Expert Trick Dog

Den finaste aussie-killen!

 Det kommer inte synas om man slår upp oss via SKK, men vi är stolta ändå! ;) (Många människor lägger väldigt stor vikt vid "riktiga" titlar för att sätta ett värde på en hund och att det liksom bara är elittävlan som påvisar en duktig hund, typ). Loke och jag har tilldelats Expert Trick Dog-titeln av Kyra Sundance. Vi har alla titlar upp till Expert nu, så alltså även Novice, Intermediate och Advanced. Nu ska vi satsa på Champion-titeln, som är den högsta! =)

På Do More With Your Dog kan ni beskåda oss på listan med title holders, under respektive svårighetsgrad. Ganska bra reklam för Lokes uppfödare också, eftersom kennelnamnet också står med. ;D

The sky is the limit!!

Loke fyller 3 år!

Tänk att det redan gått så många år! =)

Dagen till ära fick han en "bakelse" som bestod av en skiva bröd med laxpastej på och som grädde på moset toppades hela härligheten med några av de finaste bitar oxfilé. ;) Hur bortskämd kan man vara? I födelsedagspresent fick han en Dog Turbo, för att gnugga geniknölarna. ;)

Han väntade snällt på ett varsågod. Och det är bergfast. Han tar inte på "vaselin", "varsemos" eller andra liknande ord. Han tänker inte ihjäl sig på maten framför sig heller, för snålvattnet börjar inte rinna medan han väntar på sitt varsågod. Det är inget förbud, det är ett arbete att utföra som det mesta annat och det är ju kul. ;)

Dagen till ära blev det också utflykt till Hundöarna. Tyvärr var det en hund som flög på Loke när vi var där och det blev en ganska dålig upplevelse, även om det inte var en riktig blodig hundfight liksom. >=( Vi fortsatte leka bara vi istället. Löv är nästan lika kul som snö!

Vilda lövdansen.

Tjoho!! Löven ska dö!!

Loke har gjort mentalbeskrivningen

Äntligen kom han med. Förra året var det hopplöst, det var fullbokat och reservlistorna långa. Samma verkade gälla i år, men plötsligt fick han plats. Illa nog var det just samma helg som jag hade instruktörsutbildning och min make hade sångjobb. Jag velade mycket fram och tillbaka, jag ville verkligen inte släppa platsen nu när vi kommit med, men hade inte heller lust att behöva ta igen mer på utbildningen (har redan missat en helg då jag var på Emily Larlhams seminarium här i Stockholm istället). Den helgen kan jag ta igen i år, men skulle jag ha missat nu i helgen så skulle det vara först nästa år jag kan ta igen det (man hoppar på en annan kurs) och innan man har allt avklarat på utbildningen så står man utan certifiering. Jag orkar inte dra ut på det onödigt länge, vill ha det avklarat. Till slut löste det sig ändå med att Karro kunde gå mentalbeskrivningen med Loke och de är ju vana vid varandra sedan länge nu. =) På sätt och vis tror jag till och med att det var bättre att Karro gjorde det, då jag är mycket ljudkänslig och reagerar ofta ganska kraftigt på oljud = eventuellt hade detta kunnat påverka Loke i onödan.

Underbara fina

Beskrivningen är som det låter en beskrivning, det läggs inget värde i det så att säga. Vad som är önskvärt är nog mycket upp till en själv att bestämma, men det viktigaste i beskrivningen verkar för alla vara skott - är min hund skottfast eller inte? Ingen vill ha en hund som inte pallar det. I andra fall kan det nog se olika ut. Loke är ju ingen galen kampare över kamptrasor till exempel, vilket inte gör mig något, det räcker gott för mig med den nivå han har. Och att han blir skrämd när något plötsligt far upp är sunt, likaså att han inte litar på de skumma figurerna i skogen och låter dem veta det osv - jag skulle inte vilja att han litade blint på allt folk och fä det om det hände något i "verkliga livet". Det viktiga är ju hur han hanterar något som hänt, att han inte hyser något agg när han förstår att spökena var snälla och att han inte blir knäckt av saker som sker.
Vilket han inte blev. =) Här kommer momenten, med lite input från Karro som upplevde det med honom:

1a. KONTAKT Hälsning: 4 Tar kontakt själv eller besvarar kontaktförsök. 

(Loke går fram och lägger hakan i knät på testledaren med viftande svans).

1b. KONTAKT: Samarbete: 4 Följer med villigt. Engagerar sig i testledaren.

(Loke går villigt med testledaren och lyssnar på kommandon).

1c. KONTAKT Hantering: 4 Accepterar. Svarar med kontaktbeteende.

(Loke sätter sig ner och gäspar testledaren rätt upp i ansiktet).

2a. LEK 1 Leklust: 4 Startar snabbt, leker aktivt.

(Loke kampar villigt och energiskt)

2b. LEK 1 Gripande: 3 Griper tveksamt eller med framtänderna.

(Loke vill inte tävla om kamptrasan om man inte visar tydligt att man bara leker genom att skaka den).

2c. LEK 1 Gripande och dragkamp: 3 Griper, drar emot, men släpper och tar om.

(När testledaren står stilla med trasan släpper Loke omedelbart, vill inte tjafsa om trasan. Men när man leker och drar i trasan är han på igen!)

Moment 3: En trasa far fram i zickzack över marken för att simulera ett litet djur som flyr eller liknande.

3a. Förföljande: 3 Startar eller springer långsamt. Kan öka farten. Fullföljer. (Andra omgången) 1 Startar inte/når ej fram till ett hjul.

(Loke blir förvånad när jag släpper honom och står och tittar på mig länge innan han beslutar sig för att dundra efter föremålet)

3b. Gripande: 2 Griper inte, nosar på föremålet. (Andra omgången) 1 Nonchalerar föremålet. Alt. springer inte fram.

(Loke tappar intresset när han hunnit ikapp föremålet)

Moment 4: Här beskrivs hur hunden beter sig då det inte händer något runt den. Under tre minuter ska hundägaren stå stilla med hunden kopplad.

4 AKTIVITET: 2 Är uppmärksam och lugn - står, sitter eller ligger.

(Loke ligger blickstilla under hela tiden och tittar upp på mig ibland som för å säga "ska du bara stå där länge till?")

Moment 5: En figurant i någon pösig och bylsig klädnad hukar omkring en bit bort i skogen och beter sig skumt, kastar en leksak upp i luften med jämna mellanrum och sedan gömmer den sig.

5a. AVST. LEK Intresse: 3 Intresserad, följer figuranten utan avbrott.

(Loke spänner omedelbart blicken i figuranten så fort han ser den)

5b. AVST. LEK Hot/Agg.: 2 Visar enstaka hotbeteenden (1-2) under momentets första del.

(Loke boffar lågmält)

5c. AVST. LEK Nyfikenhet: 1 Går inte fram till figuranten inom tid.

(När Loke släpps vill han inte gå fram, han går istället och pinkar på en buske...)

5d. AVST. LEK Leklust: 1 Visar inget intresse.

(Loke vill inte komma och leka med figuranten)

5e. AVST. LEK Samarbete: 1 Visar inget intresse.

(Loke hälsar glatt på figuranten när han väl får se att hon inte är farlig, men han är inte intresserad av vidare kontakt)

Moment 6: I detta moment utsätts hunden för en visuell överraskning genom att en uppstoppad overall plötsligt dras upp framför den.

6a. ÖVERRASKN. Rädsla: 2 Hukar sig och stannar.

6b. ÖVVERRASKN. Hot/agg: 2 Visar enstaka hotbeteenden.

(Loke boffar till)

6c. ÖVERRASKN. Nyfikenhet: 4 Går fram till overallen när föraren gått halva avståndet.

(Loke går själv fram när jag gått halva avståndet. Han blir mer och mer självsäker och tillslut vill han ta med sig en bit av Dumpe hem som souvenir och börjar slita i dumpes skrev - the crowd goes wild och Loke spexar)

6d. ÖVERRASKN. Kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

(Vi går fram och tillbaks förbi Dumpe några gånger för att se om Loke är rädd för honom, ICKE!)

6e. ÖVERRASKN. Kvarstående intresse: 2 Stannar upp. Luktar eller tittar på overallen vid 1 tillfälle.

(Loke blir mer nyfiken på Dumpe ju fler gånger vi passerar honom, nu inte av rädsla utan ren nyfikenhet)

Moment 7: I detta moment utsätts hunden för en överraskning i form av skrammel. Det är en kedja som dras på korrugerad plåt.

7a. LJUDKÄNSL. Rädsla: 1 Stannar inte eller kort stopp.

(Loke hoppar till precis som vilken annan hund som blir skrämd av oljud, men gör ingen big deal av det)

7b. LJUDKÄNSL. Nyfikenhet: 5 Går fram till skramlet utan hjälp.

(När jag stannar upp och vänder mig mot skramlet helt passivt så går Loke själv fram till min sida, han tittar på mitt ansikte en gång sen bulldosar han fram och nosar på skramlet, tävlingsledaren beordrar mig att berömma min hund! Loke börjar spexa genom att hoppa över "agilityhindret", the crowd goes wild :)))

7c. LJUDKÄNSL. Kvarstående rädsla: 1 Ingen tempoförändring eller undanmanöver.

(Vi går förbi skramlet några gånger, Loke undrar varför men hakar på ändå. Hittar inget att va rädd för.)

7d. LJUDKÄNSL. Kvarstående intresse: 1 Visar inget intresse.

Moment 8: I detta moment avser man att beskriva hundens reaktion inför hotfulla rörliga föremål som långsamt närmar sig hunden. Två människor är utklädda till spöken, de har vit beklädnad från topp till tå. Ögon och mun är kraftigt svart markerade, vilket bidrar till att hunden känner ett hot.

8a. SPÖKEN Hot/agg: 3 Visar flera hotbeteenden under längre tid.

(Loke blir rädd för spökena, han känner sig trängd och vill stå bakom mig och boffa)

8b. SPÖKEN Kontroll: 4 Kontrollerar och/eller handlar mot båda spökena. Kortare avbrott.

(Loke märker att spökena inte stannar upp trots att han varnar med skall, då backar han bort ifrån spökena och börjar morra. Testledaren kopplar loss Loke som ställer sig en bit bort och morrar för sig själv)

8c. SPÖKEN Rädsla: 3 Uppehåller sig i huvudsak framför eller bredvid förare. Växlar mellan flyktstart och kontroll.

(Loke kommer ibland fram bredvid mig och morrar som för å säga "dom där kan man inte lita på Karro" och ibland går han en bit bort och morrar. Aldrig att han försöker gå fram mot dem på något aggressivt sätt..)

8d. SPÖKEN Nyfikenhet: 2 Går fram till fig. när föraren talar med fig. och lockar på hunden.

(När jag snackar med enda spöket och sticker in Lokes namn en gång så släpper Loke direkt alla hämningar och kommer fram)

8e. SPÖKEN Kontakt: 5 Intensivt kontaktbeteende mot figuranten.

(Loke blir galet lycklig när han märker att det inte är något spöke utan en trevlig man bakom huvan. Han hoppar och pussas och piper om vartannat, the crowd goes wild och Loke spexar. Loke blir lika glad när han får hälsa på nästa spöke och alla levde lyckliga i alla sina dagar )

Moment 9: I moment 2 beskrevs hundens leklust. Hunden har nu utsatts för upplevelser som kan ha påverkat den i olika riktningar. Det är därför av intresse att åter se hur leklysten hunden är.

9a. LEK 2 Leklust: 4 Startar snabbt, leker aktivt.

(Loke blir lycklig av att se kamptrasan igen! Han leker och stojar med mig och testledaren)

9b. LEK 2 Gripande: 4 Griper direkt med hela munnen.

(Faktum är att Loke är mer intensiv i leken nu än i början av testet.)

Moment 10: Här kollar man på hundens reaktion i samband medskottlossning. (Avståndet var cirka 10-15m)

10. SKOTT: 1 Visar ingen berördhet. Snabb kontroll och sedan helt oberörd.

(Loke leker som aldrig förr, svarar med ryckning på öronen när skotten avfyras men fortsätter leka som om inget hänt. Sedan står vi stilla med skott, Loke ligger ner och kollar på mig hela tiden under samtliga skott.)

När testet är över säger både testledare och snubben som för protokollet att det är den trevligaste aussien de träffat och att han krossat alla fördomarna mot aussie i mh-test. Får även kommentarer på att han är så lydig och bra löstränad, kommer direkt när man säger till honom och samarbetar konstant genom hela testet.

Jag  tycker att Loke gjorde ett jättebra MH. =) Inga problem med skott, inga problem att chilla när det inte hände något, hanterade alla skrämmande saker utan kvarstående rädslor, kan jobba och engagera sig i även främmande människor osv. Det är surt att jag inte fick uppleva det själv, men jag får glädjas över att det (till största delen) är jag som har haft hand om honom sedan han var valp och format honom till den han är, utöver det genetiska och biologiska.

Play-date

Vi började gårdagen med en härlig promenad i Judarskogen. Störigt nog är det många som släpper sina hundar lösa där, fast det är ett naturreservat och det alltid är förbjudet. Jag talar här inte om hundar som snällt går bredvid husse och matte även utan koppel, utan det är gott om människor som släpper sina hundar och inte har någon som helst inkallning på dem. Eftersom jag inte vill att hundar kommer fram till Loke hux flux när vi koppelpromenerar, så ja, jag blir mycket irriterad. Vi tog oss igenom utan missöden, men det vore ju trevligare att kunna gå omkring utan att behöva speja efter andras hundar hela tiden.

Sedan bar det av in till söder för att träffa Loves systers valp Dahlia för första gången. Jag låter bilderna tala för sig själva. Klassisk jaktlek, den ena jagar den andra en stund och sedan byts det av. ;)

 

Värmland

Finaste skogarna finns där. ;) Husse och hund njuter av omgivningarna. (Matte också, men hon står ju jämt bakom kameran.)

Bildbomb från hundöarna

I söndags besökte vi hundöarna och stannade länge och väl. Det var gott om hundar! Framförallt hundar som Loke äntligen hade större utbyte av - andra vallhundar. ;) Loke tycker att jaktlekar är roligast och fort ska det gå. Man ska turas om att jaga och bli jagad i rasande tempo. Denna dag var det en till aussie där, en hane, som var ungefär halvåret äldre än Loke, och en border collie. Det var dessa han hade allra roligast med, även om han sin vana trogen försöker gå och hälsa på alla som dyker upp - och ibland får han en käftsmäll från någon som inte var på humör att vara så social. 9_9

Vallaren kryper ihop. Ja, det var nog det närmaste får vi kom den dagen...

Tossig aussie.

Trippande kaxpelle.

Är det en svans eller vimpel i gräset? ;P

Fort ska det gå!!

Fröna yr i bartassedansen.

Livsfarliga hanhundar, detta. ;P

Flygande hundar.

Flaggorna på topp!

Efter en sådan intensiv lekstund krävs fika och avkoppling på närmaste fik. De bjöd på en skål vatten åt Loke.

Dagen fortsatte sedan vidare till ett hundbad där Loke fick svalka sig och obsessa en del över änderna som simmade omkring. ;) Allt som allt en härligt aktiv utflykt på fyra timmar.

Rasspecial - Australian shepherd!

Ja, vad annars? ;P

I rasstandarden kan vi bland annat läsa följande om Australian shepherd:

Helhetsintryck:

Rasen skall vara en intelligent arbetshund med utpräglad vakt- och vallningsinstinkt, en god kamrat och ha kraft att arbeta en hel dag. Den skall vara välbalanserad, något längre än hög och av medelstorlek. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.

Uppförande och karaktär:

Rasen skall vara intelligent, aktiv och med jämnt humör. Den skall vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad mot främlingar.

I slutet av detta inlägg ska jag skriva mina egna intryck när det gäller min egen aussie. Loke på bilden ovan är en blue merle med vitt och tan. =)

Historik

Man är inte helt klar över aussiens ursprung, då den har utvecklats som vallhund beroende på varierande behov hos djurägare världen över. Australien har inte så mycket med Australian shepherd att göra – Tyskland, Spanien och Storbritannien omnämns på olika sätt i rasens historia, likaså USA.

Hur blev då Australian shepherd en del av rasnamnet? Dingon sägs vara ursprunget till de flesta raser som hör Australien till. Alla andra raser har på något sätt tagits till landet med ett ursprung någon annanstans i världen och har sedan utvecklats tillsammans med inhemska raser för att fylla de behov som fanns. Den så kallade Smithfield-hunden ska ha varit en av dem och även ”the Barb", en hund som liknande Queensland Blue Heeler. De vallhundarna kan man finna information om redan från 1800-talet i australienska böcker. Den större och kraftigare Coulien, som kom från England, ska också ha tagits till Australien under det århundradet. Man tror att de haft inflytande på den typ som Australian shepherd sedan kom att få. Andra hundar som man tror har haft inflytande på rasen är Pyreneisk vallhund och Catalansk vallhund, som baskerna hade med sig till Australien. Tvärtemot vad de flesta tror, så tas inte Border collien upp som en ras som influerat aussien. Det man tror är sannolikt är att rasen har utvecklats i USA från hundar som blivit medförda från Australien, samt från olika delar av Europa då jordbrukare tog med sig sina hundar när de emigrerade till Amerika. Det var främst i de västra och nordvästra delarna av USA som man tror rasen utvecklades, för där var gårdarna små och det behövdes en allround-hund som kunde göra allt det som en anställd dräng annars skulle ha gjort. Det av lades således på vallningsförmåga, vaktinstinkt och förmågan att kunna arbeta självständigt och lösa problem. Det fanns före 1945 inte något specifikt rasnamn som Australian shepherd, eftersom de hundar man hittade såg så olika ut och kallades för flera olika namn, som Spanish shepherds, California shepherds och pastor dog. Före 1945 vet man inte heller om det fanns några direkta avelsåtgärder som var ämnade till att utveckla en specifik ras, men man har hittat en benämning på en rastyp som liknar det vi kallar Australian shepherd idag. Att man valde att kalla rasen Australian shepherd tror man bland annat beror på att exempelvis baskiska herdar använde dem och att de arbetade med får från Australien, samt att det fanns en slags positiv bild av landet Australien.

Man behöver inte gräva länge i informationen om Australian shepherds innan namnet Jay Sisler dyker upp. De flesta har nog sett eller hört talas om ”Jay Sisler and his performing dogs”. Han var själv inte någon uppfödare av rasen, men han fick under åren några kullar från sina aussies och dessa spreds över USA i och med Jays uppträdanden. Läser man en bok om rasen, så dyker troligtvis Jay Sislers namn upp och tack vare honom växte intresset för rasen (i USA).

Jay Sisler

Eftersom farmarna inte hade möjlighet att hålla sig med flera hundar för olika funktioner på gården, så krävdes en mångsidig hund och detta ord beskrivs ofta aussien med. Hunden var tvungen att klara av att arbeta med olika slags djur och varierande situationer. I vallningstävlingarna idag testas vilka hundar som klarar av att framgångsrikt valla både anka, nöt och får på samma dag. Mångsidigheten har också gjort att rasen börjat bli populär inom flera andra områden och det blir vanligare att att se rasen inom lydnad och agility. Idag pratar man om den som en brukshund snarare än vallhund, för den kan vara lika nöjd att hålla på med andra aktiviteter, som ovan nämnda. Det finns Australian shepherds som även är blindhundar, räddningshundar , assistanshundar och håller på med sök och spår. (Loke själv har fått många att le när han praktiserat på äldreboenden.) Australian shepherd börjar även bli intressant i utställningsringen för sina många intressanta färger på både päls och ögon. Som med i princip alla raser ser vissa det som positivt medan andra är rädda för att aveln ska gå åt fel håll och rasens specifika egenskaper försvinna till förmån för utseende. Det var så sent som 1990 som Australian shepherd kom till Sverige, men först 1993 registrerades de första individerna i SKK.

Hälsa

Australian shepherd anses vara en ”relativt frisk ras”. Som med andra stora hundar kan de få höftledsdysplasi och en del ögonproblem förekommer. Något att ha i åtanke är att aussies (liksom collies) är överkänsliga mot vissa bedövningsmedel och en del andra preparat – de kan till och med dö. Som jag förstått det gäller det inte alla aussies, utan det krävs att hunden är bärare av en defekt gen kallad MDR1. Den innebär att exempelvis ivermektin och en lång rad andra substanser går igenom hjärnblodbarriären och orsakar kramper, koma och många gånger död. Det går inte att se på sin hund om den är bärare, utan det kan endast fastställas genom DNA-test. Jag har hittills inte träffat någon veterinär som inte är medveten om detta och idag finns det oftast andra preparat att använda istället

Vallaren

Bild från http://home.comcast.net/~out1rider/page12.html.

En Australian shepherd ska kunna valla stora hjordar får och kor mellan vinter och sommarbete samt att flytta på boskap i trånga utrymmen som boskapsrännor och fållor. Australian shepherd hör till gruppen kroppsvallande raser och är en ”loose-eyed breed”. De jobbar upprätt och nära valldjuren men anpassar sig för att kontrollera alla typer av boskap effektivt. De är uppskattade för sin förmåga att hantera boskap i trånga utrymmen. En Australian shepherd är kraftfull och intensiv och kan lätt läras att anpassa tryck och avstånd som passar den boskap de vallar. Den kroppsvallande stilen innehåller bland annat pendlingar, bett och/eller ett auktoritärt skall, men även eye om det verkligen behövs för att kontrollera boskapen. Vid pendling rör sig hunden mjukt och markvinnande från sida till sida bakom djuren för att hålla dem i rörelse och under kontroll. De kan arbeta på detta sätt i timmar. Bett används på motvilliga och utmanande djur. Helst ser man en hund som på ett naturligt sätt använder bett både i nos och hasor för att få ett djur tillbaka in i flocken. Skallet kan användas vid förflyttning eller i en utmanande situation. Där bett är till för enskilda djur, så kan skallet fungera för att påverka en hel flock om den exempelvis blivit stående i en trång boskapsränna. Den är som sagt en kroppsvallare och således loose-eyed, så aussien använder föredragsvis sin auktoritet och närvaro för att flytta boskap. Blir de utmanade så kan de dock använda sig av eye.

Vallande aussies.

Färg och utseende

Godkända färger för Australian shepherd är: Blue merle, red merle, röd(brun) och svart – med eller utan vita tecken och tan. (Loke är en blue merle med vitt och tan.) Den opigmenterade hud som ger vit krage ska inte nå längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg och pigment.

Svart med eller utan vitt/tan. Från Illustrated breed standard

Röd med vitt och tan (red tri). Från iNetGiant.

Red merle. Från Las Rocosa.

Red merle med vitt och tan. Från aussiemonster.

En red med vitt och en red merle med vitt och tan. Från Kreivis.

En red merle med vitt och tan och en blue merle med tan. Från Nosvis.

Red merle och blue merle, båda med vitt och tan. Från ASHGI.

Blue merle med vitt. Från Fairoaks Aussies.

När det gäller svansen så föds det blandkullar. Vissa aussies, som Loke, föds med en hellång svans medan andra föds med halvsvansar eller stubbsvans. I många länder är det fortfarande vanligt att man kuperar svansarna på aussies så alla får stubbsvansar. I USA får inte okuperade hundar ställas ut. Många från framförallt USA som ser klippen med Loke på Youtube skickar mig meddelanden där de kungör att jag inte har en Australian shepherd i och med att han har hellång svans och aussies föds med enbart stubbsvans. 9_9 Joråsåatte... ”Must be a border collie mix or something”.

Ögonen kan se ut nästan hur som helst på en Australian shepherd och de är mycket fascinerande att studera. Indianerna kallade aussien för ”ghost eye” på grund av de ofta märkliga ögonfärgerna. Man har sett aussies med gyllene, citrongula och bärnstensfärgade ögon, ljus- eller mörkbruna, gröna, orange och blå. Ibland verkar mörka individer ha nästan svarta ögon. Det är inte ovanligt med ett blått och ett brunt öga på samma individ, eller att ögonen på samma individ är både blå och bruna. Ibland är det enstaka fläckar av en annan färg i ögat, eller så kan ögonen vara marmorerade, ha flera nyanser av samma färg, eller vara ”splittade” – två färger upptar varsin halva av ögat symmetriskt. Det är inte enbart merle som kan få blå ögon, utan det är en recessiv gen inom rasen som framkallar blå ögon även hos solitt färgade hundar. Man vet inte den exakta genetiken bakom det, för det är troligtvis många gener som tillsammans påverkar ögonfärgen.

Lokes ögon. Han har lite blått i sitt bruna öga och lite brunt i sitt blå öga. Det bruna i det blå ögat är en betydligt mörkare brun än vad hans bruna öga är. Han har även olika blå och bruna skiftningar i respektive öga.

1. Denna svarta aussie med bara lite vitt har blå, nästan vita ögon. 2. Detta är en blue merle som har mörkt bärnstensfärgade ögon. Man ser också tydliga fläckar av mörkare brunt i ögonen. 3. Denna blue merle har olika nyanser av brunt på sina ögon och det mörkare ögat är marmorerat med blått. Från ASHGI.

4. Den här valpen har grönaktiga ögon, vilket ska vara vanligare hos red och red merle. 5. Denna aussie har ljust bärnstensfärgade ögon. 6. Det här är en så kallad sable merle, vilket inte är en godkänd färg. Hans ögon är varg-gula. Från ASHGI.

7 + 8. Båda hundar uppvisar så kallade "split eyes", där ögonen alltså är symmetriskt tvåfärgade. 9. Ett tydligare exempel på det som kallas marmorering. Från ASHGI.

Vitt

Vitt (eller brist på pigment) är problematiskt inom rasen och överdrivet mycket vitt kan leda till flera defekter, som dövhet, synproblem och ögondefekter. Det finns flera orsaker till vithet, men den man främst hör talas om är parandet av två merles vilket ger homozygota merles i en kull. Merlegenen är semiletal, helt enkelt inte alltid dödlig som letala gener är. Det är inte tillåtet att para två merles med varandra just för att det kan producera homozygota merles som nästan alltid får stora problem.

Detta är en homozygot merle. En stor del av irisen saknas. Från ASHGI.

Detta är också en homozygot merle. Den lider av microopthalmia - onormalt små ögon. Det kan se olika ut från individ till individ, hos vissa är båda ögonen mindre, eller så kan ett öga var mindre. Från ASHGI.

Denna homozygota merle har inga ögon alls, så kallad anopthalmia. Från ASHGI.

Den här hunden har en "sprucken" pupill. Synförmågan varierar hos individerna, men det är vanligt att de åtminstone är mycket ljuskänsliga. Även brunögda kan råka ut för det. Från ASHGI.

Mitt intryck av min Australian shepherd

Någon utpräglad vaktinstinkt och reservation mot människor har jag inte märkt av hos Loke. I lägenhet ingenting, när vi flyttade till kvarnen på landet och han således fick en ”gård”, så märkte vi pyttelite vakt på det sättet att han gav skall när någon kom. Vilket ju faktiskt var välkommet. Annars inget mer. Reserverad mot människor är han definitivt inte, man blir nästan sårad ibland över hur enkelt han verkar kunna byta matte. =P Men Loke fick också vänja sig tidigt vid att det sprang flera olika människor i lägenheten och passade honom när han var valp. Jag hade föreläsningar några timmar i veckan, så han hade många valpvakter som kelade med honom. ;) Han blir mycket glad när det kommer besök och han har gjort bra ifrån sig på sin terapihundspraktik. Vi har testat en gång när han var 6 månader om det fanns något intresse för fåren hos hans uppfödare. Det fanns det, men mer än så vet vi inte... En god kamrat är Loke absolut, han är med i vått och torrt, gråter man så sätter han sig bredvid och lägger huvudet i knät eller på ens axel om man sitter på golvet och han låter sig kramas. Arbetsnarkoman är han definitivt och kan köra på 4 timmar i sträck med exmpelvis lydnadsträning (it has been done). Absolut inget jag rekommenderar att göra ofta, men rent tekniskt så finns kapaciteten där så att säga... Just Loke är utseendemässigt nog inte en aussie som följer rasstandarden kanonbra, men jag vet inte för jag har inte ställt ut honom. Jag kan tänka mig att han inte har tillräckligt med ”maskulin framtoning”. Grälsjuk är han inte heller, däremot pratglad. ;) Han pratar MYCKET. Det är knorranden och morranden, ”moff”-ljud, (i brist på annat att kalla det), pipanden i varierande längd och höjd... Han har även börjat sjunga (yla) emellanåt. Han sätter faktiskt igång sig själv genom att hoppa eller bita på sin pipleksak, jag vet inte varför, men han verkar göra det medvetet. =P Man har aldrig tråkigt med en Australian shepherd.
När jag nu sitter här med en aussie så kanske det förvånar många om jag säger att min favoritras alltid varit irländsk varghund? ;) Men som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan så skaffade jag hund utifrån vad jag faktiskt ville göra och inte efter vad jag tyckte var ”sött” eller ”snyggt”. Och en varghund har helt klart begränsningar arbetsmässigt, även om de är snygga. Nu är det dock svårt att föreställa sig att man skulle ha en annan ras än aussie! Men troligtvis kommer det ju faktiskt bli så, eftersom jag vill ha en mindre hund också och det kommer inte bli en ”mini-aussie”. ;P