Fokus

Det är ständigt nya utmaningar med en kamera där valmöjligheterna är större. En kompaktkamera har ju en kuslig förmåga att lyckas få skärpa precis överallt på bilden hur man än gör. Med en systemkamera får man tänka efter lite. Kortet ovan på Loke är ett lyckat kort med kort skärpedjup - fokus på ena ögat. Några andra kort jag fyrade av i samma veva är inte lika bra, för där har jag inte fått fokusen rätt, utan fokus har exempelvis hamnat på nosen istället, vilket gör att ögonen bli oskarpa när jag använder en stor bländaröppning... Med min gamla kompaktkamera hade det inte spelat någon större roll om fokuspunkten låg på nosen eller ögat. Den tråkiga bakgrunden med skon och kopplet hade också varit mycket tydligare.

Husse och hund är bekymmerslösa på ett fält. Man kan inte tro det när man ser bilden, men alldeles bakom mig ligger bilvägen och därför testar vi inte vår tur genom att koppla loss Loke. Han får det där vallhundsstirret i blicken ibland när han kollar på bilar som passerar, så jag chansar inte. Här ville jag fånga rörelse, men inte helt frysa bilden. Benen är fortfarande oskarpa pga rörelsen.

Är det viktigare att fånga ett ögonblick än att få till ett perfekt kort? Ja, det tycker jag helt klart. Här blev himlen praktiskt taget utfrätt för att jag ville ta kortet snabbare än jag hann med att försöka få till de optimala inställningarna med bländare och slutare. För att utvecklas som fotograf så behöver jag ju dock även ta mig tid för sådant... Hmm, svåra dilemman. Samtidigt har jag en viss fetish för överexponerade foton - det hade jag redan när jag gick fotokursen på Tollare. Jag behöver skaffa ett motljusskydd till min kamera också.

Loke tröttnade ganska snabbt på att bara ligga still och ha tråkigt. Återigen - jag måste skaffa ett motljusskydd... Idag kan man ju med hjälp av bildredigeringsprogram rätta till det mesta efteråt om man är lite kunnig. Jag tycker inte att det är att anse som fusk om man redigerar mycket efteråt, det krävs kunskap och skicklighet även för det. Men jag tycker det är eftersträvansvärt att försöka få till en så bra bild som möjligt på en gång och slippa massa trist efterarbete framför datorn. Det jag jobbar mest med när jag redigerar mina foton är sådant man i princip hade kunnat göra i ett vanligt framkallningsrum - fixa med kontrast, öka/minska färgmättnad, beskära, förminska osv.

Sista kortet är en liten övning i porträttfoto. Jag är faktiskt ganska nöjd med den bokeh jag fick till. =) Jag hade velat ha med en av reflexskärmarna också, så jag hade kunnat ljusa upp ansiktet lite mer.