Leendet gör allt.

Min ena halvlillasyster säger att hon inte blir bra på kort.

Släppa loss framför kameran är svårt.

Men plötsligt händer det.

En paus från julefirandet, ute på altanen i torpet i Värmland. Solen hade börjat gå ner och det var ett jättemysigt, varmt ljus som kontrasterade mot iskylan och den i övrigt ganska blåtonade världen.

Solnedgång

När man tittar ut genom fönstren högst upp i kvarnen och sådana här solnedgångar är vad man ser, så kan man inte annat än känna sig inspirerad. Det här är ett perfekt "arbetsrum". ;) Klicka på bilden för större storlek.

Bokningar

.
.
Från att ha varit stiltje så är det plötsligt tre porträttfotograferingar på gång. Kul! =D

Hmm, fokus mest på örat, typ... Som sagt knepigt med ett objektiv som inte har någon elektrisk kontakt med mitt kamerahus. Vidvinkel är dock kul, men inte förstahandsvalet för seriösa porträtt, kanske. ;)

Testar

Testar min +4 närbildlins. Lokes ögon är mycket intressanta att studera närmare, eftersom de är tvåfärgade. Det är mitt 50 mm-objektiv som använts till båda bilderna.

Lokes vänstra öga. Jag är särskilt förtjust i hur vacker hans päls blev också.

Lokes högra öga.

Och så har jag testat det nya vidvinkelobjektivet för första gången. Det ska bli kul att experimentera mer med det i bättre ljusförhållanden och jag är redan ganska förälskad i de lustiga förvrängningar det kan bli. ;) Detta objektiv kräver att man faktiskt jobbar en del själv också, för det har ingen elektrisk kontakt med min kamera. Jag rattar på själva objektivet med andra ord, både vad det gäller fokus och bländare. Autofokus blev plötsligt lyx. Som på den gamla goda tiden när jag hade en analog systemkamera. Förutom att det knappt går att se var fokus hamnar med detta, så det handlar mycket om att gå på känsla och få in en vana. Här är ett kort som jag fyrade av nu under kvällen i alla fall:

Loke ställer alltid upp på kort i brist på andra modeller. Klicka för full storlek.

Mus igen

Gnagarveckan. ;P För de som undrar så kallas färgen för colorpoint beige och musens hårlag är satin långhår (satinglansig lång päls helt enkelt). Det här kortet är taget inomhus med min kompaktkamera. Jag har inget macro-objektiv till min systemkamera och det är först nyligen jag skaffade ett närbildsfilter. Oavsett så knäcker min kompaktkamera ganska rejält i dessa lägen, då den har en närgräns på 1 cm. Är man bara lite kreativ så går det att skapa riktigt roliga miljöer att fotografera i när det handlar om en sådan liten varelse som en mus. Det behövs inte så mycket för att det ska kunna bli lyckat. =) Och det behövs heller ingen superkamera för att kunna få till ett bra kort. Man blir ju inte en bättre kock med Globals knivar, liksom. ;)

Slutartid 1/159 sekund, bländare 3.5.

Ekrano

Elektro-kraut-rock-bandet Ekrano uppträdde på Teaterstudio Lederman den 1 november och bad mig fotografera. Förutom musik och sång (uppenbarligen) så bjöd kvällen även på dans, circuit bending och poi-jonglering från Ekranos vänner. Här är några av fotografierna från den kvällen. Med mig var min trogna Canon EOS 550d och mitt EF 50/1,8 II-objektiv. Inga möjligheter att zooma, (förutom med fötterna då), men det ljuskänsliga objektivet passade ypperligt i den mörka lokalen.

.

.

Circuit bending på den upphöjda (pyttelilla) scenen under Ekranos klädbyte backstage i halvlek. =P

Alex Fridunger tar i från tårna.

.

.

Poi

Minna Heimo på keyboard har hittat rätta känslan till filmprojektionerna. ;P

Fotografering ute på fältet...

... och en del andra ställen.

Första frosten har börjat nypa tag.

Jag är inget fan av kyla och halka, men det glimmar fint.

Bonden har lämnat öar med högt gräs ute på fälten. Gräset vajar i vinden, men Loke sitter still och väntar på att jag ska låta honom hitta på något roligare än att posera. ;P

Bäst att testa lite olika vinklar och avstånd...

Lycka är att vara en aussie som kan springa lös på vida fält.

Och plötsligt hade solen så sakteliga börjat gå ner...

Matte lämnade av sin hund hemma och fikade med sin fästman på Fabian Flinks brödbod, som tydligen ska vara välkänt. Jag hade dock inte hört talas om det förrän nu. ;) Det blev en god grapefruktmoussebakelse med hallonmousse inuti. Den hyvlade biten av choklad formades lyckosamt nog som ett hjärta från min vinkel. ;)

Katt och hund på promenad

Molly har börjat sitt liv som utekatt (på nytt). Hon är än så länge en fegis som håller sig på gårdsplanen... Såvida inte Loke och/eller jag är ute - då verkar det som att hon kan följa med till världens ände. Till skillnad mot Loke så har Molly perfekt lydnad, hon går utan koppel men följer med hela tiden. Har jag nämnt att hon kommer på inkallning? ;) Positiv förstärkning ftw!
Hursomhelst så har jag äntligen dokumenterat en av våra promenader som Molly följde med på.

På väg över fälten. Det är stora kliv som krävs för en liten kattunge.

Loke är en snäll hund som väntar på sin kompis. Molly går för tillfället ofta med svansen uppburrad när hon är utomhus.

Jag och mina cirkusdjur. ;P Man blir så himla slapp på landet. Couldn't care less hur man ser ut, liksom. Ska älgarna och rådjuren bry sig, eller? Mjukisbrallor som numera är två nummer för stora, en uråldrig jacka med hål här och där och håret bara uppbundet så det är ur vägen för att jag är så förbaskat långhårig.

Rovdjuret kommer fram. Molly smyger på insekter i gräset.

Vi var alltså ute och promenerade i närmare en timme och Molly hängde med oss hela tiden. Efteråt sov hon dock väldigt gott och länge. ;)

Fattar ni hur fantastiskt vi bor?!

Trött kattunge vilar upp sig på favoritfilt i tvättstugan.

Fokus

Det är ständigt nya utmaningar med en kamera där valmöjligheterna är större. En kompaktkamera har ju en kuslig förmåga att lyckas få skärpa precis överallt på bilden hur man än gör. Med en systemkamera får man tänka efter lite. Kortet ovan på Loke är ett lyckat kort med kort skärpedjup - fokus på ena ögat. Några andra kort jag fyrade av i samma veva är inte lika bra, för där har jag inte fått fokusen rätt, utan fokus har exempelvis hamnat på nosen istället, vilket gör att ögonen bli oskarpa när jag använder en stor bländaröppning... Med min gamla kompaktkamera hade det inte spelat någon större roll om fokuspunkten låg på nosen eller ögat. Den tråkiga bakgrunden med skon och kopplet hade också varit mycket tydligare.

Husse och hund är bekymmerslösa på ett fält. Man kan inte tro det när man ser bilden, men alldeles bakom mig ligger bilvägen och därför testar vi inte vår tur genom att koppla loss Loke. Han får det där vallhundsstirret i blicken ibland när han kollar på bilar som passerar, så jag chansar inte. Här ville jag fånga rörelse, men inte helt frysa bilden. Benen är fortfarande oskarpa pga rörelsen.

Är det viktigare att fånga ett ögonblick än att få till ett perfekt kort? Ja, det tycker jag helt klart. Här blev himlen praktiskt taget utfrätt för att jag ville ta kortet snabbare än jag hann med att försöka få till de optimala inställningarna med bländare och slutare. För att utvecklas som fotograf så behöver jag ju dock även ta mig tid för sådant... Hmm, svåra dilemman. Samtidigt har jag en viss fetish för överexponerade foton - det hade jag redan när jag gick fotokursen på Tollare. Jag behöver skaffa ett motljusskydd till min kamera också.

Loke tröttnade ganska snabbt på att bara ligga still och ha tråkigt. Återigen - jag måste skaffa ett motljusskydd... Idag kan man ju med hjälp av bildredigeringsprogram rätta till det mesta efteråt om man är lite kunnig. Jag tycker inte att det är att anse som fusk om man redigerar mycket efteråt, det krävs kunskap och skicklighet även för det. Men jag tycker det är eftersträvansvärt att försöka få till en så bra bild som möjligt på en gång och slippa massa trist efterarbete framför datorn. Det jag jobbar mest med när jag redigerar mina foton är sådant man i princip hade kunnat göra i ett vanligt framkallningsrum - fixa med kontrast, öka/minska färgmättnad, beskära, förminska osv.

Sista kortet är en liten övning i porträttfoto. Jag är faktiskt ganska nöjd med den bokeh jag fick till. =) Jag hade velat ha med en av reflexskärmarna också, så jag hade kunnat ljusa upp ansiktet lite mer.

Kvällspromenad

Tog nya kameran med mig på Lokes kvällspromenad häromkvällen och insåg snabbt att jag måste hitta någon bra kameraväska till den. Bortsett från det så är djuren mina enda modeller och jag utnyttjar dem maximalt. Loke tyckte att det var måttligt roligt att behöva stanna var tionde meter för att matte skulle fotografera honom, eller något annat hon såg. Veckan har varit hur trist som helst - har det inte regnat, så har det verkat vara på gång att regna. Grått, grått, grått. Det sägs att det inte finns något dåligt fotoväder. Nä, det gör det kanske inte, men det finns tråkigt fotoväder! Jag vill ha mer kontraster och färger, inte självmordsgrått oinspirerande ljus. Den här kvällen kikade solen dock fram i knappa 20 minuter och det var därför jag slängde på hunden kopplet och sprang ut på ett av fälten i närheten innan vi fortsatte vår promenad. Här på landet är kontrasterna mellan natt och dag desto tydligare, eftersom det inte finns några lampor. När det börjar mörkna, så gör det det snabbt!

Solen lyckas hitta en glipa i molnen i några minuter.

En uttråkad Loke sitter still för att jag bett honom.

Sedan börjar han tänka på korvbitarna han kommer att få för besväret.

Det är rätt ok att posera lite ändå.

Matte talar om för Loke att han är den sötaste hunden i Enköping.

Vi fortsatte sedan vår kvällspromenad...

Molly

Molly föddes i slutet av maj, så mycket vet vi. Ännu en av dessa inte särskilt planerade kullar. Mamma katt var svartvit, liksom Mollys övriga syskon. Kullen med ungar fanns hos en man långt ute på Värmdö och vi hade turen att få tinga Molly. Vi hoppas att hon kan hålla efter gnagarna här ute på landet, som en sann kvarnkatt. ;) Vad hon har för raskatt i sig kan vi ju bara spekulera i, kanske ragdoll? Hon ser ut att ha färgteckningen bruntabbymaskad bicolor, eller kanske lila, eller blå, jag ser inte så stor skillnad på bilderna jag jämfört med... Finns det ett knä i närheten, så vill hon ligga i det och hon börjar spinna om man råkar titta på henne för länge. ;)

Tyvärr gör kameran henne inte rättvisa. Hennes ögon har en fantastisk blå färg.

Skutt

I början var Loke ganska hysterisk över att det fanns en till levande varelse i huset. För Molly var det mest synnerligen oönskat att denna best (Loke) närmade sig. Första veckan lät hon mer som en skallerorm än en katt - spottade och fräste mest hela tiden. Hon fick dock varmare känslor för Loke till slut och nu kan de både leka och kela på en nivå som båda verkar nöjda med. ;) Jag är stolt över Loke, han gör hela tiden sitt bästa för att visa att han är välvilligt inställd, både mot hundar och katter uppenbarligen, och försöker läsa av deras signaler. Trots att han är betydligt mycket större än Molly, så anpassar han sig så fint. Man inser ju hur lätt de där käftarna skulle kunna bita ihjäl lilla katten, men han har inte krökt ett hårstrå på henne ens under de mer vilda lekarna, minsta missnöjt pip från henne och han avbryter genast. Har hundar och katter utbyte av varandra? Dessa verkar ha det i alla fall.

Kompisar

Match

Lokes "ögonbryn" matchar mattes hår. ;)

Fototävling

Haha, Loke är så ivrig när vi tränar med klickern att han sätter godiset i halsen, för han har så bråttom att komma och försöka få mig att klicka igen. =P Sitter gör han jättebra, nu ska vi bara få honom att göra det först när jag ber honom göra det (alltså på kommandot "sitt") och inte så fort jag bara tittar på honom. ;) Han dunsar baken i backen direkt. Target stickan förstod han direkt att han skulle röra, dock blir han så uppspelt att han ofta biter tag om knoppen först, så det måste vi försöka få bort... Idag lyckades han få en sträckning eller något, så jag blev riktigt orolig först. Vi var precis på väg in efter en promenad i kylan och plötsligt började han tjuta hjärtknipande. En sekund hade jag varit upptagen med något annat än att titta på honom. Så satt han och storgrät och ville inte stödja på ena frambenet. Jag vet fortfarande inte vad orsaken till detta kan ha varit. Ont gjorde det uppenbarligen. Bar in honom och undersökte benet, men när man klämde och böjde lite så reagerade han inte alls. Så farligt var det med andra ord inte. Och mycket riktigt - en stund senare kunde han gå på benet igen, till synes oberörd. Nu krumbuktar han sig som ett litet föl ute igen, men jag försöker "tygla" honom lite idag. ;)

Idag besökte jag Enskede-Årsta församling. Lämnade in den serie fotografier jag ska få ställa ut där och gick igenom i vilken ordning korten skulle hänga. Jag fick veta att de ska utlysa en liten fototävling och fick frågan om jag ville sitta i kommitén för den. Yeah! =D Domar-Lina!

En känsla

Dags att promota sig själv lite igen. Min sambo Lo och jag hade en fotosession på Gräsö framåt slutet på sommaren, vilket resulterade i några bra foton. Jag ville fotografera honom med sin bas “helt enkelt” och hade inte så mycket mer tanke bakom det då. Dock blev jag ganska nöjd med resultatet och har nu planer på en hel bildserie. Förhoppningsvis kan jag driva igenom den också. Det här är i alla fall ett av de kort som togs. Fotot tillhör givetvis mig och får inte användas av någon annan i något syfte.