Lite random babbel innan avfärd

Jen (från klassen) är faktiskt en liten plutt. Hon o Marty är de yngsta personerna i min lilla kompisskara och de är två av de få som det inte känns som man ligger ljusår före, (på det sättet att de är ganska mycket yngre), vilket är lätt hänt med bara några års skillnad än så länge, sedan jämnar det ju ut sig mer och mer. Marty gör det nog mest på utstrålning och att han helt enkelt är bångstyrig och avskyr att framstå som omogen, så han låter bli det helt enkelt. Men Jen är smart och ”välutvecklad” på riktigt verkligen. =P Jag hade aldrig gissat att hon var så ung. Undrar om det faktiskt är så att högre utbildning som högskola och universitet verkligen får en att dra iväg från ”lågutbildade”. För det känns så. Alla i min klass är vettiga och man kan ha bra konversationer. Oftare och oftare när jag träffar andra nya människor så känner jag lätt att oj, vad jag har utvecklats mer. Att det dessutom känns som man utvecklats på alla möjliga plan (och inte bara det man pluggar och så) verkar också konstigt, men det är så det känns. Jag känner mig så hemma på högskolan, trots att jag (vi familjen) enligt pappa kommer från en arbetarfamilj och de brukar vara lite alienerade från högskolan och ha svårt att klara av det. Något jag dessutom läste om i senaste kursen. Men jag känner alltid en längtan att sträva framåt. Stiltje är bland det jobbigaste som finns i längden och jag har svårt att förstå de människor som är nöjda att bara sitta på ett och samma ställe hela livet, som arbetare på fabriken eller whatever. Även om jag kan respektera deras val förstås. Alla är ju definitivt inte som jag. Men tänk om man börjar känna att man ”växer ifrån” de vännerna som står stilla på sin plats? Det är en sorgsen oro, även om det kanske aldrig ens händer.

Jag är självutnämnd fejk-manager åt Lo nu också. =P Sparkar på honom lite och hoppas hitta något lovande band åt honom. Vem vet, det kanske lyckas. Mera film nästa vecka. That’s the shit! =) Och vi ska leta upp min ocarina eventuellt, för Lo kan spela alla instrument i hela världen, minst.
Jag har också kommit fram till att jag har för få ”kameleont-vänner”. Jag har faktiskt bara Stina. Alltså en sådan kompis som man kan göra flera olika saker med. Stina är den enda jag gör något så enkelt som att ”gå på stan” med tex. Det känns inte riktigt tänkbart med någon annan. Joel och jag kunde göra det förr, men det var innan han fick flickvän och vår kontakt minskade och så. Och Stina kan jag dra med på lite alla möjliga olika föreställninar, som bio eller Cullbergbaletten eller teater (Hela Polen!) eller som när vi gick och såg Apassionata i våras. Likväl kan man bara drägga hemma tillsammans, glo på någon film eller totalt ignorera varandra. Det vore bra att ha fler sådana, så man kan alternera lite emellan dem. =P
Jag och Jen ska troligen på show i mars i alla fall. Det kan bli ordentligt kul.

Nu är jag klar för att åka till Karlstad. Ska sitta ute i torpet mesta tiden tydligen, så det kommer bli långa dagar av isolering och inte ett dugg att göra förutom att titta på träden. Oftast är det usel till ingen täckning på mobilen heller. Yay.

Men ja, nu fick jag väl ur mig en del av alla ord som trängts i huvudet idag. God jul och så får vi se vad Nyår för med sig..

Bai bai för ca en vecka.