Kikopup

Så som jag vill träna och vara med hundar, men inte riktigt kan än. ;) Positiv förstärkning, inga korrigeringar, ever.

Freestyle

¤Drömmer om att någon gång kunna göra något lika bra¤




Idag gick vi på en hundmötespromenad som leddes av Hundakuten. Loke är ju som bekant väldigt taggad på andra hundar sedan hunddagistiden, även om vi gjort framsteg sedan han slutade när. För ett par månader sedan, precis när han slutat på dagiset, så kunde han fullkomligen gå i taket om han såg en hund på 20 meters avstånd. Kasta sig i kopplet och skälla och stressa upp sig mer än vad som kan anses normalt. Innan hunddagiset var han förhållandevis lätt att gå med ute. Han var givetvis nyfiken på andra hundar, men det var liksom inte hela världen. Nåväl, till den här hundmötespromenaden kom det runt 13 stycken deltagare med sina hundar. Allt från en liten liten tax till några häststora leonbergers. Men hör nu och häpna: Loke var en av de hundar som skötte sig bäst! Jag var mycket förvånad. Lugn och avslappnad var han INTE, han trippade på tårna och hade svansen så högt det gick, mycket "het" som en av instruktörerna uttryckte det. Men han gjorde inte ett enda utfall under hela den timmen promenaden pågick. Och då var det ändå ett flertal hundar som muckade lite med honom, så nära som på en halvmeters avstånd. Bland annat en av leonbergarna och en schäfer. Var vid ett par tillfällen med leonbergern som Loke svarade med att börja morra lite i strupen, men så var det som om han kom på något och så tittade han på mig istället. Vi fick variera promenaden under tiden. Först gick några av oss längst fram, men sedan fick de längre bak flytta fram och vi gå längst bak osv, vilket var svårare för många av hundarna (Loke inräknad). Han blev stressad vid ett par tillfällen under promenaden, började pipa och gnälla och överslagshandla, men det var betydligt mindre än det varit vid tidigare prövningar. Jag och instruktören (som jag träffat ett par gånger innan för privat träning) hade diskuterat innan att vi kanske skulle få avbryta promenaden om han skulle bli för stressad, men nu blev det aldrig någon anledning för det. Promenaden varierades också på så vis att i en korsning delades alla upp och skulle gå mot mitten och passera varandra, för att få till hundmöten och inte bara att kunna promenera tillsammans med andra hundar utan att hälsa. På den fortsatta promenaden efter det fick vi emellanåt vända om och gå bakåt i ledet för att öva på att passera hundar. Och allt detta skötte Loke mycket bra. De andra hundarna var verkligen så nära det var möjligt att komma utan att de faktiskt kunde hälsa på varandra. Han höll riktigt bra kontakt med mig och tände inte alls till på andra hundar runtomkring som ibland började skälla, morra och kasta sig mot varandra. Det ska givetvis tilläggas att han fick mycket belöning genom allt detta (välförtjänt).


Igår var han även med mig på jobbet för första gången. Bara i två timmar, sedan hämtade sambon upp honom. Även här skötte sig Loke förvånansvärt bra och blev aldrig så otroligt stressad som han blev för ett par månader sedan i andra miljöer än hemma. Även här blev han lite orolig och pipig ibland, men på en acceptabel nivå, som det kändes. Mestadels var vi inne på mitt kontor så han fick göra sig hemmastadd. Har en likadan canvasbur där som den vi har hemma åt honom, så där fick han boa in sig. Det ska bli hans viloplats där ingen får störa honom sedan när det (förhoppningsvis) blir så att faktiskt jobbar med mig där. Vi träffade en boende ute i korridoren och hon blev alldeles till sig när hon såg honom. Hon sitter i rullstol och pratar inte så mycket, man vet inte riktigt vart hon befinner sig i sitt sinne. Men djur tycker hon om. Loke klarade inte av att fokusera så bra, men jag fick honom i alla fall att lägga hakan både i hennes knä och på hennes arm, även om det bara blev några sekunder i taget. Han satt vid sidan av hennes rullstol och lät sig ridderligt klappas på ansiktet, trots de ganska klumpiga händerna som försökte vara ömsinta. Vi var med henne i någon kvart innan Loke började bli för stressad av pressen, så jag tog in honom på kontoret igen. Det mest gripande var när hon efter en lång stund tittade upp på mig och frågade: "Tror du han tycker om oss?"
Ja, det tror jag. =)

När jag sedan skulle lämna över Loke till sambon så dök det upp en cocker spaniel på typ 7 meters avstånd som Loke fick tokfnatt på och började råskälla och kasta sig i kopplet. Därför trodde jag inte att dagens hundmötespromenad skulle funka alls. Plus att han idag fick tokfnatt på en barnvagn och skrämde slag på mamman som körde den. Han är så himla random just nu, ena stunden stjärna och andra stunden problemhunden #1, jag hänger inte med. @_@
Däremot verkade det vara mycket ansträngande för honom att jobba, trots att det bara var ett par timmar och egentligen bara en kvarts "effektivt" arbete. Han sov i princip HELA dagen efter det. =P När jag kom hem efter jobbet orkade han knappt hälsa på mig. Släpade sig i princip fram pliktskyldigast, hahaha.

Valpen har blivit 1 år gammal

Lite firande av jycken fånade vi oss ju med. =) Vi åkte till Hundöarna tillsammans med blandisen Sassie och irländska terriern Malla och det säger ju sig självt att det alltid uppskattas att få springa lös och leka som man själv vill tillsammans med andra hundar. Därefter åkte vi in till Himmelska Hundar, som är ett hundcafé jag nämnt tidigare. Där beställde vi en club sandwich för hundar till Loke, som fick bli hans lilla födelsedagsbakelse. ;) En ostbit om året kan jag väl gå med på... Skinka och en rejäl bit blodpudding innehöll den bland annat. Den togs väl emot! Lokes kompisar följde med hem en stund också innan det var slut på firandet. Nu blir det en hög bilder:

Terapihundsutbildning påbörjad

Nu var det längesedan som jag uppdaterade. Har inte orkat och inte riktigt känt att jag haft något särskilt att skriva om. Mitt sommarvikariat tog slut och jag hann knappt börja gå på anställningsintervjuer förrän de ringde tillbaka mig. ;P En tillfällig sjukskrivning. Så nu är jag tillbaka som biståndshandläggare.

Förra helgen (18-20) så åkte vi först till Gräsö. Min sambos far har skaffat en ny hund (Kajsa dog ju för ett tag sedan) vid namn Sassie. En späd liten omplaceringshund med border collie i sig förstås. Besöket var en ursäkt att träffa henne och låta hundarna leka av sig.



På Gräsö kan hundarna springa fritt. =) Det är en bonde som äger all mark runtomkring stugan och han är ok med det. Loke håller sig dock ganska fint inom tomtgränsen ifall inte vi rör på oss också. Vilket vi gjorde så småningom när vi började kliva genom skogen (hundarna farandes vilt omkring oss) för att ta oss ned till vattnet. En väldigt idyllisk höstdag skulle jag nog påstå. Vi åkte därifrån framåt kvällen och styrde då kosan mot Uppsala för att hälsa på Jen och Micke. Det var första gången jag besökte dem i deras lägenhet, men min sambo hjälpte dem att flytta när det begav sig, så han var kanske inte lika nyfiken. Vi nådde Uppsala, men lyckades inte hitta någon parkeringsplats nära och blev sena. Och det första Loke gjorde när de mötte oss vid porten var att glatt hoppa upp för att pussa Jen, med resultatet att han fastnade med tassen i hennes halsband så det gick sönder. Piiiiinsamt.... -_- Säkert en släktklenod eller något... I mitt stilla sinne sade jag till mig själv att aldrig ta med hunden bland folk igen. Väl inomhus hade han åtminstone inte sönder något! Vi blev bjudna på smakliga tortillas i deras stoooora kök och stannade över natten, för att nästa morgon bli bjudna på ett sprakande frukost med bärsmoothie och varmt bröd ur ugnen. =9




Lördagen ledde direkt från Uppsala till kurs i Rålambshovsparken i Stockholm. Jag har känt att jag behöver lite back up nu när Loke blivit tonåring och det liksom krävs lite extra för att nå fram till hans huvud så han kommer ihåg vad han heter osv. =P Så vi går en liten vardagslydnadskurs. Mycket klarade han galant, men så plötsligt blir det ludd i örat och matte ter sig så mycket tråkigare än till exempel hundarna som leker en bit bort. Jag är en sådan som gillar att ha en lärare att vända mig till för tips och råd direkt, hellre än att göra massa fel först som man måste rätta till sedan. Det är trots allt första helt egna hunden, så jag skulle knappast vilja påstå att jag är någon expert på hundar även om det alltid funnits hund i familjen.

På söndagen besökte vi hundöarna på Drottningholm och jag har aldrig varit med om att det varit så mycket människor och hundar där! Säkert 20 stycken. Loke som annars är så kaxig och kastar sig in i alla situationer där det kan vankas lek var plötsligt förvånansvärt försiktig och höll sig nära mig. Ibland sprang han iväg en bit och började leka, för att sedan komma tillbaka till mig som för att försäkra sig om att jag väl inte tänkte lämna honom där ensam bland alla främmande hundar. ;) I slutändan var det ändå en trött hund vi körde hem med.

I onsdags besökte vi Lipton igen. Det var längesedan nu, man har aldrig så mycket tid som man tror sig att ha och så skjuter man bara upp en massa hela tiden. Men nu blev det av och de kommer fortfarande överens. Lipton hade tidigare under dagen varit ute och spårat och hade då plötsligt stött på ett stort vildsvin! Jag hade dött tror jag...

Och så var det den här senaste helgen, då. Jopp. Terapihundsutbildningen började. =) Den här första helgen gick ut mycket på introduktion, presentation, bakgrundshistoria osv. Det kommer inte ske så mycket praktisk träning under själva helgerna, utan tanken är att man ska träna mycket, mycket, mycket på egen hand, men få själva verktygen för att lyckas under utbildningshelgerna. Men en del övningar gjorde vi - testade att hantera varandras hunda, kolla tänder osv, kalla in varandras hundar på olika sätt, viska, sluddra etc... En terapihund får inte bara hålla sig vid mattes sida. Hälsa fint (major failure från Lokes sida. Hopp! Hopp! Hopp!). Vi testade helt enkelt varandras hundar för att se vad vi behöver öva mer på. Men vi påbörjade även inlärningen av att lägga hakan i handen samt apport. Loke är duktig på att lägga hakan på saker, men inte lika bra på just handen. Han vill gärna slicka handen grundligt först. Apport ska vi inte ens tala om... Har inte övat det alls, för jag vet ännu inget bra sätt att göra det. Men det är något han verkligen måste kunna ordentligt. För att bli godkänd ska han kunna apportera (med/till förare eller annan person) minst fem föremål i olika material. Trä, tyg, metall osv... (Nu får du nog komma hit Lovisa... ^^ Vill minnas att Fendi är duktig på att hämta saker.) Sandra (som håller i utbildningen) visade också upp sin egen terapihund Alaska, som är en Alaskan malamute, som ser ut som något helt annat nästan. Sladdriga öron, JÄTTEFLUFFIG och lång päls... Ser mer ut som en seriefigur. =) Hur gullig som helst med andra ord.

Annat som Loke måste kunna för att bli terapihund är: gå bakom, provokation med mat, backa, nos på arm, krypa, under, ligga på sidan, in, hopp, över, under och sedan lika mycket till typ... Svårare än det låter. Han ska även kunna fem tricks för att helt enkelt roa folk. (Det kan vi nog redan). Utöver det ska jag recensera alla kursböckerna, samt skriva ett arbete om olika sjukdomar (demens osv). Sedan är det praktik för mig och Loke. Det ska vara X antal timmar miljö- och socialträning på offentliga platser, X antal timmar på vårdinstans, X antal timmar tillsammans med barn och ungdomar och slutligen specialpraktiken där vi ska välja ut en enskild person (med någon problematik, exempelvis autism) att arbeta med under 20 timmar fördelat över flera besökstillfällen. Man ska göra upp en "träningsplan" med syfte att utvecklas framåt (alla parter). Detta ska jag skriva om och redovisa slutligen. Har man klarat allt det återstår ändå att klara det praktiska provet för Lokes del, då han ska kunna alla ovanstående saker förutom vanlig vardagslydnad och så blir vi utsatta för olika scenarion att hantera. Människor i rullstol, människor som skriker och gör yviga rörelser, folk som är hårdhänta, folk som är exalterade och jätteglada... Vi får se hur det går.

Syskonträff

Förra helgen träffade jag Lokes syster Fendi med matte. Det går lätt att konstatera att alla syskonen verkar har fått stora personligheter. Vissa hundar man träffar är liksom bara hundar, man känner inte att det finns så mycket annat där så att säga. Det gäller inte dessa. =) Man får kontakt med dem. Fendi hade den spädaste lilla röst jag någonsin hört. Vi promenerade till hägnet i Åkeshov, för där skulle de kunnat vara lösa helt lagligt. ;) Hägnet var dock fullt med flera andra hundar, som jag först trodde kom från Hundstallet. Så var inte fallet och de bjöd in oss att leka med dem. Jag är så glad att Loke är en helt oproblematisk kille - han hoppar in i nya flockar direkt utan något som helst gruff. På hunddagiset är det han som får leka med alla nykomlingar, eftersom han sköter sig så fint. ;) Stackars Fendi hade skadat tassen lite och fick inte leka så mycket... Loke sprang sig trött tillsammans med två bolltokiga border collies. Han hade ju ingen chans att springa ikapp dem, vilket fick honom att skälla frustrerat när han jagade efter. Hopplöst döv var han också förstås, allt var mycket roligare än matte i det hägnet! En dobermann lyckades stånga mig på näsan så jag trodde näsbloden skulle spruta, men det gick bra. =P Vi avslutade syskonträffen på trädgårdscaféet i Åkeshov. Allt som allt blev det en träff på ca fyra timmar! Var är ni, alla andra syskon?? Dags att ses!

Loke har ostbågesvans som vanligt.

Fendi får ta det lugnt med sin tass.

Annars tänder vi ett ljus denna vecka, då min sambos pappas hund Kajsa fick somna in i fredags. En hjärnblödning tror de att det var. Hon var gammal och hade levt ett härligt hundliv, så det kunde på sätt och vis nästan inte ha slutat bättre än så - det gick väldigt fort.