Hundöarna

För ett tag sedan besökte vi hundöarna på Drottningholm. Det är helt enkelt några öar där hundar får vara lösa. ;P Trevligt hur som helst! För hundarna. För oss tvåbeningar var det mest halt, lerigt och blött, gärna i kombination. Det plaskade i skorna sedan. Loke lekte med allt från en liten borderterrier till en rejäl schäfer och gärna flera samtidigt. Glad blev jag över att han nästan alltid kom tillbaka när jag ropade på honom. Vi har inte kunnat öva med den typen av störningar och jag såg framför mig hur jag skulle behöva jaga efter en lekhysterisk valp över de hala vidderna... Men icke. =) Ibland valde han till och med självmant att gå bredvid oss istället för att skutta runt med de andra hundarna. Det känns bra.

Loke är snabb i vändningarna.

Idag tog vi ett varv runt "Tippen" - en stor höjd med ett trevligt promenadstråk kan man kanske säga. För första gången fick Loke se skärmflygare som kom glidande ned från högsta punkten och ned på den öppna gräsplanen som är där. (Där vi stod). Gissa om han blev en kinkig liten gnällspik plötsligt. Han ville bara därifrån, vilket ju naturligtvis ledde till att jag verkligen var tvungen att stå kvar och "rida ut det". Då försökte han gömma sig mellan eller bakom mina ben och till slut även försöka klättra upp i min famn. Inget modigt lejon precis! Men så kom en av skärmflygarna ända ner och när han väl ställde sig på backen ville Loke fram och titta nyfiket istället. Se, det var inget farligt, bara en människa! =)