitt intelligenta huvud och välutvecklade nos. Att bo mitt inne i stan och lunka några koppelpromenader i betongdjungeln varje dag ser jag inte som att man ger hunden ett givande liv då. Samma med vallhundar. Jag tillhör inte kategorin människor som anser att man är en djurplågare om man inte låter sin vallhund valla. Men det är viktigt att man låter dem jobba med någonting och att de får motionera sina smarta hjärnor. Till skillnad mot sällskapshundarna, så är dessa hundar framtagna för att jobba hårt och länge.

Så snarare än att vara självisk och bara skaffa en hund för dig, så kanske du borde fråga dig själv - kan jag ge min hund det den behöver? Är jag villig att ge den det den behöver? Det är kul, intressant och belönande att ha hund, men hundägandet leder också till avkall på vissa saker. Resa bort utan hunden kräver ordentlig planering och framförhållning, spontanitet blir svårt. Det går inte att gå ut och festa som man vill, inte ens gå ut på stan som man vill. Hunden klarar inte (och får inte) vara ensam en längre tid. Vissa hundar klarar inte ens av att vara ensamma mer än ett par timmar, medan andra kan klara 7 timmar utan problem. Enligt lagen får dock en hund inte vara ensam mer än max 6 timmar om dagen. Alltså inte i sträck - om dagen. Och det gäller en vuxen hund. De första 3 månaderna med sin valp får man räkna med att inte kunna vara hemifrån mer än korta stunder. En hund är inte som en självständig katt. Inser du efter två år att hunden var för mycket för dig och gör dig av med den, så har du kanske krossat den för resten av livet. Många hundar tar det mycket hårt att skiljas från ägaren den haft sedan den var valp och har problem att knyta an till sin nya ägare, vilket kanske gör att den nya ägaren i sin tur tappar tålamodet för snabbt och gör sig av med hunden. Inte sällan ser man också att hundägare som gör sig av med sin hund efter ett par år just för att de inte insåg allt arbete som krävdes, de har heller inte jobbat med den tillräckligt - med problembeteenden som följd. Nästa ägare tar vid och tröttnar kanske snabbt på de problemen och skeppar hunden vidare till en annan ägare osv osv. Alldeles för många hundar byter ägare massor av gånger och får aldrig den stabilitet de behöver. Det är hemskt olyckligt, hundar knyter starka band till sin människa.
Inget ont över de människor som inte kan behålla sin hund på grund av olyckliga omständigheter, som exempelvis utvecklad allergi. Vissa saker råder man inte över. Det är även en ond balansgång. Jag tycker inte man ska behålla något djur om man inte är kapabel att ge djuret det som det behöver, men det kan samtidigt vara så att man skickar in hunden i olycka resten av livet om man inte omsorgsfullt hittar ett bra nytt hem. Har ni tagit på er ansvaret det innebär att ha hund, så är det också er skyldighet att göra allt för att det ska bli bra hos er, för hunden, innan ni ger upp. Ni åker och väljer ut en valp som ni finner söt, men valpen har dock inget att säga till om i valet av människa.

BFF (Best Friends Forever) for better or worse.

Hunden kommer i hela sitt liv vara beroende av er välvilja och engagemang. Så försök försäkra dig så långt som möjligt om att du kommer orka engagera dig i din hunds välmående och aktivering och ta itu med alla problem som kan uppstå längs vägen. Tänk efter INNAN du skaffar hund, för hundens skull. Snarare än att fråga vad din hund kan göra för dig, så borde frågan vara vad du kan göra för din hund.

Loke är för övrigt världens sötaste hund.

Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.

Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.

Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.

Vad detta är för djur vet jag dock inte...
Bilden tillhör Karolina Sandgren.

.
.
.

torsdag, februari 26, 2009

Syskonkärlek

För ett par veckor sedan bad jag Lokes uppfödare om kontaktuppgifter till de av Lokes syskon som också finns här i Stockholm. Tanken var att vi skulle föreslå en valpträff vid tillfälle - ge valparna möjlighet att leka med hundar i samma ålder/storlek och kanske även träna lite med de extra störningar det innebär med lekkamrater i närheten och så. En annan hann dock före oss! Husse till Mellie hörde av sig och föreslog att man kanske skulle utbyta erfarenheter. Igår träffades vi vid Judarreservatet på en slags inledande träff kanske man kan säga. Vi hade även frågat Tobes matte, men hon hade inte möjlighet att medverka den här gången.

(Klicka på bilden för att se större)

Två glada valpar for i alla fall runt på ängen och i skogen. Man kan ju undra om de känner igen varandra på något plan. Mellie var en riktigt stursk valp med hög svansföring och hon satte Loke på plats upprepade gånger. Loke fogar sig väl. När vi väl vände hemåt hängde hans tunga ända ned i backen och stegen var släpiga. Så trött har jag nog aldrig sett Loke förut! Väl hemma sov han ända fram till kvällen och jag fick praktiskt taget dra ut honom för kisspauser.

lördag, februari 21, 2009

Några tricks

Det här klippet är ca en vecka gammalt och vi har redan kommit längre med de här tricken, men jag lägger upp det i alla fall. Använder klicker, även om det inte hörs. Särskilt tricket med att Loke ska korsa sina framben har gått framåt. Vi behöver inte använda en target längre. =) Tyvärr kan jag inte filma så länge med min digitalkamera, så man måste skynda sig att få med så mycket som möjligt. ;P Jag kanske borde öva mer på vettiga saker - som ett bombsäkert "stanna", sitta/ligga kvar och så, som han är usel på, men sådant här är så mycket roligare!

Skogstur och arbetsintervju

Bara ett litet klipp från en promenad i skogen här tidigare i veckan. Det har varit så kallt senaste dagarna att det inte blivit några längre promenader (förutom den här).



Igår var jag på intervju för ett vikariat som biståndshandläggare i sommar. (Beviljar hemtjänst och så till äldre). Tyvärr presterade jag riktigt dåligt. Usch! Blev helt tagen på sängen när det visade sig att tre personer på arbetsplatsen skulle intervjua mig och inte bara den jag pratat med över telefon tidigare. Kändes som en hel jury på andra sidan bordet och då blev det tilt i mitt huvud. >_< Tappade tråden, hade svårt att hitta saker att säga som låter bra osv. Suck... Men det var för övrigt en ganska ostrukturerad intervju också, så jag skyller inte enbart på mig själv.

tisdag, februari 17, 2009

Hästmöten


Häromdagen tog jag och Stina en långpromenad med Loke. För första gången fick han träffa hästar på nära håll och det gick väldigt bra. Över all förväntan. Han höll sig först på lite avstånd och såg ganska skeptisk ut, men nyfikenheten tog överhanden till slut. En av hästarna körde ned sitt gigantiska huvud för att studera den lilla pälsbollen noggrannare, så det var verkligen bra övning. ;) Vi tränade även lite balans, fast utan något större allvar. Mest för att han skulle få testa på, men han lärde sig fort hur man fuskar.


Stina filmar med sin lilla kamera. Korten i detta inlägg är tagna av henne också

Annars är Loke inne i en väldigt bitig period just nu. Vi hade börjat träna in bithämning med framsteg tyckte jag, men nu har han tydligen gått in i någon slags ny fas och har glömt allt sådant. =P Särskilt när man släpper honom lös ute kan ha få riktiga stollryck då han börjar kuta runt, för att sedan hoppa på oss och gnabba tag i vad som finns tillgängligt. Svårt att ignorera ett sådant beteende och vänta på något bättre att berömma istället, för det gör ont på riktigt och han har sönder kläderna. >_< style="font-weight: bold;">Häromdagen upptäckte han även att han kan ta sig upp i sängen! Den är off limits för honom, säng och soffa (bord etc) är till för mig och Love endast. Tränade "säng-avoidance" (=P) med Loke samma dag och sedan dess har han inte försökt igen, utan verkar föredra sin sovplats igen. Hoppas det håller i sig. Av någon anledning trivs han även väldigt bra på Loves knöliga träningsväska...

torsdag, februari 12, 2009

Eva Bodfäldt Education

I onsdags var jag anmäld till "clinic i On/Off". Det var hundkonsulten Eva Bodfäldt som höll i det hela. Det handlade om att lära sin hund en av och på-knapp så att säga, man ska både kunna dra upp sin hund när det behövs och kunna säga till den att det räcker. Eva Bodfäldt känner väl de flesta till, då det är hon som skrivit Kontaktkontraktet. =) Egentligen skulle man inte ta med sig egna hundar, eftersom det snarare var en föreläsning än praktisk kurs - hon skulle visa på några hundar och vi deltagare var publik. Men nu föll det sig så att hon behövde en vovve till att visa på och den hunden blev Loke!! =D Blev en lååååång tunnelbanefärd till läskiga industriliknande områden vid Telefonplan. Förutom Loke hade hon en vuxen flat coat retriever för att visa det hon förklarade. Fast usch, jag fick ju också gå upp på "scenen". >_< Loke var alldeles exemplarisk! När vi inte behövdes på scenen fick vi sitta bland alla andra och han låg så duktigt bredvid mig nästan hela tiden - ibland blev det lite gnäll och strävanden att försöka komma bort till den andra hunden och alla människor som tittade så glatt på honom. På scenen vann han allas hjärtan. Hördes en massa skratt och "åååhh" i publiken när han triumferande struttade runt i ett ärevarv efter att ha kampat till sig leksaken från Eva. (Till exempel). I och för sig är han valp och behöver inte göra så mycket alls för att alla ska å:a sig. ;P Hans små vassa valptänder lyckades dock riva upp Evas finger så det började blöda i den vilda leken och jag ville sjunka genom jorden. Eeep! Inte värre än att det blev ett plåster på såret, men ändå. Eva tyckte att under alla år med rottweiler, schäfrar och liknande så blir det en liten aussie-valp som får blodvite att uppstå! Alla garvade. Framåt slutet blev han riktigt kaxig med Eva och till och med morrade lite barskt (det lät jättefjantigt =P) när de hade dragkamp om leksaken. Alla applåderade och skrattade och Eva tyckte att det bara var att fortsätta med honom så. (Man når passivitet genom lek). Efter föreläsningen blev det lite bus med den andra hunden och kel med det otal människor som ville fram och titta på underverket. De å:ade sig ännu mer, särskilt över de vackra ögonen och de fluppiga öronen. På tunnelbanan hem sedan låg han ihopkrupen till en liten boll och sov djupt, trots alla skräniga människor runtomkring. Det var ju ett tre timmar långt pass det där, så jag är inte förvånad att han var trött. =)

tisdag, februari 10, 2009

Himmelska Hundar

Idag besökte vi Himmelska Hundar, så Loke äntligen fick träffa MASSOR av andra hundar. =) Får recensera själva caféet vid något senare tillfälle, för det blev inga bra kort tagna alls. Det är i alla fall ett hundcafé. Vovvarna har en egen meny med bland annat hemlagad köttfärslimpa eller kycklingmacka. ;P Vi tvåbeningar kan njuta av klassiskt vegetariskt café-utbud: grillade mackor med diverse pålägg, hälsotallrik, bakverk... Som vilket café som helst - fast med hundar! ;) Det är faktiskt genialiskt. Loke fick lära sig mycket. Vissa hundar uppskattade inte alls att en liten snorvalp kom fram klumpigt hälsandes och han fick då en avhyvling. Medan andra bara lojt lät sig luktas på och sniffade tillbaka. Naturligtvis blev hans inbjudningar till lek även mottagna ibland, som synes på videoklippet. Det var en enorm Cane Corso där som gärna ville leka, men en dutt med hans gigantiska tass, så hade Loke varit typ död. Bidde inget där med andra ord. =P Han fick nöja sig med att dregla ned Loke fullkomligt... Den japanska spetsen var i bästa storleken för bus. Det fanns även några chihuahuas där och det var nog första gången Loke fick känna sig störst. ;)

söndag, februari 08, 2009

Vänta på varsågod

Både tass och ögon ser redan bättre ut. ¤håller tummar¤ Vädret är förfärligt. Ändå gick vi en längre promenad idag, så Loke skulle få göra av med lite energi. Alla skor är dyngsura. Loke fick sin längsta ensamhetsträning so far idag och verkar ha klarat det utmärkt. Han kom ut från sovrummet när jag kom hem igen och allt var intakt.

Loke har blivit rätt duktig på att vänta på "varsågod". =) Går inte att applicera i alla sammanhang än, dock. Här är han ganska trött efter promenaden, vilket ju hjälper till förstås.

fredag, februari 06, 2009

Veterinärbesök

Loke, kung i skogen.

I tisdags var vi i Judarskogen igen. Stina följde med också. Den här gången höll vi inte bara till på ängen, utan gick faktiskt in i skogen också. Blev säkert ett tiotal bättre och sämre hundmöten, Loke börjar bli mer självsäker. Plus att vi stötte på en hel förskoleklass! Han skulle behöva vänja sig vid små barn, det är det enda som får mig att tycka att det är synd att det inte finns några i våra vänskapskretsar. Blir svårare att öva på det. Den här veckan har han lärt sig att sätta vänstra tassen på en liten rund "musmatta", 11 cm i diameter, som jag slänger ut på golvet. Nästa steg är att han ska göra det när han ligger ned, men det är svårt att få honom att ligga någon längre stund fortfarande... Vi har även påbörjat ett "snurra runt", men det är en bit kvar innan man kan kalla det en snurr. =P

Igår gjorde sig Loke illa när vi var ute. Det har snöat en del här och något vasst dolde sig uppenbarligen i snön. När vi kom in märkte jag att han blödde. Visade sig att han skurit sig i en trampdyna, men han verkade till synes oberörd och hade inte gett ifrån sig ett pip. Så är det att fortfarande vara liten och mjuk! Det han verkade finna värst med det hela var att åka in i duschen för att tvätta blodet från hans vita ben. ;)

Vi var till veterinären imorse, de hade tid på en gång. Inte för trampdynan, som man kanske kunde tro, (den ska bara hållas ren), utan för hans ena öga. Han har varit irriterad lite från och till i ögonen, som ju valpar kan vara, men nu har det ena ögat börjat gegga och vara, så vi knatade iväg. (Vetten ligger bara några hundra meter härifrån). Allting kan göras till en övning, så detta var inget undantag. ;P Passivitetsövning (blandad framgång) i väntrummet med massa andra hundar och sedan hanteringsövningar inne hos veterinären. Veterinären petade in en pappersremsa med mått på i ögonen på honom, något han inte gillade (skulle inte jag heller göra!). För att mäta tårproduktionen. Den var normal. Nästa steg var att droppa en vätska i ögat som färgade det grönt. Alltså seriöst Hulken-grönt! Såg väldigt spejsat ut. För att kolla om det var någon skada på hinnan - när man sedan sköljer bort den gröna vätskan skulle det "fastna" på ett ställe som var skadat. Ingenting tack och lov. Slutsats - inflammation. Så nu blir det ögondroppar i tio dagar och sedan ska vi avlägga rapport. 1300 pix ville de ha för det kalaset. Jo, jag tackar, jag! För att få ett recept på ögondroppar! Tillbaka till Vara med dig, dyrvalp!

En lite finurlig Loke, som just fått tassen omhuldad av matte. Öronen verkar hamna högre och högre på huvudet för varje dag...

Nej, han är världens finaste. Utom ibland, som när han skäller efter uppmärksamhet på natten eller biter hål i ännu ett par byxor. ;P Pratar jag med min mamma och hör om deras "valpar" framstår han som skolexemplet på en exemplarisk lydig valp. De har stora problem med kontakten, vilket ju i sin tur försvårar typ allt annat. Något man knappast kan anklaga Loke för att vara dålig på. =D (Än?)

fredag, januari 30, 2009

Nya intryck


Idag har Loke fått träna mer än någonsin. ;) Vi åkte tunnelbana flera stationer idag - till Ängbyplan. Där finns Judarskogen och det brukar finnas gott om andra som går med sina hundar där. (Idag var inget undantag). Inkallning och att komma spontant, ta ögonkontakt osv är stående inslag i vår träning och det vi gjorde mest. Här var det ju massa nya typer av störningar. Det var bara en hund vi stötte på såpass att det blev hälsning - en gammal labradortik som inte gjorde alltför många knop. Ändå var Loke en riktig fegis som kröp runt mattes ben för säkerhets skull. =P


Allt kan inte vara träning, man måste ju få busa också!

Efter en förhållandevis lång tur i skogen åkte vi tunnelbana vidare till Vällingby, för Love behövde köpa ett par hela vinterskor. Medan han kollade på skor passade jag och Loke på att öva passivitet. Efter en stund slog han sig till ro imponerande, även om han såklart tittade förundrat på alla möjliga människor, barnvagnar, käppar, pulkor etc som passerade oss. Sista anhalten blev vid mataffären, för att handla lite nödvändigheter. Under den lilla tiden hann fem personer komma fram och fråga om de fick klappa. (Trevligt att folk faktiskt frågar och inte bara välter fram)! Två av de som frågade, två tonårsflickor, stod först och pep massa otydligheter på avstånd innan de smög fram till mig och undrade om det var ok att klappa. De påstod att de vanligtvis aldrig går fram till hundar annars, men den här var så söt. =P Sedan började de pipa en massa igen när de fick klappa. En annan som kom fram var en kvinna som direkt såg att Loke var en aussie, för hon är tydligen en vän med de som har kennel Easy. Small world! När Love väl kom ut från mataffären igen kastade vi oss på bussen för att åka hem. Naturligtvis var det en dam längst bak på bussen som blev alldeles lyrisk över lilla valpen och frågade en massa. Hon var själv dalmatineruppfödare. Det är fascinerande hur många dörrar det öppnar bara att gå omkring med en hund.
Loke tvärsomnade när vi kom innanför dörren och har börjat visa på energi först nu framåt midnatt igen. ;)
Sitt var ju inga konstigheter i alla fall...

torsdag, januari 29, 2009

Bergsklättraren Loke

Loke har bestigit ett berg idag! Eller i alla fall en stor kulle, kallad "tippen"... Han klarade det bättre än jag och Stina, som flåsade oss upp sista biten... Lös nästan hela tiden. =) Hoppas vi kommer kunna fortsätta ha det så. Det är mest sådant vi tränat den här veckan - gå fint i koppel, komma på inkallning och även komma spontant. Just nu känns det viktigare än tricks och annat. Men på söndag börjar vi på valpkursen, så då blir det andra bullar! ;) Nu är han 12 veckor, vaccinerad och avmaskad. Vi mötte en kvinna med en schäfertik och först blev Loke osäker och började dra åt andra hållet. Vi pratade en stund med kvinnan och Loke stod mellan mig och Stina. Plötsligt fick han en släng av sturskhet över sig, trippade fram ett par steg med svansen rätt upp i vädret och skällde (nåja, "bjäbbade" snarare) på hunden). När hon gav skall tillbaka backade han dock snabbt, men var i alla fall inte rädd. =)

Stina och Loke, med utsikt från tippen

onsdag, januari 21, 2009

Ljuset i tunneln

Sista terminen på Socialhögskolan har börjat. Äntligen! Man kan se ljuset i tunneln. I juni tar man liksom examen. Det känns stort.
Dags för C-uppsats. Vi fick gå laget runt i klassen igår och berätta vad vi tänkt skriva om. Alla har än så länge väldigt breda ämnen och det gäller att snäva ned det till något som är hanterbart. Läraren gjorde mig först otroligt nervös när jag kungjorde vad jag och min uppsatspartner tänkt skriva om: djurs medverkan i socialt arbete.
Allt blev liksom alldeles tyst. Till och med trafiken ute, allt. Läraren glodde förstummat i vad som kändes som flera minuter och jag blev mer och mer obehaglig till mods.
- Djur...? (tick tack tick tack tick)
Och plötsligt: Vad intressant!
Herregud... Vilken mardröm. Jag kände mig riktigt originell i ämnesvalet faktiskt. Tankarna formades redan i höstas. Hoppas vi lyckas få ihop något intressant och bra. =)

Loke har börjat ta sig ton. Han vill bitas mycket och tycker det är jättekul. Det tycker inte vi, för valptänderna är jättevassa! Än så länge verkar det funka bäst att bara skrika högt och gällt när han sätter igång (då kommer han av sig och stirrar storögt) och sedan går man därifrån och ignorerar honom ett tag. Att bli hotad med att bli ensam verkar ta skruv snabbt, till skillnad mot så kallade "hårda metoder" som att lägga honom på rygg och så för att sätta honom på plats. "Nej" är ju inte inlärt bra än, så det är lite mycket begärt att han ska fatta när man säger det. =P Annars är han duktig på både sitt, ligg och lite stå, efter bara ett par dagar med klickern. Knappast redo för lydnadstävlingen om man säger så, men han börjar greppa vad som ger belöningar och han är ju bara en valp som sagt. ;) Snart kan jag kanske sätta kommandon också och ta bort klickern på de momenten. Ute kan det ge belöning att gå fint, inte dra och att ta kontakt både spontant och på inkallning. Det bästa är att han verkar gilla det. Svansen viftar glatt så fort han förstått att det går att få klick. Han blir frustrerad när han inte får mig att klicka och försöker då lite hårdare. Det är som om vi båda inbillar oss att vi tränar varandra. =P Min förra hund lärde jag tricks genom att tex trycka ned baken och säga "sitt" tills han fattade, så som många gör och detta fungerar också bra på sitt sätt. Men han verkade aldrig tycka det var särskilt roligt och han erbjöd aldrig några beteenden frivilligt - han bara väntade passivt på att jag skulle säga något eller ställa honom på något sätt jag ville. Det är kul att prova något nytt, som verkar ge resultat hur som helst. =)

måndag, januari 12, 2009

Klickerprylar


Idag kom paketet från Canis.se med klickerrelaterade saker. Testade att klicka in Loke (det är namnet valpen fått) lite och han fattade snabbt galoppen, förmodligen snabbare än jag själv kommer göra... Paketet innehåller naturligtvis en klicker, (t.o.m två stycken, ifall Love vill testa lite också), en target stick, bra belöningsgodis i små bitar, en klofil som inte har med klicker att göra, en "musmatta" (en musmatta är bra att använda som tass-target. Kan man lära hunden att sätta tassen på den kan man sedan styra hundens tass dit man vill, läs mer här) och sedan ett flertal böcker:

Kontaktkontraktet av Eva Bodfält

Klickerträning för din hund

Hund & Delfin, startbok i klickerträning av Karen Pryor

Klickerglädje! av Melissa C. Alexander
Jag har mycket läsning att se fram emot med andra ord. Introduktion till klicker har jag läst sedan tidigare, men jag vill ha massa kött på benen. =)


En nyvaken Loke blinkar upp mot mig. Strax efter sträckte han på sig och var redo att köra. Han har nu påbörjat sin 11e levnadsvecka.

fredag, januari 09, 2009

Hundägare

Igår (den 8 januari 2009) hämtade vi vår valp (med Loves pappa som co-driver) från uppfödaren Kalote's i Vara. Alla hundar kom så glatt hälsandes när vi dök upp, även vår lilla valp rusade fram till oss (mer eller mindre) främlingar. Han blir strax 10 veckor gammal. Tyvärr kunde vi inte stanna någon längre stund, eftersom det tar såpass lång tid att köra. Blev en snabb genomgång av alla papper som medföljde, skriva på köpekontraktet osv, samt en del fotograferande hit och dit. Var alldeles hjärtskärande att köra iväg med honom i bilen, då han började gråta och yla efter mamma och flocken. Han stillade sig dock ganska fort och sov nästan hela bilfärden med huvudet i mitt knä.

Hos uppfödaren. Vår valp längst till höger, glatt hälsandes på Loves pappa. Valpens mamma längst till vänster har samma färg: blue merle med vitt och tan. De andra två valparna är syskon.


Lite osäker är han än och börjar då gnälla igen emellanåt. Vi försöker att inte uppmuntra detta och stå emot frestelsen att försöka "trösta" som med ett barn. Detta är jag bättre på än Love, men lätt är det inte, för det räcker med att valpen bara står och existerar för att man ska smälta. Natten var ganska lugn, var först framåt 7-8 på morgonen han började gnälla igen och väckte oss. Han är som ett häftplåster på framförallt mig. Ska gå med mig överallt, alldeles intill mig. Sova ska han göra på, eller åtminstone alldeles intill mina fötter, om jag står eller sitter ned. Snart hittar han förhoppningsvis tillbaka till sin sturskhet och vågar röra sig i sitt nya hem även utan matte. ;) Nyfiken är han i alla fall, så så hemskt kan det knappast vara. Han tar mycket ögonkontakt med oss, vilket jag tycker är jättebra. Jag hoppas vi kommer få bra kontakt.

Vem kan motstå de vackra ögonen?

torsdag, januari 01, 2009

Nytt år och nya möten


Tycker det känns bra att inleda det nya året med att presentera vår nyaste familjemedlem. Den här lilla killen, som är en Australian shepherd, kommer flytta hem till oss nästa vecka. ;) Den noggranna planeringen vi hade från början var att skaffa en valp till sommaren tidigast, då jag kan vara helt ledig. Fast nu är det ju så att det går inte direkt att lägga beställning på valpar, utan de kommer ju när det kommer. Naturligtvis dök den här upp nu, vi åkte och besökte honom hos uppfödaren och sedan var det kört. En lugn kille, som inte brydde sig så värst mycket att han bollades från famn till famn och han var inte vild som flera andra i kullen, som vällde fram likt en mindre naturkraft. Precis vad jag letat efter, då jag vill ha en arbetsvillig hund, men ändå en med lägre energi. Han är dessutom från en uppfödare jag upptäckte tidigt i mitt sökande och fastnade för, så det känns helt enkelt jättebra. Det är givetvis ångestfyllt att han kommer till oss under terminen, eftersom det kommer bli tillfällen, (framförallt under februari och mars), då mitt och Los schema krockar och så måste man hitta valppassare osv. Det oroar mig lite. Hade han varit vuxen hade ju mina halvdagar i skolan funkat, men nu är till och med det för mycket. Lite kan vi båda "skolka", men i mitt fall krävs det bara ett par gångers bortfall för att man istället ska riskera att bli underkänd på hela jobbiga terminen (C-uppsats, det är stort) och Love måste upprätthålla en viss procent på sin skola. Kort sagt så är det lite bökigt, men jag hoppas det löser sig utan några större problem. Vi sätter stor tillit till Stina och Alex, som har erbjudit sin hjälp. ;) Har de lust att ställa upp när det kör ihop sig, så blir alla parter lyckliga, typ. Valpen slipper vara ensam och ledsen, våra valppassare får kela med en luddig valp och vi slipper dra på oss skolornas vrede. Som sagt, framför allt februari-mars blir lite trångt!

Jag tycker det är särskilt kul att Lo nu är väldigt pådrivande och längtar efter valpen - han som påstått sig inte vilja ha någon hund alls pga ansvaret etc. Från att ha sagt att det bara skulle vara upp till mig och han skulle minsann inte tumma på något i sitt liv, så låter det nu istället att visst kan han hoppa någon lektion då och då osv. =P