Klagomur

Första kursen på terminen är till ända imorgon. Skönt. Jag har visserligen den individuella uppgiften kvar att skriva, men jag slipper gå på obligatoriska föreläsningar, som egentligen inte borde vara obligatoriska så att säga. Ett slöseri med min tid. Just nu är jag ganska så anti skolan. Att hela tiden få höra att klasserna efter oss får det bättre, utbildningen har gjorts om nu, men det märker ju inte ni av etc, är tröttsamt och oinspirerande. Jag får bara lust att ta ett sabbatsår och komma tillbaka "när det nu är så mycket bättre". Jag vill också ha kvalitet och känna att jag lär mig mycket, inte bara ett ständigt upprepande och skrapande på ytan, aldrig någon fördjupning.

Nästa kurs - Utredning i socialt arbete (eller något i den stilen) - kan dock vara lovande. Den ter sig inte direkt beröra något vi gjort hittills och alltså kanske man inte bara känner att utbildningen går på repeat i huvudet. För som det känns nu har jag lärt mig mest på jobbet i somras. Varför ska man då utbilda sig 3½ år? Klag och gnäll.

Nu är det i alla fall gjort. Jag och Jen har köpt träningskortet! Det känns bra, även om kortet de tog blev uselt och jag vill inte kännas vid det. ;)


Andra bloggar om: utbildning, socionom, träning

Att flytta på sig

Lo har planer på att utbilda sig vidare, medan jag snart har utbildat mig "klart". Det negativa med det är att de utbildningar Lo vill gå ligger i andra delar av landet. Inom en inte alltför avlägsen framtid ska man alltså ta ställning till om man kan tänka sig överge Stockholm. Jag är inte intresserad av några fler distansförhållanden, så det alternativet går bort. Men jag trivs i Stockholm och har svårt att föreställa mig att bo i någon mindre stad igen med det begränsade utbudet som finns där etc. Been there, done that. Andra saker att väga in är att för egen del har jag mycket bättre lönelägen här i Stockholm än i någon mindre stad. (För det är mindre städer vi talar om, inte Göteborg eller Malmö, som är någorlunda likvärdigt). Jag är pengagirig på det sättet att jag såklart vill ha den högsta lönen jag kan få inom mitt valda yrke. Jag vill tjäna pengar för att kunna göra vad jag vill på min fritid. Sedan är det förstås inte bara negativt med mindre städer. Jag har en slags romantisk bild i huvudet av den lilla staden med kullerstensgator och ett gulligt litet radhus/hus med lummig trädgård och stockrosor som välkomnar en vid grinden. =P Det är skönt med de kortare avstånden, att faktiskt kunna cykla till vart man än ska. Det finns en annan form av gemytlighet i mindre städer och en viss trygghet i att man lär sig känna igen många ansikten. I Stockholm flyter ju alla ihop till en anonym massa mer eller mindre. Men jag gillar det också...


Andra bloggar om: flytta, lägenhet, Stockholm, Malmö, Göteborg, småstad, utbildning, distansförhållande