Träning

Tre veckor sedan jag började ordentligt då. Det går i alla fall nedåt istället för uppåt. ;) Men det börjar kännas rätt drygt. Pasta, jag saknar dig... ¤nostalgitår i ögonvrån¤ Nåja. Gymmandet är ganska kul när man väl kommit dit liksom. Ju tommare det är där, desto bättre. Blir fort för mycket testosteron och tyvärr är inte tjejavdelningen fullvärdig. Men jag har lyckats ta mig dit de tre pass i veckan jag ska göra det. Inget fusk där. Det enda jag inte tränar är vaderna. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker redan de är tillräckliga och jag tycker mig inte känna massa fett som sitter på dem heller om man säger så.(?) Det gryniga kortet, som tyvärr gör det ganska otydligt, är taget för ca tre veckor sedan, mina vader har varit så så långt jag kan minnas och beror säkert på min egna omedvetna specialträning. ;P

Idag blev det lite av ett fjärde minipass den här veckan. Lina med musklerna gick igenom de övningar jag varit osäker på och äntligen kände man att det tog på rätt ställen, även om jag kände mig SÅ fånig. Puta hit och dit, va... Suck. Men plötsligt kunde jag t.ex göra djupa knäböj. Jag är så tacksam för hjälpen i alla fall. =)

Sist men inte minst så är de raska promenaderna fortfarande det mest fruktansvärda. Jag vill bara lägga mig ned och dö efter en halvtimme. Av leda och depression alltså, inte ansträngning

Första veckan klar

Första veckan enligt ett specifikt kost- och träningsschema är över. Jag har träningsvärk, särskilt i armarna, vilket jag tycker är skönt. =D Har inte lyckats följa allt till punkt och pricka (de där powerwalk:sen alltså...) men hoppas på att få rutin på det. Jag har ju inte bråttom till något särskilt, förutom att jag själv är otålig... Har även lite svårt att få det att gå ihop ekonomiskt (Eldorado snabbnudlar och Willys pasta ÄR billigare än... ja, det mesta.) Letar extrapriser och försöker planera i förväg. Återigen lite av en rutinfråga också... Det som kanske stör mig mest är ändå att några av gymövningarna vet jag inte riktigt hur de ska utföras korrekt. Jag känner att det inte ¤tar¤ där det ska när man utför det och har inte så mycket träningsvärk dagen efter som jag förväntat mig. Hmm... =/ Det dumma med att inte ha massa pengar, så man måste klara sig själv vare sig man vill eller inte liksom. =´(
Det jag finner allra märkligast här är ändå att jag INTE får särskilt ont i det onda benet av att gymma. (Vänstra benet, som tog största smällen när jag blev påkörd på väg över ett övergångsställe för några år sedan.) Däremot får jag ont ganska fort av promenaderna... Weird! Benpress: "pffft!" säger mitt ben. Promenix: "ajajajaj, nu haltar jag..." Fast jag märker att vänstra benet är svagare än högra på gymmet. Det viker sig snabbare och mjölksyran sätter in snabbare. Och den förbannade krampen som kan dyka upp lite närsom. =P Vafaen... Kanske blir benet lite bättre efter några veckor med detta, dock. Min förhoppning. =) Inget annat har funkat hittills.

Pilates

Nä, idag blir det inte mycket skrivet. Hade examination på terminens första kurs och den är inte mycket att tala om. Kändes mest som ett diskussionsforum. Det kom dock fram en del bra förslag på förbättringar. Tyvärr är det väl som vanligt inget vi kommer märka av, utan först klasserna efter oss. Nu återstår att sätta igång med hemtentan, vilket är vad jag förberett så smått under resten av dagen. Det kommer bli en upptagen vecka...
Dessutom har jag och Jen äntligen börjat "våra nya liv". ;) Första träningspasset idag - Pilates. Där visade det sig att jag inte har mycket magmuskler kvar att tala om. Imorrn kommer det kännas, det är bra!


Smidig som en katt ska jag bli


Andra bloggar om: träning, pilates, socionom, socionomutbildning

Klagomur

Första kursen på terminen är till ända imorgon. Skönt. Jag har visserligen den individuella uppgiften kvar att skriva, men jag slipper gå på obligatoriska föreläsningar, som egentligen inte borde vara obligatoriska så att säga. Ett slöseri med min tid. Just nu är jag ganska så anti skolan. Att hela tiden få höra att klasserna efter oss får det bättre, utbildningen har gjorts om nu, men det märker ju inte ni av etc, är tröttsamt och oinspirerande. Jag får bara lust att ta ett sabbatsår och komma tillbaka "när det nu är så mycket bättre". Jag vill också ha kvalitet och känna att jag lär mig mycket, inte bara ett ständigt upprepande och skrapande på ytan, aldrig någon fördjupning.

Nästa kurs - Utredning i socialt arbete (eller något i den stilen) - kan dock vara lovande. Den ter sig inte direkt beröra något vi gjort hittills och alltså kanske man inte bara känner att utbildningen går på repeat i huvudet. För som det känns nu har jag lärt mig mest på jobbet i somras. Varför ska man då utbilda sig 3½ år? Klag och gnäll.

Nu är det i alla fall gjort. Jag och Jen har köpt träningskortet! Det känns bra, även om kortet de tog blev uselt och jag vill inte kännas vid det. ;)


Andra bloggar om: utbildning, socionom, träning

Träningsdags

Bränn fett

Idag har jag en obeskrivlig lust att träna. Jag känner mig peppad och ville bara rusa till idrottshallen. Sedan jag blev påkörd för några år sedan har jag knappt tränat alls, för jag har fått ont och då blivit orolig att jag gör det hela värre. Detta har jag nu fått försäkrat för mig inte är fallet, utan jag är helt och fullt frisk. Det dumma är att jag är otålig. Jag vill börja på samma nivå som jag var innan olyckan. Då var jag ganska fit. Detta gäller inte längre och jag måste börja på lättaste nivån för att inte ta ut mig, vilket känns sunkigt. Jag och Jen (Det är dags att vakna) har nördat oss med lätt stavgång (snarare "terapigång" kanske...) i flera månader nu och faktiskt fått in en rutin - när vi inte kan någon vecka känns det att något saknas. Detta ger mig hopp om att detsamma gäller träning på idrottshallen. Eftersom vi ska börja träna tillsammans även där känns det också mer troligt att man kommer släpa sig iväg. Man är två om det, det blir genast roligare och man har mål att sträva mot som den andra vet om och då känner man ännu mer att man banne mig ska genomföra det också.

Andra bloggar om: träning, idrott, fettförbränning, stavgång

Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion