Tand för tand

Idag var jag hos tandläkaren. Jag har inte varit hos tandläkaren sedan det slutade vara gratis. Med undantag för förra året då jag fick för mig att få ordning på mina tänder och gick till en privat tandläkare som hade superbra studentrabatt. Men jag ogillade henne från första stund. Hon var inte särskilt trevlig, hon var hårdhänt och man förstod knappt vad hon sade. Dessutom påstod hon att jag hade nio hål i tänderna, varav två akuta som måste åtgärdas omedelbums. Jag tyckte det lät lite mycket, men eftersom jag har svagare emalj än och således lättare får hål i tänderna, så tänkte jag att det kanske var möjligt ändå. Hon skulle återkomma med ett pris, men jag har fortfarande inte hört ifrån henne och det har inte gått att få tag på henne.
Så förra veckan beställde jag tid på ett annat ställe, ett ställe som är medlem i Sveriges Tandläkarförbund, men med lite förmånligare priser än hos Folktandvården. Allan hette tandläkaren. Honom gillade jag genast. Han såg sådär snäll ut som man vill att tandläkare, läkare etc ska göra, men fortfarande kapabel så att säga. Han petade och skrapade och röntgade. Hans dom:
- Ja a, du har ett hål. Det är ganska litet, så det är inte akut att laga det nu om du inte vill.

Med andra ord går det tamefan inte att lita på vare sig läkare eller tandläkare. Tänk om jag hade gått på den andra tandläkarens linje och snällt svalt att jag hade nio hål och låtit henne gå lös på mina tänder? Var hon inkompetent eller ville hon tjäna massa peng? Det ena utesluter inte det andra förstås...

Nu ska jag gå och borsta tänderna.