Jag tar sådan tid på mig att göra videos. =P Men men, till slut dyker de upp, som nu. ;) Här är en del av det senaste vi haft för oss den senaste tiden. Jag rekommenderar att kolla på filmen i helskärmsläge, för filmen blir så väldigt liten när den anpassas till bloggens bredd.
I en månad har jag hållit tyst medan det jobbats med sajten, men nu får jag äntligen tala om den. Klickerträning iFokus, med mig som sajtvärd, har lanserats och det är fritt fram för vem som helst att vara med nu, inte bara inbjudna. =)
Det var någon som kommenterade sidans existens med att det "ju är ett så litet ämne, finns det material att skriva om?". Håller ni med om det?
Schemat är klart för seminariet med Emily Larlham! Det finns ett fåtal platser kvar - intresserade kan ta kontakt med R+. Jag ser fram emot de här dagarna SÅ mycket! Även om vi kan en del av de här sakerna, så tror jag att det kommer vara otroligt lärorika dagar. =)
Dag 1
Doggie Improv -Warm up: 101 things to do with an object, 101 things to do without an object, then discuss. Learning how to learn.
Positive Interrupter -How to interrupt a dog’ s unwanted behavior without using punishment, and how to get sustained attention and interest.
Default Behaviors –How to train ‘situational cues’ or ‘default behaviors’ / Example: When on leash and owner sits in a chair, lie down unless told specifically what to do. Default leave it, stay behind a visual barrier and more.
Canine Communication -Using voice, touch, body language and reinforcement to communicate. How to incorporate calming signals into training.
Building a calm foundation -A calm dog is a thinking dog. How to build calmness. For use with reactive dogs, as well as competition dogs.
Advanced Targeting -Sustained targeting, targeting with unusual body parts. When and how to apply targeting.
Handling exercises -How to condition handling and how to use handling in training. Handling games for shy and reactive dogs. Chin rests.
Motivational Games -Building drive. Capturing and building attention and focus.
Problem solving -Thinking outside the box for solutions to new ways of training tricks, or solving unwanted behavior. Example: Dog reactive to people in hats -don’t just use counter conditioning, build hats as a conditioned reinforcer!
Question and Answer
Dag 2
Building a bank of Conditioned Reinforcers -How to condition a large variety of secondary reinforcers.
How to make behaviors reinforcing in themselves -Using a behavior that is a conditioned reinforcer to reinforce a behavior chain. Example: A retrieve can reinforce heelwork.
Variety -It’s not about how long you train but WHAT you train in each session.
Setting a training plan -and sticking to it! -How to not get stuck on the same level of reinforcement, working on multiple behaviors. Cross training. Moving onto a variable schedule quickly!
Crazy Tricks Lab! -Coming up with crazy ideas and making them a reality.
Rear end awareness -How to teach rear end awareness, and apply it to teaching tricks and heelwork.
Back Chaining -Using back chaining for competitions, tricks, and more.
Using Premack -To build focus on handler, build the strongest recall possible.
Generalizing -Generalizing behaviors to the rest of the world, not just your living room.
Question and Answer
Vi har tränat mycket inomhusgrejjer nu när Lokes tass varit skadad. =)
Klippet nedan är från "The Dog Whisperer" och i det här fallet handlar det om en omplaceringshund som gör utfall mot andra hundar och som även bitit sina ägare vid sådana tillfällen. Millans tillvägagångssätt går mer eller mindre ut på att strypa hunden tills den inte gör utfall. Han använder en lädersnara - detta koppel löser inte upp sig själv när trycket minskar, som till exempel en kedja, utan det fortsätter vara spänt. Alltså stänger av luftvägarna. Man ser en hund som hulkar - något de gör när de inte får luft då bland annat, liksom att de kan få kräkreflex. Framåt slutet av klippet lägger han ned hunden och den ligger då kvar. Millan säger att hunden nu bestämt sig för att ge upp och bli calm/submissive istället för dominant/aggressive. Men är det verkligen en avslappnad hund vi ser, eller är det snarare en hund som kippar efter andan och försöker återhämta sig efter en svår pärs? Kanske får de en hund som slutar göra utfall mot andra hundar, men varför?
Nästa klipp är ännu ett fall där counter conditioning används. (Se tidigare blogginlägg: Counter conditioning.) Här används också halsbandet för att kontrollera hunden, men det är endast ett milt tryck för att i början kunna styra hunden att titta på föraren istället för på den mötande hunden.
Två andra likande klipp:
Mollie's bad with other dogs
Dog aggression to people
Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och en, tycker jag, även om jag personligen har svårt att förstå de som vill straffa sin hund till lydnad när i princip allt går att göra till något roligt för båda parter istället. Så länge man ser till att öka kraven successivt och alltså arrangerar för sin hund att kunna lyckas och belönas istället för att misslyckas och bestraffas... Men det tar förstås längre tid.
Loke har blivit väldigt possessiv när det gäller hans skadade tass. Detta förvånade oss först, då han är en hund som man kunnat hantera i princip hur som helst. Nu har han börjat markera mot oss när vi ska hantera den skadade tassen. När man tänkte efter förstod man ju hur det började - nämligen veterinärens behandling av honom. De har ju inte tid för "pjåsk" med sina patienter tydligen, utan det första som hände när han kom dit var ju att han brottades ned på skötbordet, blev fasthållen och sedan höll de på med hans onda tass och så har ju skett i några turer fram och tillbaka nu, eftersom stygnen gick upp osv osv - otur kring detta. (Det är bara en av sköterskorna där som gick med på att ta det långsammare och låta mig belöna under tiden). I början var det fortfarande inga problem för mig att byta bandage, sätta på skon m.m., men jag minns ju att han slickade sig om munnen (lugnande signaler) och även mina händer varje gång. Tittade bort. När inte detta funkade har han känt sig tvungen att "höja insatserna" och det har alltså gått så långt som till att han använder tänderna. Veterinären löste detta genom att kränga på munkorg och brotta ned honom lika mycket för det - i slutändan har de gett honom lugnande varje gång så han somnar och hävdar att han är en aggressiv hund... (Loke som innan detta alltså aldrig ens lyft på läppen mot någon). Himla otrevlig episod för honom det här. Funkar det att brotta ned Loke och hålla fast honom? Får vi jobbet gjort? Javisst. Ger han upp till slut? Ja, han orkar ju inte bråka hur länge som helst. Men priset är att han tappar tillit till oss och inte blir han mindre benägen att markera för att freda sig, det är fortfarande lika obehagligt för honom och han vet inget annat sätt att hantera det.
Nu ska vi förhoppningsvis inte behöva till veterinären något mer med den här tassen. Nu är det bara vi själva som får sköta om den resten av vägen om inget mer går fel. Nu vill jag försöka vända detta till att bli något positivt igen, att det inte är farligt att någon håller på med tassen. Han har fortfarande ont förstås, så man får ju ha det i åtanke. Jag satt med Loke häromkvällen och sade till honom att nu ska det bli ett trick av detta. Som vanligt så är Loke blixtsnabb att förstå vad man vill när det gäller tricks. =) Tog ju bara några klick/godis så hade han greppat att det var en bra idé att lyfta på tassen och försöka pricka in den i skyddsskon han ska ha på sig ute. Det märktes dock att han var osäker kring skon och han var tvungen att vanka omkring lite oroligt mellan varje "skoprovning" innan han var redo att testa igen. Nästa steg har varit att dra åt (och dra upp när skon ska av) remmarna, vilket är särskilt känsligt (kanske är ¤rrraaatsch-ljudet¤ från kardborren extra triggande) och det kan jag tyvärr inte träna på ensam, för jag behöver båda händerna för det. Finns det belöning till hands går detta alldeles utmärkt, baconost är viktigare för honom än att säga till oss att låta bli tassen, så med andra ord är det knappast en folkilsk hund vi pratar om. ¬_¬ När tassen är läkt och inte gör ont alls längre hoppas jag kunna få bort alla negativa uppfattningar han har om att få tassen hanterad, så vi kommer tillbaka till rutan där Loke kan hanteras hur som helst igen. Däremot ska vi helt klart byta veterinärklinik.
Jag har skrivit lite om "dominansutövande" mot sina hundar på Helgon den senaste tiden, men tänkte ta en liten jämförelse här med två videosnuttar som jag tyckte illustrerar det hela ganska bra vad det gäller olika metoder.
Jag är ju uppväxt med ett dominanstänkande i förhållande till sina djur. Hårda metoder som det kallas. Även om vi inte varit så "duktiga" på det i familjen, så har man ändå talat i de termerna så att säga. Jag har haft svårt för det, men tänkt att det är så det måste vara. Nu när jag är äldre och man började planera för att skaffa egen hund och sådär (vilket ju också skedde!) så satte jag mig in i det hela mer. Det var via en Aussie-uppfödares sida jag först fick veta lite om operant inlärning där väl klickerträning är det alla hört talas om. Gör något jag ber dig om och du får belöning. Gör du det inte så uteblir belöning. Vad är mest värdefullt för dig? ;) Mycket sympatiskt och enkelt. Ignorera dåliga beteenden och belöna det du vill förstärka, så kommer hunden satsa mer på det som är lönsamt. För precis som jag själv, så gör de det som är lönsamt för dem på något sätt. Loke gillar både godis och leksak, man får känna efter vad han föredrar mest från gång till gång. En tjej på YouTube har en hund som ÄLSKAR att spinna runt, så det använder hon som belöning. Whatever works for you, I guess... Till 100 % kan jag inte påstå att jag lyckas genomföra det. Loke får ibland totala galenskapsryck då han rusar omkring helt blockerad, hoppar, studsar, hänger sig i och river sönder ens kläder osv. Dessa gånger har jag inte sett någon annan lösning än att ta tag i galningen och se till att han är ¤jordad¤. Sitta ryggsäck oftast, tills han blir mer kontaktbar och man kan avleda... Likaså när han ibland försöker ta saker från bordet, så kan jag inte ignorera det liksom. Vilket ju inte heller är meningen. Jag kan till och med bli ganska arg på honom, vilket jag försöker att inte visa, för jag vet ju att han omöjligen kan veta att just maten på bordet är off limits, eftersom jag inte sagt att den är det ordentligt. (Vet faktiskt inte riktigt hur man ska träna sig fram så att han förstår att han ska låta bli den maten vare sig jag är där eller inte). Det har inget att göra med att han skulle vara "dominant". Och hans stollryck beror till största delen på att han nu är för understimulerad. På något sätt kommer han försöka få utlopp för sin energi. Att trycka ner honom i backen för att han ska "underkasta" sig leder inte till något annat än att han känner en hel del ångest över den omilda behandlingen. Då jag är den enda som anammat klickerträning i min omgivning, så är det lätt hänt att han också får uppleva de andra metoderna med folk som besöker oss eller är hundvakt. Fast jag försöker undervisa så gått det går, men folk måste ju göra ett val själva också. (Min sambos mamma lyckades jag dock verkligen omvända helt och hon klickertränar numera deras hysteriska, hyperventilerande border collie - med snabba och bra resultat ska tilläggas! ;) Hans pappa har också blivit lite nyfiken.) Eftersom jag ända från början försökt göra det till en så positiv upplevelse som möjligt att händer tar på Loke, att man böjer sig över honom, håller tag om osv, så ger det väldigt dubbla budskap om någon plötsligt ger sig på honom på detta sätt som förespråkas av "pack leader-tänkare". Att slängas ner på rygg gör honom inte "underkastad" och avslappnad, tvärtom har jag sett att han snarare blir mer hysterisk när han släpps igen. Jag tror helt klart på den forskning som finns som säger att hundar som tränas med de här metoderna som går ut på att få dem att underkasta sig, slänga ner dem i backen osv, leder till aggressiva hundar. Det behöver inte bli så, men risken är större. Precis som att barn som växer upp hos "abusive parents" är troligare att bli våldsamma och utåtagerande som äldre.
All uppmärksamhet är uppmärksamhet. Även dålig och arg uppmärksamhet är alltså förstärkande av beteendet. Svårt att bara ignorera när Loke mitt i natten får för sig att stå och skälla, för vi har ju trots allt grannar att ta hänsyn till, men annars tror jag det skulle vara det snabbaste sättet att få honom att sluta.
Jag gillar hur det är mest upp till hunden att fundera på vad den ska göra för att få klick med klickerträning. Det är ett större samarbete känns det som, hellre än att jag trycker ner baken på honom och kommenderar "sitt" tills han gör det för att jag ska sluta trycka honom på baken hela tiden. Med klicker inbillar vi oss båda två att vi tränar varandra. ;P Jag vill snarare vara en förebild/vägvisare än en "ledare" kan man kanske säga.
Videoklippen då? Jo, ett är ett klipp från The Dog Whisperer, med Cesar Millan. Jag tycker att han har rätt angående vissa saker. En hund har behov som måste uppfyllas - motion, kärlek och disciplin. Man ska vara lugn och tydlig när man jobbar med hundar. (Lättare sagt än gjort ibland ;P). Resten han håller på med kan jag inte skriva under på. Dominanssnacket att hundar välter varandra i backen, (bara en väldigt aggressiv hund gör så mot en annan hund...) bara flockledare går först, äter först, annars är man lägre i rang, alla dåliga beteenden är för att hunden inte ser dig som ledare osv. Klippet innehåller tre fall av hundar, men det är framförallt det första som gäller jämförelsen. Det är en liten luddig hund som blir arg när det är dags för "grooming". Den tycker helt klart att det är obehagligt och sedan går den över till att finna behandlingen den får av Cesar mycket obehaglig. Jag tycker att det är både fysisk och psykisk misshandel faktiskt. Framåt slutet säger de att "nu har han underkastat sig och se vad lugn och glad han är då" typ. Klart. Hunden har nästan strypts i flera minuter och jobbat livet ur sig för att komma loss, slagits och bitits för att försvara sig mot denna elaka behandling - jag skulle också vara helt slut och uppgiven. I de andra fallen används ett elhalsband på en schäfer som inte vill låta bli husets katt och en annan hund blir praktiskt taget strypt i sin "rehabilitering" innan den ger upp till slut. Den lilla vovven kommer fortsätta tycka det är lika obehagligt att bli groomad och schäfern kommer förknippa katter med smärta och panik.
Länken är här och kräver Quick-time: Dog Whisperer
Alternativt: Annan länk
Jämförelsen är som sagt bara för första fallet, med fluffbollen som inte gillar att bli trimmad. Här är då ett annat klipp, men en som använder klickermetoden denna gång. I det här fallet är det en hund som inte gillar att få klorna klippta och blir hätsk om man försöker. De börjar från där det är bekvämt för hunden och jobbar sig framåt. Snabbt resultat, och bara positivt för hunden. Ingen ångest över huvud taget.
Det skulle ju inte göra sig lika bra på TV förstås.
--------------------------------------------------------
Loke är skitjobbig på vissa plan nu. Han:
Får stollryck, då han nafsar, skäller, rusar och hoppar runt en och har gett oss diverse hål i kläderna. Charlie var likadan när han var unghund och blev sedan en väldigt lugn hund, så jag är inte särskilt orolig.
Han försöker sno från bordet ibland.
Han äter ALLT han hittar ute och försvarar det med liv och lem om man försöker ta det ifrån honom. Inte bra!!! Vissa saker kan faktiskt vara farliga.
Han har fått selektiv hörsel, särskilt på inkallning.
Tror att allt handlar om honom. Går ofta "med håven" så att säga och söker uppmärksamhet. Särskilt om jag och sambon vill ha lite alone-time. ;P Ingen ödmjukhet där, inte.
Men vad har vi som är bra med vår hund då? Han:
Älskar alla. Kommer det besök är han lika glad om det är någon han träffat tidigare, som om det är någon ny. Ger någon honom uppmärksamhet på tunnelbanan eller promenaden viftar han på hela kroppen. (Uselt för inkallningen, men trevligt för samhället så att säga. Och en väldigt bra egenskap för en terapihund).
Han har stort självförtroende. Vilket ju är typiskt för klickervovvar - gör hunden "fel" kommer inget obehag, dock uteblir eftertraktad belöning, och det vill ju ingen av oss! Skillnaden på självförtroende märker jag särskilt när jag kollar på Loke vs hundarna som mammas familj har, som är uppfostrade av hennes sambo. Det är ju brukshundsklubben där som lärt dem, ("ni måste förtydliga ert ledarskap"), så jag skyller snarare på den, men hundarna tror inte på sig själva och flackar med blicken när man säger till dem något. Loke stirrar tillbaka utan tvekan. (Att se oss i ögonen är ju också något vi tränat på att han ska finna positivt).
Han är sällan rädd att ge sig in i nya situationer. Händer något konstigt tittar han ibland åt mitt håll och "rycker sedan på axlarna". Jag kan sätta honom i knät, falla bakåt så att jag ligger på backen och han på rygg på min mage och han blinkar knappt. ;P Tillit.
Han går inte upp i sängen. Det är ett big no-no för mig. Hundar ska inte vara i möblerna. Det är husses och mattes plats.
Drar inte i kopplet. Han går inte fint bredvid hela tiden, men försöker inte heller dra sig fram i tillvaron. Promenaderna är oftast mycket angenäma.
Arbetsvillig. Mycket. Gillar att testa sig fram till vad jag är ute efter. Lite lat dock, testar gärna att köra alla gamla trick några gånger först. ;P Och ibland är han för ivrig. Säg sitt och han sätter sig, lägger sig och sedan låtsas han dö. Hmmmm....
Inomhus är det inga problem att ta saker från honom. Hans leksaker, godis, mat... Han till och med kommer och lägger leksakerna i knät på mig och delar med sig.
Han har inga problem med att lämnas ensam. Vi började träna detta tidigt förstås. När jag kommer hem kommer han oftast ut från sin sovplats. Leksaker, tuggsaker och aktiveringspyramid finns att tillgå också förstås.
Skäller inte när det ringer på dörren eller någon går i trappuppgången. Väldigt skönt. Inget vakt så. Däremot kan han börja gnälla förväntansfullt när det ringer på dörren, för så mycket tycker han om att träffa folk. ;P
Har inte sönder lägenheten. Eller saker, som skor. Har undrat vad det är för fel på honom. =P Allt är intakt, inget är söndertuggat.
Vi verkar väl ändå vara mer på rätt väg än fel väg, så att säga?
