Mina ambitioner är foton präglade av nyfikenhet, experimentvilja och en tydlig kärlek till den fotografiska bilden. Det ska finnas utrymme för lekfullhet, men också disciplinerat kreativt arbete utan kompromisser. På Fotosken finns mitt galleri. Bloggen här är mer vardaglig och dokumenterande.
Alla fotografier är tagna av mig om inget annat anges och tillhör således mig. De får inte användas utan min tillåtelse.
Fotograferandet och träningen med min hund Loke tenderar att ta mest plats här. Jag tränar och uppfostrar utifrån klickermetoden och är sajtvärd för Klickerträning iFokus.
Någon mer än jag som såg den här serien som liten? Belle och Sebastian kallades den i Sverige, Meiken Jolie (名犬ジョリィ) på japanska. (Animen är baserad på boken Belle et Sébastien av Cécile Aubry). Jag sjöng alltid med i öppningssekvensen förstås. ;) Jolie (Belle) är en pyrenéerhund som i serien falskligen blir anklagad för saker hon inte gjort. En farlig hund, ett "vitt monster", som ska skjutas. Sebastian är en liten 7-årig kille som snabbt upptäcker Jolies varma hjärta och vänlighet. De blir vänner och Sebastian bestämmer sig för att rädda Jolie från sitt orättvisa öde genom att lämna sin adoptivfamilj i Pyrenéerna tillsammans med Jolie, samtidigt som han letar reda på sin riktiga mamma.
Det är rejäla bjässar till hundar och faktum är att jag på nätet fann att åtminstone en faktiskt existerande pojke red på sin pyrenéerhund från sitt hem i London till skolan varje morgon. ;)
Studio Ghiblis produktioner är väldigt heta just nu. Det är hur kul som helst faktiskt. Sverige fick upp ögonen ordentligt i samband med att Spirited Away gick upp på duken typ 2003 var det väl och insåg att det är inte bara Disneyfilmer som är "värdiga" att kallas bra tecknat. Ghibli slår Disney med hästlängder. För ett tag sedan hade Porco Rosso premiär på bio. Det roliga är att den är från 1992 och nu lanseras som om den vore alldeles ny. =P Precis som Kikis Expressbud (från 1989) och Min Granne Totoro (från 1988). Fast tja, Ghiblis filmer håller just så hög kvalitet att detta faktiskt är möjligt. Porco Rosso är en av deras mest underhållande filmer, så jag kan inte annat än rekommendera den. Porcos kommentar: "En gris som inte kan flyga är bara en vanlig gris" har hängt med mig sedan många år när jag först såg den genom Mangakai. Tidlöst! ;) Expressen.se skriver att de tror det är den mest realistiska sagan av Studio Ghibli, men där kan jag inte hålla med. Då ska man nog snarare kolla på Hotaru no Haka - Eldflugornas grav. (Eller Only Yesterday, eller Umi ga Kikoeru, eller.......) För en inbiten animefrälst är denna flod av tillgång ganska överväldigande och även lite tråkig. Jag minns "på den gamla goda tiden" när det var svårt att få tag på kvalitetsanime här i väst och det var en stor grej när en kompis hade lyckats komma över något utöver sunkiga "Manga Videos" releaser... Storögt satt man i dunkla källarlokaler då föreningen Mangakai var tämligen nybildad (hey, jag har medlemsnummer 18!) och andlöst såg man just bland annat produktioner av Studio Ghibli. Hemmavid satt man med kopior, som var kopia på en kopia på en kopia (och bild/ljudkvalitet därefter) och var ändå helt lycklig över detta. Idag är det bara att kliva in på vilket Åhléns som helst och plocka, både manga och anime. Nu väntar jag bara på att mina favoritpruduktioner av Ghibli ska komma på bio. Jag har visserligen redan sett dem på bioduken, men andra ska gärna få göra det också. ;P Kaze no tani no Nausicaä från 1984 (som nämnts i ett tidigare inlägg) och Mimi wo sumaseba från 1995. Jag har varit så avundsjuk på Nausicaäs mehve (hennes "flygfordon", som liknar en fiskmås, därav namnet) ända sedan jag var liten! Ärligt talat, vem skulle inte vilja bara kunna flyga iväg så?
Idag kan man läsa på Aftonbladet.se om en familj som skaffade sig en kvarn på Österlen. Grön av avund blir jag. I många år har jag haft en tanke om att jag skulle vilja bo i en väderkvarn i framtiden. Kanske inte permanent, men som sommarbostad eller liknande. Jag vet inte riktigt hur den tanken dök upp, den bara fanns där en dag. Kanske har jag blivit inspirerad av Kaze no Tani no Nausicaä, som jag var så fäst vid redan som liten. ;) Tyvärr duggar ju inte väderkvarnarna precis tätt, särskilt inte högre upp i Sverige. Möllor nere i Skånetrakten har jag sett några gånger. Egentligen är nog drömmen just en dröm, för det lär handla om enorma kostnader - både att köpa själva kvarnen och sedan rusta upp allt till ett faktiskt boende. Sådana summor kommer jag nog aldrig slänga mig med.
Idag är det regnigt och kallt. Inte ens Malla ville vara ute. Bara stretade i kopplet och jag fick släpa henne på en halvlång promenad på eftermiddagen. Hon försökte lirka sig ur kopplet med mig också denna dag, vilket inte lyckades så som det gjorde med Lo, för jag förekom henne hela tiden. Men ja, det känns trist. Vill ju inte kämpa med henne liksom, utan vill att hon ska vilja vara här. Nu går hon och gnäller lite. Undrar om hon saknar matte.
Hade Lo (Hah! ”Söderkisen”! Jag anade att det var något innerstadsbarn i honom. =P) på besök igår. Det var meningen att vi skulle haft filmkväll, men det blev mer prat än film. Which was fine too. Han hade med sig en flaska rött och jag hade Cola. Det kan inte bli så mycket bättre dryckesmässigt. Jag tror jag får be om ursäkt till honom sedan, för jag snattrade så otroligt himla mycket... XD Men det har varit lite positivt förvånande att Lo visat sig så vettig att prata med också, så det är lätt hänt. Den dolda meningen med att styra upp en filmkväll var ju också att han skulle få komma ifrån sin rådande situation lite, även om det såklart är viktigt att han får se lite kvalites-anime. Min lägenhet är inte stor, men det finns hjärterum eller något. =P Ibland i alla fall. Jag kan vara rätt elak och asocial också. Runt fem-sex imorse blev det dags att sova i alla fall, för att sedan kliva upp klockan 12. Jag skulle möta Stina i stan klockan 13. Köpte en av de böcker jag behöver för den här kursen i socialpolitik och sedan käkade vi i Kungshallen och gick och såg Happy Feet. Underhållande och söt film, musik och dans så man går omkring med sprättande fötter flera timmar efteråt. =P Very Billy Elliot. ”My feet are happy too”. Sist blev det fika på café Muren.
Oh, det vore verkligen jättekul och spännande att åka lite i Europa... Jag och Love pratade lite om det, för han har bilat förut. Är så sugen på att göra något nytt, se något annat och få sakna Gotland ordentligt. Och ärligt talat är M-veckan i en rejäl svacka just nu. Åker man bara dit för att supa så märker man ju inget förstås, men somliga söker ju lite kvalité på sin vistelse också.
