Ny kamera

Äntligen ny kamera! En Canon eos 550d. Jag har väntat sedan juli på den, hela tiden har den varit slut, även hos leverantörerna. Men i fredags kunde jag till slut hålla den i mina händer. Det stod mellan en 550d eller en 7d, men förutom kostnaden så vann 550d mitt hjärta till slut, dels pga möjligheterna att filma, men också mycket storleken. Den är kännbart mindre, vilket många kritiserat den för. För mig är detta dock mycket passande, eftersom jag har små händer. =) Den passar mig faktiskt jättebra greppmässigt. Nu har ju jag enbart haft kompaktkamera sedan 2004, så det blir till att lära på nytt med alla möjligheter att själv ställa in bländare och slutare etc. Helgen har ägnats åt att ta massa övningsbilder och här är några av dem:

Vi åkte runt i våra nya hemtrakter i söndags och fann ett litet gårdsmejeri som arbetar uteslutande med getmjölk. Love it! Vi köpte jättegod färsk getost.

På helgen är det helt ok att lyxa till det med lite cider ibland. ;)

Loke och Molly är som syskon numera.
På väg hemåt efter att ha promenerat över de vida fälten. Loke får nöja sig med kopplet, efter att ha varit olydig nog att ha ignorerat vår inkallning fullständigt pga ett uppsnappat spår. Svårt att öva inkallning med den svårighetsgraden i förväg, men ja, ledsen i ögat blir man när han inte lyssnar.

På de vida fälten utanför vår bostad växer blåklint...

Att fotografera är en slags terapi för mig - jag glömmer allt annat medan jag håller på. Ett ögonblicks ro och pirrande kreatvitet i själen.

Nytillskott

Troligtvis är hon en Molly. Mer om henne vid tillfälle. =)

Sommarens tävlingar är över.

Loke har nu tagit sitt lp 1. =) Ett tredje förstapris på Mälarö bk nu i helgen och han kom på andra pallplats - den som snodde förstaplatsen hade en halv poäng mer. =P Nåväl, en liten pokal på det i alla fall. Loke och Karro jobbade bra tillsammans trots att de knappt tränat alls tillsammans på en månad och Loke har varit mitt uppe i flyttkaoset tillsammans med matte och husse. Även om han är ganska missnöjd för tillfället och känner sig lite otrygg med ett nytt boende, så tycker han stundtals ändå att det är mycket trevligt - exempelvis när man får springa lös så mycket plötsligt. ;)

Våra luddiga vänner...

... visar sin givna plats även i filmens värld. Sandy var en hund som jag var mycket förtjust i när jag var liten. =) (För övrigt skulle nog en terapihund kunna göra nytta på barnhem.)

"True he ain't pedigreed...
Sandy, there ain't no better breed
as he really comes in handy -
'specially when you're all alone in the night
and you're small and terribly frightened
it's Sandy,
Sandy who'll always be there!"

Här är en länk (var inte möjligt att bädda in denna) till en tribute till filmhundar genom tiderna, ända tillbaka till hunden Blair 1905: Tribute to Movie Dogs. Hur många känner ni igen? Jag plockade på mig alla hundfilmer som kom in i videobutiken när jag var barn. Toto, Shaggy, Lassie, Hobo i Summerdog, (undrar fortfarande vad han kan ha varit för ras), Digby, hundarna i The incredible journey, Nikki (åh!), Chomps, hundarna i Call of the wild, hundarna i Antarctica, Benji förstås, "wolf" i The journey of Natty Gann (mmm), White Fang, Iron Will, Bingo, Fluke, Beethoven - listan blir hur lång som helst.

Resultat

Inget fel på varken höfter eller armbågar! Vilken lättnad. =) Loke har HD grad A, vilket innebär normala höftleder. Armbågarna är utan anmärkning. Han kan fortsätta hoppa och skutta bäst han vill. ;)

Här skulle man ju kunna bo om man var en vild hund...

Tittut. Längre in i stocken fanns ett kikhål (det som petar upp som en liten skorsten på föregående bild) och där lurpassade matte. ;)

Friröntgen

Loke har däckat och slafsats upp på röntgenbordet. Han känns verkligen mycket tyngre än sina 21 kilon när han är helt slapp. "Dödvikt", det känns jätteläskigt. =(

Idag har Loke röntgat höfter och armbågar. Vi håller tummarna för att allt sitter som det ska. ;) Veterinären sade med allvarlig röst att nu när jag skrivit på pappren så kommer resultaten att bli offentlig handling. Men det är inte som att jag har något att dölja och jag skulle ändå inte vilja använda en hund med dåliga höfter i avel, om jag nu hade någon avel planerad. Varför skulle man vilja bidraga till att försämra en ras?

Matte är taskig nog att föreviga sin unghund i ett av hans inte särskilt storslagna ögonblick. Om han visste vad det innebar att bli kränkt, så skulle han vara det nu. ;P

Valptittande

Vi besökte Värmland helgen som var. Huvudsyftet var som vanligt att besöka mina föräldrar, men den här gången skulle vi även passa på att besöka två hunduppfödare. Lappizaros hade jag snubblat över på internet och fastnat för deras senaste valpkull och Vallarjäntans gled vi in på på ett bananskal, för att hon fått tillbaka en valp. Båda föder upp finsk lapphund. Vi har självklart blivit inspirerade av Grimm när vi började titta på finska lapphundsvalpar. ;) Det finns ingen klar plan över när vi ska skaffa ytterligare en hund, utan det handlar snarare om att hitta "rätt" valp, som man tror är bra terapihundsmaterial, även om det givetvis är mycket annat som ska klaffa också. En omöjlig ekvation egentligen, för om man säger att man ska skaffa hund när tiden är precis rätt, så kommer det aldrig hända - man har aldrig massa pengar liggandes och flera månader på raken helt ledigt. ;)

Först besökte vi Vallarjäntans, som ligger i Karlstad och således var närmast till hands att börja med. Där fick vi träffa lilla Ragna, som utan att tveka gick rätt på Loke. Vi hade redan fått höra att det var en bestämd dam och detta stämde. Loke verkade finna det hela riktigt trevligt och lekte mycket fint med lillan.

Vi tog en liten promenad i kvarteret med båda hundarna och jag tror aldrig att Loke gått så fint i kopplet. Ragna tog bestämt täten (På det där sättet som Cesar Millan skulle påstå är att hon försöker ta över ledarskapet. Pah, humbug!) och verkade inte det minsta bekymrad över att två främmande människor och en okänd hund just norpat henne från hemmet. Hon är redan en mycket självständig tik och verkade ha mycket "go" i sig. Just för att hon tycktes vara vassare än lapphundar vanligtvis är, så ville uppfödaren att hon skulle få komma till ett hem där man gör mer med sina hundar än att bara ha dem som sällskap. Jag skulle nog vilja påstå att vi kvalificerar oss på den biten. ;) Rent personligen skulle jag tycka att det var kul att jobba med henne, men jag kände inte att hon var något klockrent terapihundsmaterial, så det blev ingen Ragna.

Söta, fluffiga Ragna.

Senare samma dag besökte vi Lappizaros i Kil, men först var vi tvungna att åka helt fel och bli ordentligt försenade... De här valparna var betydligt yngre än Ragna var, de var inte ens fyllda 6 veckor. Men vi blev först ordentligt charmade av mamma Pärla. Så värdig, lugn och kelig. =) Med självklarhet satte hon sig bredvid oss och inväntade klapparna.

Kakao och Kummin

De två valparna som ännu inte var tingade var två hanar, båda lika söta förstås. Den jag dock mest fastnade för och ville stoppa innanför jackan var Kakao, som hade en mörkare brun färg. Den andra, Kummin, var mycket godmodig, men Kakao och jag fann varandra, hahaha. ;P Båda var orädda, de kom fram till oss i hagen och hoppade utan vidare upp i min sambos knä för att smaka lite på hans fingrar och en mage vändes upp i vädret för att bli kliad av mig.

En gosemage på väg upp i vädret.

Mitt i allt detta ska tilläggas att de hade många hundar på tomten och Loke sällade sig jättefint till dem. Han fick några bestämda snytingar av en tik som snart skulle till att löpa och inte uppskattade hans inställsamma nosanden och att han försökte se så snygg ut som möjligt, men han är inte ett dugg bråkig och det gör mig så glad. För säkerhets skull så chansade vi däremot inte på att även släppa ut hanhundarna.

Loke känner sig lite förfördelad när matte och husse inte gett honom all uppmärksamhet på flera minuter. Men han var alldeles mild och försiktig med valparna.

Både Kakao och Kummin var lovande terapihundar enligt mig, av det lilla man kan utvärdera när de är så unga. Jag utgick ganska mycket från mamma Pärla där också. Vi funderade och funderade på Kakao över natten. Tyvärr fick det ändå bli nej till valp den här vändan. När vi räknade på alla utgifter inför den stundade flytten och så, så fanns det liksom egentligen inget utrymme för att lägga ut massa pengar på en valp. Vi går ju från 66 kvm till 180 kvm, det ska flyttlassas etc etc. Jag övervägde att slänga fram kreditkortet, men nej, det kändes bara så oansvarigt... =/ Sedan vet vi ju inte riktigt heller hur vardagen kommer se ut på nya stället än, även om det troligtvis vore betydligt enklare att ordna. Jag är mycket nedstämd, för det var dessutom Pärlas sista kull. Hade jättegärna velat ha en avkomma från henne. Min sambo avgudar henne. ;P Men men, kanske det blir någon avkommas avkomma längre fram eller så.

Slacker. =P En annan av hundarna hos Lappizaros.

Hakläggaren (min lilla terapihund ;))

Loke går fram och lägger hakan i den boendes knä. Personens ansikte spricker upp i ett brett och äkta leende.

På jobbet har Loke främst varit duktig på att lägga hakan på folk. ;) Detta är inte utan betydelse, för alla han gör det på skiner upp och känner sig sedda, alla älskar hans mjuka päls, söta öron, vackra ögon osv.

Strax därefter börjar personen att klappa honom på huvudet och han har huvudet kvar. Personen känner sig sedd, bekräftad, omtyckt. "Han tycker om mig, va?".

Ibland på eftermiddagsfikat spexar vi bara med några av hans konster och då blir alla imponerade över hur mycket han kan (fast vi kanske bara visar upp typ tre tricks...) och de skrattar gott och börjar prata med varandra om det. Samtidigt kan Loke gå fram till några av dem och sola sig i kärleken de frikostigt öser över honom. Det är många på boendet som är glömska, men Loke kommer de ihåg bara jag säger hans namn.

Tänk er själva att mötas av detta välvilliga ansikte när ni sällan får umgås eller prata med någon alls. Mänsklig kontakt (fysisk och psykisk) är nödvändig för människors välmående, men djur kan fylla denna funktion åtminstone till en viss grad i brist på tidigare nämnda.

Nu när apporterandet har börjat falla på plats, så har det även blivit lite sådant. =) Synd att jag slutar på det här jobbet nu när vi skulle kunna komma igång på riktigt! Men men, det skulle bli för långt att pendla när vi flyttat till kvarnen. Förhoppningsvis ska det väl finnas tillfällen för praktik även där borta.

Loke väntar på att "spaghettibollen" ska kastas.

Hopplöst dålig skärpa och komposition... Men jag skötte det hela med en hand och pratade med den boende samtidigt som jag var tvungen att vara snabb för att hinna fotografera det hela. Oh well.

Aussien briljerar

Loke kammade hem ett förstapris igår och svepte högst upp på prispallen i processen! 188,5 poäng av 200 möjliga. =) ¤Stolt matte¤ Karro och Loke var ordentligt samspelta igår, trots en hel del kaos med bland annat en rottweiler som gav ifrån sig dödsskrik (ingen vet varför än, men den skärrade många hundar och människor som hörde den) och över huvud taget klantig administration från klubbens sida, så Karro fick rusa upp lite småförvirrat när det blev deras tur.

Såhär blev poängen:

Platsläggande 10
Tandvisning 10
Linförighet 9 Kommentar: fin kontakt, OK kropp (tror jag att hon har skrivit ¤min kommentar), avslut
Läggande 8½ Kommentar: fint läggande, förare bromsar in
Inkallande 10
Ställande 9 Kommentar: litet steg
Apportering 9½ Kommentar: litet omlag
Hopp över hinder 9½ Kommentar: avslut
Helhetsintryck 10

Totalt: 188,5 poäng

Jag är som sagt glad över att Karro har lust att tävla Loke åt mig, för jag hade bara brutit ihop och aldrig mer tävlat under de omständigheterna som rådde igår, typ. =P Det suger att ha sådan "scenskräck", för jag vill ju självklart vara den som tävlar och samspelar med Loke och inte bara tränar när typ ingen annan ser... Men huvudsaken just nu är i alla fall att Loke får glänsa och han tycker uppenbarligen att det är kul, så strunt samma vem som håller i snöret. Jag kanske vågar mig upp så småningom också. ;)

Lokes platsliggning och tandvisning:



Två hundar bort låg en collie och pep och gnällde nästan hela platsliggningen och hunden bredvid reste sig.

Resten av Lokes tävling



Så bra jobbat, hörni!

Bento

Har glömt posta denna. Sambon behöver ju lunchlåda med sig och ibland orkar jag engagera mig i det. ;) Gjorde med andra ord en bento. Följde ett recept för Chicken Nanban för första gången och det blev mycket gott. =9 Broccoli och morot som en liten bädd för riset, som jag formade till bollar med miner. ;P Lite furikake på deras "hjässor". Som grädde på moset fick sambon även med ett kokt ägg som formats till ett Hello Kitty-huvud. (Jag tycker det är sanslöst kul att få mat att föreställa saker så här). Den lilla hjärtformade röda plastflaskan innehåller nanbansås, som bland annat innehåller soya och risvinäger. Kycklingen säger sig självt, inget särskilt med den, bara tillagad enligt receptet. I den röda behållaren finns den majonnässtinna såsen till.
Jag har inte bara hund som hobby. ;P

Loke hämtar olika föremål, fjärrdirigering med enbart handsignaler och några tricks

Jag ligger inte på latsidan om någon nu trodde det. =P En tämligen stor del av min fritid spenderas på Loke, är det inte promenader så är det träning. Just nu gör vi ganska stora framsteg och han är sådär uppenbart sugen på att göra något. Nu har jag ett litet apporterande monster hemma. Så fort han tycker det är tråkigt att bara ligga i fläkten och matte tramsat framför datorn för länge - så hittar han något att leverera till mig. Strumpor i synnerhet har blivit populärt. Och jag tänker minsann inte släcka den här hämtarlusten hos honom som var så svår att tända, så jag blir naturligtvis översvallande glad varje gång. =P

Loke var med i Skärgårdscupen i Nynäshamn för ett par veckor sedan, lydnadsklass 1. Själv kissar jag ju på mig av nervositet vid blotta tanken på att gå upp i en tävlingsring, så det var Karro som fick göra en insats för att Loke skulle få en chans att glänsa. Loke har gladeligen flera familjer om det leder till att han får göra saker han älskar. ;P Det är även Karro som tagit honom under sina vingar och drillat honom i lydnadsmomenten under juni månad medan jag hållit på med annan träning, som ovanstående klipp antyder. Vi är båda mycket stolta över att Loke gjorde så bra ifrån sig med så lite träning ändå - ett förstapris på första tävlingsdagen! Som vanligt är det lite si och så med koncentrationen och det gav förstås avdrag och vissa moment behöver helt enkelt tränas längre än bara en månad för att bli bra. ;)

Foto av Karro, skamlöst lånat av mig.

Kikopup

Så som jag vill träna och vara med hundar, men inte riktigt kan än. ;) Positiv förstärkning, inga korrigeringar, ever.

Kolonilottsliv

Bara ett par bilder på en del av det vi skördat. Potatis, gräslök, rabarber och sallad, plus en bukett blommor. Var för midsommar förstås. =) Vi har verkligen fått massa potatis, mycket okomplicerat att odla... Återstår att se hur det går för resten av det vi sått, vissa saker är inte färdiga att dras upp förrän i september. =) Nu lägger vi ju tyvärr inte ner så mycket tid som det var tänkt på kolonilotten, i och med att vi ska lämna Stockholm, men det som redan är sått ska vi i alla fall ta hand om.

Ett nytt liv

För ungefär två år sedan skrev jag detta inlägg om några som köpte en gammal väderkvarn och gjorde om den till bostad.
Jag återupprepar mig med att säga att jag sedan jag var liten haft en romantiserad bild av att bo i en väderkvarn, det har varit en dröm hos mig att göra det någon gång i livet. Jag tror att Kaze no Tani no Nausicaä har bidragit till den drömmen hos mig, då karaktären Nausicaä gjorde bestående stort intryck på mig som liten:

Men nu är det hur som helst ingen dröm längre! =D Om några månader flyttar vi in i en väderkvarn! Det är faktiskt helt galet.


Vi skrev kontrakt i måndags och passade på att mäta och fotografera lite för att redan nu kunna fnula lite på möbleringslösningar och över huvud taget nya möbler. För att bo i en kvarn är onekligen speciellt på många sätt.

Tyvärr får ju inte vingarna sitta kvar, men man kan väl inte få allt, antar jag. =P Längst ned finns hall, badrum, tvättstuga och kök. Plus två förråd. En våning upp ligger vardagsrummet, där det även finns en dörr ut till terassen som syns på bilden. Våningen ovanför är sovrummet och allra högst upp är vad som kommer att bli hobby- och datorrummet. Där kommer jag att ta upp mest plats.

Det lilla huset intill är ett dubbelgarage med gästrum. Här kommer min fästman ta upp mest plats, då det äntligen ger honom möjlighet att vräka ut sig med sina musikprylar, alla tusentals sidor med noter etc, plus att han även kan sjunga upp för full hals utan att störa oss andra. ;) Men det ska givetvis också fungera som gästrum, så en bäddsoffa ska definitivt in här.

Något som definitivt kan anses vara onödig lyx är att det här stället har två badrum, plus en extra toalett utan duschmöjlighet... Naturligtvis praktiskt och uppskattat om man har fest eller det av någon annan anledning är mycket folk hemma, men annars är vi ju två personer på tre toaletter. =P Nåväl, då slipper man definitivt trångmål! Fotografiet är på badrummet längst ner. Badrum nummer två finns i anslutning till sovrummet och där är det dessutom en massagedusch... Jag kommer inte göra annat än att duscha...

På bottenplanet finns som sagt även köket, som är gigantiskt. Men eftersom allt är runt, så är det inte nödvändigtvis så att det innebär att man har massa plats. =P Jag är glad över att äntligen få en fullstor kyl och frys. Nu har vi i flera år fått nöja oss med ett "halvkylskåp" och frysbox mer eller mindre och det gör det svårt att storhandla, vilket ju sparar pengar! Jag har dessutom alltid velat ha ett fönster över diskhon, då jag inbillar mig att det blir trevligare att diska på det viset. =P Nu har vi ju visserligen diskmaskin, men viss handdisk blir det ju alltid. I köket finns även en öppen spis, vilket jag tror kommer vara helt underbar att mysa framför kulna, mörka vinterdagar. Jag hoppas och tror att hunden är klok nog att bara sticka in nosen en gång och aldrig mer. ;P

Vardagsrummet kommer vara svårt att möblera på ett tillfredsställande sätt, eftersom vi snarare är sådana att vi vill ha TV:n lätt tillgänglig för spel, film etc, snarare än "social möblering" för att umgås med folk.

Vi får se hur vi löser det. Här kommer man som sagt ut på terrassen också:

Och det här kommer att vara (en del av) utsikten från hobbyrummet högst upp:

Här hoppas jag kunna finna inspiration och ro när jag tittar ut. =) Busshållplats har vi ca 100 meter från oss. Tyvärr kan man ju knappast förvänta sig ett så väl utvecklat kollektivtrafiknät som i Stockholm, men det hade kunnat vara värre - det hade kunnat vara så att det inte fanns någon kollektivtrafik alls. Nu går det i alla fall bussar i rusningstiden på morgon och eftermiddag. Och några gånger om helgerna. Annars är det fullt görbart (och även försvarbart motionsmässigt) att faktiskt cykla in till civilisationen ca 7 kilometer bort. Det här kommer bli ett helt nytt sorts liv. Skulle vi inte palla med det så är det ju inte svårare än att vi flyttar tillbaka igen, men man ska i alla fall ha provat innan man säger att det inte funkade. Och oavsett hur länge så kommer jag ha bott i en väderkvarn! Världens finaste väderkvarn. Loke kommer nog njuta av att få lite mer frihet, fast vi har inget stängsel på tomten än, så inte för mycket. Vägen är trots allt inte så långt bort och jag litar inte på honom när han får det där "vallhundsstirret" i blicken. Kanske borde man skaffa en sådan där cykelvagn som Loke kan sitta i när man gör cykelturer. ;) Ja, vi får se vart det här barkar hän.

AAT till en pojke med autism

De här klippen ingick i kursen "Djurs medverkan i vård och socialt arbete" som jag läste vårterminen 2009. De får tala för sig själva. ;)

Testpilot för kamera?

Ansök då här: http://www.smartson.se/testpilot-550D.html

Få hunden att låta bli mat på bordet

Träning med tärning

Loke har fått lära sig att "slå tärning". =P Egentligen tror jag det kommer vara roligast att jobba med barn och dessa tärningar, men Loke är knappast redo för att hantera barn, han är ju minst lika hysterisk som ungarna själva. Nä, de långsamma gamlingarna på äldreboendet duger alldeles utmärkt som svårighetsgrad nu (och kanske för evigt, vad vet jag). Men där funkar tärningarna också, det går ju att hitta på vilket typ av spel som helst med dem om man bara använder fantasin lite. Den till höger är som en vanlig tärning med ett visst antal prickar på varje sida. Man kan exempelvis göra något så enkelt som att låta Loke slå tärningen medan gamlingarna spelar Fia med Knuff eller något annat tärningsspel. För att göra det hela lite festligt. Tärningen till vänster kan man använda mer pedagogiskt att exempelvis öva både läsning och tal genom att personen får ge hunden det kommando som kommer upp när man slagit tärningen. Stärkt självförtroende på köpet när hunden gör som man säger. (Kan Loke bara koncentrera sig och inte stressa upp sig, så lyssnar han faktiskt riktigt bra även på andra, just nu är det väl lite si och så med det dock, tyvärr.) Personen utför ju även viss träning av armen genom att kasta tärningen och man kan öka svårighetsgraden genom att personen ska kasta tärningen längre bort, eller ovanifrån osv. Sedan kan antingen hunden (jag säger inte "Loke", eftersom han är värdelös på att apportera fortfarande) tärningen, eller så får personen även lite gångträning genom att gå till tärningen och kanske till och med lite bålträning för att böja sig och plocka upp den. Sitter personen i rullstol blir det "enbart" bålträning. Någon sjukgymnastik är det ju inte fråga om - personen har ju bara lekt med hunden! ;P Och det är ju helt upp till en själv vilken typ av "aktivitetskort" man sätter in i den vänstra tärningen, så där har man väldigt många möjligheter till variation.

Counter conditioning igen

Förlovad

Min sambo Lo frågade Frågan när vi åt ute på Fondueboden för några dagar sedan.
(Och han känner mig tillräckligt väl för att veta att jag inte skulle vilja ha en vanlig förlovningsring som kostat en förmögenhet)

Plugghund

Loke ägnar sig åt djupläsning, som en svamp suger han åt sig och lär sig snabbt. Klok som en hund. "Hundars och vargars beteenden" av Freddy Worm Christiansen. (Står också mer i inlägget med samma namn: Hundars och vargars beteenden).

Han praktiserar givetvis det han lär sig också.

Är man smart, så är man.

Coming soon on zsianz1 channel

Hundars och vargars beteenden

Namnet på boken av Freddy Worm Christiansen. Innehållet i boken baseras på hans
forskning och egna erfarenheter, samt på en stor mängd litteratur och releasföreläsningarna som gjorts runtom i landet tar upp innehållet i boken. Freddy är beteendebiolog som ägnat mer än 35 år av sitt liv till att studera vargar och hundar. En av "hans" vargar, Uni, tränades i lydnad och skydd, genomgick mentaltest och korning också med godkänt resultat osv. Vad de bland annat kom fram till:

• Vargar tränas effektivast med positiv förstärkning.

• Motivationen behöver vara maximal: gott godis, få repetitioner.

• Straff fungerar inte alls.

Jag behöver knappast nämna att den här boken ifrågasätter och även förkastar hela "ledarskaps- och dominanstänket" som blev så poppis för 15-20 år sedan.
Han fastslår att resursförsvar är en överlevnadsmekanism. Det är inget konstigt med att vilja försvara en resurs mot en konkurrent, utan är något en vild varg måste göra för att överleva. Detta gäller även hundar i mindre eller större grad - och enligt Freddy hos alla varelser. Vi människor har ju också en personlig sfär som vi inte vill att andra träder in i och vi "höjer insatserna" beroende på hur mycket den andra personen framhärdar. (Först kanske man försöker flytta på sig, men fortsätter personen ändå så säger man ifrån, knuffas osv). Det kan gälla en plats, eller maten eller något annat för hundarna/vargarna. En äganderättszon respekterades av de andra vargarna, men dök det upp en tillfälle för dem att exempelvis stjäla maten bakom ryggen när den andra vargen gjorde något annat, så kunde de ta den och "äganderätten" flyttades då till vargen som tog maten. Att försvara sina resurser har inget med rangordning att göra. Mätt hund vaktar inte maten lika mycket som hungrig hund - motivation.

Fastställa äganderätt:

• Vem kommer fram till något först/får något först

• Är inte beroende av rangordning

• Kamp kan eventuellt uppkomma tills äganderätten är fastställd (exempelvis att flera individer kommer fram samtidigt)

• Äganderätten inrättas, vidmakthålls, försvaras

• Äganderätten kan ges upp om det inte är viktigt för individen.

Vi har nog alla fått höra från olika instruktörer och "förnuftiga" hundägare att om hunden morrar när vi närmar oss matskålen/sovplatsen/leksaken, så ser den inte dig som ledare och försöker ta över ledarskapet... Freddy menar att om hunden upplever dig som en konkurrent (du har fått rådet att VERKLIGEN ta ifrån den det den morrar över för att visa att du minsann bestämmer) så kommer beteendet istället att eskalera. Du skapar ju obehag för hunden och zonen kommer att bli större istället. Om vi däremot respekterar hundens zon, så kommer obehaget att minska, hunden vänjer sig vid att människor inte är konkurrenter - trygghet och förtroende gör att zonen minskar. Jag själv behöver inte bråka med Loke om hans saker, mat osv. Jag kan knöla in mig själv i hans canvasbur (som funkar som en mysig sovplats för honom) även när han själv är där och oftast brukar han komma springande till mig för att visa upp sina leksaker och självmant ge dem till mig istället för att smyga undan med dem. Jag tycker det är helt logiskt att inte vem som helst kan göra så med honom, (fast 9 av 10 gånger är han frikostig), varför skulle han acceptera att en helt främmande människa (eller annat djur) kommer fram och tar hans saker/mat etc?

Det bästa sättet att bemöta zonförsvar är

• Flytta ut ur zonen (minska hundens obehag)

• Se till att kränkningen inte sker igen (bygg upp förtroendet på nytt)

• Ändra på förhållandena

• Träna målinriktat med ombetingning och desensitivisering

(Ni minns inlägget om Lokes skadade tass? ;))

Fokus för aggressionsbeteende är obehagskänslan!

• Aggression förorsakas av obehag

• Försvinner obehaget försvinner aggressionen

• En aggressiv hund är olycklig

Freddy poängterar också att uttrycket "en aggressiv hund" är felaktigt. En hund kan utföra aggressiva beteenden och visa aggression, men när den exempelvis sover eller leker är det INTE en aggressiv hund. Aggression är situationsbundet. Dessutom var både han och Kerstin mycket tydliga med att obehag glöms inte bort! Frågan om Cesar Milans påstående om att hundar glömmer bort att de tidigare blivit illa behandlade om man börjar behandla dem korrekt besvarades av Freddy med "Men då kan han ju inte mycket om djurs beteende". Att komma ihåg obehag är nödvändigt för att överleva, för att undvika att det upprepas.

Utifrån Freddys studier och fördjupning i andras studier om hundar och vargar noteras att ledaren INTE:

• Tillrättavisar

• Belönar

• Undervisar

• Ger order

• Sätter gränser (förutom zonförsvaret som alla individer gör)

• Ställer krav

• Utfärdar restriktioner

• Tvingar någon att följa med/stanna kvar

• Styr jakten

• Vaktar

• Får maten hämtad

• Stoppar slagsmål (men de blandar sig i)

• Fixar mat till andra

Ledaren har inte heller automatiskt företräde till resurser. Den som kommer först har och försvarar äganderätten. Enligt gammalmodigt "ledarskapstänk" ska vi också till exempel ignorera hunden vid hemkomst (tex Cesar Millan skriver det i en av sina böcker, även gällande valpar, och har sagt det i flera avsnitt av The Dog Whisperer). Men när en individ kommer tillbaka till flocken är det en lång och utdragen hälsningsceremoni, inget ignorerande där! Och hunden får för all del vinna i dragkamp ibland osv.

Rangordning mellan hund och människa? Freddys svar är kort: Det finns ingen rangordning mellan hundar och människor!

Rangordning:

• En ordning i förhållande till rättigheter

• Upprätthålls med dominansbeteende och underkastelsebeteende

• Linjär, könsuppdelad, komplex hos varg och hund

Dominans/underkastelse är en demonstration av överlägsenhet/underlägsenhet i förhållande till en annan individ. Det är situationsbundet och riktat mot en annan individ. En hund kan inte vara dominant på egen hand, den kan bara uppvisa dominant beteende mot en annan individ.

Detta är INTE dominans:

• Olydnad

• Imponerandebeteende

• Självsäkerhet

• Hög markering

• Krafsande

• Bestigande

• Markering på ägare

• Hoppa upp på folk

• Dra i kopplet

• Zonförsvar

• Generell aggression

• Stå/sitta högt

• Hålla föremål i munnen

(Jämför med vad populära TV-profiler säger om hundar och vargar och vad som är dominans)

En självsäker hund är alltid självsäker, en hund som visar dominans är bara dominant i just den situationen.

Underkastelse visas genom:

Aktiv underkastelse (gå undan)

Passiv underkastelse (ryggläge)

Vända bort blicken

Alla dessa är aggressionsdämpande

Positive interrupter

Freestyle

¤Drömmer om att någon gång kunna göra något lika bra¤




Idag gick vi på en hundmötespromenad som leddes av Hundakuten. Loke är ju som bekant väldigt taggad på andra hundar sedan hunddagistiden, även om vi gjort framsteg sedan han slutade när. För ett par månader sedan, precis när han slutat på dagiset, så kunde han fullkomligen gå i taket om han såg en hund på 20 meters avstånd. Kasta sig i kopplet och skälla och stressa upp sig mer än vad som kan anses normalt. Innan hunddagiset var han förhållandevis lätt att gå med ute. Han var givetvis nyfiken på andra hundar, men det var liksom inte hela världen. Nåväl, till den här hundmötespromenaden kom det runt 13 stycken deltagare med sina hundar. Allt från en liten liten tax till några häststora leonbergers. Men hör nu och häpna: Loke var en av de hundar som skötte sig bäst! Jag var mycket förvånad. Lugn och avslappnad var han INTE, han trippade på tårna och hade svansen så högt det gick, mycket "het" som en av instruktörerna uttryckte det. Men han gjorde inte ett enda utfall under hela den timmen promenaden pågick. Och då var det ändå ett flertal hundar som muckade lite med honom, så nära som på en halvmeters avstånd. Bland annat en av leonbergarna och en schäfer. Var vid ett par tillfällen med leonbergern som Loke svarade med att börja morra lite i strupen, men så var det som om han kom på något och så tittade han på mig istället. Vi fick variera promenaden under tiden. Först gick några av oss längst fram, men sedan fick de längre bak flytta fram och vi gå längst bak osv, vilket var svårare för många av hundarna (Loke inräknad). Han blev stressad vid ett par tillfällen under promenaden, började pipa och gnälla och överslagshandla, men det var betydligt mindre än det varit vid tidigare prövningar. Jag och instruktören (som jag träffat ett par gånger innan för privat träning) hade diskuterat innan att vi kanske skulle få avbryta promenaden om han skulle bli för stressad, men nu blev det aldrig någon anledning för det. Promenaden varierades också på så vis att i en korsning delades alla upp och skulle gå mot mitten och passera varandra, för att få till hundmöten och inte bara att kunna promenera tillsammans med andra hundar utan att hälsa. På den fortsatta promenaden efter det fick vi emellanåt vända om och gå bakåt i ledet för att öva på att passera hundar. Och allt detta skötte Loke mycket bra. De andra hundarna var verkligen så nära det var möjligt att komma utan att de faktiskt kunde hälsa på varandra. Han höll riktigt bra kontakt med mig och tände inte alls till på andra hundar runtomkring som ibland började skälla, morra och kasta sig mot varandra. Det ska givetvis tilläggas att han fick mycket belöning genom allt detta (välförtjänt).


Igår var han även med mig på jobbet för första gången. Bara i två timmar, sedan hämtade sambon upp honom. Även här skötte sig Loke förvånansvärt bra och blev aldrig så otroligt stressad som han blev för ett par månader sedan i andra miljöer än hemma. Även här blev han lite orolig och pipig ibland, men på en acceptabel nivå, som det kändes. Mestadels var vi inne på mitt kontor så han fick göra sig hemmastadd. Har en likadan canvasbur där som den vi har hemma åt honom, så där fick han boa in sig. Det ska bli hans viloplats där ingen får störa honom sedan när det (förhoppningsvis) blir så att faktiskt jobbar med mig där. Vi träffade en boende ute i korridoren och hon blev alldeles till sig när hon såg honom. Hon sitter i rullstol och pratar inte så mycket, man vet inte riktigt vart hon befinner sig i sitt sinne. Men djur tycker hon om. Loke klarade inte av att fokusera så bra, men jag fick honom i alla fall att lägga hakan både i hennes knä och på hennes arm, även om det bara blev några sekunder i taget. Han satt vid sidan av hennes rullstol och lät sig ridderligt klappas på ansiktet, trots de ganska klumpiga händerna som försökte vara ömsinta. Vi var med henne i någon kvart innan Loke började bli för stressad av pressen, så jag tog in honom på kontoret igen. Det mest gripande var när hon efter en lång stund tittade upp på mig och frågade: "Tror du han tycker om oss?"
Ja, det tror jag. =)

När jag sedan skulle lämna över Loke till sambon så dök det upp en cocker spaniel på typ 7 meters avstånd som Loke fick tokfnatt på och började råskälla och kasta sig i kopplet. Därför trodde jag inte att dagens hundmötespromenad skulle funka alls. Plus att han idag fick tokfnatt på en barnvagn och skrämde slag på mamman som körde den. Han är så himla random just nu, ena stunden stjärna och andra stunden problemhunden #1, jag hänger inte med. @_@
Däremot verkade det vara mycket ansträngande för honom att jobba, trots att det bara var ett par timmar och egentligen bara en kvarts "effektivt" arbete. Han sov i princip HELA dagen efter det. =P När jag kom hem efter jobbet orkade han knappt hälsa på mig. Släpade sig i princip fram pliktskyldigast, hahaha.

Störningar och ökad tid

Jag har jobbat ett tag på att Loke ska vänta på ett releasekommando från mig innan han avbryter något jag sagt åt honom att göra. Detta fungerar ju knappast helt vattentätt, men vissa moment har han blivit betydligt bättre på och det är bland annat de som är med i det här klippet. Avbryter han innan han fått OK från mig, så blir det ingen belöning. För Loke är det svårt med dessa lugna och händelselösa moment, för han blir snabbt uttråkad - han vill ha action. Vi har naturligtvis fått öka tiden allteftersom. Att förvänta sig att ens hund ska klara av något trick eller moment i flera minuter från första början är orimligt och är som bäddat för misslyckande, vilket inte blir kul för någon part. Från början när han skulle lägga hakan i handen eller i knät så klarade han det bara ett par sekunder och jag kunde absolut inte klappa honom samtidigt eller liknande, för då blev han för störd för att hålla kvar. Ligg-kommandot är något jag också jobbat mer på på senaste tiden - jag vill att han ska ha huvudet i backen också. Från början klarade han under inga omständigheter av att jag rörde mig omkring honom samtidigt - då poppade han genast upp och skulle springa med. Nu har vi kommit mycket längre, som klippet visar. =D Nästa steg blir att flytta dessa saker utomhus och till andra miljöer och med andra människor osv osv... It just never ends. Det första lilla tricket är bara en uppföljning på hans dörröppnande, som vi ju bara precis hade börjat lära in i förra klippet. Nu gör han det ganska säkert skulle jag påstå, i alla fall här hemma.

Cesar Millan

"He teaches owners the importance of strong leadership, how to stand tall and project an assertive stance. He emphasises that there are no “quick fixes” but then he himself often supposedly cures a dog's negative behaviour in a very short space of time. He insists that owners should never get physical with their dogs then proceeds to teach the “Alpha Roll” and advises the use of choke collars, or even electronic shock collars in some episodes. Whether the hypocrisy is Cesar's or the ever increasing desire of TV companies to show people 'fast-food' types of viewing pleasure remains to be seen.

Millan does believe that dog owners should train consistently every day to prevent unwanted behaviours from returning and stresses the importance of exercise for a dog.

Such is the public's reverence of Millan's techniques that many followers apply his methods to other areas such as with problem children and in the workplace. Millan does point out that canine psychology and human psychology are not the same.

The basis of Millan's approach to dog training has not, as he would have one believe, sprung from his own natural rapport with dogs but has been well-documented in the past by canine experts such as the late John Fisher, Dr. Bruce Fogle and Ray and Lorna Coppinger. These professionals have devoted a lifetime to the study of canine behaviour, have delved into history books to trace the dog's origins and have written many accredited papers on canine psychology.

Many of these reputable people state publicly that Milan's use of the “alpha roll”, forcibly rolling a dog onto its back and pinning it down to assert authority, and his use of lead corrections and choke collars are inhumane and can have serious behavioural consequences. Though Millan is never seen to hit or physically injure any dog he is working with, the critics believe that subjecting a dog to archaic techniques is inhumane and causes fear and confusion in an already stressed dog.

Dr. Nicholas Dodman, Director of Animal Behaviour Clinic at Cummings School of Veterinary Medicine said:

“Cesar Millan's methods are based on flooding and punishment. The results, though immediate, will only be transitory. His methods are misguided, outmoded, in some cases dangerous and often inhumane. You would not want to be a dog under his sphere of influence. The sad thing is the public does not recognise the error of his ways"

Jean Donaldson, SPCA Director of Academy for Dog Trainers said:

“Practices such as physically confronting aggressive dogs and using choke collars for fearful dogs are outrageous by even the most diluted dog training standards.”

One of the most well-known and respected world wide dog behaviourists, Dr. Ian Dunbar is also critical of Cesar Millan. Dr. Ian Dunbar is a veterinarian and founder of the Association of Pet Dog Trainers. Dr. Dunbar has written six best selling books, developed the first puppy training courses and achieved many academic degrees. Dr. Dunbar has a veterinary degree, a Special Honours in Physiology and Biochemistry from the Royal Veterinary College of London University, a doctorate in animal behaviour/psychology from the Department of UC Berkeley and over a decade of research and experience in olfactory communication, social behaviour and aggression in canines.

Several instances of cruel and dangerous treatment that are promoted as acceptable training methods have been recorded by the American Humane Association.

For example, in one episode an unruly dog was held down by its neck after having been hung by a tight collar at the hands of Millan. This would have partially cut off the blood supply to the dog's brain and partially asphyxiated the animal. If a member of the public were to be seen treating their dog in such manner they would be prosecuted for animal abuse.

President of the Animal Protection Services for the Society, Bill Torgerson, DVM, MBA noted that the safety of a woman with a GSD was jeopardised in one episode by the use of an electric shock collar. The tormented dog redirected its aggression to its owner biting her arm. Television audiences never saw Millan attempt to modify the dog's behaviour by causing pain.

In fact a television producer, Floyd Suarez, sued Cesar Millan for injuries that his dog allegedly sustained whilst having behavioural training at Millan's facility." (Det kan man läsa om i den här artikeln) Blod från näsa och mun bland annat.

Utdrag ur en artikel från k9 Obedience

Avskyvärda djurplågare

Hur kan man göra så här mot ett djur? Man kan inte ha alla hästar hemma om man kan behandla en annan levande varelse på detta sätt. (Känsliga tittare varnas). En kille (en idiot) kastar en intet ont anande hund från en bro.

Länken till klippet

Jag har sett uppföljningsartiklar där det står att hunden överlevde, men bröt flera ben samt fick inre skador.

Vi har blivit kändisar

Eller, det kanske är att ta i. =P Vi har vunnit en tävling och blivit Bozita Robur-profil, samt att vi vann säck med 15 kilo hundmat, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till Loke, ett sjukvårdskit, en foderhink och en keps.

Intervjun



Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här "spökperioden" i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. "Det är ju inte lätt att vara så ung!". En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

Hundrastgårdar i Stockholm och fikaställen där hundar är tillåtna

Här är en bra blogg för oss hundägare som bor i Stockholm:


Hon har 6 hundar - 5 chihuahuor samt en cocker spaniel och försöker hitta fikaställen i Stockholm där de tillåter hundar, samt även recensera de olika hundrastgårdar som finns. Bland annat.

Terapi/assistanshunds-färdigheter

Vi har tränat mycket inomhusgrejjer nu när Lokes tass varit skadad. =)

Lammfärspaj

Paj är något man gör ganska sällan. Konstigt nog, för det är ju så gott! Häromdagen bestämde vi oss för att prova något pajrecept. Valet föll på en lammfärspaj med rödbetor, getost och rosmarincrème. Receptet finns här och pajen var enkel att göra, men kändes väldigt festlig. Vi kommer att göra den igen någon gång när det är dags för bjudning!


Nyårsafton firades lugnt här hemma. Vi gjorde vår egen lilla trerättersmeny och drack gott rödvin. Jag var nervös hur min hund skulle reagera över alla fyrverkerier. Vi bor alldeles intill ett grönområde där de brukar skjuta ganska mycket. Men han reagerade knappt alls! Inte ens på sista kvällspromenaden.
Förrätten på nyårsafton var inspirerad av ett recept på en tomat- och avokadobruschetta med dragoncrème. (Tror det var i en tidning från ICA.) Vi hade pilgrimsmusslor på som kronan på verket, men vilka skaldjur man än föredrar skulle passa.

Varmrätten bestod främst av hästfilé! Detta underbara kött... Jag fick med mig en rejäl bit i julklapp av mamma. Så mört, bara smälter på tungan. Hästfilé slår oxfilé med hästlängder. ;) Till det gjorde vi en vitlöksstinn potatisgratäng med chèvresås. Busenkelt men jättegott. Mmmm....

Hästfilé. Kolla vilken fantastisk färg.

Hur man kan göra och hur man kan göra. Vad bör man göra?

Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?



Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.



Två andra likande klipp:

Mollie's bad with other dogs

Dog aggression to people

Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.

Counter conditioning

God jul allihop

Lugnande signaler

Flyga

Hoppas jag lyckas bygga upp tillräckligt stort mod för att göra detta någon gång. =) Nöjer mig dock med att börja i en vindtunnel som mjukstart.

Skadad hund

Aldrig får man ha kul. Jag och Stina släppte Loke i ett skogsområde där det är tillåtet att ha hundar lösa. Ville låta honom springa av sig ordentligt idag. Tyvärr hann vi inte vara där länge innan jag plötsligt såg att hans vita "strumpor" på framtassarna var alldeles röda. Visade sig att han skurit upp en trampdyna rejält. Bara att vända hem igen. Loke tycktes helt oberörd, dock. Sambon ringde veterinären, som tyckte att vi kunde avvakta till imorgon, eftersom det nästan inte blödde alls när vi kom hem. Så vi ska komma dit precis när de öppnar imorgon. Med Stinas hjälp lyckades jag få på ett litet tryckförband på den högst ovilliga jycken, men nu när det väl sitter på bryr han sig knappt om det. Får se vad veterinären säger imorgon, men jag hoppas det inte ska behöva sys, så han måste sövas och så. Vilken skitvecka, vi är inte riktigt rustade för att ALLA oförutsedda utgifter ska komma på en och samma månad...

Vandaler i hooden

Någon (några?) jävla idiot har under natten skurit sönder alla däck på vår bil samt brutit upp bensinlocket och gjort...? Ja, inte vet jag! Slangat bensin? Hällt i sand eller något för att ha sönder motorn?? Jävligt onödigt i alla fall! Vi hade just köpt nya (begagnade) vinterdäck för (för oss) dyr peng. Det känns nästan personligt liksom, som om man har en ovän någonstans. Grrr...

Första praktikdagen

Loke har nu kommit in i verkligheten. =P Idag besökte vi ett äldreboende för första gången. Första praktiken för hans del. Vi var där i en timme och gick runt på några våningsplan på avdelning A. Nästa vecka blir det eventuellt en annan avdelning. Det var lite ostrukturerat. Tyvärr hade min utsedda kontaktperson glömt bort att vi skulle komma och övrig personal hade inte informerats. Mycket synd. Jag som så noga gått igenom på ett möte innan, utan hund... Det var heller inte så många gamlingar ute i uppehållsrummet och de som var där var ändå inte riktigt där om man säger så. På våningen ovanför fick vi gå in i varje persons lägenhet och hälsa på, vilket mer tydligt verkade uppskattas. Loke var ganska pipig och stissig i början när vi precis kommit dit och verkade finna det hela lite jobbigt, men han vande sig snabbt vid den nya miljön. Han ville (tyvärr) hälsa glatt på folk och då vill han ju ända upp i ansiktet på dem oavsett hur högt upp ansiktet är, men allt gick bra. Jag lyckades avstyra, alternativt korta ned kopplet om han var för snabb för mig. Gamlingarna var han dock mer försiktig med. Om det var en tillfällighet eller om han har liiite fingertoppskänsla vet jag inte. Vissa av de gamla sken upp när han kom in till dem, en dam hade haft foxterrier under sitt liv och tyckte Loke var särdeles fin med sina olikfärgade ögon. Det svåraste tycker jag nog är att avgöra hur mycket jag ska begära av Loke. Han var knappast fokuserad på alla människor idag, utan gick omkring och nosade generellt överallt, även om han "sade hej" till alla vi hälsade på genom att nosa på dem, slicka deras händer osv. Han fick utföra tricket "fjäska" hos några som var mer intresserade av hans närvaro och det tyckte såklart alla var mycket gulligt. Foxterrierdamen i synnerhet var den jag känner levde upp mest av vårt besök. Loke har bara legat och sovit sedan vi kom tillbaka från äldreboendet, så jag tolkar det som att det trots allt var ganska ansträngande för hans lilla huvud, även om det inte märktes så mycket innan.

Terapihundsutbildningen fortsätter

Kurs hela helgen. Mest teori, men även en del praktiskt med hundarna. Vi gjorde ett "vardagslydnadstest" för att se hur vi låg till med hundarna idag. Ett av delproven innehåller ju bland annat sådant. Vi betygsattes av Sandra på en skala från 1-5 där 1 var dåligt och 5 var perfekt. 3 innebar att det var ok, men kräver mer jobb. 4:or och 5:or är det man ska satsa på med andra ord. Jag fick stor ångest i bröstkorgen när Sandra sade imorse att vi skulle göra det testet, för Loke och jag har ju liksom tränat så lite med störningar... Nu skulle halva klassen stå bredvid och titta på oss liksom. Vissa moment var dessutom saker vi inte tränat mycket alls. Som att stanna kvar. Jag har bara kunnat gå iväg några meter och när jag sedan gått tillbaka mot Loke brukar han oftast resa sig glatt. ;P Ja, ångest helt enkelt. Men vi gjorde det i alla fall. Så här gick det:

1) Acceptera en vänlig främling. Jag skulle kunna sätta Loke och hälsa på en av dem andra i klassen och Loke skulle vara lugn, varken överdriven glädje, rädsla, aggressivitet osv. Han fick inte heller resa sig ur position... Vi fick en 4:a på denna, för Loke höll på att fullkomligen spricka, men klarade det precis...

2) Beröring. En främmande person (nån ur klassen nu när det bara var test) skulle kunna röra Loke på huvudet och ryggen utan att han bytte position. Han bytte position (reste sig glatt) så den fick vi en 3:a på...

3) Hantering. Kolla öron, klappa hunden, luta sig över, tandvisning osv av en främling. Här fick vi en 2:a, för han blev "överdrivet glad" då förstås... Skulle upp o hälsa när det var meningen att han skulle hålla position.

4) Koppelpromenad. Skulle kunna gå med löst hängande koppel, visa följsamhet och kontakt med mig som förare. Vi fick en 3:a, för han blockerades av dofter ibland och så och då drog han ut i kopplet. (Lite unfair när man suttit inne hela förmiddagen faktiskt! ;P)

5) Gå genom folksamling. Några av de andra i klassen ställde sig med någon meters mellanrum mellan sig lite utspritt och så skulle vi sicksacka mellan dem. Trodde inte det skulle gå så bra, men vi fick en 5:a! Han gick jätteduktigt! Hade uppmärksamheten mot mig jättebra. =)

6) Sitt och stanna kvar. Som det låter. Jag skulle kunna sätta honom och gå bort ca 15 meter och vänta på att Sandra sade när jag kunde gå tillbaka till Loke. Vi har som sagt bara tränat detta litegrand och bara inomhus och några meter. Det här var ju ute och halva klassen stod bredvid och tittade. Ångest... Det här kommer aldrig gå. Men! Vafan! Som ett litet ljus satt han där och satt och satt medan jag gick både fram och tillbaka! En klockren 5:a!

7) Inkallning. Även här skulle jag sätta Loke och gå iväg ungefär 20 meter den här gången och vänta på Sandras tillåtelse att kalla in honom. Tänkte att det kommer aldrig gå heller, han kommer springa till nån av de andra, eller resa sig innan jag gått 20 meter osv. Men återigen satt han där som ett litet ljus! Och när jag sade "kom!" sköt han iväg som ett spjut till mig! (Och även delvis förbi mig av farten, men till mig helt klart.) Ännu en klockren 5:a fick vi! =D Glädjejubel från mig för att jag tyckte han var så duktig och det tyckte Loke var himla kul och blev alldeles till sig.

8) Reaktion på annan hund, ca 5 meters avstånd. Hunden får visa intresse, men inte mer. Som ni kanske kan gissa så klarade vi inte detta. Blev fett underkänt med en 1:a. Loke gick fullkomligen i taket och hängde sig i kopplet vilt viftandes med frambenen i luften och skällde för fulla muggar. "Jag vill fraaaaammm!!" Suck... Men det visste jag ju. Sedan han började på hunddagis är förväntningarna skyhöga så fort han ser en hund. Har fått börja om helt där och övar på långt avstånd.

9) Reaktion på störningar. Ska egentligen vara många störningar på riktiga provet. Plötsligt oljud och händelser liksom. En tung bok som faller, en joggare som springer förbi... Nu blev det bara störning med en godisbit som slängdes framför nosen på honom och på backen. Vi fick en 4:a. =) Han ville fram, men lyssnade när jag sade nej.

10) Separation från förare. Han skulle klara av att separeras från mig och spendera lite tid med någon annan, utan mig inom synhåll. Den andra personen skulle kunna få hans uppmärksamhet och han skulle kunna visa gott uppförande med den personen och ta kommandon. (Sitt, ligg typ). Detta klarade Loke galant enligt dem andra, han samlade sig snabbt efter att jag gått. En 5:a. =)

Och det var det. Inget mönsterbarn precis, men jag tycker det gick över förväntan. =) Det är ändå min första hund på egna ben, så jag har inte tränat hund innan. Sandra sade att hon tyckte att Loke gjorde duktigt ifrån sig för att bara vara 1 år. Att vara unghund är ju lite speciellt.

Bäst i klassen var förstås BC:n Mandy, men hon har några fler år på nacken också!

Torgvantar

Just nu kan man vinna ett par söta torgvantar hos Pysselkiisen. Klicka på bilden för att komma dit:

Hon har även en shop, för den som kanske är intresserad av något annat. =)

Träning

Tre veckor sedan jag började ordentligt då. Det går i alla fall nedåt istället för uppåt. ;) Men det börjar kännas rätt drygt. Pasta, jag saknar dig... ¤nostalgitår i ögonvrån¤ Nåja. Gymmandet är ganska kul när man väl kommit dit liksom. Ju tommare det är där, desto bättre. Blir fort för mycket testosteron och tyvärr är inte tjejavdelningen fullvärdig. Men jag har lyckats ta mig dit de tre pass i veckan jag ska göra det. Inget fusk där. Det enda jag inte tränar är vaderna. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker redan de är tillräckliga och jag tycker mig inte känna massa fett som sitter på dem heller om man säger så.(?) Det gryniga kortet, som tyvärr gör det ganska otydligt, är taget för ca tre veckor sedan, mina vader har varit så så långt jag kan minnas och beror säkert på min egna omedvetna specialträning. ;P

Idag blev det lite av ett fjärde minipass den här veckan. Lina med musklerna gick igenom de övningar jag varit osäker på och äntligen kände man att det tog på rätt ställen, även om jag kände mig SÅ fånig. Puta hit och dit, va... Suck. Men plötsligt kunde jag t.ex göra djupa knäböj. Jag är så tacksam för hjälpen i alla fall. =)

Sist men inte minst så är de raska promenaderna fortfarande det mest fruktansvärda. Jag vill bara lägga mig ned och dö efter en halvtimme. Av leda och depression alltså, inte ansträngning

Made it to the first page

Hihihi, såg nu att Loke hamnat på förstasidan hos uppfödaren. Kalote's hemsida. =D Första gången för oss. Kul! ;)