Hundägare

Igår (den 8 januari 2009) hämtade vi vår valp (med Loves pappa som co-driver) från uppfödaren Kalote's i Vara. Alla hundar kom så glatt hälsandes när vi dök upp, även vår lilla valp rusade fram till oss (mer eller mindre) främlingar. Han blir strax 10 veckor gammal. Tyvärr kunde vi inte stanna någon längre stund, eftersom det tar såpass lång tid att köra. Blev en snabb genomgång av alla papper som medföljde, skriva på köpekontraktet osv, samt en del fotograferande hit och dit. Var alldeles hjärtskärande att köra iväg med honom i bilen, då han började gråta och yla efter mamma och flocken. Han stillade sig dock ganska fort och sov nästan hela bilfärden med huvudet i mitt knä.

Hos uppfödaren. Vår valp längst till höger, glatt hälsandes på Loves pappa. Valpens mamma längst till vänster har samma färg: blue merle med vitt och tan. De andra två valparna är syskon.

Lite osäker är han än och börjar då gnälla igen emellanåt. Vi försöker att inte uppmuntra detta och stå emot frestelsen att försöka "trösta" som med ett barn. Detta är jag bättre på än Love, men lätt är det inte, för det räcker med att valpen bara står och existerar för att man ska smälta. Natten var ganska lugn, var först framåt 7-8 på morgonen han började gnälla igen och väckte oss. Han är som ett häftplåster på framförallt mig. Ska gå med mig överallt, alldeles intill mig. Sova ska han göra på, eller åtminstone alldeles intill mina fötter, om jag står eller sitter ned. Snart hittar han förhoppningsvis tillbaka till sin sturskhet och vågar röra sig i sitt nya hem även utan matte. ;) Nyfiken är han i alla fall, så så hemskt kan det knappast vara. Han tar mycket ögonkontakt med oss, vilket jag tycker är jättebra. Jag hoppas vi kommer få bra kontakt.

Vem kan motstå de vackra ögonen?