För vems skull skaffar vi hund?
Eftersom hundträning har blivit en väldigt stor hobby i och med att Loke kom in i våra liv, så håller jag till ganska mycket på olika hundforum på internet. Tyvärr är det ofta en mycket tråkig ton på forumen. Jag tror inte det finns något annat husdjur som leder till så mycket konflikt som just hundar. Det finns olika sätt att träna, det finns massa olika foder, det finns massa olika sorters halsband, täcken, burar, det finns massa olika sätt att aktivera sin hund osv. Möts två oliktänkare, så kan det ofta bli mycket hätskt och pajkastningen sätter igång, utan att det egentligen leder till något konstruktivt. Jag har i princip slutat skriva i forumen just på grund av detta, utan håller mig till att läsa. Stackars nybörjare i hundvärlden som skriver ett inlägg i hopp om att få hjälp kan ofta bli sågade vid fotknölarna om de exempelvis anses ha läst på för lite innan de skaffade en valp. Återigen - det är inte till någon som helst hjälp för nybörjaren att bli nedtryckt för sin okunskap. Personen har ju vänt sig till ett hundforum i sökandet efter kunskap och borde sansat få tips på hur hon/han kan göra och vad han/hon har att förvänta sig närmaste tiden. De som är helt ute och cyklar, som vissa som exempelvis tror att man kan lämna en liten valp ensam i ett par timmar redan från början, kan man upplysa om att så inte är fallet utan att säga att personen är dum i huvudet, idiot och djurplågare. När olika träningsskolor möts är det inte sällan som smädelserna blir rena personangrepp som skulle kunna polisanmälas. Skitläskigt, vad tar det åt folk? De som hör till den "mjuka" skolan med positiv förstärkning, klickermetod osv, som jag själv anammar, hamnar alltid i konflikt med den "traditionella" skolan där hunden ska straffas när den gör fel och där ledarskap och flocktänk fortfarande är aktuellt, hunden ska "hållas ned", alfarullas och veta att den står längst ned i rangskalan. En observation jag gjort nu efter några år av att bara studera forumen är att det generellt också är den traditionella skolan med hårda metoder som är mer aggressiva i sin framtoning när de "diskuterar" på forumen. Det är sällan jag ser några anhängare av de mjuka metoderna gå till grova personangrepp, eller ägna sig åt pajkastning. Vad kan det bero på? Ålder och omognad kan vara en faktor också, men det är inte alltid man ser personernas ålder på forum. Sedan ska man absolut inte ta sig in på ett hundforum som border collie-ägare och säga att man inte vallar med sin hund, för då är det snudd på lynchstämning. Jag tror inte att skillnaden mellan att äga en bc eller aussie är så astronomiskt stor egentligen, men jag behöver inte ta någon skit för att jag "bara" kör lydnad, terapihundsutbildning, skojspår, fåniga tricks i massor, lite agility osv med Loke.
En vän som kommer försöka göra allt för dig i 15 år framöver.Många förståsigpåare när det gäller hundar kommer att säga åt dig som funderar på att skaffa hund för första gången att du ska skaffa en bra "nybörjarhund". Vad är det?! Visst är det skillnad på en fransk bulldogg och en aussie inte bara utseendemässigt, men jag vill påstå att ALLA hundar behöver och förtjänar aktivering och engagemang från sina ägare. Och om man får en "nybörjarhund" föreslagen för sig och absolut inte tilltalas av den rasen? En hund lever i närmare 15 år - det är en lång period att "öva på en nybörjarhund". Och även en förstagångsägare kan ha ambitioner och drömmar om att tävla agility och lydnad och allt möjligt inom hundvärlden. Aussie var inte en ras jag hade tänkt på från början. Jag har generellt varit svag för fluffiga mustasch-hundar sedan jag var liten, som exempelvis irländsk varghund, bearded collie, eller berger picard, strävhårig vorsteh, raggiga terriers blablabla. Utseendemässigt vill säga. I mitt fall rannsakade jag mig själv och gick igenom vad jag ville göra med min hund och vad jag inte ville göra. Pälsvård är inget jag orkar ägna mig åt till exempel, det är dödstråkigt, liksom att jag inte ville ha en hund med massa jaktlust att försöka stävja, eftersom jag inte vill syssla med jakt. Jag ville ha en mycket arbetsvillig hund, som tänker snabbt och gillar att jobba och samarbeta. Eftersom planer på att bo på landet och ha en del djur i framtiden fanns, så var det även en fördel om hunden vore lämpad för det. (Nu har vi ju kommit ut på landet, men möjligheterna att ha gårdsdjur är kanske inte så stora just här.) Valet föll till slut på aussie, som även min sambo gillade. För alla i familjen måste vara överens om hunden man ska skaffa, annars blir det sällan bra i slutändan. Det kan inte vara en persons beslut om man är fler.
Vill man bara skaffa en hund utifrån ett utseende man gillar, så skulle jag vilja säga så här: gör det för all del. MEN. En hund är inte en sak, det är en levande varelse med lika många behov och lust att göra saker som du. Det är DIN uppgift att se till att hunden, livet, du åtagit dig får ett tillfredsställande och givande liv. Det går inte att komma ifrån att de flesta av våra hundraser är strikt framavlade till vissa saker. Således har de olika stark drivkraft gällande vissa saker. Vill du inte syssla med jakt, men skaffar en jakthund, så är det din uppgift att se till att hunden får göra saker som tillfredsställer detta behov på något sätt ändå. Viltstpår, personsök... För all del lydnad och allt annat man kan hitta på med en hund, men den måste få använda sitt intelligenta huvud och välutvecklade nos. Att bo mitt inne i stan och lunka några koppelpromenader i betongdjungeln varje dag ser jag inte som att man ger hunden ett givande liv då. Samma med vallhundar. Jag tillhör inte kategorin människor som anser att man är en djurplågare om man inte låter sin vallhund valla. Men det är viktigt att man låter dem jobba med någonting och att de får motionera sina smarta hjärnor. Till skillnad mot sällskapshundarna, så är dessa hundar framtagna för att jobba hårt och länge.
Så snarare än att vara självisk och bara skaffa en hund för dig, så kanske du borde fråga dig själv - kan jag ge min hund det den behöver? Är jag villig att ge den det den behöver? Det är kul, intressant och belönande att ha hund, men hundägandet leder också till avkall på vissa saker. Resa bort utan hunden kräver ordentlig planering och framförhållning, spontanitet blir svårt. Det går inte att gå ut och festa som man vill, inte ens gå ut på stan som man vill. Hunden klarar inte (och får inte) vara ensam en längre tid. Vissa hundar klarar inte ens av att vara ensamma mer än ett par timmar, medan andra kan klara 7 timmar utan problem. Enligt lagen får dock en hund inte vara ensam mer än max 6 timmar om dagen. Alltså inte i sträck - om dagen. Och det gäller en vuxen hund. De första 3 månaderna med sin valp får man räkna med att inte kunna vara hemifrån mer än korta stunder. En hund är inte som en självständig katt. Inser du efter två år att hunden var för mycket för dig och gör dig av med den, så har du kanske krossat den för resten av livet. Många hundar tar det mycket hårt att skiljas från ägaren den haft sedan den var valp och har problem att knyta an till sin nya ägare, vilket kanske gör att den nya ägaren i sin tur tappar tålamodet för snabbt och gör sig av med hunden. Inte sällan ser man också att hundägare som gör sig av med sin hund efter ett par år just för att de inte insåg allt arbete som krävdes, de har heller inte jobbat med den tillräckligt - med problembeteenden som följd. Nästa ägare tar vid och tröttnar kanske snabbt på de problemen och skeppar hunden vidare till en annan ägare osv osv. Alldeles för många hundar byter ägare massor av gånger och får aldrig den stabilitet de behöver. Det är hemskt olyckligt, hundar knyter starka band till sin människa.
Inget ont över de människor som inte kan behålla sin hund på grund av olyckliga omständigheter, som exempelvis utvecklad allergi. Vissa saker råder man inte över. Det är även en ond balansgång. Jag tycker inte man ska behålla något djur om man inte är kapabel att ge djuret det som det behöver, men det kan samtidigt vara så att man skickar in hunden i olycka resten av livet om man inte omsorgsfullt hittar ett bra nytt hem. Har ni tagit på er ansvaret det innebär att ha hund, så är det också er skyldighet att göra allt för att det ska bli bra hos er, för hunden, innan ni ger upp. Ni åker och väljer ut en valp som ni finner söt, men valpen har dock inget att säga till om i valet av människa.
BFF (Best Friends Forever) for better or worse.Hunden kommer i hela sitt liv vara beroende av er välvilja och engagemang. Så försök försäkra dig så långt som möjligt om att du kommer orka engagera dig i din hunds välmående och aktivering och ta itu med alla problem som kan uppstå längs vägen. Tänk efter INNAN du skaffar hund, för hundens skull. Snarare än att fråga vad din hund kan göra för dig, så borde frågan vara vad du kan göra för din hund.
Loke är för övrigt världens sötaste hund.
Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.
Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.
Den här bilden tillhör Karolina Sandgren.
Vad detta är för djur vet jag dock inte...Bilden tillhör Karolina Sandgren.
.
.
.
