Listans inlägg #3: Min bästa vän

Tidigare nämnda pojke från "Min första kärlek" får ett omnämnande här också, som en fortsättning på föregående inlägg i princip.

Såhär skrev jag hösten 2003, strax efter att jag börjat på skolan med fotoinriktning och flyttat in på internatet:
"Ovädret började redan igår med kraftig blåst. Jag hade en orolig känsla i magen när jag gick och lade mig. Halvvaknade någon gång inatt av att fönstret skallrade kraftigt och regnet smattrade på mitt fönsterbleck. Och plötsligt mullrade åskan högt och nära. Jag sträckte ut min hand till vänster sida om sängen för att röra vid dig i sängen intill och försiktigt be dig att lägga dig bredvid och hålla om mig, skydda mig från det skrämmande oljudet, som du brukat göra.
Men vi delar inte samma rum längre, du är inte bara en armlängds avstånd från mig längre och det enda min hand fann var min vägg utan tavlor...
Just då kände jag mig väldigt, väldigt ensam.
Och åskan fortsatte mullra."

Ovanstående kanske säger mig mer än det säger er läsare egentligen, men han var liksom min fyr på stormigt mörkt hav för alla dessa år sedan. Även om han ibland stod för vissa stormar själv också.

Han var min bästa vän både före att vi blev ett par och i många år efter att vi slutade vara det. Den man kunde prata om allt med, den som förstod precis, den som visste vad som behövdes i alla olika sinnestillstånd. Han var den sortens vän som man kunde sms:a mitt i natten när man hade någon kris och fråga om man kunde komma över, för man ville inte vara ensam. Var han vaken så var svaret ja.

Men han lutade sig även mot mig ibland. I början av 2004:

"Hade just satt mig på bussen från Må för att ta mig tillbaka till internatet, då ¤¤¤¤ ringde. Vi skulle träffas imorgon, så min första tanke var att han kanske behövde ställa in. Istället var det en smått vemodig röst som nådde mig från andra sidan luren och frågade vad jag gjorde.
- Nä.. Sitter på en buss till Brommaplan, för att sedan ta mig vidare till internatet, sade jag.
En stunds tystnad.
- Mm... Du har inte lust att komma hit istället..?
- Självklart. (Jag förstod att något var galet)
- Jag vill inte vara ensam inatt.
- Jag är på väg.
Så jag ändrade min kurs och tog mig ut till ¤¤¤¤ istället. Han var ganska nere och min närvaro kunde få honom lite gladare, kanske. Han sade att det var skönt att det alltid går att ringa mig och veta att jag alltid kommer ställa upp."

...

Idag ser det inte längre ut så. Faktum är att jag inte träffat honom på ett par år, men vi håller lite kontakt via internet. Det känns lite ledsamt ibland.

Idag skulle jag nog påstå att det är min fästman som är min bästa vän. När vi 2006 (läs listans första inlägg "Om mig" för mer utförlig story) började umgås ordentligt, så utvecklades vår vänskap väldigt fort och vi upptäckte hur mycket vi uppskattade varandras sällskap och vi hade så mycket att prata om. Jag litade på honom på ungefär samma sätt som ¤¤¤¤ och det var Lo som jag vände mig till när jag exempelvis hade haft otrevliga gräl med min dåvarande pojkvän. Det var en kritisk tid i det förhållandet då och jag var ofta ledsen. Då pratade jag med Lo och Lo kunde också åka till min studentetta mitt i natten för att hålla mig sällskap när det kändes tungt och jag behövde älta lite. Och sedan har det fortsatt. Det enda negativa med att den man har en kärleksrelation med också är ens bästa vän är det att man faktiskt bråkar även i ett bra förhållande och vill då kanske prata med någon annan om det. Jag kan ibland sakna någon bästis att vända mig till då. =)