Varmare tider

Det kanske inte känns så precis nu, men våren närmar sig och äntligen kommer man orka vara utomhus igen. Loke älskar snö, men vid 23 minus tycker inte ens han att det är något vidare att gå längre promenader, utan försöker på ett ganska lustigt sätt att hålla så många tassar som möjligt i luften samtidigt. Det här kortet är dock taget för bara några veckor sedan, när vi hade några ljuvliga, soliga dagar och det verkade som att snöeländet skulle smälta bort. Vad ska ni göra med era hundar i vår/sommar? Jag hoppas på att vi ska kunna besöka äldreboenden igen, efter en längre tids stiltje på den biten i och med att vi flyttade till en annan stad. Loke har visserligen utfört all sin praktik, men han tycker det är kul med uppmärksamheten han får på boendena och gamlingarna uppskattar i sin tur hans sällskap väldigt mycket. Lydnadsklass 2 vore ju toppenkul att testa i och med att han har sitt LP1 sedan i höstas, men det har blivit så lite lydnadsträning senaste månaderna och här i nya staden har jag inte några givna att träna med än heller, så jag vet inte... Vi tar den biten lite som det kommer. Mentalbeskrivning blir det förhoppningsvis också, vi var ju för sent ute förra året och fick ingen plats.

AAT till en pojke med autism

De här klippen ingick i kursen "Djurs medverkan i vård och socialt arbete" som jag läste vårterminen 2009. De får tala för sig själva. ;)

Freestyle

¤Drömmer om att någon gång kunna göra något lika bra¤




Idag gick vi på en hundmötespromenad som leddes av Hundakuten. Loke är ju som bekant väldigt taggad på andra hundar sedan hunddagistiden, även om vi gjort framsteg sedan han slutade när. För ett par månader sedan, precis när han slutat på dagiset, så kunde han fullkomligen gå i taket om han såg en hund på 20 meters avstånd. Kasta sig i kopplet och skälla och stressa upp sig mer än vad som kan anses normalt. Innan hunddagiset var han förhållandevis lätt att gå med ute. Han var givetvis nyfiken på andra hundar, men det var liksom inte hela världen. Nåväl, till den här hundmötespromenaden kom det runt 13 stycken deltagare med sina hundar. Allt från en liten liten tax till några häststora leonbergers. Men hör nu och häpna: Loke var en av de hundar som skötte sig bäst! Jag var mycket förvånad. Lugn och avslappnad var han INTE, han trippade på tårna och hade svansen så högt det gick, mycket "het" som en av instruktörerna uttryckte det. Men han gjorde inte ett enda utfall under hela den timmen promenaden pågick. Och då var det ändå ett flertal hundar som muckade lite med honom, så nära som på en halvmeters avstånd. Bland annat en av leonbergarna och en schäfer. Var vid ett par tillfällen med leonbergern som Loke svarade med att börja morra lite i strupen, men så var det som om han kom på något och så tittade han på mig istället. Vi fick variera promenaden under tiden. Först gick några av oss längst fram, men sedan fick de längre bak flytta fram och vi gå längst bak osv, vilket var svårare för många av hundarna (Loke inräknad). Han blev stressad vid ett par tillfällen under promenaden, började pipa och gnälla och överslagshandla, men det var betydligt mindre än det varit vid tidigare prövningar. Jag och instruktören (som jag träffat ett par gånger innan för privat träning) hade diskuterat innan att vi kanske skulle få avbryta promenaden om han skulle bli för stressad, men nu blev det aldrig någon anledning för det. Promenaden varierades också på så vis att i en korsning delades alla upp och skulle gå mot mitten och passera varandra, för att få till hundmöten och inte bara att kunna promenera tillsammans med andra hundar utan att hälsa. På den fortsatta promenaden efter det fick vi emellanåt vända om och gå bakåt i ledet för att öva på att passera hundar. Och allt detta skötte Loke mycket bra. De andra hundarna var verkligen så nära det var möjligt att komma utan att de faktiskt kunde hälsa på varandra. Han höll riktigt bra kontakt med mig och tände inte alls till på andra hundar runtomkring som ibland började skälla, morra och kasta sig mot varandra. Det ska givetvis tilläggas att han fick mycket belöning genom allt detta (välförtjänt).


Igår var han även med mig på jobbet för första gången. Bara i två timmar, sedan hämtade sambon upp honom. Även här skötte sig Loke förvånansvärt bra och blev aldrig så otroligt stressad som han blev för ett par månader sedan i andra miljöer än hemma. Även här blev han lite orolig och pipig ibland, men på en acceptabel nivå, som det kändes. Mestadels var vi inne på mitt kontor så han fick göra sig hemmastadd. Har en likadan canvasbur där som den vi har hemma åt honom, så där fick han boa in sig. Det ska bli hans viloplats där ingen får störa honom sedan när det (förhoppningsvis) blir så att faktiskt jobbar med mig där. Vi träffade en boende ute i korridoren och hon blev alldeles till sig när hon såg honom. Hon sitter i rullstol och pratar inte så mycket, man vet inte riktigt vart hon befinner sig i sitt sinne. Men djur tycker hon om. Loke klarade inte av att fokusera så bra, men jag fick honom i alla fall att lägga hakan både i hennes knä och på hennes arm, även om det bara blev några sekunder i taget. Han satt vid sidan av hennes rullstol och lät sig ridderligt klappas på ansiktet, trots de ganska klumpiga händerna som försökte vara ömsinta. Vi var med henne i någon kvart innan Loke började bli för stressad av pressen, så jag tog in honom på kontoret igen. Det mest gripande var när hon efter en lång stund tittade upp på mig och frågade: "Tror du han tycker om oss?"
Ja, det tror jag. =)

När jag sedan skulle lämna över Loke till sambon så dök det upp en cocker spaniel på typ 7 meters avstånd som Loke fick tokfnatt på och började råskälla och kasta sig i kopplet. Därför trodde jag inte att dagens hundmötespromenad skulle funka alls. Plus att han idag fick tokfnatt på en barnvagn och skrämde slag på mamman som körde den. Han är så himla random just nu, ena stunden stjärna och andra stunden problemhunden #1, jag hänger inte med. @_@
Däremot verkade det vara mycket ansträngande för honom att jobba, trots att det bara var ett par timmar och egentligen bara en kvarts "effektivt" arbete. Han sov i princip HELA dagen efter det. =P När jag kom hem efter jobbet orkade han knappt hälsa på mig. Släpade sig i princip fram pliktskyldigast, hahaha.

Vi har blivit kändisar

Eller, det kanske är att ta i. =P Vi har vunnit en tävling och blivit Bozita Robur-profil, samt att vi vann säck med 15 kilo hundmat, ett "Roburkit" bestående av en reflexväst till Loke, ett sjukvårdskit, en foderhink och en keps.

Intervjun



Igår praktiserade vi på ett äldreboende igen. Senast vi gjorde det var i november, så det har gått på tok för lång tid sedan sist, men Lokes skadade tass, högtider mm har kommit i vägen. Besöket igår gick ganska bra, men han stressar upp sig alldeles för lätt just nu och orkar inte koncentrera sig alls. Karro höll sig bestämd med honom, men ja, det verkar inte riktigt som att hans huvud kan processa vettigt i främmande miljöer nu, så det blir till att kliva tillbaka några steg. Håller den här "spökperioden" i sig kommer han omöjligen klara slutproven i april, men det är ju inte hela världen heller. Det var en stor nallebjörn inne i fikarummet som han tyckte var jätteläskig och morrade på och vi stötte på en boende i rullstol i korridoren, vilket han också tyckte var lite läskigt och då skällde han på rullstolen (han har aldrig brytt sig nämnvärt om rullstolar förr). Ja, det går lite fram och tillbaka när man har en unghund. Osäkerheten över konstiga saker kommer och går liksom. En annan dag är det inget som bekommer honom och han kan till och med gå förbi andra hundar utan att skälla. För att ett par dagar senare vara som förbytt igen. Herregud så random det är! Vi satsar hur som helst maximalt på passivitetsträning på nytt. Tur nog var det ingen som blev rädd av att han skällde och gnällde. Att han morrade på nallebjörnen tyckte de till och med var charmigt och hade tonvis med förståelse för att han kunde se den som farlig. "Det är ju inte lätt att vara så ung!". En dam blev själaglad av att se Loke och kom glatt fram och ville klappa, vilket hon också fick efter att vi satt Loke ned och han var tvungen att koncentrera sig på oss. Han blev dock lite för exalterad av uppmärksamheten och damen fick en rejäl puss på näsan, vilket hon tack och lov bara skrattade åt. Hon sade att han var så vacker och hans ögon så speciella. =) I ett annat fikarum var det en man i rullstol (den rullstolen tyckte inte Loke var läskig) som Loke satte sig hos och blev klappad. Gubben tyckte att Loke hade så mjuk päls. =) Loke satt så fint hos den gubben plötsligt. Det var han själv som tog initiativ till att sätta sig bredvid honom. Om han alltid kunde vara så, så skulle allt vara klappat och klart verkligen.

Första praktikdagen

Loke har nu kommit in i verkligheten. =P Idag besökte vi ett äldreboende för första gången. Första praktiken för hans del. Vi var där i en timme och gick runt på några våningsplan på avdelning A. Nästa vecka blir det eventuellt en annan avdelning. Det var lite ostrukturerat. Tyvärr hade min utsedda kontaktperson glömt bort att vi skulle komma och övrig personal hade inte informerats. Mycket synd. Jag som så noga gått igenom på ett möte innan, utan hund... Det var heller inte så många gamlingar ute i uppehållsrummet och de som var där var ändå inte riktigt där om man säger så. På våningen ovanför fick vi gå in i varje persons lägenhet och hälsa på, vilket mer tydligt verkade uppskattas. Loke var ganska pipig och stissig i början när vi precis kommit dit och verkade finna det hela lite jobbigt, men han vande sig snabbt vid den nya miljön. Han ville (tyvärr) hälsa glatt på folk och då vill han ju ända upp i ansiktet på dem oavsett hur högt upp ansiktet är, men allt gick bra. Jag lyckades avstyra, alternativt korta ned kopplet om han var för snabb för mig. Gamlingarna var han dock mer försiktig med. Om det var en tillfällighet eller om han har liiite fingertoppskänsla vet jag inte. Vissa av de gamla sken upp när han kom in till dem, en dam hade haft foxterrier under sitt liv och tyckte Loke var särdeles fin med sina olikfärgade ögon. Det svåraste tycker jag nog är att avgöra hur mycket jag ska begära av Loke. Han var knappast fokuserad på alla människor idag, utan gick omkring och nosade generellt överallt, även om han "sade hej" till alla vi hälsade på genom att nosa på dem, slicka deras händer osv. Han fick utföra tricket "fjäska" hos några som var mer intresserade av hans närvaro och det tyckte såklart alla var mycket gulligt. Foxterrierdamen i synnerhet var den jag känner levde upp mest av vårt besök. Loke har bara legat och sovit sedan vi kom tillbaka från äldreboendet, så jag tolkar det som att det trots allt var ganska ansträngande för hans lilla huvud, även om det inte märktes så mycket innan.