Praktik

Jag är nu ungefär halvvägs genom socionomutbildningen och blir ofta irriterad över hur mycket som är teoretiskt. Det känns som att man främst förbereds på att forska vidare efter examen, istället för att förberedas på själva yrkesutövandet, som ju till så stor del kommer bestå av möte med människor. De kurser som har haft störst värde för själva yrket är juridik-kurserna, men sedan vet jag inte... Vi läste lite psykologi på fyra poäng första terminen och det ger knappast en stabil grund. Jag vill övas mer i "det goda samtalet", konflikthantering, sådana saker. Att det tagits bort en hel praktikperiod tycker jag är högst beklagligt. Hellre att utbildningen blir en termin längre om det nu blir ökade krav på vad man ska kunna som socionom och det alltså måste tryckas in fler kurser. Men praktiken är ju det viktigaste av allt! Det är ju där man möter verkligheten. Den är på riktigt.
Idag var jag exalterad eftersom vi fick just praktikinfo. Jag trodde inte det var dags förrän nästa höst, men efter ytterligare ändringar i utbildningens utformning, så är det nu en termin tidigare. Det pirrade i kroppen under informationen - det är praktiken jag har väntat på enda sedan första dagen på utbildningen! Naturligtvis kan det bli en riktigt dålig upplevelse också, för vi får inte välja plats själva. Man kan hamna varsomhelst egentligen, även om de påstår att de ska ta hänsyn till ens önskemål. Dessutom har de förlorat en massa samarbeten hit och dit, vilket begränsar urvalet ytterligare. Till exempel finns det inga praktikplatser hos sjukhuskuratorer, vilket var en stor besvikelse för många. Jag känner att utbildningen förlorar respekt i mina ögon, och säkert andras, när det verkar vara så stora problem för dem att "leverera" i så många situationer... Utlandspraktiken finns det inte ens någon som har hand om för tillfället, så de studenter som visat intresse för det svävar i total ovisshet om de alls kan få någon plats. Dåligt. Jag kan inte annat än hålla tummarna för mig själv... Att jag får en praktikplats inom ett område som intresserar mig och att det är ett ställe där man får vara med ordentligt. Med otur så kan man hamna någonstans där man får sitta på en stol en hel termin utan att få träffa klienter eller lära sig något alls. Det är mardrömsscenariot i mitt huvud... Har man istället tur så hamnar man på en praktikplats där de lyfter upp en och lär en så mycket som möjligt, för att sedan erbjuda anställning - det verkar vara ganska vanligt att socionomer får in en fot på det sättet. Praktiken är med andra ord nyckeln till allt jag vill uppnå, så jag är nervös, ångestfylld, glad och förväntansfull på samma gång. Nästa termin kommer jag vara ute på praktik från mitten på januari tills sommarlovet börjar i juni! Det är så stort! Ojojoj.


Andra bloggar om: utbildning, socionom