Cesar Millan och alfarullningar

Loke och Speja leker. Speja gillade att kullerbytta över på rygg och socka till Loke på hakan med tassarna.

Jag följer en del hundforum på nätet och är ju själv sajtvärd för Klickerträning iFokus, ett forum där det hittills varit rakt igenom trevlig stämning. Vanligt på forum är ju dock att det lätt blir hätskt - och särskilt när det kommer till något så laddat som hunduppfostran verkar det. Jag läste idag ett inlägg där trådskaparen hade sett ett avsnitt där Cesar lägger ner en pitbull och kallar dem gladiatorer. (Avsnittet med pitbullen Emily). Trådskaparen skrev att den kunde se lättnaden hunden fick efter "rullningen" (så kallad alfarullning). Den här "lättnaden" får man se ca 1 minut in i klippet. Notera att han har gjort nylonkopplet till en snara (kalla det strypkoppel om det känns bättre, men hela konceptet med strypkoppel är en snara) kring halsen där det är som känsligast - en nylonsnara lossar inte upp sig automatiskt när trycket släpper, utan Cesar måste själv lätta på snaran. Är hunden lättad över att någon sagt åt den att bli calm/submissive? Eller kippar den efter andan? Notera hur Cesar håller kopplet spänt alldeles nära halsen strax innan Emily slaknar på backen och då släpper han och lossar upp öglan lite.



Trådskaparen skrev att flera inne på hundforumet ju är emot "alfarullningar" och att hon reagerat på att Cesar sade att hundar gör detta med varandra och att det ju stämmer när man tänker efter, trådskaparen hade sett det i verkligheten.
Själv har jag aldrig sett detta hos fungerande hundar, men liknande i dysfunktionella vargflockar (vargar i fångenskap). Det jag däremot ser ganska frekvent är hundar som aktivt fjäskar för andra genom att bland annat lägga sig på rygg, komma underifrån och slicka i mungiporna m.m. Ska man prata varg, vilket fortfarande är så populärt i hundsammanhang, så brukar det räcka med blott en säker kroppshållning från någon i föräldraparet för att det frivilliga fjäskandet ska sätta igång hos övriga. Men en väl fungerade (vild) vargflock har få dispyter och visar snarare mer tolerans än dominans. Sammanhållningen i flocken är viktig för dess överlevnad och om hane 1 och hona 1 ständig skulle "trycka ner sina underordnade" (som ju i en vild vargflock är avkommor som de investerat sina gener i) så skulle troligtvis vargarna utvandra från flocken i stor grad. Hundflockar ses sällan vara uppbyggda lika tajt som en vargflock. Det är oftare lösare grupperingar och de parar sig hur som helst och är inte enbart förunnat ett föräldrapar. Jag kan rekommendera Freddy Worm Christiansen, en beteendebiolog som studerat vargar och hundar i över 35 år.

Hur som helst, för att återgå till det jag läste på forumet. Trådskaparen undrade varför vi som är emot alfarullningar är emot en sådan naturlig sak och jag tänkte ta upp här det jag tog upp där. Det var även ett Millan-fan som kom med det vanliga påpekandet att Cesar ju jobbar med problemhundar "vilket ingen tycks förstå", hundar som skulle dö utan honom...

För det första. Cesar jobbar med alla sorters "hundproblem", inte bara problemhundar med avancerade problem. Hundar som inte gillar att bli borstade eller drar i kopplet tar han sig ju också an - med samma tillvägagångssätt. Bara för att Cesar sänds på TV betyder det inte att hans sätt är enda sättet att träna ("rehabilitera") hund, eller ens bästa. TV har lite med verkligheten att göra.

Jag skulle själv aldrig rekommendera någon att göra så, även om det skulle funka. Man riskerar mycket på att hota ett djur som man avser ha en hållbar relation till. I bästa fall förstod hunden att matte gjorde detta obehagliga med mig för att jag hoppade mot den andra hunden, jag vill inte att hon ska bli obehaglig mot mig igen så jag låter bli att göra så (en relation jag själv inte skulle vilja ha till min hund). Mer troligt är att hunden kopplar ihop obehaget med dig uteslutande, med resultatet att den undviker dig, vill inte att du tar på den, försöker försvara sig i framtiden osv - alternativt kopplar ihop andra hundar=obehagligt och problemet kvarstår/förvärras. Ska man använda sig av bestraffning på detta sätt så krävs det att man är alldeles exakt för att det ska kunna funka och ge önskat resultat och att straffet är tillräckligt hårt för att det inte ska hända igen. Annars måste du istället ta i ännu mer nästa gång och alltså bli ännu mer obehaglig. Det är inget magiskt med en hund på Cesars show som ser foglig ut efter en dust med honom. Vid det laget har hunden översköljts av det den tycker är obehagligt/ogillar (låt oss fortsatt säga andra hundar på promenad) samt Cesars "psykologi" med att dra åt en snara kring halsen där det är som känsligast, nedtryckningar i marken närhelst (hur ska hunden veta vad saken gäller direkt) främlingen i kopplet (Cesar) känner för det och fasthållning där tills man är "avslappnad/undergiven". Vare sig det handlar om en hund eller människa - utsätt en varelse för en stress av den kalibern och den kommer att stänga av till slut. Med vad som verkar vara ett stiligt "calm/submissive"-resultat i TV-rutan.

En hund som ligger på sidan är inte per default undergiven. Eller lugn.

Sedan finns det ju otroligt många hundtränare runtom i världen som lyckas rehabilitera hundar med aggressionsproblem och det Cesar kallar "red zone", (samt också lära hundar att gå fint i kopplet =P), utan att någonsin göra en alfarullning, hänga i kopplet eller "dominera" hunden. Bara genom att använda sig av inlärningspsykologi som är konstaterad att den fungerar, (positiv förstärkning/negativ bestraffning), grundad i forskning och styrd av etik. Exempelvis kan vi ta Sophia Yins klipp med counter conditioning av en Jack Russell terrier som skulle avlivas för att den var aggressiv mot barn och hundar. Den tänder till otroligt lätt när hon först börjar jobba med hunden, det räcker med att hon blåser den i ansiktet för att den ska gå till attack. Sophia Yin utbildade sig till veterinär och blev färdig 1993, men då hon ute på fältet snabbt upptäckte att fler djur avlivades på grund av beteendeproblem snarare än medicinska problem, så skaffade hon sig även en Master's in Animal Science med betoning på djurs beteenden (hennes CV finns online).

Cesars "metod" skulle istället gått ut på att trycka till denna hund tills den blev "calm/submissive", genom att utsätta den för det den reagerar mot och då göra det obehagligt för den. Hade han blåst på hunden så hade han sedan tryckt ner den när den reagerade, eller kört in handen/foten i magtrakten där inga ben skyddar, alternativt hängt hunden i strypsnaran för att "dominera den" och visa vem som är packleader. Kanske hade det gett samma önskade resultat som för Sophia Yin: hunden slutar attackera. (Jag tror inte det, inte hållbart i längden i alla fall, men vi säger att det funkade för evigt nu). Men. Vad känns i magtrakten som det mest korrekta sättet att behandla en levande varelse? Vad känns etiskt korrekt? Vilket verkar mest säkert för alla inblandade?

Här dominerar Molly Loke och tar över ledarskapet. ;P

Dominant mot ljus

Ännu ett uttalande som visar att människan inte vet vad han talar om:



Det är bara rent nonsens. Det GÅR INTE att "vara dominant" mot ett icke levande objekt. Definitionen av dominans är ett förhållande mellan individer som är etablerat genom kraft, aggressivitet och underkastelse för att fastställa prioriterad tillgång till alla önskade resurser (mat, det motsatta könet, åtråvärda viloplatser etc). Relationen är inte fastställd förrän ett djur konsekvent fogar sig efter ett annat. Hos vissa arter finns det en stark hierarkisk uppbyggnad på dessa premisser. Men inte hos varg eller hund.

När i hela världen, i vilket annat sammanhang, skulle du så blint lita på en människa utan någon som helst utbildning, som ändå kallar sig vid en viss titel (hundpsykolog) och lite magiskt påstår sig vara född med en gåva? Det är TV, det ska bli en bra show, underhållning.

Dominant mot ljuset... Pah, humbug!

Varumärke eller hundrehabilitering?

"TO THOSE THAT DEFEND CM

Those who are defending Cesar are using the same tired and debunked arguments that have been thrown at critics for years.

1. “You’ve obviously never watched the show.” Many of the professionals who have spoken out against the methods on the show have watched and can site multiple episodes.

2. “You’re just jealous of his success.” If that were the case, wouldn’t we just call ourselves ‘dog whisperers’ like so many so-called trainers who are attempting to profit from the success of the show?

3. “You would just have those dogs rehomed or euthanized.” Considering the vast library of continuing education seminars, books and DVD’s by professional trainers outlining specific techniques to modify aggressive behavior without the use of pain, fear or force, this claim is also untrue.

4. “It worked great on my dog.” In research, this is called n=1, meaning the research is based on the reaction of one subject. If a medication didn’t cause a serious problem for 1/100 people, would you trust it?

5. “He works with dogs other trainers won’t/you don’t have experience working with ‘red zone’ dogs”. False and false. Aggression is not a mystery – because of the research done both in labs and in the field, we understand the most common causes of aggression. Aggressive behavior is normal, not ‘red zone’ and it is rarely the result of dominance (some old veterinary texts say otherwise, but those were published before the resarch of the last decade).

Yes, we watch the show. Yes, we work with serious aggression cases. No, we don’t immediately recommend euthanasia because a dog is aggressive. No, we’re not jealous or promoting our own agenda (also known as scientifically proven methods).

What many of the posters on this thread fail to realize is that the vast majority of trainers speaking out against Cesar’s methods have extensive experience using those methods 10, 20 or even 30 years ago and have seen first-hand the problems they can create.

There is a whole world of canine behavior available to those who want to learn more than the over-simplified explanations of dominance and submission. If you are willing to put aside your beliefs as I was 10 years ago and be open to learning more, think of the good you can do for your dog and others."

Saxat från Beyond Cesar Millan.

Annat läsvärt material kan man hitta här: What′s Wrong with Using ‘Dominance’ to Explain the Behaviour of Dogs?


Och några exempelkommentarer från Veterinary Behaviorists Take a Stand Against Cesar Millan:

"When Cesar advocates talk about him they always go on about how many dogs lives he saves, like he’s a dog god, and he is the only guy out there taking on last chance cases.

This is just incorrect, there are thousands of dog professionals out there taking on and saving last chance cases. The difference, these other professionals haven’t chosen to televise their work. Cesar is Mr. Dog Hollywood!

Simply because Cesar’s *work* is very much in the media, and is constantly be driven by his pr/marketing machine, doesn’t mean that other professionals are not achieving success, and doing so without using outdated punitive *methods*

Other professional dog trainers and canine behaviourists do not blindly stick to a program as CJ Anderson wrote. We evaluate and assess each dog, and then write up and apply a tailored behaviour modification program, one that is most suitable to the dogs presenting problem, and personality.

We understand that in general behaviour problems, for example fear aggression, are driven by emotion, and not dominance. Therefore in order to change the emotion, you need to change the behaviour. (Change the behaviour and the emotion will follow). In order to change the behaviour you need to change the association a dog has to a trigger. We don’t do this through applying punishment. We do it by taking the dog through a systematic program of desensitisation and counter conditioning, even in extreme cases.

Cesar on the other hand labels most problems as being driven by dominance, he sticks to a program, he is not adaptable, a quote comes to mind:

“If all you have is a hammer, everything looks like a nail.”

I think it’s fair to say the major problem other canine professionals have with Cesar, is that he completely disregards learning theory, and he treats the symptom not the cause. He believes dogs behave like wolves, and that dogs live in packs with a dominance hierarchy. (I am aware that he is not the only one out there who believes this, but he is the only one out there promoting his beliefs to such a large audience).

The idea of dogs in a dominance hierarchy with an absolute Alpha leader at the top has its origins in ideology rather than in the real behaviour of dogs.

If he were to study dogs natural social evolution, he would know that dogs descend from families of wolves, not packs, and are looking for a parent, not an alpha."

"For me it boils down to:

Cesar himself says he’s not a trainer.
The program starts with a disclaimer “Don’t try this at home”.
There is no evidence, other than what we keep being told, that these are “last chance” dogs he is working with.
He calls himself a “dog psychiatrist” which means absolutely nothing in any professional sense.
There is no basis in science for his dominance theory/wolf pack model.
He gets bitten every show (well, probably not every show, but a significant number of shows).
Trainers, Behaviorists and Veterinary Behavorists that I respect and who *do* actually have credentials in the field (and have rehabilitated countless dogs with behavior problems) do not endorse his methods."

Cesar Millan-debatten fortsätter

Maria Yttermyr har skrivit ett bra inlägg om "hundviskaren".

Läs här

Hundvärldens trender

Eva Bodfäldt säger det. Evas blogg

Cesar Millan ska uppträda på MyDOG i januari. Jag visste tidigare bara om att han ska komma till Sverige i maj under sin turné i Europa, men detta gör mig ännu mer ledsen. MyDOG sponsras trots allt av Svenska brukshundsklubben, Svenska kennelklubben, Agria m.fl.. I synnerhet de två förstnämnda borde absolut inte sponsra någon med som använder Millans metoder, eftersom det går emot deras egna. För indirekt är det ju han som blir sponsrad. Bojkott av SBK nu vore på sin plats om det inte gjorde det omöjligt att tävla... Att Millan troligtvis kommer dra dit en massa folk (= pengar) borde inte styra en verksamhet som är seriös med sina värderingar.

Svenska brukshundsklubbens dressyrpolicy

Jag citerar från MyDOGs sida:
"– Vi är mycket glada att kunna presentera Cesar Millan på MyDOG. Där kommer han att visa besökarna hur man kan skapa lugna och balanserade hundar. Han är enormt efterlängtad, inte minst av alla som följer hans TV-program, säger Tommy von Brömsen, mässansvarig för MyDOG."

Jag hoppas verkligen att det kommer finnas moderna hundtränare på MyDOG som grillar Cesar med frågor och mothugg.

Sedan ska vi inte ens gå in på hur störande jag finner det att han kallas "hundpsykolog".

Ca 5 minuter in i klippet börjar "rehabiliteringen" (misshandeln):



Att helt enkelt dra hunden i kopplet tills den ger upp är ju också "rehabilitering" tydligen... Skit samma vad du gör, så länge det funkar, eller?



Shadow har ju redan varit uppe på bloggen några gånger... Notera den tunga andhämtningen och att Shadows tunga är blå i slutet av klippet = syrebrist.



Sedan finns ju också den stackars schäfern Spike som de slänger på ett elhalsband och chockar den arma hunden så illa att den till och med biter sin matte och den försöker skrikandes fly undan det osynliga obehaget genom att gömma huvudet under soffan... Jag struntar fullkomligt i att det kanske var "familjens val", en riktig hundtränare jobbar med både hund och människa och borde ta avstånd från ett sådant verktyg.

Jag har också upptäckt en person i Sverige som säger att han går en kurs som Cesar skapat och att han rehabiliterar hundar efter Cesars metoder. Han söker nu kunder. Det är en illavarslande trend och det är läskigt att läsa på forumen hur hjärntvättade folk kan bli. Jag kan inte ta folk på allvar som helt väljer att bortse från modern forskning som ständigt utvecklas, utan istället benhårt håller fast vid att vissa människor helt enkelt föds med "en gåva", att det inte är något man kan lära sig genom att "läsa någon bok på universitetet"... Argument som att exempelvis beteendebiologen Freddy Worm Christiansen faktiskt levt med både hundar och vargar i över 35 år och sågar Cesars inställning vid fotknölarna biter inte ett dugg. Det är läskigt på samma sätt som med religiösa fanatiker. Folk ser upp till honom utan att ifrågasätta.

Usch.

Vissa tar avstånd på sitt eget sätt. ;)

Hur man kan göra och hur man kan göra. Vad bör man göra?

Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?



Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.



Två andra likande klipp:

Mollie's bad with other dogs

Dog aggression to people

Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.

Dominera?

Jag har skrivit lite om "dominansutövande" mot sina hundar på Helgon den senaste tiden, men tänkte ta en liten jämförelse här med två videosnuttar som jag tyckte illustrerar det hela ganska bra vad det gäller olika metoder.

Jag är ju uppväxt med ett dominanstänkande i förhållande till sina djur. Hårda metoder som det kallas. Även om vi inte varit så "duktiga" på det i familjen, så har man ändå talat i de termerna så att säga. Jag har haft svårt för det, men tänkt att det är så det måste vara. Nu när jag är äldre och man började planera för att skaffa egen hund och sådär (vilket ju också skedde!) så satte jag mig in i det hela mer. Det var via en Aussie-uppfödares sida jag först fick veta lite om operant inlärning där väl klickerträning är det alla hört talas om. Gör något jag ber dig om och du får belöning. Gör du det inte så uteblir belöning. Vad är mest värdefullt för dig? ;) Mycket sympatiskt och enkelt. Ignorera dåliga beteenden och belöna det du vill förstärka, så kommer hunden satsa mer på det som är lönsamt. För precis som jag själv, så gör de det som är lönsamt för dem på något sätt. Loke gillar både godis och leksak, man får känna efter vad han föredrar mest från gång till gång. En tjej på YouTube har en hund som ÄLSKAR att spinna runt, så det använder hon som belöning. Whatever works for you, I guess... Till 100 % kan jag inte påstå att jag lyckas genomföra det. Loke får ibland totala galenskapsryck då han rusar omkring helt blockerad, hoppar, studsar, hänger sig i och river sönder ens kläder osv. Dessa gånger har jag inte sett någon annan lösning än att ta tag i galningen och se till att han är ¤jordad¤. Sitta ryggsäck oftast, tills han blir mer kontaktbar och man kan avleda... Likaså när han ibland försöker ta saker från bordet, så kan jag inte ignorera det liksom. Vilket ju inte heller är meningen. Jag kan till och med bli ganska arg på honom, vilket jag försöker att inte visa, för jag vet ju att han omöjligen kan veta att just maten på bordet är off limits, eftersom jag inte sagt att den är det ordentligt. (Vet faktiskt inte riktigt hur man ska träna sig fram så att han förstår att han ska låta bli den maten vare sig jag är där eller inte). Det har inget att göra med att han skulle vara "dominant". Och hans stollryck beror till största delen på att han nu är för understimulerad. På något sätt kommer han försöka få utlopp för sin energi. Att trycka ner honom i backen för att han ska "underkasta" sig leder inte till något annat än att han känner en hel del ångest över den omilda behandlingen. Då jag är den enda som anammat klickerträning i min omgivning, så är det lätt hänt att han också får uppleva de andra metoderna med folk som besöker oss eller är hundvakt. Fast jag försöker undervisa så gått det går, men folk måste ju göra ett val själva också. (Min sambos mamma lyckades jag dock verkligen omvända helt och hon klickertränar numera deras hysteriska, hyperventilerande border collie - med snabba och bra resultat ska tilläggas! ;) Hans pappa har också blivit lite nyfiken.) Eftersom jag ända från början försökt göra det till en så positiv upplevelse som möjligt att händer tar på Loke, att man böjer sig över honom, håller tag om osv, så ger det väldigt dubbla budskap om någon plötsligt ger sig på honom på detta sätt som förespråkas av "pack leader-tänkare". Att slängas ner på rygg gör honom inte "underkastad" och avslappnad, tvärtom har jag sett att han snarare blir mer hysterisk när han släpps igen. Jag tror helt klart på den forskning som finns som säger att hundar som tränas med de här metoderna som går ut på att få dem att underkasta sig, slänga ner dem i backen osv, leder till aggressiva hundar. Det behöver inte bli så, men risken är större. Precis som att barn som växer upp hos "abusive parents" är troligare att bli våldsamma och utåtagerande som äldre.
All uppmärksamhet är uppmärksamhet. Även dålig och arg uppmärksamhet är alltså förstärkande av beteendet. Svårt att bara ignorera när Loke mitt i natten får för sig att stå och skälla, för vi har ju trots allt grannar att ta hänsyn till, men annars tror jag det skulle vara det snabbaste sättet att få honom att sluta.
Jag gillar hur det är mest upp till hunden att fundera på vad den ska göra för att få klick med klickerträning. Det är ett större samarbete känns det som, hellre än att jag trycker ner baken på honom och kommenderar "sitt" tills han gör det för att jag ska sluta trycka honom på baken hela tiden. Med klicker inbillar vi oss båda två att vi tränar varandra. ;P Jag vill snarare vara en förebild/vägvisare än en "ledare" kan man kanske säga.

Videoklippen då? Jo, ett är ett klipp från The Dog Whisperer, med Cesar Millan. Jag tycker att han har rätt angående vissa saker. En hund har behov som måste uppfyllas - motion, kärlek och disciplin. Man ska vara lugn och tydlig när man jobbar med hundar. (Lättare sagt än gjort ibland ;P). Resten han håller på med kan jag inte skriva under på. Dominanssnacket att hundar välter varandra i backen, (bara en väldigt aggressiv hund gör så mot en annan hund...) bara flockledare går först, äter först, annars är man lägre i rang, alla dåliga beteenden är för att hunden inte ser dig som ledare osv. Klippet innehåller tre fall av hundar, men det är framförallt det första som gäller jämförelsen. Det är en liten luddig hund som blir arg när det är dags för "grooming". Den tycker helt klart att det är obehagligt och sedan går den över till att finna behandlingen den får av Cesar mycket obehaglig. Jag tycker att det är både fysisk och psykisk misshandel faktiskt. Framåt slutet säger de att "nu har han underkastat sig och se vad lugn och glad han är då" typ. Klart. Hunden har nästan strypts i flera minuter och jobbat livet ur sig för att komma loss, slagits och bitits för att försvara sig mot denna elaka behandling - jag skulle också vara helt slut och uppgiven. I de andra fallen används ett elhalsband på en schäfer som inte vill låta bli husets katt och en annan hund blir praktiskt taget strypt i sin "rehabilitering" innan den ger upp till slut. Den lilla vovven kommer fortsätta tycka det är lika obehagligt att bli groomad och schäfern kommer förknippa katter med smärta och panik.

Länken är här och kräver Quick-time: Dog Whisperer
Alternativt: Annan länk

Jämförelsen är som sagt bara för första fallet, med fluffbollen som inte gillar att bli trimmad. Här är då ett annat klipp, men en som använder klickermetoden denna gång. I det här fallet är det en hund som inte gillar att få klorna klippta och blir hätsk om man försöker. De börjar från där det är bekvämt för hunden och jobbar sig framåt. Snabbt resultat, och bara positivt för hunden. Ingen ångest över huvud taget.



Det skulle ju inte göra sig lika bra på TV förstås.

--------------------------------------------------------
Loke är skitjobbig på vissa plan nu. Han:
Får stollryck, då han nafsar, skäller, rusar och hoppar runt en och har gett oss diverse hål i kläderna. Charlie var likadan när han var unghund och blev sedan en väldigt lugn hund, så jag är inte särskilt orolig.
Han försöker sno från bordet ibland.
Han äter ALLT han hittar ute och försvarar det med liv och lem om man försöker ta det ifrån honom. Inte bra!!! Vissa saker kan faktiskt vara farliga.
Han har fått selektiv hörsel, särskilt på inkallning.
Tror att allt handlar om honom. Går ofta "med håven" så att säga och söker uppmärksamhet. Särskilt om jag och sambon vill ha lite alone-time. ;P Ingen ödmjukhet där, inte.

Men vad har vi som är bra med vår hund då? Han:
Älskar alla. Kommer det besök är han lika glad om det är någon han träffat tidigare, som om det är någon ny. Ger någon honom uppmärksamhet på tunnelbanan eller promenaden viftar han på hela kroppen. (Uselt för inkallningen, men trevligt för samhället så att säga. Och en väldigt bra egenskap för en terapihund).
Han har stort självförtroende. Vilket ju är typiskt för klickervovvar - gör hunden "fel" kommer inget obehag, dock uteblir eftertraktad belöning, och det vill ju ingen av oss! Skillnaden på självförtroende märker jag särskilt när jag kollar på Loke vs hundarna som mammas familj har, som är uppfostrade av hennes sambo. Det är ju brukshundsklubben där som lärt dem, ("ni måste förtydliga ert ledarskap"), så jag skyller snarare på den, men hundarna tror inte på sig själva och flackar med blicken när man säger till dem något. Loke stirrar tillbaka utan tvekan. (Att se oss i ögonen är ju också något vi tränat på att han ska finna positivt).
Han är sällan rädd att ge sig in i nya situationer. Händer något konstigt tittar han ibland åt mitt håll och "rycker sedan på axlarna". Jag kan sätta honom i knät, falla bakåt så att jag ligger på backen och han på rygg på min mage och han blinkar knappt. ;P Tillit.
Han går inte upp i sängen. Det är ett big no-no för mig. Hundar ska inte vara i möblerna. Det är husses och mattes plats.
Drar inte i kopplet. Han går inte fint bredvid hela tiden, men försöker inte heller dra sig fram i tillvaron. Promenaderna är oftast mycket angenäma.
Arbetsvillig. Mycket. Gillar att testa sig fram till vad jag är ute efter. Lite lat dock, testar gärna att köra alla gamla trick några gånger först. ;P Och ibland är han för ivrig. Säg sitt och han sätter sig, lägger sig och sedan låtsas han dö. Hmmmm....
Inomhus är det inga problem att ta saker från honom. Hans leksaker, godis, mat... Han till och med kommer och lägger leksakerna i knät på mig och delar med sig.
Han har inga problem med att lämnas ensam. Vi började träna detta tidigt förstås. När jag kommer hem kommer han oftast ut från sin sovplats. Leksaker, tuggsaker och aktiveringspyramid finns att tillgå också förstås.
Skäller inte när det ringer på dörren eller någon går i trappuppgången. Väldigt skönt. Inget vakt så. Däremot kan han börja gnälla förväntansfullt när det ringer på dörren, för så mycket tycker han om att träffa folk. ;P
Har inte sönder lägenheten. Eller saker, som skor. Har undrat vad det är för fel på honom. =P Allt är intakt, inget är söndertuggat.

Vi verkar väl ändå vara mer på rätt väg än fel väg, så att säga?