Valptittande

Vi besökte Värmland helgen som var. Huvudsyftet var som vanligt att besöka mina föräldrar, men den här gången skulle vi även passa på att besöka två hunduppfödare. Lappizaros hade jag snubblat över på internet och fastnat för deras senaste valpkull och Vallarjäntans gled vi in på på ett bananskal, för att hon fått tillbaka en valp. Båda föder upp finsk lapphund. Vi har självklart blivit inspirerade av Grimm när vi började titta på finska lapphundsvalpar. ;) Det finns ingen klar plan över när vi ska skaffa ytterligare en hund, utan det handlar snarare om att hitta "rätt" valp, som man tror är bra terapihundsmaterial, även om det givetvis är mycket annat som ska klaffa också. En omöjlig ekvation egentligen, för om man säger att man ska skaffa hund när tiden är precis rätt, så kommer det aldrig hända - man har aldrig massa pengar liggandes och flera månader på raken helt ledigt. ;)

Först besökte vi Vallarjäntans, som ligger i Karlstad och således var närmast till hands att börja med. Där fick vi träffa lilla Ragna, som utan att tveka gick rätt på Loke. Vi hade redan fått höra att det var en bestämd dam och detta stämde. Loke verkade finna det hela riktigt trevligt och lekte mycket fint med lillan.

Vi tog en liten promenad i kvarteret med båda hundarna och jag tror aldrig att Loke gått så fint i kopplet. Ragna tog bestämt täten (På det där sättet som Cesar Millan skulle påstå är att hon försöker ta över ledarskapet. Pah, humbug!) och verkade inte det minsta bekymrad över att två främmande människor och en okänd hund just norpat henne från hemmet. Hon är redan en mycket självständig tik och verkade ha mycket "go" i sig. Just för att hon tycktes vara vassare än lapphundar vanligtvis är, så ville uppfödaren att hon skulle få komma till ett hem där man gör mer med sina hundar än att bara ha dem som sällskap. Jag skulle nog vilja påstå att vi kvalificerar oss på den biten. ;) Rent personligen skulle jag tycka att det var kul att jobba med henne, men jag kände inte att hon var något klockrent terapihundsmaterial, så det blev ingen Ragna.

Söta, fluffiga Ragna.

Senare samma dag besökte vi Lappizaros i Kil, men först var vi tvungna att åka helt fel och bli ordentligt försenade... De här valparna var betydligt yngre än Ragna var, de var inte ens fyllda 6 veckor. Men vi blev först ordentligt charmade av mamma Pärla. Så värdig, lugn och kelig. =) Med självklarhet satte hon sig bredvid oss och inväntade klapparna.

Kakao och Kummin

De två valparna som ännu inte var tingade var två hanar, båda lika söta förstås. Den jag dock mest fastnade för och ville stoppa innanför jackan var Kakao, som hade en mörkare brun färg. Den andra, Kummin, var mycket godmodig, men Kakao och jag fann varandra, hahaha. ;P Båda var orädda, de kom fram till oss i hagen och hoppade utan vidare upp i min sambos knä för att smaka lite på hans fingrar och en mage vändes upp i vädret för att bli kliad av mig.

En gosemage på väg upp i vädret.

Mitt i allt detta ska tilläggas att de hade många hundar på tomten och Loke sällade sig jättefint till dem. Han fick några bestämda snytingar av en tik som snart skulle till att löpa och inte uppskattade hans inställsamma nosanden och att han försökte se så snygg ut som möjligt, men han är inte ett dugg bråkig och det gör mig så glad. För säkerhets skull så chansade vi däremot inte på att även släppa ut hanhundarna.

Loke känner sig lite förfördelad när matte och husse inte gett honom all uppmärksamhet på flera minuter. Men han var alldeles mild och försiktig med valparna.

Både Kakao och Kummin var lovande terapihundar enligt mig, av det lilla man kan utvärdera när de är så unga. Jag utgick ganska mycket från mamma Pärla där också. Vi funderade och funderade på Kakao över natten. Tyvärr fick det ändå bli nej till valp den här vändan. När vi räknade på alla utgifter inför den stundade flytten och så, så fanns det liksom egentligen inget utrymme för att lägga ut massa pengar på en valp. Vi går ju från 66 kvm till 180 kvm, det ska flyttlassas etc etc. Jag övervägde att slänga fram kreditkortet, men nej, det kändes bara så oansvarigt... =/ Sedan vet vi ju inte riktigt heller hur vardagen kommer se ut på nya stället än, även om det troligtvis vore betydligt enklare att ordna. Jag är mycket nedstämd, för det var dessutom Pärlas sista kull. Hade jättegärna velat ha en avkomma från henne. Min sambo avgudar henne. ;P Men men, kanske det blir någon avkommas avkomma längre fram eller så.

Slacker. =P En annan av hundarna hos Lappizaros.