Söndagsmiddag

Sällan har jag och Lo möjlighet att äta tillsammans. Idag var dock en sådan där sällsynt dag.

Vi har varit sjukt dedikerade till Malla idag. Vi åkte och hälsade på Lipton (en annan irländsk terrier) och hans familj för en så kallad "lekträff" i deras trädgård. Malla tedde sig dock extremt högfärdig mest hela tiden, huvudet högt och trippandes som en liten prinsessa, medan Lipton försökte engagera henne i lek. Han krumbuktade sig på alla tänkbara sätt, men fick bara måttlig respons. Malla var däremot med på noterna när det gällde att skälla ut några stackars barn som passerade på andra sidan staketet, varav en visade sig vara ganska ordentligt hundrädd. Hmm. Tyvärr är det ju inte lätt för dem att veta att Malla är hur snäll som helst mot barn.

På tillbakavägen klev vi dessutom av vid ett öppet hundrastområde där Malla fick kuta runt och även öva lite med oss. Inkallning främst förstås. Dagen avslutades hos Los mamma (med familj) där Malla fick träffa deras hysteriska bordecollieblandning Sheetah(?). Där lär Malla vara ett gott inflytande om Sheetah bara slappnar av någon gång.

Men maten var det. Dagens söndagsmiddag var långtifrån nyttig, men väldigt god. Getostfylld kycklingfilé. Dessutom busenkel att göra:

• Skär snitt i kycklingfiléerna och fyll med getost (chèvre)
• Linda bacon runtom filéerna.
• Bryn i stekpanna en stund och krydda efter behag. (Det är inte hjärnkirurgi, man tar det man gillar) Jag tog chilipeppar, paprikakrydda och citronpeppar. Lägg över i en ugnsform.
• Tag en burk lätt creme fraiche och en burk paprika/chili fraiche och blanda ihop. Häll över filéerna. In i ugnen på 225 grader i ca 25 minuter.
• Servera med pasta. Tagliatelle i det här fallet.

Mumma!


Andra bloggar om: mat, matlagning, irländsk terrier, hund

Träningsdags

Bränn fett

Idag har jag en obeskrivlig lust att träna. Jag känner mig peppad och ville bara rusa till idrottshallen. Sedan jag blev påkörd för några år sedan har jag knappt tränat alls, för jag har fått ont och då blivit orolig att jag gör det hela värre. Detta har jag nu fått försäkrat för mig inte är fallet, utan jag är helt och fullt frisk. Det dumma är att jag är otålig. Jag vill börja på samma nivå som jag var innan olyckan. Då var jag ganska fit. Detta gäller inte längre och jag måste börja på lättaste nivån för att inte ta ut mig, vilket känns sunkigt. Jag och Jen (Det är dags att vakna) har nördat oss med lätt stavgång (snarare "terapigång" kanske...) i flera månader nu och faktiskt fått in en rutin - när vi inte kan någon vecka känns det att något saknas. Detta ger mig hopp om att detsamma gäller träning på idrottshallen. Eftersom vi ska börja träna tillsammans även där känns det också mer troligt att man kommer släpa sig iväg. Man är två om det, det blir genast roligare och man har mål att sträva mot som den andra vet om och då känner man ännu mer att man banne mig ska genomföra det också.

Andra bloggar om: träning, idrott, fettförbränning, stavgång

Japaner, japaner

Japaners sätt att underhålla skiljer sig verkligen något otroligt mot Sverige. =P Jag kan i alla fall inte komma på en enda konsert över huvud taget ens i väst som varit något liknande. Dessa framträdanden är visserligen gamla - från 90-talet någongång.

Det är egentligen ganska hysteriskt, men jag kan inte annat än ge dem cred för det. ;) Sedan är Japan verkligen landet #1 när det kommer till snygga "alternativa" kläder.

Och något helt annat bara för att vi är inne på japaner. Den välkände Gackt bjuder på sig själv.

Andra bloggar om: youtube, film, video, japan, Gackt

Work in progress

Hela kvällen har ägnats åt att faktiskt sätta igång nya Café Naive och flytta alla inlägg från den här bloggen dit. Exalterad som jag blir över att få något nytt att jobba med igen, så har jag nu suttit och sökt massa inspiration. Än så länge har jag dock inte sett något som fått mig att vilja förändra den design jag redan har. Däremot finns det större utrymme för förbättringar nu. Jag vet bara inte vilka. =P Utan hjälp från en bekant hade det varit stört omöjligt för mig att starta en helt egen hemsida. I alla fall nu. Var otroligt många småsteg och grejer som skulle fixas och trixas, ftp hit och dit osv. Och jag kan inte CSS alls. Jag var allmänt lost helt enkelt. Det är fortfarande ett work in progress, så det dröjer ytterligare ett tag innan ni omdirigeras till nya sidan.


Andra bloggar om: hemsida, css, ftp

Dansa freestyle

Det här vill jag kunna göra med min framtida egna hund!




Andra bloggar om: youtube, film, video, hund

En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris

Studio Ghiblis produktioner är väldigt heta just nu. Det är hur kul som helst faktiskt. Sverige fick upp ögonen ordentligt i samband med att Spirited Away gick upp på duken typ 2003 var det väl och insåg att det är inte bara Disneyfilmer som är "värdiga" att kallas bra tecknat. Ghibli slår Disney med hästlängder. För ett tag sedan hade Porco Rosso premiär på bio. Det roliga är att den är från 1992 och nu lanseras som om den vore alldeles ny. =P Precis som Kikis Expressbud (från 1989) och Min Granne Totoro (från 1988). Fast tja, Ghiblis filmer håller just så hög kvalitet att detta faktiskt är möjligt. Porco Rosso är en av deras mest underhållande filmer, så jag kan inte annat än rekommendera den. Porcos kommentar: "En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris" har hängt med mig sedan många år när jag först såg den genom Mangakai. Tidlöst! ;) Expressen.se skriver att de tror det är den mest realistiska sagan av Studio Ghibli, men där kan jag inte hålla med. Då ska man nog snarare kolla på Hotaru no Haka - Eldflugornas grav. (Eller Only Yesterday, eller Umi ga Kikoeru, eller.......)
För en inbiten animefrälst är denna flod av tillgång ganska överväldigande och även lite tråkig. Jag minns "på den gamla goda tiden" när det var svårt att få tag på kvalitetsanime här i väst och det var en stor grej när en kompis hade lyckats komma över något utöver sunkiga "Manga Videos" releaser... Storögt satt man i dunkla källarlokaler då föreningen Mangakai var tämligen nybildad (hey, jag har medlemsnummer 18!) och andlöst såg man just bland annat produktioner av Studio Ghibli. Hemmavid satt man med kopior, som var kopia på en kopia på en kopia (och bild/ljudkvalitet därefter) och var ändå helt lycklig över detta. Idag är det bara att kliva in på vilket Åhléns som helst och plocka, både manga och anime.
Nu väntar jag bara på att mina favoritpruduktioner av Ghibli ska komma på bio. Jag har visserligen redan sett dem på bioduken, men andra ska gärna få göra det också. ;P Kaze no tani no Nausicaä från 1984 (som nämnts i ett tidigare inlägg) och Mimi wo sumaseba från 1995. Jag har varit så avundsjuk på Nausicaäs mehve (hennes "flygfordon", som liknar en fiskmås, därav namnet) ända sedan jag var liten! Ärligt talat, vem skulle inte vilja bara kunna flyga iväg så?

Intro till Kaze no tani no Nausicaä


Klipp ur Mimi wo Sumaseba



Andra bloggar om: anime, manga, mangakai, film, youtube, Disney, Spirited Away, Porco Rosso, Nausicaä, Totoro, Ghibli

Att flytta på sig

Lo har planer på att utbilda sig vidare, medan jag snart har utbildat mig "klart". Det negativa med det är att de utbildningar Lo vill gå ligger i andra delar av landet. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska man alltså ta ställning till om man kan tänka sig överge Stockholm. Jag är inte intresserad av några fler distansförhållanden, så det alternativet går bort. Men jag trivs i Stockholm och har svårt att föreställa mig att bo i någon mindre stad igen med det begränsade utbudet som finns där etc. Been there, done that. Andra saker att väga in är att för egen del har jag mycket bättre lönelägen här i Stockholm än i någon mindre stad. (För det är mindre städer vi talar om, inte Göteborg eller Malmö, som är någorlunda likvärdigt). Jag är pengagirig på det sättet att jag såklart vill ha den högsta lönen jag kan få inom mitt valda yrke. Jag vill tjäna pengar för att kunna göra vad jag vill på min fritid. Sedan är det förstås inte bara negativt med mindre städer. Jag har en slags romantisk bild i huvudet av den lilla staden med kullerstensgator och ett gulligt litet radhus/hus med lummig trädgård och stockrosor som välkomnar en vid grinden. =P Det är skönt med de kortare avstånden, att faktiskt kunna cykla till vart man än ska. Det finns en annan form av gemytlighet i mindre städer och en viss trygghet i att man lär sig känna igen många ansikten. I Stockholm flyter ju alla ihop till en anonym massa mer eller mindre. Men jag gillar det också...


Andra bloggar om: flytta, lägenhet, Stockholm, Malmö, Göteborg, småstad, utbildning, distansförhållande

Magiska under

Andra bloggar om: youtube, video, film

Höstbalkong och skörd

Än så länge har jag inte den turen att ha en trädgård att gå lös på, men jag har försökt få ut så mycket som möjligt av balkongen. Det är riktigt mysigt att se hur årstiderna skiftar till och med på denna lilla yta. I juni kunde jag plocka jordgubbar (få, men naggande goda) och eldkaprifolen blossade i lysande orange och rött på spaljén. Jag hade Million Bells som fullkomligen svämmade över i amplarna. Då var krassen och rosenbönorna bara små skott som precis kommit ur jorden. Både kaprifolen och Million Bells har nu vissnat och några fler jordgubbar blir det inte i år, fast plantorna fortfarande är gröna. Även om krassen och rosenbönan börjat gulna och sjunger på sista refrängen, så kämpar fortfarande några blommor kvar innan vintern tar över. För några veckor sedan kan jag intyga att allt sprakade mer orange snarare än grönt, som nu. Min örtkruka är "still going strong", varken lavendeln, timjanen, eller citronmelissen verkar bekymra sig över den kyliga luften, men basilikan och koriandern är något slokörade. Men än så länge är det en mycket rogivande känsla att slå sig ned på balkongen med lyktorna tända och massa värmeljus i skymningen med all denna frodighet omkring sig.

Färska örter till matlagningen

Känns extra fräscht att plocka egen sallad till maten. Den växer så det knakar

Rosenbönorna trivdes. Dags att skörda!

Nu åker jag till Värmland över helgen, till ett internetlöst land. Inga uppdateringar kommer därför kunna ske här under helgen.


Andra bloggar om: trädgård, blommor, balkong, jordgubbar, örter

Samordna volontärer

Sedan ett tag tillbaka är jag utvald att vara volontärsamordnare för Bryggan i Stockholm. De har inte haft någon tidigare, men har upptäckt att det skulle behövas.. Det finns ett intresse hos folk att volontärarbeta hos dem, men ingen har tiden för att styra upp det ordentligt. Med andra ord börjas det verkligen från scratch här... Det måste byggas upp ända från början, bara en sådan enkel sak som att skapa informationsmaterial till volontärer. Innan det ens kan bli tal om att faktiskt börja ta in och intervjua några volontärer finns det med andra ord mycket att göra. Och detta är först bara på försök, risken finns att det inte lyckas den här gången. Men försöka duger. Idag har det skissats på de olika volontärernas uppdrag och de kommer att fortsätta i morgon. (Själv ska jag till Värmland, så jag har ingen disciplin gällande något alls just nu! =P) När det är klart är det i alla fall dags för ett möte igen där alla samlas och går igenom det som framställts so far, för att se om det är något att gå vidare med. Spännande!

(Bryggan Stockholm är en ideell förening vars syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar som har föräldrar som är eller har varit föremål för kriminalvård.)

The Adventures of Mark Twain

Detta var en claymation jag såg som liten och verkligen älskade. En hel spelfilm gjord i lera och så otroligt välgjord. Den är trots allt från 1986.




Andra bloggar om: film, youtube, claymation

Förändringar på gång

Jovars. Café Naive ska flytta. Har börjat tröttna på att hålla till på en blogghost och vill ha något mer eget där jag sätter reglerna. Något spikat datum för denna flytt och förändring är ännu inte satt, men för de som kanske faktiskt följer den här bloggen regelbundet kan det vara intressant att få lite förvarning. Hoppas ni inte försvinner bara för att ni får ta er till en annan sida sedan! ;)

Idag hade vi en mycket intressant föreläsning som hölls av psykologen Alain Topor. Jag tror det är, om inte den bästa, så en av de bästa föreläsningarna jag varit på under tiden på socionomutbildningen. Framförallt talade han med humor, trots allvarliga samtalsämnen som psykiska sjukdomar, (exempelvis schizofreni), hemlöshet, professionellas tendens att luta sig mot piller som främsta problemlösare etc. För ovanlighetens skull ville jag faktiskt sitta kvar en hel föreläsning och trots att han drog över tiden med 25 minuter, så gjorde detta ingenting. Han talade om vikten av ¤hopp¤, att ofta är det när vi som professionella bryter mot arbetsgivarens regler (när vi gör mer än vi ska eller helt på sidan av vad vi ska) som vi hjälper som mest, engagemanget, och spräckte vissa bubblor kring forskning och statistik. Man ska inte svälja allt man läser... Bland annat tog han upp flera egna exempel bland folk han intervjuat och där intervjuade just lyfte fram (bland annat) relationer till andra som avgörande för återhämtningsprocessen (vid tal om psykisk sjukdom). De professionella relationerna blev betydelsefulla när personalen satte sin professionalitet på spel och riskerade något för patientens skull. Alain berättade att det ju är ett vanligt sätt att slippa ifrån sina patienter genom att byta jobb. En psykoterapeut han tog upp som exempel hade en patient som behövde hjälp under åtta år. Under den tidsperioden bytte psykoterapeuten arbetsplats fyra gånger. Varje gång tog han med sig patienten till sin nya arbetsplats, vilket inte var det lättaste att förklara för de nya cheferna och kollegorna. Att han ändå tog den risken blev en bekräftelse för patienten att han var värd något. Att ha en personlig relation till sina klienter är alltså inte nödvändigtvis av ondo. Jag har tidigare varit rädd för att bli för personligt engagerad, men nu ska jag nog försöka slappna av mer.
Vad anser du är viktigt i mötet med professionella? (Vare sig det är socialsekreterare, psykologer, terapeuter etc)


Andra bloggar om: Alain Topor, socionom, socionomutbildning, socialt arbete, psykolog, psykisk sjukdom, schizofreni, hemlöshet

Ett bra initiativ

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se att vi skulle kunna spara miljarder om män steriliserade sig. Idag är 4 av 5 som steriliserar sig kvinnor. Detta trots att det är ett mycket större och farligare ingrepp för kvinnor. Det är även främst kvinnor som förväntas stå för skyddet, knapra p-piller och därmed riskera diverse svåra biverkningar. När statistiken sedan presenteras och det framkommer att aborterna ökat så är det givetvis kvinnornas fel främst. För övrigt finns det numera fler alternativ för män än kondom, men eftersom efterfrågan är för liten, så kommer det inte ut på marknaden ordentligt. När det gäller manlig sterilisering går det även ofta att återställa ingreppet om man skulle ångra sig.


Andra bloggar om: kvinnor, män, sterilisering, preventivmetoder, p-piller

Le Parkour

Jag skulle också vilja vara så här fit. ;)




Andra bloggar om: parkour, youtube, video

Några lever min dröm

Idag kan man läsa på Aftonbladet.se om en familj som skaffade sig en kvarn på Österlen.
Grön av avund blir jag. I många år har jag haft en tanke om att jag skulle vilja bo i en väderkvarn i framtiden. Kanske inte permanent, men som sommarbostad eller liknande. Jag vet inte riktigt hur den tanken dök upp, den bara fanns där en dag. Kanske har jag blivit inspirerad av Kaze no Tani no Nausicaä, som jag var så fäst vid redan som liten. ;)
Tyvärr duggar ju inte väderkvarnarna precis tätt, särskilt inte högre upp i Sverige. Möllor nere i Skånetrakten har jag sett några gånger. Egentligen är nog drömmen just en dröm, för det lär handla om enorma kostnader - både att köpa själva kvarnen och sedan rusta upp allt till ett faktiskt boende. Sådana summor kommer jag nog aldrig slänga mig med.

Drömmen

Bilden från flickr.com

Idag är det regnigt och kallt. Inte ens Malla ville vara ute. Bara stretade i kopplet och jag fick släpa henne på en halvlång promenad på eftermiddagen. Hon försökte lirka sig ur kopplet med mig också denna dag, vilket inte lyckades så som det gjorde med Lo, för jag förekom henne hela tiden. Men ja, det känns trist. Vill ju inte kämpa med henne liksom, utan vill att hon ska vilja vara här. Nu går hon och gnäller lite. Undrar om hon saknar matte.

Andra bloggar om: inredning, kvarn, väderkvarn, irländsk terrier, hund, anime, nausicaä

Evolutionspyssel

Spore har släppts! Nu lär jag gå under jorden. ;) Åt helskotta med hemtentor och uppsatser. Jag har väntat i flera år på detta spel.


Vidare har Malla idag haft sönder ett brev adresserat till Lo. (Japp, för han hann aldrig öppna det). Detta skedde under den kvart jag befann mig nere i tvättstugan för att hämta tvätten ikväll, så jag undrar ju vad detta ska föreställa för någon slags protester att ha sönder saker för oss hela tiden. Hon lyckades även få fatt på en tavelhängare och tuggade visst glatt på den medan jag var nere i tvättstugan första vändan i eftermiddags för att stoppa i maskinen. Jag är inte helglad.


Andra bloggar om: Spore, spel, pc, irländsk terrier, hund

Cox & Cox

Cox & Cox säljer vad de själva kallar för "ovanliga, vackra och praktiska" ting. Alla deras produkter känns väldigt personliga och hemmagjorda på något vis. Lite av deras filosofi är just också att hemmet speglar ens personlighet och sakerna de säljer ser ut att kunna öka trivelsfaktorn i vilket hem som helst.

Alla bilder från Cox & Cox

Idag var det Lo som tog ut Malla på morgonpromenaden medan jag sussade en liten stund extra. Tyvärr hade det inte gått helt problemfritt fick jag veta när de kom tillbaka. Malla hade nämligen likt en mästare snabbt snurrat sig ur sitt halsband och rymt iväg. Lo kunde tack och lov locka och pocka henne tillbaka, men han var himla orolig först, för hon sprang mot vägen. Hmmm... Långpromenaden jag tog med henne sedan gick dock exemplariskt bra. Vi stötte på ett flertal hundar på väg ned till stranden och det kändes skönt att bara kunna lunka fram utan att bry sig - till skillnad från vissa av hundägarna vi mötte, som fick jobba och slita med småhysteriska hundar. Vid stranden fanns massa (verkligen MASSA) Kanadagäss som Malla betraktade fundersamt.

Andra bloggar om: inredning, irländsk terrier, hund

Marodör-Malla ger mig gråa hår

Idag hade jag inga föreläsningar, men jag skulle däremot ut till Löwenströmska för att få övningar att träna hemmavid för att försöka få bukt med det onda. Nu måste jag införskaffa en medicinboll... När jag kom hem hade Marodör-Malla slagit till igen! Den här gången blev jag desto mer otacksam, för nu hade hon gett sig på ett paket till mig innehållande en kursbok. Det hade kommit med posten under tiden jag var borta. Arrgh! Nu har hon kostat mig 200 spänn! (Om jag räknar det som en förlust att boken blivit skadad. Det gör jag, för jag lär knappast kunna sälja den för något alls sedan på begagnatmarknaden). Detta är en dålig start. Jag kan inte tro på att hon är understimulerad, för jag har gått jättelånga promenader varje dag i snabb takt och även kört hjärngympa varje dag, som med agilityn igår tex. Jag hoppas inte det är en protest över att vara hos oss generellt, för då kommer det bli svårt att ha kvar henne i längden. Bilden är ganska komisk dock, för det ser ut som hon skrattar åt mig. ;P

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, kurslitteratur, sjukhus, träning, motion

Vindtunnel

Detta har tyvärr inte blivit någon stor grej i Sverige, men det är något jag längtar efter att prova på. Än så länge finns det bara en vindtunnel i Sverige och den är mer eller mindre ett hemmabygge, som inte riktigt kan jämföras med dessa. Största vindtunneln i Europa ska visst finnas i England, så man kanske skulle försöka ta sig en tur dit... Det kickar igång ca två minuter in i filmklippet. Jag tycker det ser hisnande kul ut. Det måste vara en sådan härlig känsla att bara lyfta!



Andra bloggar om: vindtunnel, fallskärm

Spontanshopping

Klev in i en bok-och pappersaffär, egentligen sökandes efter en ny almanacka för nya studieåret. Jag hittade ingen som föll mig i smaken, men på vägen ut stötte jag istället på en hylla med böcker som reades ut. Spontanköpte den här boken och hoppas på att den är givande. Den är fylld med snabba och enkla recept med endast fyra ingredienser. För en studentplånbok låter det otroligt lovande! Ju färre ingredienser som måste inhandlas, desto bättre. Avokadosoppan i den här boken får man till med endast höns/grönsaksbuljong, vispgrädde, avokado och gräslök. Eller irländsk gryta på potatis, koklamm, gul lök och persilja. Finns både förrätter, varmrätter och efterrätter att välja på. Perfekt. =) Krångligare behöver det inte vara.


Malla och jag tog en lång promenad om ca två timmar tillsammans med Stina idag. Vi tog oss iväg till ett inhägnat område med några enklare agilityhinder. Jag vågar inte släppa loss Malla så som hennes riktiga matte vanligtvis gör, för hon lyssnar inte gärna på mina inkallningar än, men här kunde hon ju inte rymma iväg någonstans. Dessutom blev det både bra fysisk motion (för alla parter) och hjärngymping när vi testade agilityhindren. Vi övade även lite rapport och på vägen tillbaka hem genom skogen sedan testade vi att låta henne söka efter oss, fast med löplinan påkopplad. Inte riktigt samma gensvar som jag vet att hon fått med sin riktiga matte. ;) Men men.


Andra bloggar om: böcker, kokbok, mat, irländsk terrier, hund,

Hårda tider väntar

Hade föreläsning idag på förmiddagen. Dagens ämne var sorg och kris, ett ämne som jag egentligen tycker är väldigt intressant. Tyvärr föll allt väldigt platt och det mesta kändes lite felplacerat på något vis... Jag är opeppad till att börja med, eftersom hela kursen känns som en enda stor upprepning av tidigare kurser. Vad är då vitsen? Vad lär jag mig på detta? Blargh... Läraren lyckades inte direkt få med sig någon i klassen, inga vildare diskussioner över huvud taget. Själv väntade jag bara på att föreläsningen skulle vara över. Känns bara som slöseri med min tid och tyvärr är naturligtvis alla föreläsningar obligatoriska. Trist. Fast det är klart - var de inte obligatoriska, så skulle nog inte många komma. Jag har däremot alltid trott att studentlivet går ut just på det egna ansvaret och det ska inte behövas några tvångsåtgärder som om vi gick på gymnasiet igen... Ändå har socionomutbildningen obligatoriska föreläsningar termin ut och termin in. Löjligt!

När jag kom hem från föreläsningen möttes jag av en vilt svansviftande Malla, så glad att ha sällskap igen. Detta är angenämt att komma hem till. Däremot var det mindre angenämt att komma in i hobbyrummet strax därefter. Malla hade gått lös på papperskorgen där inne och vräkt ut allt innehåll. (Hehe, mycket godispapper, men det är INTE så att vi käkar godis varje dag. Det är många månaders samlande). Det som gick att tugga sönder hade hon tuggat sönder. Argh!!! Detta hade jag aldrig ens funderat på att hon skulle vara intresserad av, ingen av tidigare hundar jag haft har ens brytt sig om sådant. Jag samlade ihop allt bråte i en soppåse, knöt ihop och ställde vid ytterdörren för att gå och slänga senare. Först tog jag dock en promenad med Malla. Använde den långa löplinan, (eftersom jag inte vågar släppa henne lös än), och vi vandrade runt i 1½ timme, testade lite tricks osv. Jag var nog tröttare än Malla när vi väl kom hem igen. Gick till mataffären en snabbis och när jag kom tillbaka så... Japp, då hade Malla gått lös på soppåsen vid ytterdörren och rivit ut allt innehåll IGEN, fast nu i hallen. Argh!! Hårda tider väntar. Hoppas det inte fortsätter så här. Det är förstås bättre att hon har sönder sopor än att hon till exempel tuggar sönder möbler eller något sådant. Skulle hon ha sönder soffan eller så, så skulle jag sätta ett frimärke i pannan på henne och posta henne tillbaka till sin riktiga matte. ;P

Andra bloggar om: irländsk terrier, socionom, socionomutbildning, sorg, kris

Ett gripande farväl

Malla, den irländska terriern är här! Hennes matte kom med henne i eftermiddags, plus en flyttkartong med alla Mallas saker och en jättesäck med mat. Vilken omställning. Instant hundägare bara sådär! Mallas matte gick igenom alla papper och administrativa ting att hålla reda på, men till slut var det ett faktum att det var dags att gå. Det var med tårar i ögonen och ostadig röst som hon gick ut genom ytterdörren och lämnade Malla kvar här med oss. Gripande! Det är jättesvårt att skiljas från sina djur, i synnerhet hundar som man får en helt annan nära relation till än till exempel en... jag vet inte... guldhamster.
Bland det första Malla har gjort här är att hon upptäckte vår sovrumslampa. Den fanns inte här när hon var här i maj och hälsade på. Hon stirrade på den länge och väl, alldeles stel i kroppen, innan hon till slut morrade misstänksamt mot den. Min teori är att hon gjorde så för att den påminner om en luftballong och vi har just fått reda på att hon är lite rädd för dem efter en tidigare incident. Måste ha varit en hemsk upplevelse att upptäcka att de till och med finns inomhus! ;P
Nu lär det bli motion av i alla fall! Med hund går det inte att komma med några ursäkter, minst tre gånger om dagen blir det promenad helt enkelt. Fantastiskt. Enda sättet att få mig att hålla mig till sådana rutiner är just att det är ett måste. Att något bara är bra för mig håller inte i långa loppet, tyvärr. ;) Hur gör ni för att motivera er till sådant som är nyttigt/bra för er, men kanske inte så himla kul?

Vår sovrumslampa kommer för övrigt från Minh, en affär med modern asiatisk inredning, som är en av mina favoritaffärer.

Andra bloggar om: hund, irländsk terrier, sovrum, motion, inredning

Hundägare på låtsas

Imorrn blir vi med hund. Finns det några läsare här som hängt med sedan i maj, så vet ni att vi gått med på att vara tillfälligt fosterhem åt en liten vovve medan hennes matte är i London. Hunden ska bo hos oss fram till slutet på maj nästa år, då det är meningen att hennes matte ska kunna ta henne med till London nästa vända, när förutsättningarna blir lite bättre.
Det ska bli spännande att ha hund igen och det blir alldeles första gången vi har hund i vårt eget boende och inte i "familjehemmet" så att säga. Själv har jag ju flyttat runt så himla mycket under mina år här i Stockholm, mer eller mindre bott från månad till månad hos vänner, (och jag har befunnit mig i Stockholm sedan 1999, haha!), fram tills för ett par år sedan då man äntligen lyckades landa ett förstahandskontrakt. Djur har alltså inte varit något alternativ alls förrän nu. Det blir ett bra sätt att "prova på", eftersom vovven bara kommer vara här under en begränsad tid. Efter det lär man nog kunna utvärdera hurpass mogen man känner sig angående fortsatt ansvar som hundägare. Kanske känner man att man vill vänta några år. Jag vet inte.
Hur får ni livet att gå ihop med ansvaret att vara hundägare?

Tidigare inlägg: Malla, irländsk terrier

Andra bloggar om: hund, djur, irländsk terrier, Stockholm, London

Våld och trakasserier. Negativa bröst

Komisk tjuvlyssning? Jag vet inte riktigt, jag...

"Bistro bar, Kalmar

En tjej ~18 går förbi ett gäng killar ~22. En av killarna böjer sig fram och nyper tjejen i rumpan.
Tjejen (skriker): VAD FAN TROR DU ATT DU HÅLLER PÅ MED?!
Killen: Men va' fan, slappna av lite!
Tjejen: Du, ge mig EN anledning att inte ge dej en örfil!
Killen: Jag slår tillbaka!
Tjejen (skamset): Okej, det var en ganska bra anledning…
Tjejen går snabbt därifrån."
(Från Tjuvlyssnat.se)

Just killens "Men va' fan, slappna av lite" när tjejen uppenbarligen inte uppskattade det hela skickar i alla fall upp en varningsflagg i mina ögon att killen skulle behöva upplysas lite. Respekt, rättigheter/skyldigheter, lagen... När någon ovälkommet tar på dig, eller fäller kommentarer som är kränkande är det en form av sexuella trakasserier som är emot lagen. Nä, en ursäkt om något hade varit på sin plats här.
Våld löser förstås inget alls, utom möjligen att man skulle känna tillfällig upprättelse, men misshandel är också olagligt. ¤Liksom¤. (Jag är anti våld så långt det bara är möjligt, vill jag bara klargöra inför vad som kommer härnäst). På mellanstadiet när man plötsligt blev föremål för pojkars uppmärksamhet och nypt/tafsad på de växande brösten emellanåt löste jag det hela med brutalt våld - jag sparkade pojkarna allt vad jag kunde på smalbenen. Då kunde jag inte komma på något annat sätt att freda mig på. Jag höll verkligen inte tillbaka, gav ingen förvarning och killarna förväntade det sig aldrig från lilla tysta Lina, så det blev alltid klockrena träffar som fällde dem ordentligt kvidande. Pojkarna lärde sig till slut en sak - att ge fan i att tafsa på mig. Men de slutade ju inte tafsa på de andra (mer socialt "välanpassade"??) småkvinnorna för det. De lärde sig att låta bli mig, ungefär som hästar undviker elstängsel efter några elkyssar, men de lärde sig inte respektera (jag talar då om rätt respekt, sunt förnuft, inte den typen jag skaffade genom att tillfoga smärta...) flickor generellt, att man inte bara ger sig på någon som inte vill, att bröst och rumpor inte är lovligt byte bara för att de känner för det och är testosteronstinna tonårsbomber osv. Har de i min gamla klass som höll på så lärt sig det än idag? Jag vet inte... Det talades sannerligen inte om det i skolan. Jag tyckte det var obehagligt med deras ovälkomna fingrar på mig och jag har aldrig försonats med mina bröst - ärligt talat avskyr jag dem större delen av året, för att de är så tydligt framträdande attribut på min kropp och uppenbart drar till sig uppmärksamhet oavsett vad jag skulle trä på mig. Jag hatar inte att vara kvinna och det är inte så att jag klär mig i bylsiga tröjor, verkligen inte, men för mig symboliserar de för det mesta något negativt. Frågan är var grunden för den avskyn uppstod. Hade jag den redan inom mig, eller var det något som skapades av dessa utomstående krafter?

Hursomhelst: bruka inte våld! Mitt sätt att lösa problem var inte konstruktivt någonstans. Men håll inte heller tyst.

Liknande samtalsämne i:
Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Andra bloggar om: sexuella trakasserier, våld, tjuvlyssnat

Jag har placerat min blogg i
Stockholm på bloggkartan.se

Lejonen i våra hjärtan? Den fantastiske George Adamson

more animals

Den här bilden från lolcats fick mig osökt att tänka på Youtube-videon som fått så mycket uppmärksamhet sedan ett tag tillbaka. Ni vet kanske redan vad jag pratar om. Videon med lejonet Christian och den lyckliga återföreningen.
Vad som verkar ha undgått många är att det där är inte det enda som finns filmat. Det videoklippet är bara en liten snutt på slutet av en dokumentärfilm från 1971 som heter The Lion at World's End eller Christian the Lion. Där får man se hela den långa färden med att få Christian från England till friheten i Afrika och hur ägarna får hjälp av den fantastiske George Adamson, som hängav sitt liv till lejon och ville skapa en helt ny flock i området. Christian var en viktig beståndsdel i det hela. Gripande i sin enkelhet och brist på budget. Se hela filmen istället!
George Adamson kanske känns igen lättast när man pratar om lejonet Elsa? Han är i alla fall mest känd för boken och filmen Born Free om just den sanna historien om föräldralösa Elsa som växte upp hos dem och sedan släpptes fri. I The Lion at World's End får man även träffa den enorma lejonhanen Boy, som George Adamson hade en särskilt nära vänskap med, en otrolig tillit mellan människa och djur. George Adamson mördades tyvärr 1989 i Kora Reserve av somaliska banditer då han skulle undsätta en turist. Gripande nog begravdes han bredvid sin nära vän Boy. Det finns mer information om George Adamson här.

Det populära videoklippet


Andra bloggar om: lejon, george adamson, afrika, youtube, video, djur

Compact living ihopknölat till 4 kvm

Hittade den här artikeln på aftonbladet.se, som handlar om compact living särskilt riktat till studenter. Några industridesignstudenter på Mittuniversitet fick uppdraget. De har lyckats få in de funktioner som behövs för sovrum, vardagsrum och arbetsrum – inknökat på fyra kvadratmeter. (Alltså i "ihopfällt" tillstånd. Detta är värsta inrednings-transformers). Alla känner väl till de där ryska dockorna, som man kan öppna och så är det en mindre likadan i och så fortsätter det. Samma princip här ungefär. Beroende på vad man vill uppnå för stunden kan man bädda fram en säng, eller förvandla det till en soffa med litet bord osv. Gott om dolda och smarta förvaringsutrymmen. Jag hade helt klart satsat på detta om jag fortfarande bodde kvar i min pyttelilla studentlya. Funderar även nu på att exempelvis applicera idén i Los arbetsrum, som egentligen är en stor klädgarderob. ;) Gå till projektets egen hemsida för en liten bildorgie: Matroshka


Andra bloggar om: inredning, design, mittuniversitetet, matroshka, transformers, compact living

Glasögonorm

Mina nya glasögon har kommit! Det par jag har nu har jag haft i... omkring sju år eller något. Glasögon har varit en enorm kostnad för mig, för jag har ett synfel som heter duga och behöver väldigt bra, tunna glas etc. Därför drar jag mig för att byta, men de gamla har nästan bokstavligen börjat falla i bitar. Nu har det äntligen uppenbarat sig ett fantastiskt ekonomiskt fördelaktigt alternativ, där de har snygga glasögon och jag kan få lika bra glas som hos någon dyrare optiker. Smarteyes, på Kungsgatan i Stockholm. De är dessutom väldigt trevliga och hjälpsamma. Att jag behövde uppgradera till starkare glas var ju givet efter så många år med ett och samma. Optikern slog sig för pannan när jag kom in. Nu har jag olika styrkor på vänster och höger dessutom... De nya glasögonen ger mig spänningshuvudvärk än så länge, för jag är inte van att ha dem.

Sociala problem

Terminen har startat! Första kursen denna termin heter "Sociala problem". Tråkigt nog verkar den upprepa väldigt mycket som vi redan har lärt oss. Det första vi skulle göra var i alla fall att försöka definiera vad som är ett "socialt problem". Så jag frågar er: vad anser ni är sociala problem?

Veolia Transport AB ringde mig idag och undrade om jag hade lust att börja arbeta som spärris igen varannan helg. Att jobba för Veolia har helt klart sina fördelar. Dock gillar jag inte området jag skulle bli placerad i, så jag är kluven...

Kriminalvård och Sushi Devil

Idag har jag varit på en intervju på föreningen Bryggan. Bryggans syfte är att ge stöd och hjälp till barn och ungdomar vars föräldrar är eller har varit föremål för kriminalvård.De har sökt efter en volontärsamordnare, som måste bygga upp allt från scratch mer eller mindre. De har haft folk som är intresserade av att arbeta som volontärer, men har som det är nu för lite tid för att bygga upp en stabil volontärbas, med allt vad det innebär med information, intervjuer, internutbildning och procedurerna kring att lägga schema etc. Nu kom jag dit, stoppades full med en massa information och så ska jag få fundera på till slutet av veckan om jag vill ta mig an uppgiften eller inte.

Efter besöket på Bryggan mötte Lo upp mig med motorcykeln och vi tog oss till Hattori Sushi Devil på Tegnérgatan 43, för att testa deras annorlunda sushi. Här kan man få udda smakkombinationer som makirullar med rökt lax, avokado, cream cheese och rödlök, eller med rostbiff, japansk majonnäs, rödlök och koriander... Vi valde en så kallad "Monster Mix", som var 11 bitar med blandade smaker. På Sushi Devil skär de dessutom upp fiskbitarna när de får beställningen, vilket ger en tydlig kvalitetsskillnad. Det var otroligt gott! Jag kommer gå dit igen.

Imorgon börjar terminen. Jag har nästan hunnit glömma hur det känns att gå på föreläsningar.

Andra bloggar om: volontär, sushi, japan, fisk, kött

Tonfisk med chilisalsa och risnudlar

Vi har haft tonfisk liggandes i frysen ett bra tag. Igår kväll gjorde vi äntligen något av dem.

Själva tonfiskbitarna penslades med en marinad bestående av soya (japansk), riven färsk ingefära och saft från en halv lime. I brist på grill, så stekte vi tonfisken i en vanlig stekpanna. Soyan svartnar gärna när man steker, så man får vara uppmärksam... Chilisalsan bestod kort och gått av hackade chilifrukter och massa vitlök, samt gul lök och tomat, som stektes i olja i en annan panna. Strax innan den var klar tillsatte vi lite palmsocker, som har en särskild lite "bränd" ton i smaken, till skillnad från vanligt vitt socker. Risnudlar behöver praktiskt taget bara titta på hett vatten för att bli klara, så detta var en snabb, men ändå festlig rätt. Tyvärr hade jag inte riktigt huvudet med mig igår, så det var först när vi skulle sätta oss och äta som jag kom på att jag ville dokumentera med ett foto också. Hade velat få en mer tilltalande bild, men eftersom jag inte hade hunnit förbereda några inställningar på kameran, eller fixa bra ljus, så blev det inte bättre än så här. ;) Det var hur som helst väldigt gott - en fräsch och mättande rätt.

Andra bloggar om: tonfisk, mat, matlagning, salsa, chili, soya, japan

Dansrutin - Jazz

Mark och Courtney i So You Think That You Can Dance. Ganska kaxig dansrutin. =)



Andra bloggar om: dans, video, youtube

Sony Ericsson w580i

Min nya mobil har kommit. Den materiella kärleken flödar. En svart Sony Ericsson w580i. Detta är en stor dag för mig, för det är nämligen första gången jag tar steget från Nokia-världen. Jag har inte hållit mig fast vid Nokia av principskäl eller så, jag går efter vad jag tycker är snyggt och har de funktioner jag letar efter. Hittills har Nokia hållit måttet, men den här gången fastnade jag för Sony Ericsson w580i. Jag har visserligen läst en del negativa användarrecensioner som gjorde att jag först backade ett tag - många har hävdat att knapparna spricker. Men efter att först ha gått till några mobilaffärer och testat att knappa på mobilen där (läs: fullkomligen mosat tangenterna med all kraft jag kan uppmana) och ändå inte lyckats ha sönder något, så började jag snarare ifrågasätta vad dessa användare gör med sina stackars mobiler. Därefter hörde jag efter med Sony Ericsson om de gjort något för att ta itu med detta problem, (som ändå många påstått sig ha), för de kan inte förvänta sig att jag ska lägga så mycket pengar på deras varor utan att jag även ska kunna förvänta mig en viss kvalité. Svaret jag fick då var att de är medvetna om problemet och har gjort en bättre knappsats nu. Så jag bestämde mig för att köpa den. Man måste våga chansa lite också.(?) Visar den sig vara en besvikelse så har Sony Ericsson förlorat en kund och jag lär skylta med det här. Just den här kommer från Norge, via Komplett, för den svarta versionen verkar inte riktigt vilja komma in på den svenska marknaden. Har bara sett den grå, vita och rosa.
Rent användarmässigt har jag inget att säga än, för jag har knappt hunnit prova den. Den är telefon, kamera, musikspelare osv samlat i ett, som de flesta av dagens mobiltelefoner. Stegräknare ska den visst ha också, ska bli intressant att se hur väl den funkar i praktiken. ;)

Andra bloggar om: mobil, mobiltelefon, Sony Ericsson, Nokia

Inspiration och konstnärsmaterial

Inspiraart.se har gott om snaskigheter för den som vill utöka sitt förråd av konstnärsmaterial. De ger även en hel del tips och kurser. Sortimentet sträcker sig från traditionella penslar, målardukar mm, till scrapbooking, batik, screentryck och koppartryck. Själv suktar jag lite efter en uppsätning Neopiko-pennor, alternativt Promarker... Visserligen använder jag oftast ritplattan numera, men det är något särskilt nostalgiskt med att sitta med riktig penna och papper emellanåt. Jag kommer dock aldrig kunna arbeta ordentligt utan Photoshop-lager igen. Så praktiskt att bara kunna radera ett lager om det blir misslyckat och ändå förstörs inget annat på bilden, det blir inga synliga spår, till skillnad mot om man ritar fel på ett fysiskt papper. Då är det bara att börja om igen, för det ser oftast väldigt tragiskt ut om man försöker måla över sina misstag.

Andra bloggar om: konst, manga, inspiration, Photoshop, neopiko

En föredettas dagbok

Hehe, det kliar i fingrarna. Häromdagen hörde en av Los exflickvänner way back av sig (de har fortfarande bra kontakt) och undrade om han hade hennes gamla dagbok. Då hittade han den inte, så han utgick ifrån att han inte hade den kvar. Nu höll jag som bäst på och rensade upp här i hobbyrummet och vad ramlar fram? Dagboken förstås. Ilsket grön och med diverse hot och utropstecken klottrade på både fram och baksida för att avskräcka utomstående. "Hands off!", "Konfidentiellt", "Stopp!", "Rör inte!"... Detta lockar mig givetvis bara ännu mer! Om jag inte vore så otroligt dålig på att ljuga och hålla masken skulle jag kanske läsa i den, men skulle jag få frågan om jag tjuvkikat, så skulle jag bryta ihop tämligen omgående. Så mycket för det pokeransiktet... =P Vad skulle ni ha gjort?

Andra bloggar om: dagbok, exflickvän

Shoppingdag

Vi är ganska nyss hemkomna från Ikea. Det är verkligen heldagsprojekt när man väl tar sig för att åka ut dit... Fanns så mycket vi ville handla, men vi fick prioritera bort en del. Nu har vi i alla fall ett nytt köksbord och äntligen belysning till hallen och kapprummet, samt lite gardiner och annat. Vi var även inne på Beckers och köpte färg, så jag ska kunna gå lös på våra hyllor från Inneboende. Återigen - vitt är tråkigt, så jag vägrar sätta upp dem så länge de är vita. ;) Får dokumentera med bilder efterhand, nu måste vi börja skruva ihop de saker vi köpt. Jag efterlyser sidor med väggdekorationer. Det ska inte vara de vanligaste sidorna, som exempelvis Favoritsaker.se - de har jag redan själv hittat. Lär gömma sig utländska sidor där ute med massa snyggt som jag missat, jag är övertygad...


Andra bloggar om: Ikea, inredning, Beckers, väggdekoration, Inneboende

Fotografera möss

Detta fotografi är inte nytaget och den lilla musen lever inte längre. Tyckte ändå det var dags för hennes stund i rampljuset här. Vilja var en mus från Finland i färgen colourpoint beige, med hårlag satin långhår, som visste vad det innebar att flörta med kameran. Att fotografera djur är intressant, i synnerhet djur som man inte kan säga till och styra över. En hund kan man få att sitta still på kommando, men det blir mycket mer sport på detta sätt. ;) Djuret gör bara som det självt vill och det gäller helt enkelt att fånga det i rätta ögonblicket.

Andra bloggar om: foto, fotografi, mus, djur, hund

Måla en fondvägg

"Vad har du gjort i helgen, då?" brukar vara en fråga man får av folk. Hela sommaren har helgerna oftast gått åt till att bara återhämta sig från veckan på jobbet, bearbeta allt nytt (ALLT har varit nytt, eftersom det varit första arbetet som socialsekreterare) och slicka eventuella sår om man träffat klienter som visat sina sämsta sidor - de säger inte nödvändigtvis snälla saker till mig som myndighetsperson.

Den här helgen var dock annorlunda, eftersom den låg mellan slutet på jobbet och början på nästa termin. (Precis som hela den här veckan). Jag har inte behövt förbereda mig inför ny arbetsvecka och jag har inte heller behövt förbereda mig inför skola, inga restuppgifter eller något som legat och skräpat. En vecka som bara osar: "Du kan göra precis vad du vill!".
Den tanken inspirerade mig. Kreativiteten vaknade. Lo var i England, så jag var dessutom ensam här hemma. Ända sedan vi flyttade in här har det sagts att vi ska fixa köket. Det är verkligen ett standardkök. Allt är vitt, vitt, vitt - utom skåpluckorna som är vågat kommunalgrå... Jag är inget stort fan av vitt i för stora doser. Därför var det bestämt att vi skulle måla en fondvägg för att liva upp köket. Nu blev det gjort. Jag har aldrig målat en vägg förut, men det fick bära eller brista. Det förekom några svordomar, eftersom röd färg gärna vill bli flammig, men allt som allt gick det ändå rätt bra och det blev ett lyft för köket. Nu fattas bara ett bättre matbord och matchande stolar för att inredningen ska kännas komplett, så Ikea är nästa destination.

Andra bloggar om: socialsekreterare, inredning, kök, målning, Ikea

Sommaren som socialsekreterare över

I fredags var min sista dag på sommarjobbet som socialsekreterare här i Stockholms stad. Det kändes precis lagom. Sista veckan var så händelselös att jag blev uttråkad. Annars har sommaren varit händelserik. Både arga och glada klienter, lätta och svåra utredningar etc. Tur nog hamnade jag på en arbetsplats där övriga socialsekreterare faktiskt inte är bittra och förfärade över de dåliga arbetsvillkoren. Tvärtom tenderar folk stanna ganska länge inom stadsdelsförvaltningen istället för att så snabbt som möjligt söka sig vidare till ett mer tacksamt jobb. Med andra ord fanns det gott om socialsekreterare som arbetat länge och som jag således kunde vända mig till i min okunskap. Det är ändå ganska förvånande att det för de flesta socionomer blir deras första jobb att arbeta inom socialtjänsten. För enkelt är det verkligen inte... Nu var det enheten för försörjningsstöd jag arbetade på, men alldeles nyutexaminerade socionomer kan hamna att utreda känsliga och komplicerade ärenden rörande barn etc, vilket jag tycker verkar vara alldeles för svårt. Jag har fått känna på både en och två gånger under sommaren att utbildningen inte rustat mig så himlans mycket för att träffa dessa klienter än - däremot är jag en jävel på att skriva journalanteckningar, brev etc. Hahaha. Min personliga utveckling när det gäller att kunna hantera och möta människor har inte växt så mycket genom utbildningen, men däremot blir man hela tiden desto mer förberedd att forska vidare och skriva snygga rapporter. Nå, ett år kvar, vi får väl se vad det bär med sig.

Hursomhelst. När jag så packade ihop mig i fredags kom alla socialsekreterare och drog in mig i fikarummet. Där sade alla hej då och gav mig en stor bukett med blommor, tackkort, kramar - allting. Det är helt klart människorna man arbetar med som avgör om man vill stanna på en arbetsplats eller inte. De har varit så otroligt trevliga och hjälpsamma. Jag är välkommen tillbaka nästa år och så kanske det blir också. ;)


Den som vill veta mer om vad en socionom gör kan exempelvis kolla på Arbetsförmedlingens hemsida: Arbetsförmedlingen

Andra bloggar om: socionom, socialsekreterare, socionomutbildning, sommarjobb, personlig utveckling, forskningsrapport

Mer information om socialtjänsten etc i Stockholms stad.

En framgångsrik blogg med stor inkomst

Det är en lite overklig tanke för mig att det finns människor som tjänar mer på att blogga än jag någonsin kommer göra, trots högskoleutbildning, specialkompetens etc. Å andra sidan, när man tänker efter lite, tjänar ju vissa författare väldigt bra också, trots att de "bara" skrivit en bok. Jag kan ändå inte låta bli att fascineras över de som faktiskt har blivit framgångsrika bloggare och undra vad de haft för sig för att komma dit. Tidigare nämnda Blondinbella är ett lysande exempel på framgångsrik bloggare, liksom Kenzas. Dessa ligger just nu högst upp i listan på Bloggtoppen.se. Det är inte utan att man blir lite avis. Själv har jag inte disciplin nog att uppdatera ofta, vilket väl ändå lär vara steg ett mot en populär blogg... Vem tycker det är kul att återkomma till en blogg och finna att den inte uppdaterats på en månad?

En som försöker ge några värdefulla tips är Poison Kitchen i sitt inlägg "Mention Google often and Prominently And Watch the Google Traffic Arrive! And Other True Myths!" för den som känner sig sugen att lägga ned hårt arbete på att kicka igång sin blogg.


Andra bloggar om: google, traffic, blondinbella, kenzaz, bloggtoppen, blogg, framgång, inkomst

Älska att hata Blondinbella - vi lever på 1700-talet

Jag är glad att jag inte är en kändis på något sätt. Få har väl lyckats undgå all rabalder som florerat kring Blondinbella senaste tiden. Jag följer inte hennes blogg, men det går inte att undvika att veta att hon finns. Var ändå tvungen att gå in och kolla några av de senaste posterna. Jag tappar fullkomligen hakan när jag ser hur elaka människor kan vara. Blondinbella talar om sitt övergrepp i bloggen och kommentarerna haglar. Vissa är fina, snälla och stöttande, men OHH så otroligt många som är rena personangrepp. Förlegade tankesätt kommer upp till ytan: du får skylla dig själv, man måste ju anpassa sig, sänder man ut sådana signaler så... Dessutom ett bagatelliserande av övergreppet. Att bli fasthållen och få fingrar uppkörda i muttan så det börjar blöda, det är väl inget, finns folk som råkat ut för mycket värre saker osv. Som grädde på moset ett flertal som yttrar sig och menar att hon bara hittat på allt i PR-syfte.
Enligt Blondinbellas egen utsago skrattade vittnena på plats åt henne i Italien och polisen ska ha varit totalt oförstående. Flera här i Sverige har då yttrat sig med kommentarer som "jamen i Italien, där är de riktigt sexistiska", "I Italien har de en hemsk kvinnosyn"... Men är Sverige så himlans mycket bättre då? Jag tvivlar sannerligen när jag läser kommentarerna på Blondinbellas blogg.
Jag blir rädd när jag ser hur människor beter sig. Ännu på 2000-talet har en kvinna inte en självklar rätt till sin kropp i alla lägen. Det är fortfarande så himla djupt rotat att mannen i vissa lägen ska ha någon slags överordnad rätt att ta för sig, som om han inte kan hjälpa sig själv på något vis. Jag köper inte snacket om biologi, testosteron, män har ett BEHOV osv - detta är bara struntprat för att befria sig från ansvar så man kan skuldbelägga kvinnan istället. Det handlar om tankesätt. Jag minns fortfarande hur det på mellanstadiet pratades om hur svårt det var för killarna nu sådär i puberteten och man skulle inte ta illa vid sig om de nöp en i brösten eller klämde en på rumpan. Jag hörde aldrig någon lärare som sade till killarna att det inte är ok att göra så.
Vad sänder det ut för signaler till andra som blivit utsatta för övergrepp, våldtäkter etc när folk skriver sådana hemska saker på Blondinbellas blogg? Det krävs mycket till för att få någon att våga anmäla och jag ser knappast att den som blivit utsatt för en våldtäkt får mer mod i sig när man läser saker som att man får skylla sig själv. Skammen och skulden och ångesten, rädslan att inte bli trodd eller skuldbeläggas. "Ursäkta men, jag förstår inte varför du blir helt upprörd. Det var liksom två fingrar inblandade. Haha, herregud det e inget att gräva ner sig för. Tss.", "Om man bjuder ut sig sådär så får man fan skylla sig själv om man blir överfallen". (utdrag bland kommentarer på Blondinbellas blogg) Allt besannas för dessa utsatta. Detta är ett problem...

Om det var din dotter, eller din flickvän, eller bästa vän, skulle du fortfarande håna på detta respektlösa vis?


Lagen

Brottsbalkens andra avdelning, 6 kapitlet.

1 § Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för våldtäkt till fängelse, lägst två och högst sex år. Med våld jämställs att försätta någon i vanmakt eller annat sådant tillstånd.

Är brottet med hänsyn till våldets eller hotets art och omständigheterna i övrigt att anse som mindre allvarligt, döms till fängelse i högst fyra år. Är brottet grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse, lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om våldet var livsfarligt eller om den som har begått gärningen tillfogat allvarlig skada eller allvarlig sjukdom eller, med hänsyn till tillvägagångssättet eller offrets låga ålder eller annars, visat särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (1998:393).

2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång förmår någon till sexuellt umgänge, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst två år. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Lag (1992:147).

3 § Den som förmår någon annan till sexuellt umgänge genom att allvarligt missbruka hans eller hennes beroendeställning döms för sexuellt utnyttjande till fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som har sexuellt umgänge med någon annan genom att otillbörligt utnyttja att denna person befinner sig i vanmakt eller annat hjälplöst tillstånd eller lider av en psykisk störning. Om den som har begått gärningen visat särskild hänsynslöshet eller om brottet annars är att anse som grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (1998:393).

Med samlag menar man både vaginala, orala och anala samlag, men även att föra in föremål eller fingrar vaginalt eller analt på en annan person räknas. Andra handlingar kan också räknas in - handlingen ska då ha haft en tydlig sexuell prägel samt vara menad att tydligt kränka offrets sexuella integritet.


Det var i mitten på 1700-talet som det blev vanligare och vanligare att man började skuldbelägga kvinnan då det skett en våldtäkt. Innan, på 1600-talet, var det mannens ansvar, vilket delvis berodde på just det att kvinnor var så starkt underställda män och liksom inte troddes ha någon direkt egen vilja. Det handlade om att värna friden i samhället och då gick det inte för sig att män, "de högtstående", tog för sig av någon annans kvinna på något vis, utan män förväntades tygla sina lustar. Därför låg också fokus på mannen under rättegångarna. Man antog att kvinnan var ärbar och inte kunde tänka sig ha sex med någon annan än sin make. Men i mitten på 1700-talet hände något, då våldtäkt började ses som ett sexbrott istället för vålds/fridsbrott - kvinnan blev subjektet. Innan var hon objektet som blev förledd eller övertalad till sex. Från mitten av 1700-talet började alltså misstänksamheten öka kring kvinnan. Kvinnan var den som med sitt beteende lockat mannen. Då var det plötsligt enkelt att finna förmildrande omständigheter för männen. Deras lustar var något naturligt och svårtyglat. Oftare lyssnade man nu på männens argument om att kvinnan varit lösaktig eller inte gjort motstånd. Det krävdes omfattande bevis om mannen skulle bli fälld, i synnerhet om han var av högre klass.

1762 blev en 18-årig piga våldtagen. Hon gick till häradsrätten i Ulleråker och anklagade fyra drängar för våldtäkten. Hon hade varit på krogen med en väninna och de fyra drängarna hade supit ned henne och på vägen hem hade de våldtagit henne. Pigan fick såpass allvarliga skador att hon blev sängliggande och det fanns flera vittnen som sade att drängarna hade haft sex med pigan, hållit fast henne och tryckt in något i hennes mun, så hon inte skulle kunna skrika. Männen friades. Pigans levnadssätt hade lockat männen till det, hette det. Lagen om våldtäkt var till för att skydda de kyska. Både pigan och drängarna dömdes istället för utomäktenskapligt sexuellt umgänge.
Och ja, där befinner vi väl oss fortfarande??
Den 14-åriga flickan i Rissnemålet, som hade varit på fest med en väninna och utnyttjades sexuellt av ett flertal pojkar i ett parkeringsgarage. Pojkarna dömdes bara för grovt sexuellt utnyttjande, för tjejen hade ju själv försatt sig i vanmakt genom att supa ned sig. Detta var år 2000.


bra
Andra bloggar om: blondinbella, våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sex, brott

Flummiga Capsule

Music Controller

Genomläsning

Satt idag och läste igenom hemtentan som var uppgiften i kursen psykosocialt arbete. I början av terminen hade jag storslagna planer på att börja skriva redan första veckan, läsa litteraturen löpande och därefter fylla på etc. Troligt att jag gjorde det. Dagarna innan sista inlämningsdag satt jag och skrev förstås, som alltid. Tur nog hade jag två ganska bra "fall" att skriva om och ett som egentligen var hur torftigt som helst, men det blev text i slutändan märkligt nog. Det kändes ok att lämna in den vid terminsslut, men jag var osäker på om jag gjort det bra/rätt. Ett par veckor senare damp den ned i brevlådan, nedklottrad med kommentarer skrivna i luddig blyerts och som jag ännu inte lyckats tyda till fullo... Vad jag kunde uttröna säkert var i alla fall att läraren var mycket nöjd, särskilt med ett av "fallen" där hon tyckte min analys var så fin och känslig. Här och där kunde jag läsa "bra uttryckt!", "bra analys!", "strukturerat och välskrivet"... Jag blev förvånad. SÅ bra var inte hemtentan. Men jo, tydligen.

Så nu sitter jag här och läser igenom den igen. Tja, den är väl ganska bra. Huvudsaken är ju att den blev godkänd. Alltid skönt att slippa restuppgifter.

Quiz-dags

What Be Your Nerd Type? Your Result: Literature Nerd Does sitting by a nice cozy fire, with a cup of hot tea/chocolate, and a book you can read for hours even when your eyes grow red and dry and you look sort of scary sitting there with your insomniac appearance? Then you fit this category perfectly! You love the power of the written word and it’s eloquence; and you may like to read/write poetry or novels. You contribute to the smart people of today’s society, however you can probably be overly-critical of works. It’s okay. I understand.
Artistic Nerd
Anime Nerd
Gamer/Computer Nerd
Drama Nerd
Science/Math Nerd
Musician
Social Nerd
What Be Your Nerd Type? Quizzes for MySpace

Sommaren tickar iväg

Jag hade mitt första nybesök häromdagen. Egentligen hör det inte till mina arbetsuppgifter, men vid behov så får jag gå in och göra det mesta helt enkelt. I det här fallet kunde det inte vänta på att ordinarie socialsekreterare kom tillbaka från sin semester. Allt som allt är jag ganska nöjd med hur besöket gick. Nybesök är ganska uppstyltade och enkla på det sättet - man har en grundutredningsmall som ska fyllas i, så man bara utgår från den när man ställer frågor. Det är däremot inget givet att mötet mellan två människor går bra och problemfritt. Nu var jag ju nervös och så förstås, så efter mötet insåg jag att jag glömt fråga en del saker som kunde varit bra att ta reda på. Så är det, man blir lite för självcentrerad som nybörjare och sitter och funderar mer på vad man själv ska säga härnäst, om man sitter konstigt, har något i ansiktet osv, istället för att bara ta in det klienten säger och utveckla därifrån. Ändå var jag glad över att jag inte var mer självcentrerad än jag var! På något underligt vis så är jag mer avslappnad nu när jag jobbar som socialsekreterare på riktigt än när jag hade praktiken i våras. Förstår inte varför, men det bara är så.
Däremot ogillar jag mer och mer hur byråkratiskt allting är inom socialtjänsten. Det är svårt att hitta någon ren glädje i att försöka hjälpa människor som har det svårt när allt måste prövas och prövas. Samtidigt som jag förstår varför alla regler finns där. Att ha jobbat denna sommar med försörjningsstöd ser jag som en otroligt bra erfarenhet. This is as bad as it gets, typ. Vissa människor jag får prata med är elaka och otacksamma. Man förstår att de är frustrerade, ledsna osv, samtidigt som man själv inte kan låta bli att känna sig lite orättvist behandlad - jag kan ju inte göra mer än jag gör, jag måste följa reglerna. Det är inte godtyckligt man betalar ut försörjningsstöd, vilket vissa verkar inbilla sig. Som om jag bara bestämmer att den ska få och den ska inte få, för jag gillar den personen bättre eller något i den stilen. "Hade jag varit kvinna hade jag fått pengar direkt. Ni diskriminerar män! Vadå lämna in ansökan?? Jag behöver pengar nu, din ¤¤¤¤".
Eh, nej...
Men jag får också samtal från riktigt trevliga människor. Som uppskattar och respekterar det arbete man lägger ned och förstår att det handlar om så mycket mer än bara vad socialsekreteraren tycker, att allt är så politiskt styrt. Efter sådana samtal blir jag glad och känner att det är värt att fortsätta, medan de elaka gör att jag känner mig hjälplös, meningslös och att det är lika bra att lägga ned allting och bli golvläggare istället. Jag förstår helt klart varför nästan ingen stannar kvar inom socialtjänsten, försörjningsstöd framförallt, mer än några år, innan de söker sig till andra jobb.


Andra bloggar om: socialtjänst, socialsekreterare, försörjningsstöd, politik

Myndighetsutövning

Sommarjobbet som socialsekreterare har börjat. Hela två veckor har jag överlevt. Jag är förtjust i min arbetsplats, läget är super, lokalerna är fräscha för att vara socialkontor och kollegorna har hittills varit vänliga och hjälpt mig med mina många frågor. Det är så mycket att hålla reda på och så himla byråkratiskt. Man är väldigt rädd att göra fel, även om det förmodligen inte skulle vara någon katastrof egentligen. Rädslan ligger nog mest i att jag inte vill bli sedd som en dålig medarbetare som inte är värd att anställa igen. Det jag avskyr mest är telefonsamtalen. Både att ringa och bli uppringd. Tack och lov har de flesta än så länge varit mycket överseende när man klargör att man är vikarie och därför inte är insatt i klienterna och inte heller har svar på alla frågor. Jag var lite förvånad när jag började jobbet och det uppdagades att jag faktiskt skulle jobba som socialsekreterare. De flesta brukar börja som bidragshandläggare, alltså sköta utbetalningarna och den mer rent ekonomiska delen, för där får man en bra grund som nybörjare. Men icke, jag är faktiskt socialsekreterare och den som bidragshandläggarna istället vänder sig till när de behöver veta hur de ska behandla en klient som exempelvis inte följt planeringen. Det är MITT jobb att ta ställning då. Shit, detta ansvar hade jag inte väntat mig, det känns himla stort! Tur nog är jag ju som sagt bara vikarie, så ofta kan vi helt enkelt avvakta tills ordinarie kommer tillbaka. Nästa vecka är det tre stycken jag ska vikariera för. Det blir nog tungt... Och det kommer bli fler ändå! Herregud. För ovanlighetens skull ser jag faktiskt fram emot att börja skolan igen och "bara" behöva läsa massa kurslitteratur och skriva tentor. ;)



Andra bloggar om: socialsekretare, myndighet, myndighetsutövning, bidrag, politik