Ljuset i tunneln

Sista terminen på Socialhögskolan har börjat. Äntligen! Man kan se ljuset i tunneln. I juni tar man liksom examen. Det känns stort.
Dags för C-uppsats. Vi fick gå laget runt i klassen igår och berätta vad vi tänkt skriva om. Alla har än så länge väldigt breda ämnen och det gäller att snäva ned det till något som är hanterbart. Läraren gjorde mig först otroligt nervös när jag kungjorde vad jag och min uppsatspartner tänkt skriva om: djurs medverkan i socialt arbete.
Allt blev liksom alldeles tyst. Till och med trafiken ute, allt. Läraren glodde förstummat i vad som kändes som flera minuter och jag blev mer och mer obehaglig till mods.
- Djur...? (tick tack tick tack tick)
Och plötsligt: Vad intressant!
Herregud... Vilken mardröm. Jag kände mig riktigt originell i ämnesvalet faktiskt. Tankarna formades redan i höstas. Hoppas vi lyckas få ihop något intressant och bra. =)

Loke har börjat ta sig ton. Han vill bitas mycket och tycker det är jättekul. Det tycker inte vi, för valptänderna är jättevassa! Än så länge verkar det funka bäst att bara skrika högt och gällt när han sätter igång (då kommer han av sig och stirrar storögt) och sedan går man därifrån och ignorerar honom ett tag. Att bli hotad med att bli ensam verkar ta skruv snabbt, till skillnad mot så kallade "hårda metoder" som att lägga honom på rygg och så för att sätta honom på plats. "Nej" är ju inte inlärt bra än, så det är lite mycket begärt att han ska fatta när man säger det. =P Annars är han duktig på både sitt, ligg och lite stå, efter bara ett par dagar med klickern. Knappast redo för lydnadstävlingen om man säger så, men han börjar greppa vad som ger belöningar och han är ju bara en valp som sagt. ;) Snart kan jag kanske sätta kommandon också och ta bort klickern på de momenten. Ute kan det ge belöning att gå fint, inte dra och att ta kontakt både spontant och på inkallning. Det bästa är att han verkar gilla det. Svansen viftar glatt så fort han förstått att det går att få klick. Han blir frustrerad när han inte får mig att klicka och försöker då lite hårdare. Det är som om vi båda inbillar oss att vi tränar varandra. =P Min förra hund lärde jag tricks genom att tex trycka ned baken och säga "sitt" tills han fattade, så som många gör och detta fungerar också bra på sitt sätt. Men han verkade aldrig tycka det var särskilt roligt och han erbjöd aldrig några beteenden frivilligt - han bara väntade passivt på att jag skulle säga något eller ställa honom på något sätt jag ville. Det är kul att prova något nytt, som verkar ge resultat hur som helst. =)