Eva Bodfäldt Education

I onsdags var jag anmäld till "clinic i On/Off". Det var hundkonsulten Eva Bodfäldt som höll i det hela. Det handlade om att lära sin hund en av och på-knapp så att säga, man ska både kunna dra upp sin hund när det behövs och kunna säga till den att det räcker. Eva Bodfäldt känner väl de flesta till, då det är hon som skrivit Kontaktkontraktet. =) Egentligen skulle man inte ta med sig egna hundar, eftersom det snarare var en föreläsning än praktisk kurs - hon skulle visa på några hundar och vi deltagare var publik. Men nu föll det sig så att hon behövde en vovve till att visa på och den hunden blev Loke!! =D Blev en lååååång tunnelbanefärd till läskiga industriliknande områden vid Telefonplan. Förutom Loke hade hon en vuxen flat coat retriever för att visa det hon förklarade. Fast usch, jag fick ju också gå upp på "scenen". >_< Loke var alldeles exemplarisk! När vi inte behövdes på scenen fick vi sitta bland alla andra och han låg så duktigt bredvid mig nästan hela tiden - ibland blev det lite gnäll och strävanden att försöka komma bort till den andra hunden och alla människor som tittade så glatt på honom. På scenen vann han allas hjärtan. Hördes en massa skratt och "åååhh" i publiken när han triumferande struttade runt i ett ärevarv efter att ha kampat till sig leksaken från Eva. (Till exempel). I och för sig är han valp och behöver inte göra så mycket alls för att alla ska å:a sig. ;P Hans små vassa valptänder lyckades dock riva upp Evas finger så det började blöda i den vilda leken och jag ville sjunka genom jorden. Eeep! Inte värre än att det blev ett plåster på såret, men ändå. Eva tyckte att under alla år med rottweiler, schäfrar och liknande så blir det en liten aussie-valp som får blodvite att uppstå! Alla garvade. Framåt slutet blev han riktigt kaxig med Eva och till och med morrade lite barskt (det lät jättefjantigt =P) när de hade dragkamp om leksaken. Alla applåderade och skrattade och Eva tyckte att det bara var att fortsätta med honom så. (Man når passivitet genom lek). Efter föreläsningen blev det lite bus med den andra hunden och kel med det otal människor som ville fram och titta på underverket. De å:ade sig ännu mer, särskilt över de vackra ögonen och de fluppiga öronen. På tunnelbanan hem sedan låg han ihopkrupen till en liten boll och sov djupt, trots alla skräniga människor runtomkring. Det var ju ett tre timmar långt pass det där, så jag är inte förvånad att han var trött. =)