Svimma

Lo svimmade imorse. Två gånger till och med. Han skulle upp tidigt för att sjunga högmässa och hade bara fått några timmars sömn. Jag vaknade av något som lät som en stor krasch och såg Lo tumla ut från badrummet och in i köket en stund därefter. Sedan kom han in i sovrummet, stannade upp och plötsligt segnade han ned igen med en stor duns. Jag flög ur sängen och fram till hans alldeles lealösa, bleka kropp som halvsatt mot sovrumsdörren. Det såg himla läskigt ut, för ögonen var öppna, men han var helt okontaktbar. Kallsvettig och likblek. Höll om honom stilla en stund innan jag återigen försökte få honom att vakna och plötsligt tändes ögonen igen. En väldigt vilsen Lo leddes till sängen och fick vackert säga till att han inte skulle komma på någon högmässa. En jättebula har han i pannan också, efter första svimningen i badrummet, då han slog i något han inte minns. Sedan ringdes det sjukvårdsupplysning och hans mamma osv, för att till slut leda till att hon hämtade upp honom och körde honom till akuten.
Tack och lov så verkar det inte vara någon fara, utan läkarna tror det berodde på blodtrycksfall kombinerat med för lite sömn, stress osv. Alla prover var normala. Det är sådan action att leva samboliv...

Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion