Sammanfattningsvis

Stackars Loke är så frustrerad just nu. Inomhus märks det på att han verkligen studsar upp och ner och rycker en i ärmarna när han vill ha uppmärksamhet. Från stående stilla på alla fyra rätt upp i luften bara, som en lurande räv. C-uppsatsen måste bli klar snart och det är fortfarande för mycket kvar på grund av att framförallt intervjuerna tog så mycket längre tid att få än väntat. Jag har varit (och är) så upptagen med skrivandet att Loke mest har fått nöja sig med promenader senaste veckorna. På det har han också börjat lyfta på benet, stora killen. ;) Ludd i öronen har han också fått, för plötsligt hör han sämre och sämre vad jag säger till honom, särskilt när vi är ute. ;P Hoppas det inte blir permanent! Skönt nog tar jag i alla fall examen om ett par veckor och några veckor efter det är det ju DogModel Summer Camp. =)

Loke (och jag) börjar för övrigt en terapihundsutbildning till hösten, vilket kan bli jättekul och jag hoppas han är "rätt material" för jobbet. Hans empatiska förmåga har jag redan sett prov på, då han för det första glatt går fram till vem som helst som ger honom uppmärksamhet. (Till mitt stora förtret ska tilläggas! Vadå "rasen är reserverad mot främlingar"!! =P) Vid några tillfällen har det varit människor som tyckts vara rätt nere och han har snällt låtit sig kramas om och hållas fast länge och lyssnat på vad människorna måste få ur sig. Han har fått dem att le igen, åtminstone för en stund. =) Hur väl han skulle klara det som ett "jobb" vet vi ju dock inte än, men det lär ju märkas om ca ett år då. Klarar han proven är det ju fantastiskt, då det ökar chanserna att han och jag kommer kunna jobba tillsammans i framtiden, om arbets-Sverige blir lite mer djurvänligt också. Min "co-therapist". Han blir både besöks-, mulle- och terapihund genom utbildningen.

På söndag ska vi besöka Lokes uppfödare är tanken. De har ju inte sett honom sedan han var nio veckor och eftersom vi ändå är i Värmland under helgen, så blir det inte en så stor omväg att svänga förbi dem. Med tanke på hans numera selektiva hörsel vågar jag knappt visa upp honom, så olydig som han framstår, men men. ;P Tanken är att han ska få kolla lite på fåren och så.

Slutligen har jag tack och lov fått jobb också! Som biståndshandläggare för äldreomsorgen. Man utreder och beslutar om insatser som tex hemtjänst, färdtjänst, trygghetslarm, bostadsanpassning osv. Var lite orolig hur det ekonomiska skulle lösa sig nu när det är bai bai CSN och så. Det är visserligen bara ett vikariat, så det finns anledning att fortsätta fundera på ekonomin såklart, men för ett tag kommer jag nu vara safe. Jag är en usel löneförhandlare, men det är en riktig socionomlön i alla fall, som man kan kräva med en examen. Kommer ha råd med massa kurser för vovven och TV-spel till mig själv. ;P